Moderator: Redaktörer
sammel skrev:Tack Maarten.
RSG hade två oranga waveguides
faslins sedan fixade han ett par i aluminium,
Dom oranga kanske är till salu,
bara en tanke
viewtopic.php?f=3&t=71397&p=2162290&hilit=RSG+waveguide#p2162290
Naqref skrev:Keba skrev:Naqref™ skrev:
Håller delvis med. Det beror på hur stor baffeln är. En liten baffel får man kanske kompencera 6dB medan en stor räcker det med 3dB.
Hur kommer sig denna skillnad? Är det för att rummet inverkar annorlunda vid lägre frekvenser så att direktljudet har mindre betydelse och man bara behöver kompensera för ökad känslighet?
Man kan tänka sig att elementen naturligt (utan baffelsteg) har en direkttonkurva som överenstämmer rimligt väl med energikurvan (utom för våglängder som är stora relativt membranet). Sätter man elementet i en baffel och kompenserar det fullt ut för att få en bra direkttonkurva så får man en energitonkurva som är inversen av baffelstegets funktion. Man får en höjning vid låga frekvenser. Hörselmässigt så är det en skillnad mellan direktljud och energitonkurvan men denna avtar ju lägre frekvensen blir. Vid riktigt låga frekvenser så kan vi inte höra någon skillnad mellan dessa. Så om man har en tillräckligt stor baffel så ligger brytfrekvensen så långt ner att om man kompenserar så höjer man energitonkurvan i det område där man inte kan särskilja energikurvan från direktljudet och då kommer högtalaren upplevas som för mörk. För små högtalare (med likaledes små bafflar) så måste man ta i mer i det område där örat kan skilja på direkt och reflekterat ljud. Det innebär att man får ett lyft i området där man inte kan skilja på tonkurvorna men det är något man får leva med. Man kan i praktiken justera baffelkompensationens nivå lite för att komma tillrätta med detta.
För praktiskt bruk så kommer man landa på (för högtalare som är tänkta att stå fritt från väggar) 3-5dB (skrev fel tidigare). För högtalare som är tänkta stå nära väggar eller t o m integreras så får man gå lägre där (fast baffelsteget upphör ju att kunna definieras för en väggintegrerad högtalare så då kan man inte gärna tala om 0dB i baffelkompensation ).
“Not at all, due to the reasons you write some loudspeaker engineers do not fully compensate it at their crossover design which is making the typical on-axis response looking less flat though, which could be also marketing disadvantage in times of Harman scores. A full baffle step compensation leads usually to too much upper bass at the listening position when placed relatively close to some room boundaries, which is usually the case. In times of DRC this isn't such a big problem though, although many, mainly older, recordings were mixed and mastered with not room corrected monitors and sound too bass shy when listened with flat bass room corrected loudspeakers, which is probably one of the reasons that the Harman loudspeaker taget curve has also a bass rise.”
Martin skrev:Min erfarenhet är att man får bastungt ljud om man försöker kompensera med fulla 6dB för baffelsteget. Runt 3-4dB lite beroende av hur nära väggen bakom man tänkt ha dem, brukar vara lagom att landa påI-or skrev:Mja, detta är helt beroende av lågfrekvensavstämningen, rummets egenskaper och uppställningen. Med gipsväggar/akustikreglering och lite större rum behöver man ofta hela 6 dB och det hela beror alltså även på hur lågfrekvensavstämningen ser ut. Du kanske baserar dina erfarenheter på betongkonstruktioner och mindre rum?
Maarten skrev:@Schmutzi: Det är inte exakt ditt filter men ganska likt. Jag förtydligade att det är en variant. Och än så länge är jag på en övergripande nivå där jag försöker identifiera gapet till de högtalare jag är van vid (inte alls säker på att jag vill att de ska låta och mäta snarlikt, vill bara förstå).jonasp skrev:Bara en snabb fråga @Maarten.
Du har med den nya baffeln ca -5 dB vid 1 kHz istället för -7 dB vid samma frekvens med det ursprungliga filtret, samtidigt som baffelbredden ökat (nu jämför jag "jonasp-filtret" med "jonasp+maarten-filtret". Är det ett medvetet val? Sedan undrar jag på vilket sätt högtalaren subjektivt låter annorlunda än vad du är van vid?
