Moderator: Redaktörer
PeterAkemark skrev:Stor radie vid inåt gående luftström och liten (5mm) vid utblås. Alltså så ska du ha två lika rör med olika ändradier och en ventil i varje som bestämmer vilket rör som är aktivt. Ett rör för luft in i lådan och ett annat för ut ur lådan.
DQ-20 skrev:Jag delar inte din tolkning. Först skall man väl ha klart för sig att det är JAES, dels att det är ingenjörer... Praktiska människor med andra ord. Men jag tror du har feltolkat orden "flared" och "radiused". Om du tittar i pappret så är alla rören "radiused", dvs. har avrundade kanter vid utloppet. Både de raka röret och de som har trumpetformade öppningar ("flare") har en avrundning med en radie på 12 mm längst ut (se sid 33). Detta på ett rör som är 30 mm i diameter. Det som de visar är praktiska prov när luft skall både ut och in i ett rör och att det då kan bli en fråga om att kompromissa mellan effekterna för insug och utblås. Vad är så dåligt med det? Är det de "lånta fjädrarna" för teoridelen som sticker i ögonen eller är det jag som inte begriper vad som egentligen står i artikeln.
Undrar,
DQ-20
paa skrev:Roozen provade ändradier med 0, 5 och 10 och 20 mm radie, och fann att 5 var optimalt. Vidare testade Roozen olika flares och fann att en moderat flare var bäst. Men då testar det här gänget olika flares men med bara en enda ändradie, på 12 mm. Varför?
Nattlorden skrev:PeterAkemark skrev:Stor radie vid inåt gående luftström och liten (5mm) vid utblås. Alltså så ska du ha två lika rör med olika ändradier och en ventil i varje som bestämmer vilket rör som är aktivt. Ett rör för luft in i lådan och ett annat för ut ur lådan.
Där ventilen inte tillför mer dist än normal portturbulens.
paa skrev:Då kör vi det här med vad man hört för problem från portarna i den här tråden istället:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... &p=1092240
PeterAkemark skrev: Med testsignaler är det lätt att åstakomma problem.
PeterAkemark skrev:Nattlorden skrev:PeterAkemark skrev:Stor radie vid inåt gående luftström och liten (5mm) vid utblås. Alltså så ska du ha två lika rör med olika ändradier och en ventil i varje som bestämmer vilket rör som är aktivt. Ett rör för luft in i lådan och ett annat för ut ur lådan.
Där ventilen inte tillför mer dist än normal portturbulens.
Jo, det blir ett nytt problem att lösa, sann ingenjörskonst. Men det var därför jag skrev "bakdörren" med större låda så att rör-radier och strömningshastigheter inte har någon inverkan. Jag kan tänka mig att man har når större framgång med det.
Men vad är normal portturbulens? Hur mycket är det..
DQ-20 skrev: Man kan ju beroende på makroskopisk storlek exempelvis vilja dimensionera porten så att den ger upp före elementet som driver den.
/DQ-20
paa skrev:DQ-20 skrev: Man kan ju beroende på makroskopisk storlek exempelvis vilja dimensionera porten så att den ger upp före elementet som driver den.
/DQ-20
Varför skulle man vilja att porten inte ska fungera hela vägen ut? Om porten ger upp så får väl elementet slå längre, och går i väggen fortare?
peetwa skrev:En annan aspekt är att om man konstruerar en port som klara höga lufthastigheter på grund av sin utformning så kan den göras smalare och där med kortare. Vilket är fördelaktigt ur många aspekter.
DQ-20 skrev:Nja, elementet slår väl inte längre: porten blockeras ju till slut helt av turbulens och ljudet komprimeras kraftigt.
/DQ-20
DQ-20 skrev:peetwa skrev:En annan aspekt är att om man konstruerar en port som klara höga lufthastigheter på grund av sin utformning så kan den göras smalare och där med kortare. Vilket är fördelaktigt ur många aspekter.
Då är det tydligen ett klassiskt rakt rör* som gäller. Vid höga lufthastigheter får man jetströmmar utanför porten (luften far ut och in som en solid pistong) och en vanlig, rak cirkulär port med avrundade utlopp komprimerar sist. Har man trumpetformad profil kan virvelbildningen börja redan inne i porten.
