Bygga "loudness" kontroll ?

[Talspolen]

Hur ser kretsen ut för en loudnesskontroll? Alltså en knapp som aktiverar någon passiv krets, inte varierbar som en baskontroll med potentiometer.

Vilka frekvenser påverkas och hur ser ljudkurvan ut med en loudnesskretsen aktiverad? Finns det någon standard?

Har jag förstått det rätt ska en optimal loudnesskontroll(finns någon helsvensk benämning på funktionen?) främst öka basen vid låg lyssningsnivå. Gissar att det då krävs en mer komplex aktiv krets för en sådan funktion,eller? Jag nöjer mig med något enklare:-)

[RogerGustavsson]

Det är alltså skillnaden mellan t.ex. kurvan för 100 phon och 80 phon man vill kompensera för. Det blir i princip endast en mindre höjning i basen, mera ju längre ner i frekvens man kommer. Skillnaden mellan 100 och 60 phon blir större. Någon krets som gör detta finns mig veterligen inte. Den måste dessutom vara justerbar, så att nivån kan anpassas till högtalare och fonogram. En fast kompensation blir nästan alltid fel. En vanlig bashöjningsfunktion kan räcka om man har behov av att kompensera vid lågnivålyssning. Det blir tal om aktiva kretsar.

Det har funnits förstärkare med justerbar loudness t.ex. Braun och Yamaha. Ingen av dem riktigt bra men bättre än de med inkoppling via knapp som inte alls är relaterade till ljudnivå ut från högtalarna.

[rajapruk]

Min DBX 4820 hade denna funktion, som de kallade "auto-warmth". Funkade klockrent. Man fick ställa in med ett reglage, på vilken nivå som var normal lyssningsnivå, "threshold", under den tröskeln höjer den basen gradvis enligt Fletcher-Munson-kurvan. Det var även inställningsbart hur mycket den skulle kompensera, som de kallar "Amount".

Från manualen:

Threshold fader
The Threshold sets the level at which AutoWarmth begins to work. Signals below the Threshold are pro-cessed to increase the Bass response in proportion to the overall volume of the signal. Above the Thresholdthere is no processing. The Threshold meter will light green when the threshold has been crossed andAutoWarmth is active. The Threshold range is between -60 and 0 dBFS. To set the Threshold, turnAutoWarmth off and adjust the Master Gain to the desired listening level. Turn AutoWarmth on andadjust the Threshold until the Threshold Meter is toggling on and off. Now as the volume decreases belowthe Threshold, the bass will gradually increase. Be careful when using AutoWarmth followed by an AGC.The AGC can add gain when the signal is below the AutoWarmth threshold resulting in overcompensatedBass.
Amount fader
The Amount parameter controls how much bass is added. A setting of 1.00:1 compensates for the per-ceived loss of bass by inversely matching the Fletcher-Munson Equal Loudness curves. Higher settings(greater that 1.00) cause more bass compensation; lower settings result is less bass compensation. TheAmount parameter is adjustable between 0.25:1 and 4.00:1.

Jag skall själv försöka implementera det i min nya BSS Blu-160, för auto-warmth var beroendeframkallande. Finns en guide här för något liknande:
http://harman-hsp-web-assets.s3.amazona ... iginal.pdf

Jag har för mig att Marantz har någon automatisk nivåberoende loudness i sina dyrare receivrar med, kommer inte ihåg vad de kallar det.

Jag har alltid tyckt det var konstigt att inte denna klockrena funktion har fått större genomslag (dynamisk loudness).

[IngOehman]

Jag har alltid tyckt att det är konstigt att en så totalt feltänkt funktion (att ljud som spelas på en nivå skall klinga som samma ljud spelat på en högre nivå ) under ett antal år framförallt i slutet av 70-talet och på 80-talet, fick ett visst genomslag (ALLA hififörstärkare och receivrar under denna period hade loudness eller till och med fysiologisk volymkontroll).

Men idag är det nästan helt borta.

Skönt. Loudness-justering motsvarar för mig "bildförbättringsfunktionerna" som finns på nästan alla dagens TV-apparater. Jag börjar alltid med att ställa av dem.

