Varför variabel loudness? Personligen eftersom jag uppskattar den variabla loudness jag har på min Yamaha CA-600. Det är en funktion som jag använder oftare än exempelvis tonkontrollerna. Det är en funktion som funnits (och fortfarande finns) på ett fåtal försteg och integrerade förstärkare och det är en funktion som många som haft den saknar när de inte har den. Därför tänkte jag dokumentera några olika alternativ om någon annan är intresserad av att bygga något liknade.
- Variabel Loudness
- YamahaLoudness.jpg (79.75 KiB) Visad 3999 gånger
Det finns ett antal olika responskurvor för loudness och den mest kända är kanske Fletcher–Munson. De ursprungliga har uppdaterats av Robinson–Dadson och den senaste fastställda standardiseringen är ISO 226:2003. Men utöver dessa så har en rad mer proprietära kurvor används i förstärkare från bland annat Yamaha och McIntosh. Vilken som är "bäst" är nog en fråga om tycke och smak samt vilken typ av material man lyssnar på.
Några kurvor som förtjänar lite extra uppmärksamhet är de som användes av McIntosh. Dels eftersom de är eftertraktade av dem som har haft dem (om det beror på att det är McIntosh eller om de verkligen gillar kurvan skall jag låta vara osagt). Och dels eftersom produkter som The Delicious One hävdar att de sökt inspiration i dessa kurvor (själv tycker jag de är fruktansvärt lika Yamahas).
- McIntosh
- MX110TDOLoudness.jpg (34.59 KiB) Visad 4007 gånger
Nedan kommer jag presentera en rad olika responskurvor samt referenser till dem och till sist några kretsar där de implementerats. Kretsarna bygger på en anpassning av Rod Elliotts Project 02 där tonkontrollerna bytts ut mot olika kretsar för variabel loudness. Simuleringen har skett i Tina-Ti med ideala op-ampar. Själv kommer jag bygga runt NE5532 och kraftmatning med mera framgår av Rods websida.
Men vi börjar med responskurvorna. Samtliga är simulerade i samma krets med balans på 50%, volym 100% och loudness från 0% till 100% i ett linjärt svep om fem steg.
De första kretsarna jag snubblade över när jag började söka på internet var baserat på kretsar från olika Yamahaförstärkare. Jag har simulerat flera av dessa och nedan är resultatet så ni kan se skillnaden:
- Yamaha CR-620
- CR-620.jpeg (59.8 KiB) Visad 4021 gånger
- Yamaha A960
- A960.jpeg (60.13 KiB) Visad 4021 gånger
- Yamaha A960II
- A960II.jpeg (59.68 KiB) Visad 4021 gånger
Om ni ser på kretsarna (nedan) så är de mer eller mindre identiska men med olika komponentvärden. Kurvorna är snarlika men långt ifrån identiska.
Nästa kurva jag snubblade över kallar jag POQX eftersom den beskrivs som en del av Extraordinary POQX Analogue Signal Processor. Bakgrunden till själva kretsen hittar ni nog här och responskurvan ser ut såhär:
- POQX
- POQX.jpeg (57.61 KiB) Visad 4021 gånger
Det här var den krets jag började arbeta med och som jag ursprungligen planerade att använda men jag är inte så säker längre.
Nästa krets som jag snubblade över var den som återfinns i "Balance Amplifier with Loudness Control" (Application Note: Audio Circuits Using the NE5532/4 [ON Semiconductor: AND8177/D, tidigare Philips Semiconductors: AN142]). Den här kurvan har lite annan karaktär och ser ut såhär:
- AND8177
- AND8177.jpeg (61.59 KiB) Visad 4021 gånger
Till sist har vi en diskussion där åsikten framförs att diskanten inte skall påverkas över huvud taget och att POQX-kretsen skulle må bättre av att droppa HF-delen och att anpassa kretsen så att den svarar bättre mot ISO 226:2003. Så jag gjorde just det och resultatet ser ut såhär:
- ISO226-2003
- ISO226-2003.jpeg (56.51 KiB) Visad 4021 gånger
De två sista skulle förmodligen passa bäst med logaritmisk potentiometer. Jag tror jag nöjer mig här och så presenterar jag själva kretsarna i nästa inlägg.