/DQ-20
*Med eventuell reservation för slitsportar som Isidor utredde på et förstjänstfullt sätt en gång på tiden.
paa skrev:DQ-20 skrev:Nja, elementet slår väl inte längre: porten blockeras ju till slut helt av turbulens och ljudet komprimeras kraftigt.
/DQ-20
Nej så är det ju inte. Ett element i en basreflexlåda rör sig mindre än ett element i en sluten låda. Dvs när porten ger upp och blir blockerad så kommer elementet att slå längre och bottna lättare.
The Strouhal number determines the occurance of vortex separation.
St=omega * a / u (see my JASA paper Vortex sound in bass-reflex ports of loudspeakers. Part II. A method to estimate the point of separation)
Now, if the port radius increases, most likely u will decrease, which will allow a smaller port's cross-sectional radius a. However, to be on the save side, the port's cross-sectional radius a should not be taken too small. If you can hear the port 'whistling' you know it's edge is too sharp.
With Best regards,
Bert
Mr_Ekan skrev:Bump av denna utmärkta tråd. Hoppas jag kan låna den för följande...
Har någon studerat lämpligt höjd/bredd-förhållande för en slits? Låt oss förenkla det hela till en slits med konstant tvärsnittsarea. En ljudvåg må vara longitudinell, men jag misstänker att en väldigt platt och bred slits inte är ideal?
//Ekan
Isidor skrev:En välkonstruerad 100 mm cirkulär port klarar i allra bästa fall strömningshastigheter uppåt 20 m/s (RMS) innan total mättnad inträder. Observera att detta förutsätter ordentligt rundade kanter och även en liten baffel på portens insida. Halvslafsiga varianter utan rundningar och baffel kommer inte upp i mer än ca 5 m/s gränshastighet. Det mesta talar för att strömningen i praktiken, i dominerande utsträckning, är laminär upp till detta kanske halva ovanstående hastigheter där turbulensen kommer igång ordentligt (Re = 15 000 - 70 000). Studerar man de tryckfall som uppstår vid turbulent flöde och jämför dessa med ljudtrycket i porten inser man ganska snart att basreflexprincipen är mycket känslig för turbulens. Faktum är att turbulensgraden måste vara närmast obefintlig för att hygglig linjäritet skall råda.
För att exemplifiera vad som händer i termer av någorlunda distorsionsfria ljudtrycksnivåer utgår vi från en strömningsoptimerad 100 mm-port, avstämd till 20 Hz. Säg att vi av linjäritetsskäl tillåter kanske hälften av gräns- eller mättnadshastigheten på 20 m/s, alltså ca 10 m/s. Maximal ljudtrycksnivå vid 20 Hz i lyssningspositionen i ett normalt rum landar då i trakten av 105 - 110 dB. Självklart ganska högt, men egentligen inte tillräckligt. (Hembioentusiaster känner självklart till att maxnivån i effektkanalen i Dolbys AC3 (DD 5.1) är specad till 115 dB.) Notera även att en dålig cirkulär 100 mm port inte klarar mer än omkring 95 - 100 dB enligt samma kriterier. I flertalet kommersiella konstruktioner rundar man bara på högtalarens utsida och hoppar helt över åtgärder på insidan, något som är ganska meningslöst.)
Om man nu ersätter den cirkulära 100 mm-porten med en likaledes strömningsoptimerad 7 mm hög slits med samma tvärsnittsarea så händer följande: p.g.a. ett mer fördelaktigt Reynolds tal uppnår vi en gränshastighet som är drygt 3 ggr högre och därmed också en gränsljudtrycksnivå som är ca 10 dB högre. Vi kommer alltså upp omkring 115 - 120 dB under samma förutsättningar som ovan innan distorsionen blir alltför svår. Att den slitsformade porten kan uppträda sämre (med bl.a. sekundärströmmar) under turbulenta förhållanden spelar mindre roll. Vi offrar gärna turbulenta prestanda för ett utsträckt laminärdominerat, och därmed mer eller mindre linjärt, område. Det något ökade laminära strömningsmotståndet i slitsen ger även en försumbar känslighetsminskning på ca 0.3 - 0.5 dB.
MagnusÖstberg skrev:paa,
om jag mäter fram ett resultat med en rund port - kan du översätta den i mått med din typ av lösning du har i hällristningsbasmodulerna?