- - -

Men - på den tiden då loudness var grejen var det inte konstigt att människor tyckte att det kunde låta bättre med loudness än utan. Det är inte konstigare än att det var vanligt att finna tonkontrollerna stå fullt påvridna i båda bas och diskant (oavsett om det spelades svagt eller starkt) - folk tyckte helt enkelt att det var för mycket mellanregister, och det var det ju!

Alltså i de flesta enklare högtalarna och med mycket av dåtidens programmaterial, som typiskt var mycket mera återhållet, speciellt i basen.

Missförstå mig inte, på många sätt var dåtidens inspelningar mycket bättre än det söndermastrade mög som görs idag, men försiktigare i basen var man definitivt oftast. Inte på så vis nödvändigtvis att basen var neddragen tekniskt, men på så vis att basinstrument (bas och bastrumma) mixades mycket försiktigare än idag.

- - -

Sammanfattningsvis - det finns ett reglage som gör att man kan se till att få höra fonogram starkt, nämligen volymkontrollen. Det kan man vrida upp om man önskar höga musiken starkt. Men liksom i verkligheten så finns ingen logik i att ljud skall klangändras när de är svagare.

Tanken är lika tokig som att tycka att alla kläder man har på sig borde ändra färg när man går från inomhus till utomhus. Nu görs förvisso färgbalansjusteringar vid fotografering, men det beror ju på de stora bristerna i mediet som omöjliggör bevarat kontrastomfång. I ljudvärlden finns inga motsvarande problem.

- - -

Vill man domesticera musiksignalen, det vill säga anpassa den för spelning i hemmiljö som inte tillåter ursprungsljudtrycken (tänker nu främst på akustisk musik) så är en lagom kombination mellan kvadratiska och kubiska termer lösningen. Det ger musiken den rikdom och närvaro som går förlorad när man spelar för svagt. En god single end rörförstärkare kan bistå med detta.


Vh, iö

[JM]

Håller med Ingvar att loudnessfunktioner i dåtida förstärkare blev i praktiken ett feltänk och lät inte bra.
Tanken att kompensera för olika frekvenskänslighet relativt ljudnivån är helt rätt men svårt att fixa i praktiken.

Vid ideala stereoin/uppspelning kontext finns bara en uppspelad ljudnivå där den upplevda frekvenskurvan är rak relativt inspelningstillfället.

Vid alla andra ljudnivåer är den upplevda frekvenskurvan ej rak utifrån neurofysiologiska variabler.
Kompensatorisk "loudnessfunktion" kan teoretiskt göra upplevda tonkurvan rak likt originalinspelningen vid andra ljudnivåer.

JM

[IngOehman]

När jag läser det du skriver så ser jag att du först håller med mig, och sedan skriver den absoluta motsatsen.

Loudnessfunktioner i dåtida förstärkare blev i praktiken en ljudkvalitetsförbättring, men inte av de skäl som folk trodde (utan beroende på apparatfel och dåtidens produktioner).

Tanken att kompensera för olika frekvenskänslighet relativt ljudnivån är helt fel och lätt att fixa i praktiken, men resultatet blir lika dåligt som man kan förvänta sig.

- - -

Så jag håller inte med om det du skriver, alls. Tvärtom var min poäng att det INTE är rätttänkt att justera tonkurvan som funktion av avspelningsvolymen. Det är uppåt väggarna feltänkt. Naturliga ljud kan höras på många olika nivåer, t ex som funktion av lyssningsavstånd, men utan att klangen ändras, eller bör ändras. Att resonera annorlunda för återgivet ljud är knas, även om det går att krysta fram argument (jag kan men vill inte! ).

Hela idéen att en signal skulle blir riktigare av att BÅDE spelas på "fel nivå" och med förvrängd klang, än att bara spelas på "fel nivå", är enfaldig. Det är lika dumt som att öka färgmättnaden när ljuset är svagt, eftersom vi har svårare att se färger när ljusstyrkan är svag...

Det går inte att kompensera nivå med klang. Det blir ändå inte samma sak, och det blir absolut inte naturligare.


Vh, iö

[darkg]

Funktionen rajapruk berättar om låter intressant. En favorit på sätt och vis är annars nedanstående, det är så poetiskt, eller nåt.