Den minskade baffelstegskompen är just för att minska det ljudmässiga gapet till de högtalare jag annars lyssnar till.
Den ljudmässiga skillnaden är en tydlig höjning i övre mellanregister kontra tillbakadraget mellanregister i testlådan, den närmaste liknelsen är att det låter mer dämpat mellanregister i testlådan kontra mer "telefon" (som ju har bandbredden 300-3000 Hz) i de högtalare jag använt länge. Det här är klart hörbara skillnader och ses i egna halv Spinorama mätningar (motsvarande de för EPS2.1 i första inlägget) som en successivt höjning från ett par hundra Hz upp till ca 2 KHz om några db, med en relativ sänkning i övre register, ffa för piP och delvis i14s. Fenomenet syns tydligast i Soundstage mätning av qm10 men jag får en liknande höjning i mätningar för t ex i14s avseende direktljudet, om än inte lika uttalad. Faktum är att EPS2.1 i första inlägget har lite av denna karaktär och låter också ganska likt.
Energikurvan och room-curve i mina mätningar för i14s följer dock Floyd's room-curve närmast exemplariskt (dock gäller detta inte för piP). Det var ju lite intressant och en snygg avvägning beaktat hur mätningarna ser ut i enskilda riktningar för i14.
Not: Jag har provat olika avstånd till väggar, liksom några olika placeringar och skillnaden kvarstår. Det är också ett fenomen jag hört och noterat många gånger tidigare men negligerat. Man kan fundera i termer av SBIR, rumsstöd etc, men notera att ovan effekter rör direktljud och det är väl mindre sannolikt att energirespons och rumskurva kan beaktas isolerat från direktljudet?
Nåväl, detta är ett sidospår men ett förståelsemässigt och lyssningsmässigt hinder för mig de sista månaderna.
Det blir väl till att bygga stereo-testlådor för att se om det påverkar. Eller gå åt Carlos-hållet. Alt får jag fortsätta känna mig fram. Eller så kör jag på Floyds rön och dividerar inte mer.
Jag hade verkligen inte trott att jag skulle hamna i dessa vägval, eller bli överraskad av storleken av dessa effekter. Snarare hade jag tänkt att mätningar eller simuleringar skulle krångla (VCad har dock lurats med sina egenheter), men det har gått förvånansvärt enkelt. Såvida jag trots allt inte gjort något fel. (Har fler jämförande mätningar än de jag lagt upp, som korrelerar väl med andras, - i detta fall amatörmätningar här på Faktiskt fulla av reflexer och mätavstånd mindre än 80 cm. De är av mycket mer begränsat värde än jämförelsen med Soundstages mätningar och i de reflexbemängda mätningarna syns inte ovan fenomen).
Maarten skrev:I-or skrev:NADifierad,
Du behöver inte bry dig om baffeleffekterna när du väljer delningsfrekvens, speciellt inte när du kommer att använda eq. Dela istället där det är lämpligt m.a.p. elementens egenskaper. Utan att närmare känna till egenskaperna för 12:an vågar jag ändå gissa att du kommer att få problem med en 12'' och en delningsfrekvens om 1,2 kHz (ojämn frekvensgång och distorsion i den sista oktaven i passbandet). En bra 8'' kan ha ypperliga egenskaper här.
I läroböcker i elektroakustik brukar man lite halvflummigt tala om "typisk" baffeldimension, vilket ofta anses betyda medelvärdet av bredd och höjd (detta stämmer dock inte särskilt bra när sidoförhållandet är stort). När denna typiska dimension motsvarar ca 1/2 våglängd så har man mellan tummen och pekfingret en känslighetshöjning om 3 dB on-axis, vilken sedan ökar till 6 dB vid ca 1 våglängd. I verkligheten blir det betydligt stökigare - man måste både ta hänsyn till elementplacering och eventuell krökning av baffeln och för plana ytor kan man få ganska fula toppar/dalar i frekvensgången om man inte ser upp. En asymmetrisk elementplacering är att rekommendera. Här är en länk till legendariske akustikern Harry F Olsons likaledes legendariska paper i ämnet: http://www.dwdrums.com/images/moonmic/olson_direct-radiator-loudspeaker-enclosures.pdf
Med sådär 0,8-0,9 m, som den typiska dimensionen antagligen handlar om i ditt fall, landar man på ca 345/(0,85*2) = 200 Hz för 3 dB-punkten.
