Mitt tips- sitter du närmare vägg än 30 cm från soffan- dämpa väggen med en tunn absorbent som når upp över öronhöjd ca 15 cm på väggen. Resterande vägg ovanför helt odämpat. Då dämpar du den destruktiva första reflexen precis bakom öronen samtidigt som de ljudvågor som studsat flera varv i rummet kommer att få det att låta bättre.
Såhär skriver IÖ i granntråden:
.........
”Jag tycker ett par (väsentligt!) intressantare frågor är:
1. Är ljud som reflekteras i en vägg bakom lyssnaren någonsin subjektivt berikande?
Svaret är ja. Det finns absolut situationer där majoriteten av lyssnare föredrar att ha en partiellt reflekterande vägg bakom sig. Det är lätt att undersöka och det har jag gjort. Majotiteten av lyssnare föredrar måttligt med reflexer bakifrån framför inga, om de är fördröjda mer än 6-7 ms.
2. Gäller detta även om väggen bakom lyssnaren är så nära som den är då den soffan man sitter i är upptryckt mot väggen?
Jag gissar att de flesta tänker sig att svaret på frågan är nej, men då har de fel!
Det rätta svaret är - det beror på. Och det beror på mycket. Men majoriteten av lyssnare föredrar att ha en vägg nära bakom sig framför ingenting (fritt fält eller 100 % dämpning) vid stereolyssning, om väggen är kraftigt diffuserande. Men en diffusor som gör jubbet har i sig ett djup, så man kan diskutera om man då verkligen sitter nära väggen... om diffusorn är säg 30-40 cm djup så är ju det verkliga avståndet till väggen (diffusorns botten) ökat med 30-40 cm, så det intressanta är väl i det fallet att de flesta föredrar diffusorn (om den är rättbyggd, inte vilken som helst*) framför samma vägg odiffuserad, det vill säga 30-40 cm bakom soffan. Så har man möjlighet till detta avstånd så ÄR det potentiellt bättre med diffusor än utan.
Men om soffan måste stå mot väggen då?
Då kan väggen faktiskt bidra positivt också! Men inte alldeles utan vidare. Tricket är att välja ljudvägar... att maximera de goda och dämpa de onda. Det betyder i praktiken att det man behöver är ett högt ryggstöd!
Ett som ser till att dämpa direktljudets första reflex (primärstuds) i väggen bakom lyssnaren, som annars hade studsat i riktning mot lyssnaren.
Men i väggen bakom lyssnarna så studsar även andra ljud, de som är sekundära, tertiära, kvartära, quintära...! Alltså ljud som gått en längre väg från högtalarna och som därför redan är mera fördröjda i förhållande till direktljudet.
Ljud som studsat multipla gånger i lyssningsrummets angränsningsytor (sidoväggar och (minst en gång i) tak) kommer ju också de att studsa i väggen bakom lyssnaren, men de är som sagt då väsentligt fördröjda jämfört med direktljudet och bidrar (subjektivt) positivt i många fall, för de flesta lyssnare. Och de konmer att nå lyssaren om de studsar en gång till ÖVER öronhöjd, i väggen bakom lyssnarna.
Lite förenklat (bäst är förstås att alltid titta på den specifika fallet) så blir det oftast upplevelsemässigt bäst att ha väggen odämpad typ 15 cm över öronhöjd och uppåt. Detta alltså även när man sitter i en soffa som är tryckt mot väggen. Idag är sofforna typiskt försedda med alldeles för lågt ryggstöd dock, och det ställer till det. Det är dock enkelt att skära till lite dämpmaterial (t ex någon gammal madrass som man har liggande) och lägga den på ryggstödet så det sträcker sig 10-20 cm över öronhöjd. Eller experimentera!
- - -
Avslutningsvis vill jag ånyo varna för tumregeltro!”
Slut på citatet av IÖ.
Hela inlägget finns här :
viewtopic.php?f=9&t=68275&start=270