2017-09-09 23_40_58-Telefunken-Concertino-2380-3.jpg (1900×681).png (255.13 KiB) Visad 4459 gånger

[DQ-20]

Jag gillar loudnessfunktionen. Eller snarare: jag gillar högtalare som redan har lite loudness i sig när man spelar svagt. Ibland tänker jag att jag borde ha olika högtalare för låg och hög volym.

/DQ-20

[JM]

Att inte kompensera för hjärnans ljudnivåberoende frekvenskänslighet är att acceptera ffa sämre bas vid låga ljudnivåer.

Egentligen borde det inte vara så svårt att skapa en primitiv "loudness kontroller".
Känner vi till faktisk medianljudnivån vid ffa 1000 Hz i lyssningspositionen kan en EQ med förprogrammerade Fletcher-Munson liknande kurvor för given uppmätt ljudnivå ge hyffsat korrekt "loudness" kompensation i varje enskilt lyssningsrum.

JM

[rajapruk]

Funktionen rajapruk berättar om låter intressant. En favorit på sätt och vis är annars nedanstående, det är så poetiskt, eller nåt.

2017-09-09 23_40_58-Telefunken-Concertino-2380-3.jpg (1900×681).png

Hehe

[rajapruk]

Är det en slump att LFE matchar Fletcher-Munson för skillnaden normal lyssningsljudnivå vs refensnivå, så att man kan få en vad det verkar hyffsad Fletcher-Munson Loundess genom att höja LFE lagom mycket relativt spelad nivå? Känns inte som en slump.
Var det inte IÖ som tagit åt sig äran att det blev 80 Hz där LFE börjar rulla av ner till 120Hz, för att det matchar hörseln bra (loudness!?) ? Isf är ju han den indirekt som skapat mest loudness att bli till i världshistorien, för att de flesta ställer LFE som de tycker låter bra, lol

Med reservation för att jag är nyvaken, och kan vara helt ute och cykla

[Talspolen]

Intressant diskussion.

Ibland önskar jag lite mera värme i basen, oavsett om det är korrekt eller ej.

Här har jag hittat en liten krets på diyaudio.com: http://www.diyaudio.com/forums/analog-l ... age-4.html

Vad tycker ni om denna krets? Är det så här loudnessfunktionen brukar vara designad?

[IngOehman]

Tonkontroller för justering av klngbalansen är självklart en potentiell resurs för den som på subjektiva grunder vill kunna ändra klangbalansen.

Och att ha en skarp delning runt 80 Hz gör att ett nivåskift ger en tonkontrollfunktion som i väldigt liten grad påverkar röstområdet. Det kan vara trevligt. Det går naturligtvis att skapa tonkontroller som verkar på det viset även utan att någon delning är inblandad, men det är svårare rent tekniskt att åstadkomma än konventionella tonkontroller som vid kraftig aktivering närmar sig rena första ordningens flanker.

Tonkontroller som man aktiverar efter tycke och smak är självklart oantastligt, men även något helt annat än loudnessfunktioner som är volymberoende (läs; fysiologiska volymkontroller). Det senare är idioti och förbättrar på inget sätt återgivningen, även om de pseudovetenskapliga argumenten för dem säkert lurar någon.


Vh, iö

[IngOehman]

Är det en slump att LFE matchar Fletcher-Munson för skillnaden normal lyssningsljudnivå vs refensnivå, så att man kan få en vad det verkar hyffsad Fletcher-Munson Loundess genom att höja LFE lagom mycket relativt spelad nivå? Känns inte som en slump.

LFE eller .1-kanalen är inte en filterfunktion för basen som finns i L och H, det är en helt egen kanal, som inte behöver innehålla samma basinformation som huvudkanalerna alls. Så att ändra nivån på LFE-kanalen (som inte faller vid 80-Hz utan vid +120 Hz) kan få många olika effekter beroende på vad som finns på LFE-kanalen. Allt från att det inte märks alls (eftersom LFE-kanalen är tom) till att en massa nya basljud (enstaka ofta, ett och annat buller eller pang) tillkommer eller ökar kraftigt i styrka.