Kollar lite vad som skrivits här avseende baffeltsteg. Bra riktlinjer!
I-or skrev:Det man kan lägga till är att i allmänhet blir baffelsteget i praktiken mer abrupt än det ganska gradvisa lyft man ofta ser i olika förenklade beskrivningar. Mer noggranna simuleringar och mätningar brukar ge vid handen att man når 6 dB-punkten vid ca 0,7 våglängd.
Sedan kan man även få en ganska kraftig första översläng, vilken på referensaxeln kan ge ytterligare ca 2 dB utöver de 6 som gäller för baffelsteget överlag. Effekterna är enorma och man måste verkligen ha kontroll på detta i en bra konstruktion, men med ekvalisering blir det naturligtvis mycket enkelt att hantera även om man struntar i kompensationer i delningsfiltret (elementinduktansen är oftast numer så låg att den inte ger den inneboende kompensering som var vanlig fram till för några decennier sedan).
sammel skrev:Jag gillar att försänka elementen men jag är rädd att få dom så långt ner så dom hamnar under baffelnivå , helst
någon tiondel ovanför, sedan skulle jag gärna ha en sömlös övergång mellan diskantplattan o baffeln ,vilket jag inte har
har funderat på nåt transparent mjukfog av nåt slag men tror att det är svårt att få snyggt, får se vad som händer
Bra jobbat Maarten.
petersteindl skrev:Jag tror felen blir mindre om det är tvärtom. Iofs spelar någon tiondel inte så stor roll.
Maarten skrev:Innan du funderar i de banorna, kan det vara klokt att faktiskt nyttja Edge för att få ett hum om effekten. För den kan vara positiv eller negativ. Eller betydelselös. Jag tror att det sistnämnda är mest troligt i ditt fall pga att WG är mindre känsligt för sådana effekter och att formen är oval (vilket slätar ut effekten).
JM skrev:Vi hör relativt förlåtande map hur reflexerna frekvensmässigt avviker från direktljudet.
Har reflexerna nästan samma frekvensspektra som direktljudet undertrycks maskeringen med ringa färgning förutsatt att övriga parametrar är optimerade. Ger maximal spatial och dynamisk upplevelse. Gäller ffa frekvensområdet 1000 - 4000 Hz.
Ju mer avvikande reflexljudet är frekvensmässigt desto mer ökar maskeringen.
Viktigare parametrar är relativa dämpningen och relativa ankomsttiden till lyssningspositionen jämfört med direktljudet.
Är reflexerna -30 dB => ingen maskering. Är reflexerna -1 dB => betydande maskering = färgning av ljudet.
Med -5 dB och ankomsttid 5 ms => maskering med färgning trots optimal frekvensspektra i lyssningspositionen.
Således är spridningskurvorna enligt Harman meningslösa utan kontext.
JM
Johan_Lindroos skrev:JM skrev:Vi hör relativt förlåtande map hur reflexerna frekvensmässigt avviker från direktljudet.
Har reflexerna nästan samma frekvensspektra som direktljudet undertrycks maskeringen med ringa färgning förutsatt att övriga parametrar är optimerade. Ger maximal spatial och dynamisk upplevelse. Gäller ffa frekvensområdet 1000 - 4000 Hz.
Ju mer avvikande reflexljudet är frekvensmässigt desto mer ökar maskeringen.
Viktigare parametrar är relativa dämpningen och relativa ankomsttiden till lyssningspositionen jämfört med direktljudet.
Är reflexerna -30 dB => ingen maskering. Är reflexerna -1 dB => betydande maskering = färgning av ljudet.
Med -5 dB och ankomsttid 5 ms => maskering med färgning trots optimal frekvensspektra i lyssningspositionen.
Således är spridningskurvorna enligt Harman meningslösa utan kontext.
JM
Du använder terminologin felaktigt för maskering, det är precis tvärtom.
Sedan är inte eq:n identisk ganska stora variationer
galder skrev:Kul att se att någon jobbar med praktiska exempel.
Men jag vill invända mot värdet av den nya uppmätningen pga vad du skrev Sammel i ett inlägg ovan.Sedan är inte eq:n identisk ganska stora variationer
Kan du inte backa på inställningarna i eq, så att förutsättningarna är lika. Det är väl annars omöjligt att veta säkert vilken åtgärd som gav vilken skillnad.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster