Moderator: Redaktörer
xmag skrev:Jag har litteratur om dessa högtalare. Bo säger i texten där han beskriver hur han kom fram till denna konstruktion att han INTE använder Gamma-hornen. Men det var i begynnelsen av tillverkningen. Läste också en intervju med honom, där kommer det fram att han byggde högtalarna i sin lägenhet och att de var uppe i 1000 ex. Kan minas fel men ungefär så.
Jag har mätt Gammadiskanterna som heter VLD 12 om jag inte minns fel. Vad jag minns var kurvan rak från 4khz och upp. Distorsionen var en av de lägsta jag sett.
Använde själv Gamma VLD12 i några år. Det som är problemet med dem är att fältstyrkan är mycket högre ute i kanterna än i mitten. Det gör att membranen tenderar att spricka längs med bandet i mitten. Jag bytte mina band till alu-band (originalet är någon tunn plast med aluminium på). De höll i något år sedan var de av längs med exakt i mitten. Originalet höll mycket längre.
Jag experimenterade med att byta polplattor från knivskarpa till platta. Jag hörde ingen skillnad i ljudkvalité men tyckte verkningsgraden ökade. Den borde öka eftersom kraftfältet med platta poler fyller gapet bättre. Jag har simuleringar på olika typer av polplattor för en egentillverkad banddiskant som aldrig blev av att den byggdes (...ännu).
Här är simuleringarna: https://www.xmag.se/magnetsystem/ Ute till höger ser man magnetstyrkans täthet efter gapets hel bredd. Där ser man att bästa polerna är de med ett spår i mitt för bandet.
Bästa utformningen:
[ Bild ]
Med ovanstående konstruktion ser fältet rakt och fint ut (de röda strecken är bandets bredd):
[ Bild ]
Sämsta utformningen, Gamma är ännu sämre:
[ Bild ]
Med ovanstående konstruktion är fältet starkast i kanterna (de röda strecken är bandets bredd):
[ Bild ]
paa skrev:Från början hette dom VLD12, senare VLD13. Jag tror att VLD13 hade lite högre känslighet av någon anledning. Kanske något med impedansanpassningstransformatorn, eller med magnetsystemet?
VLD12 var väl lackade i grå hammarlack från början? VLD13 var mattsvarta. Kanske man bytte färg vid modellbyte, eller så gjorde man det vid annan tidpunkt?
Gamma var ett namn som nästan bara användes i Sverige, därför är det svårt att hitta info på nätet. Fabriken i Bulgarien :
http://vissokogovoriteli.bg
xmag skrev:Jag har litteratur om dessa högtalare. Bo säger i texten där han beskriver hur han kom fram till denna konstruktion att han INTE använder Gamma-hornen. Men det var i begynnelsen av tillverkningen. Läste också en intervju med honom, där kommer det fram att han byggde högtalarna i sin lägenhet och att de var uppe i 1000 ex. Kan minas fel men ungefär så.
Jag har mätt Gammadiskanterna som heter VLD 12 om jag inte minns fel. Vad jag minns var kurvan rak från 4khz och upp. Distorsionen var en av de lägsta jag sett.
Använde själv Gamma VLD12 i några år. Det som är problemet med dem är att fältstyrkan är mycket högre ute i kanterna än i mitten. Det gör att membranen tenderar att spricka längs med bandet i mitten. Jag bytte mina band till alu-band (originalet är någon tunn plast med aluminium på). De höll i något år sedan var de av längs med exakt i mitten. Originalet höll mycket längre.
Jag experimenterade med att byta polplattor från knivskarpa till platta. Jag hörde ingen skillnad i ljudkvalité men tyckte verkningsgraden ökade. Den borde öka eftersom kraftfältet med platta poler fyller gapet bättre. Jag har simuleringar på olika typer av polplattor för en egentillverkad banddiskant som aldrig blev av att den byggdes (...ännu).
Här är simuleringarna: https://www.xmag.se/magnetsystem/ Ute till höger ser man magnetstyrkans täthet efter gapets hel bredd. Där ser man att bästa polerna är de med ett spår i mitt för bandet.