LFE-kanalen har ingen direkt koppling till THX-delningsfrekvensen för hemma bruk (som är 80 Hz, ja) som är vald av psykoakustiska skäl, helt enkelt för att basmodulerna skall fungera så bra som möjligt. Det kan även nämnas att denna delning är en domestisk möjlighet, men det är inte tvingande i hemmiljö att ens ha en delning, och att något motsvarande inte finns på biograferna alls. Där spelar L, C och R ned till 40 Hz och kompletteras av LFE-kanalen som kan innehålla icke korrelerad information typiskt mellan 25 Hz och 120 Hz. Det finns alltså ingen delning på THX-biografer (annat än den som fanns runt 500 Hz mellan de vanliga bashögtalarn och mellan/diskanthornet). Bara X antal kanaler där en var LFE med innehållet begränsat till cirka 2 kHz och kompletterat av en LP-filter vid 120 Hz. Denna kanal innehåller inga röstljud, så det problemet finns överhuvudtaget inte.

Var det inte IÖ som tagit åt sig äran att det blev 80 Hz där LFE börjar rulla av ner till 120Hz, för att det matchar hörseln bra (loudness!?) ? Isf är ju han den indirekt som skapat mest loudness att bli till i världshistorien, för att de flesta ställer LFE som de tycker låter bra, lol

Jag föreslog 80 Hz som delningsfrekvens ja, och så blev det också. Men det har ingenting med loudness att göra.

Med reservation för att jag är nyvaken, och kan vara helt ute och cykla

Well, reflektera och fundera kan man alltid göra.

Jag kan dock försäkra att 80 Hz som val av delningsfrekvens i THX-sammanhang inte bygger på att det skulle ge några möjligheter att skapa loudnessliknande funktioner när man ställer nivåerna fel.

Och jag vill ännu en gång klargöra att delningen och LFE-kanalens bandbredd är två olika saker.


Vh, iö

[paa]

Var det inte IÖ som tagit åt sig äran att det blev 80 Hz där LFE börjar rulla av ner till 120Hz, för att det matchar hörseln bra (loudness!?) ?

Detta är ett inlägga av ingoehman från ett tag tillbaka:

Jag gjorde en studie på just detta på 70-talet (som såsmåningom resulterade i bland annat THX-normen...), efter en diskussion med SR som avsåg förse flera av sina studior med basmoduler och aktiv delning.

Min slutsats var att 80 Hz (i förekommande fall 70 - 80 Hz) är bästa delningsfrekvens.


Orsaken till att man inte bör dela vid lägre frekvens än 70 Hz är:

1. Lägre delnigsfrekvenser än 70 Hz får till följd att sidosystemet (=toppsystemet) inte får någon signifikant avlastning/distorsionsminskning, i synnerhet inte om det är ett basreflexsystem. Tittar man på normal musiks energiinnehåll ser man nämligen att den gör anspråk på ungefär lika stora membranutslag vid alla frekvenser under 70Hz. Att använda ett basmodulsystem delat så lågt i frekvens att sidosystemet inte vinner någonting på det är ju rätt meningslöst.

2. Låga delningsfrekvenser gör att man inte kommer att kunna tillgodoräkna sig bassystemets goda stöd från sin väggnära placering, utan det ur bassynpunkt sämre placerade sidosystemet sidosystemet kommer då istället att tvingas återge en stor del av basområdet.

3. Sist och viktigast: Lägre delningsfrekvenser än 70 Hz resulterar i en grupplöptid som börjar ge hörbara rytmiska effekter. Den delningsbetingade grupplöptiden vid delningar (så branta som de behöver vara av skäl som listas senare) under 70 Hz kommer alltså att få musiken att spela i "otakt".


Att man inte bör dela högre än 80 Hz beror på flera saker, bland annat:

1. Örat har ett exta faskänsligt området i registret sisådär 100 - 250 Hz (eller 120 - 200 Hz). Med musiksignaler med signifikant energi inom detta område så kan man detektera flera vågformsberoende fenomen, inklusive absolut fas! Fasdistorison ger då hörbara signifikanta transientförluster. Man vill därför undvika delningsfrekvenser som ger stor grupplöptid inom detta frekvensområde. I praktiken betyder det att man inte vill ha några delningsfrekvenser mellan 90 och 250 Hz.

