Det planerade bygget är den femte varianten i min ”dipolkarriär".
Nu blir det långrandigt:
Projekt 1: Trevägare med 1 st ScanSpeak 25W/8565-00, 1 st Seas L15RLY/P och 1 st ScanSpeak D2905/9700 i en Visaton WG-148 waveguide. Allt monterat i en avsmalnande baffel (40 cm nertill, 15 cm upptill). Vid tillfället hade jag ingen MiniDSP utan jobbade med ett tvåvägs aktivt 24dB filter, ett par passiva komponenter och en 31-bands analog eq.
Extremt enkelt "hafsbygge", men tillräckligt för att principens fördelar skulle bli uppenbara.
Projekt 2: Trevägare med 2 st 8565:or, 2 st ScanSpeak 21W/8554-00, och samma diskant och WG som ovan i en WWMTM-konfiguration. Således ganska nära huvudpanelen i Audio Artistry Beethoven. Bättre, men nu hade också kraven höjts. Ingen djupbas att tala om, p.g.a. basarnas begränsningar i kombination med den smala baffeln. Men trevligt ljud med rätt inspelningar.
Projekt 2+: Projekt 2 kompletterades med ett par H-bafflar med 2 st Peerless XLS-12:or i varje. Nu fanns det ett bra basfundament. Trots att systemet ”mätte rakt” så var dock inte diskanten till belåtenhet. Jag slöt mig till att frånvaron av bakåtriktat ljud bidrog till ett på samma gång lite påträngande som instängt övre register. Testade med bakåtriktad diskant av enklare sort. Bättre, men gjordes adhoc-artat. Vid det här laget kändes nämligen de två 10-tummarna rätt överflödiga, systemet spelade lika bra utan dem och allt tog bara en massa plats.
Projekt 3: De nya H-bafflarna behölls, men ovanpå dem placerades en MTM-topp i en 28 cm bred baffel bestyckade med två st ScanSpeak 18W/8545 och en Eton ER-4 dipoldiskant (AMT). Delning (24 dB) vid ca 2,2 kHz. Trodde detta skulle bli jättebra, men blev lite besviken. Oavsett hur jag gjorde, så förblev diskanten påträngande och onaturlig – trots att jag nu hade en (ganska) identisk frekvensgång i båda riktningar. Eftersom jag bara mätte on-axis (och dessutom inomhus), så kan jag inte leda i bevis att det var diskantens spridningsegenskaper som ställde till det. Men det förefaller så.
Tröttnade lite efter detta, men läste på OPLUG-forumet om en förenklad variant på Linkwitz LX521 där det övre mellanregistret även fick agera diskant - med rapporterat gott resultat. Vilket ledde till:
Projekt 4: H-bafflarna får fortsatt förtroende, upp till 140 Hz. Ovanpå monteras (i ett par hyllkonsoller av plåt
för att få upp dem i tillräcklig höjd) en st 8” ScanSpeak 21W/8554 helt utan baffel och spelande upp till ca 1 khz, slutligen följt av en 3” Peerless/Vifa TC9FD-18-08 monterad utan baffel direkt på 8-tummaren. Sannolikt den anskrämligaste iterationen, men också den absolut mest välljudande. I flera avseenden låter detta i princip så bra som mina öron kräver, bortsett från den lägsta basen och den övre diskanten. Baselementen kan pumpa mycket luft, men i den lägsta oktaven 20-40 Hz produceras mer baffelvibrationer än något annat. TC9:an är ett otroligt bra element, men hur man än vill så gör korg, magnet, konens form m.m. att frekvensgången bakåt (med viss oro på vägen) rullar av med 6 dB/oktav över ca 2,5 kHz. Den beter sig alltså inte som en riktig dipol, vilket jag i detta fall tror gör diskanten lite tillbakadragen. (Fast mycket hellre det än det jag upplevde med AMT-elementet.)
Inför det femte projektet tänker jag mig alltså få till en högtalare som beter sig som en fullfjädrad dipol så högt upp i frekvens som möjligt. Jag hade gärna fortsatt använda TC-9-elementet, men eftersom strålningen bakåt börjar bråka redan vid 2,5 k och min tänkta diskant aldrig kommer att klara en så låg delning måste istället planarelementet Neo8 in. ScanSpeak-åttan är trots sin ålder också ett fint element, men får flytta på sig av en så ovidkommande anledning som konen, vars gula kevlar sticker ut alldeles för mycket visuellt. H-baffeln är jag fortfarande lite osäker på. Kommer två 10-tummare (som i och för sig flyttar lika mycket luft tillsammans som en av XLS 12:orna) att kunna nå ner till planerade 50 Hz? Om inte så kanske 12-tummarna får stanna kvar i någon form.