Purifi-elementet är bra men inte värt pengarna. De SB-element (5" och 6,5") som diskuterats ovan är undantaget de lägsta frekvenserna ungefär lika bra till en mycket rimlig kostnad. Det är bara om man nödvändigtvis måste bygga en pyttehögtalare med höga prestanda som Purifis 6,5"-element kan bli aktuellt, annars är det betydligt smartare att använda pengarna till att bygga trevägshögtalare (i en och samma låda eller med basmoduler).
Korta bandelement brukar ge ganska hög distorsion. Linjekällor av bandtyp har dock potential att prestera exceptionellt bra här.
Tak- och golvreflektioner med en konventionell högtalare blir ganska olika fenomen eftersom de vertikala utstrålningsvinklarna skiljer sig mycket (horn och linjekällor kan via hög riktverkan reducera eller undvika problemen helt). Speciellt takreflektionen kan via strålningsloberna ge en del konstigheter runt delningsfrekvensen om man inte ser upp. Svårartade vertikala spridningsproblem undviks effektivast via korta avstånd mellan elementen (relativt våglängden), små diametrar (relativt våglängden), låga delningsfrekvenser, stegade bafflar och eventuellt vågledare. Vertikala reflektioner ger framförallt klangpåverkan och kan kompenseras med balanserande reflektioner från andra riktningar eller ekvalisering och kan även reduceras med viss absorption/diffraktion (matta/soffbord). Vill man ta steget fullt ut kan man utnyttja takabsorbent eller en diffuserande, stor, takplafond.
Så länge som man kan upprätthålla nära konstant frekvensgång on-axis, kontrollerad spridning och låg distorsion kan man välja delningsfrekvenser godtyckligt. I praktiken är dock högfrekventa delningar mycket svåra att få till annat än för koaxialelement eftersom våglängden är liten i förhållande till elementavstånden.
Herr Heissmann är ganska slarvig med enheter och beskrivning av förutsättningar för mätningarna, vilket gör att man får vara ganska försiktig när man tolkar resultaten. Bl.a. lyckas han med konststycket att komma ned i några få procents THD med konförskjutningar 1 mm över xmax.
Sedan blandar han hejvilt utan kommentarer vad som uppenbarligen är fönstrade mätningar med baffelkorrigerade närfältsmätningar för låga frekvenser där han räknar med halvrymdsförhållanden, vilket är något tveksamt eftersom man då blandar ihop källegenskaper med rumsdito. Distorsionen få man avläsa i % med skalan till höger i diagrammen, d.v.s. huvudsakligen runt 0,5-1 % ovan.
Han tycks dock använda bra element och m.h.a. en vågledare får han även distorsionen att verka lägre än vad den kommer att upplevas som i rum (eftersom vågledaren har en mycket stor riktverkan och rumsbidragen tíll den totala ljudtrycksnivån därmed reduceras kraftigt).
Vad gäller 18w/4434g00 har glasfiber en liknande E-modul i fiberriktningen som aluminium och kan därför betraktas som ett styvt material. Även densiteten är ungefär lika och Scanspeak har arbetat fram någon sorts beläggning med hög dämpning också, vilket sammantaget ger bra prestanda.
och lådan tät som en dammsugarpåse