2. Örat hör intrinsiskt riktningar ned till ungefär 50 Hz, men i ett verkligt rum med sina reflexioner och ståendevågor kan man i praktiken bjuda på nästan en oktav ytterligare, förutsatt att bassystemet som används är extremt lågdistorderande. 100 Hz alltså. Vill man ha en signifikant undertryckning av ljudnivån vid 100 Hz måste man dela senast vid 80 Hz.

3. Delningar högre än 80 Hz klyver röstområdet, vilket gör att röstklanger kommer att vara svåra att integrera snyggt inom hela det området inom vilket man kan tänkas vilja kunna sitta och lyssna.

4. Delningar högre än 80 Hz (L/4 = drygt 1 meter) betyder allt större förkortning av våglängden - vilket gör det allt svårare att få sidosystem och basmodul att sammarbeta i alla riktningar.


Man skulle alltså kunna säga att delningar mellan 70-80 Hz är lämpliga, men ju högre inom detta intervall man lägger sig, desto högre ljudtryckskapacitet och lägre distorsion för man, så 80 Hz blir bästa valet.


Fast jag personligen brukar lägga HP-delen vid 80 Hz (-3 dB), och sedan efter bästa förmåga anpassa basdelen till detta. Lyckas man fasintegrera systemen perfekt (vilket förvisso inte alltid är önskvärt) så betyder det att basdelens LP-funktion får sin -3 dB väsentligt lägre än 80 Hz, inte sällan nedåt 65-70 Hz.

Men det är en annan fråga som lätt kanske komplicerar sammanhangen onödigt mycket.


Det kan nämnas att Tomlinson (Tom) Holman på Lucas film (ansvarig för THX-normens utformning) fick del av denna studie och fastställde enligt egen uppgift THX-delningsfrekvensen till 80Hz utan att göra några egna studier i ämnet.


Vh, iö

- - - - - - - - - - - - - -

PS. Örats "tålighet" mot grupplöptidsdistorsion, med fekvensberoendet inbakat, är ungefär 0,8/frekvensen (sekunder) mellan 10 - 1000 Hz. Den är då angivet med viss marginal förstås. Ligger grupplöptiden under detta värde så tycker vi att saker spelar i takt och snyggt.

Men (viktigt undantag): Inom området 100 - 250 Hz (sisådär) kan vi detektera en grupplöptidsdistorsion som är en bråkdel av detta. Kanske är känsligheten vid värsta frekvens (~150 Hz) hela >4 ggr högre för vissa lyssnare!

Bortsett ifrån att detta är en bidragande orsak till att man inte skall dela över 80 Hz, är det också en orsak till att man bör undvika att utforma trevägssystem med delningar UNDER 250 Hz. Då är man nämligen inne i problemregistret igen, ehuru man denna gång angripit det uppifrån.

Jag repeterar dessutom detta inlägg från långt tillbaka:

Det finns ju de som på olika hifi-forum uttryckt sig skeptiska till att THX 80Hz delning verkligen skulle ha svenskt ursprung, men jag lyssnade på intervjun med Tomlinson Holman på Home Theater Geeks, och där berättar han själv att 80 Hz kommer från en stor undersökning på Sveriges Radio, som han fick tag på.
Lyssna här:
http://twit.tv/htg1

21:10 in berättar han om denna undersökning.

[paa]

På 60-talet höjdes både bas och diskant med loudnesskontrollen. Men någonstans senare i historien kom någon på att tonbalansen i diskanten inte påverkas nästan någonting vid olika nivåer, alla Fletcher-Munson kurvorna är i stort sett parallella i diskanten. Hoppsan liksom, sedan blev loudnesskontrollen begränsad till enbart basområdet.
Men jag kan inte se något fel med en knapp som det står; bass boost eller bass eq eller loudness på, om någon tycker att systemet låter bättre när man trycker in den.

[JM]

På 60-talet höjdes både bas och diskant med loudnesskontrollen. Men någonstans senare i historien kom någon på att tonbalansen i diskanten inte påverkas nästan någonting vid olika nivåer, alla Fletcher-Munson kurvorna är i stort sett parallella i diskanten. Hoppsan liksom, sedan blev loudnesskontrollen begränsad till enbart basområdet.
Men jag kan inte se något fel med en knapp som det står; bass boost eller bass eq eller loudness på, om någon tycker att systemet låter bättre när man trycker in den.

Inget fel alls. Men ljudet skulle mer likna inspelningstillfället om du kan relatera till din faktiska ljudnivå i lyssningspositionen enligt mitt inlägg ovan.

JM

[IngOehman]

Det du påstår stämmer inte. Jag har gjort mängder med blinda lyssningar med många olika lyssnare, och en avspelning med lägre än originalnivån och rak tunkurva uppfattas låta naturligare än en med loudnesskompensation.

Däremot uppfattar många en rörförstärkare som låtande mera naturligt än en helt linjär förstärkare, vid spelning på signifikant lgre nivå än originalnivån.

På 60-talet höjdes både bas och diskant med loudnesskontrollen. Men någonstans senare i historien kom någon på att tonbalansen i diskanten inte påverkas nästan någonting vid olika nivåer, alla Fletcher-Munson kurvorna är i stort sett parallella i diskanten. Hoppsan liksom, sedan blev loudnesskontrollen begränsad till enbart basområdet.
Men jag kan inte se något fel med en knapp som det står; bass boost eller bass eq eller loudness på, om någon tycker att systemet låter bättre när man trycker in den.

Kan bara hålla med.

Tonkontroller som är fria och använda men inte påstår att det "rättar till något fel" är svåra att bli upprörd över.

Saken är ju den att det finns massor av variabler, och det finns därför också massor av fall där det kan vara befogat att både lyfta bas, moderera området runt några kilohertz och att pilla lite med nivån i diskanregistret. Problemet med just loudness är att det bygger på nonsensargument och flagranta missförstånd om hur hörseln fungerar.

Visst ramlar basljud under hörtröskeln när man drar ned, men det gör ju även icke-basljud. Drar man ned massor, t ex -80 dB jämfört med normal lyssningsvolym (lätt att testa för alla som har volymkontrollen graderad i dB) så försvinner det massor av ljud - i alla frekvensregister. Tycker man att det är ett problem så är det en additiv kompressionsprocess som behövs. Rörförstärkare med ordentliga kvadratiska och kubiska termer hjälper faktiskt till att tydliggöra svaga ljud på flera sätt än ett. De inte bara ges nivå utan basljud får även en kontur som ökar hörbarheten.


Vh, iö

[bassman]

Jag spelar i32s topparna med parallell singel end mono-block och kan bara hålla med Ingvar.

Mina öron är inte vad dom varit pga långvarigt musikmissbruk på diverse scener och måste hålla nere ljudnivån numera. Rörstegen ger en mycket större uppfattning om innehållet i musiken på låg volym jämfört med trissesteg som "vaknar" först vid starkare ljudnivåer.

Ok man kan inte på långa vägar spela lika starkt med single end av självklar orsak men mina Audion Silver Night block är en keeper

Rör-blocken står på ett trissesteg som jag snabbt kan koppla till men det används väldigt sällan numera av ovan nämna anledning.

[paa]

Betyder det att man måste skaffa sig rörsteg nu på gamla dar? Så gott som all återgivning i hemmet är ju på lägre nivå än live, även om man ibland tror att det är nästan live-nivå.
Lectron är det som jag hört som jag skulle kunna tänka mig men det är väl inga billiga saker, finns det något bättre mer prisvärt man ska titta på?
Eller bara bättre helt enkelt, på just detta att spela fint i lägre nivå men ändå som har kraft över för normal, om än inte hög nivå?

[HenrikE]

Jag har funderat på en annan grej som är kopplad till att spela lågt. Problemet vi har är att vi vill kunna se tv-serier på kvällen samtidigt som lilltjejen sover. Antingen skruvar vi ner volymen tills det är svårt att höra vad folk säger, eller så kör vi högre med stor risk för väckning. Det borde väl gå att hitta på nån tonkurva som ger tydligare tal och mindre buller. Jag har inte experimenterat alls än, men kanske någon har ett färdigt förslag? Observera att jag inte är ute efter naturlig återgivning här, det får gärna låta lite knepigt om det behövs.

[rajapruk]

Vill man domesticera musiksignalen, det vill säga anpassa den för spelning i hemmiljö som inte tillåter ursprungsljudtrycken (tänker nu främst på akustisk musik) så är en lagom kombination mellan kvadratiska och kubiska termer lösningen. Det ger musiken den rikdom och närvaro som går förlorad när man spelar för svagt. En god single end rörförstärkare kan bistå med detta.