Bästa utformningen:
[ Bild ]
Med ovanstående konstruktion ser fältet rakt och fint ut (de röda strecken är bandets bredd):
[ Bild ]
Sämsta utformningen, Gamma är ännu sämre:
[ Bild ]
Med ovanstående konstruktion är fältet starkast i kanterna (de röda strecken är bandets bredd):
[ Bild ]
Baffel skrev:Har en polare vars tjej kommer från Baltikum . Tydligen , enligt polaren, så är vanligt baltiskt aluminiumfolie tunnare än svenskt. Han tyckte det var skit eftersom det gick sönder och var tunnt. Hur tunnt visste han inte. Jag ska dubbelkolla detta . . Det kan ju ha sämre egenskaper över lag. Återkommer!
STDI skrev:radelius skrev:Det var någon som gjorde en lite manick som gjorde veckningen back in the days. Typ två kugghjul som man matar in remsan igenom.
Om jag inte minns fel moddade Bo Hansson något med banden i sina Gamma horn för att de skulle tåla högre effekt?!
H/S
Det finns/fanns en tång för veckning av örngottsband. Användbart? https://twitter.com/kajsakex/status/770636718026416128
paa skrev:Från början hette dom VLD12, senare VLD13. Jag tror att VLD13 hade lite högre känslighet av någon anledning. Kanske något med impedansanpassningstransformatorn, eller med magnetsystemet?
VLD12 var väl lackade i grå hammarlack från början? VLD13 var mattsvarta. Kanske man bytte färg vid modellbyte, eller så gjorde man det vid annan tidpunkt?
Gamma var ett namn som nästan bara användes i Sverige, därför är det svårt att hitta info på nätet. Fabriken i Bulgarien :
http://vissokogovoriteli.bg
Baffel skrev:Plockat isär en diskant . Diskanten i den andra högtalaren sitter som berget med två skruvar så den får jag inte bort.. Perfekt , stabilt och välbyggt. Trixar med den imorgon, då med bättre mejslar. Kackar lite och smörjer upp . Funkar inte det så blir det borrmaskinen, för ut ur högtalaren ska den.
Nåväl så här ser det ut. Mäter 0,06 Ohm inställd på 200 Ohm på Biltema multimetern. Fladdrig rackare den där multimetern . Pendlar mellan 0,05- 0,06.nja 0,07-0,06. Ska bli intressant att se vad den andra mäter. Lyfte på en liten tunn täckande svart filt då ser man ändarna . Bandet ser ut att vara lödet dit. Tunnare än vanlig kökaluminiumfolie tycker jag . Känns ömtåligt. Utmaningen ser man ju direkt, dvs hur spänna fast det nya bandet och hur vecka det . Precis som tagits upp tidigare. Hum . Borde man inte kunna ta en form , typ en trälist och fila skåror i , lägga dit en tunn folie aluminium och trycka till ? Dessutom spänna fast hur då ? Spänner man drar man ju ut det veckade man gjort.
Fast det ser faktiskt inte så svårt ut att få dit något nytt band , i alla fall för att få det att låta. ....tror jag.
Läser igenom tråden igen och ser om jag missat något matnyttigt.
Hur tycker ni den ser ut?
Tittar min in i hålet ser man något grått ludd. Ska jag ta isär den än mer?
paa skrev:Alltså, HiFikit har membran till Gamma-diskanterna. Gamma VLD 12 resp 13 är Bulgariska kopior av Kellys banddiskanter, och jag är ganska säker på att Audiotronic använde Gamma och inte Kelly i sina högtalare.
Membranen har extremt låg impedans varför det sitter en omvandlingstransformator inbyggd i diskanten. Original Gamma-membran var/är tillverkade av metalliserad polyester, men Bosse veckade sina av ren aluminiumfolie, och de borde ju då få ännu lägre impedans. Frågan är om Audiotronic-diskanternas trafo justerades för denna skillnad eller inte? Jag gissar att aluminiumfolien klarar lite högre effekt än metalliserade polyesterfolien.
Här finns i alla fall HiFiKits reservdelsmembran:
https://www.hifikit.se/membran-till-vld-12-13.html
Membranen är extremt tunna och ändrar i pricip form bara man nuddar dom, så det är svårt jobb. Dessutom är polstyckena intill membranen mycket kraftigt magnetiserade, så man måste ha omagnetisk skruvmejsel för att inte membranen skall förolyckas av flygande skruvmejsel. Är man det minska ängslig så kan säkert HiFiKit ombesörja bytet.
peterh skrev:Det sitter väl en transformator mellan anslutningen och bandet.
Det du mäter är transformatrons primär, bandet är på "andra sidan"
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 8 gäster