Vh, iö

Förstår inte språket här, "kvadratiska och kubiska termer", vad är det för något? Är det 2:a och 4:etonsdistorsion du menar?

[rajapruk]

Det du påstår stämmer inte. Jag har gjort mängder med blinda lyssningar med många olika lyssnare, och en avspelning med lägre än originalnivån och rak tunkurva uppfattas låta naturligare än en med loudnesskompensation.
Vh, iö

"Uppfattas låta naturligare" - är det målet? Jag vill höra låten så nära som produktionen avsåg den att låta.

[rajapruk]

"feltänkt"
"tokig tanke"
"knas"
"enfaldigt"
"dumt"
"idioti"

Oskönt språkbruk tycker jag att bli kallad detta. Ingen moderator som har åsikt om detta?

[JM]

Jag har funderat på en annan grej som är kopplad till att spela lågt. Problemet vi har är att vi vill kunna se tv-serier på kvällen samtidigt som lilltjejen sover. Antingen skruvar vi ner volymen tills det är svårt att höra vad folk säger, eller så kör vi högre med stor risk för väckning. Det borde väl gå att hitta på nån tonkurva som ger tydligare tal och mindre buller. Jag har inte experimenterat alls än, men kanske någon har ett färdigt förslag? Observera att jag inte är ute efter naturlig återgivning här, det får gärna låta lite knepigt om det behövs.

Ökad tydlighet fås när du ökar direktljudet genom att flytta dig närmare högtalarna och/eller ffa flytta högtalarna från väggen närmare lyssningspositionen. Minskar reflexerna relativt direktljudet.

Ökad tydlighet fås även vid minskad maskering av talet genom sänka ev bas.

JM

[JM]

"feltänkt"
"tokig tanke"
"knas"
"enfaldigt"
"dumt"
"idioti"

Oskönt språkbruk tycker jag att bli kallad detta. Ingen moderator som har åsikt om detta?

Vissa har mer friheter än andra.
Få vågar kritisera Ino-gruppledarna.
Noterat att vissa inte längre finner i nedsättande och kränkande språkbruk.

JM

[rajapruk]

Jag har gjort mängder med blinda lyssningar med många olika lyssnare, och en avspelning med lägre än originalnivån och rak tunkurva uppfattas låta naturligare än en med loudnesskompensation.

Varför har du gjort mängder av tester på något som är "feltänkt", "tokig tanke","knas", "enfaldigt","dumt" och "idioti"?

[rajapruk]

Noterat att vissa inte längre finner i nedsättande och kränkande språkbruk.

Det är svårt på forum, lätt att missuppfatta "tonen", "glimten i ögat" och så som något sägs med. Så jag brukar ligga lågt med att ta åt mig. Kanske missuppfattat tonen här, hoppas det.

[paa]

Jag har funderat på en annan grej som är kopplad till att spela lågt. Problemet vi har är att vi vill kunna se tv-serier på kvällen samtidigt som lilltjejen sover. Antingen skruvar vi ner volymen tills det är svårt att höra vad folk säger, eller så kör vi högre med stor risk för väckning. Det borde väl gå att hitta på nån tonkurva som ger tydligare tal och mindre buller. Jag har inte experimenterat alls än, men kanske någon har ett färdigt förslag? Observera att jag inte är ute efter naturlig återgivning här, det får gärna låta lite knepigt om det behövs.

Jag tror att om högtalaren har krokig tonkurva så blir det svårare att uppfatta vad som sägs och sjungs än om tonkurvan är i det närmaste rak.
Sedan finns det ju forskning om taluppfattningsförmåga för olika frekvensgång, främst för telefon genom koppartråd.

[paa]

Rörförstärkare med ordentliga kvadratiska och kubiska termer hjälper faktiskt till att tydliggöra svaga ljud på flera sätt än ett. De inte bara ges nivå utan basljud får även en kontur som ökar hörbarheten.
Vh, iö

Kan du utveckla och förklara mekanismerna runt detta med rörförstärkare.
Vilken typ av rörförstärkare gäller det?
Gäller det enbart med vissa typer av högtalare, osv?