Den feta trevägaren (f18/f25/f32)

[I-or]

Så kan det vara, även om mina tidigare korreleringar tyder inte på att så är fallet. Nedan samma bild som tidigare lagts upp med ytterligare mätningar inlagda och här är Belkers och Zappas toppar vid 6 KHz snarare "undantagen än regeln".
Alla kurvorna nedan är normaliserade gentemot medelvärde 100-18800 Hz men grafen visar bara från 1000 Hz och uppåt, samt är kraftigt uppförstorade:

[ Bild ]
Dock tydligt när jag nu tittat närmare på alla Spinorama-mätningar av i14s (8 st blev totalt när jag lärde mig mäta) att vertikal position har stor betydelse för dessa högtalare, kraftiga utsläckningar förekommer typ -10 grader (neråt) eller +15-50 grader (uppåt), varför ekvalisering för dessa högtalare torde vara något känsligare än högtalare med brantare delning och utan stegad baffel.
Sen tillkommer produktionsvariationer och möjligen mindre skillnader mellan olika utgåvor.

Men frågan gällde ju inte bara Ino, utan var av mer generell karaktär, - t ex även Thomas hembyggen som har samma energimässiga puckel i nedre diskant och till viss del mina egna också, där jag förvisso i sista versionen inte längre upplever dessa problem med "vass diskant", 'trots' rak frekvensgång :-.

Sökte lite och hittade följande citat

In the years since then, it has been shown that improving the smoothness of the off-axis radiated sound pushes the subjective ratings even further up, so it is something not to be neglected.
....
Cone/dome systems are best suited to wide-dispersion applications, and there the challenge is to maintain a rela tively constant, or a least smoothly changing directivity, as a function of fre quency. In achieving that objective, it is increasingly common to add shallow horns, often called waveguides to mid and high-frequency cone/dome drivers to subtly manipulate directivity so that they better integrate into the entire system.

Här är en bra tråd på ASR: https://www.audiosciencereview.com/foru ... ore.10950/
Som länkar till detta citat: https://www.avsforum.com/threads/how-to ... st58530612

In the crossover between a 6- to 8-inch woofer and a 1-inch tweeter, a directivity mismatch at crossover is unavoidable. Above crossover, the tweeter has much wider dispersion than the woofer, so there is an energy rise over a wide frequency range. Is this a resonance? Technically not, in the dictionary definition sense. However, there is a broad hump in radiated energy, so perceptually it may appear to be so. Figure 4.13 shows such an example where even crude room curves were adequate to recognize the energy excess in an above-crossover energy excess and attenuate it. Because wide bandwidth (low-Q) phenomena are detected at very small deviations there was a clear improvement in perceived sound quality even though medium and higher-Q "real" resonances were essentially unchanged. Addressing all of the "resonances" was not surprisingly the best.

Vilket jag tolkar som att spridningen ibland kan ha har viss påverkan på klang, även om den är kraftigt underordnad vid högre frekvenser (spridningen har dock andra effekter som här bortses ifrån).

En mycket bred spridning kan ha inverkan på klangen, vilket jag har varit inne på tidigare. Direktljudet dominerar klangperceptionen kraftigt, men på stora lyssningsavstånd får klangperceptionen större inverkan av effektresponsen för konventionella högtalare. Rundstrålande högtalare uppvisar samma inverkan redan på normala lyssningsavstånd. Det handlar alltså om relationen mellan direktljud och rumsljud, när det tidigare får alltför låg nivå börjar rumsljudet att bli även klangligt märkbart. Man bör ha ett riktindex, DI, om minst ca 5 dB över 1 kHz för att klangperceptionen i princip helt ska kunna härledas till direktljudet (även om riktningen för infallande reflektioner också spelar viss roll om man ska vara noggrann). Detta innefattar den absoluta majoriteten av konventionella högtalare. En helt rundstrålande konstruktion (DI = 0 dB) får alltså ca 5 dB för mycket rumsbidrag för att inte klangpåverkas av dessa.

Med en högtalare som uppvisar bredare spridning ökar alltså kraven på jämnhet i densamma för att den inte ska bli klangpåverkande. Samtidigt kan jag tycka att problematiken överdrivs, någon dB eller så för riktindex har helt enkelt inte så stor inverkan på klangen som vissa vill göra gällande. Klangen låter möjligen en hårsmån annorlunda, men inte mer. Däremot låter högtalare med bred spridning förstås tydligt annorlunda vad gäller ljudsceneriet och graden av omsvepning eller simmighet. Ibland till det bättre och ibland till det sämre, allt beroende på uppställningens, rummets och inspelningens egenskaper.

Eftersom vi alla älskar rumsakustiska beräkningar inses lätt att ovanstående riktindex tyder på att ett DI om 5 dB motsvarar D/R-förhållandet ca -8 dB i en normal uppställning. Man kan se detta som motsvarigheten till S/N-förhållande, där "bruset" i det här fallet utgörs av rumsljudet.

Toole skriver: "However, there is a broad hump in radiated energy, so perceptually it may appear to be so." (min fetning). Ordet may, kan, är av största vikt här eftersom många blandar ihop fonogrampresningseffekter med högtalareffekter och drar fel slutsatser. Presningscentrum ligger omkring 3-7 kHz, d.v.s. mer eller mindre exakt där många tycker att nivån är något överdriven.

För att summera går det således inte att påstå att direktljudet alltid är den enda parametern i sammanhanget, men att man med någorlunda normal spridning och en i övrigt normal uppställning kan utgå från att så är fallet.

Om man med spridningsmässigt någorlunda normala högtalare tycker sig notera klangproblem trots konstant frekvensgång för direktljudet bör man framförallt se till att åtgärda förstareflektionerna mot sidoväggarna och eventuellt även den första takreflektionen (här förutsätts att det ligger en någorlunda tjock matta på golvet). Detta reducerar klangpåverkan påtagligt utan att förstöra omsvepningen från reflektionerna, förutom att det naturligtvis oftast även förbättrar ljudsceneriet märkbart.

Vad gäller rävarna så vill jag nog påstå att den lilla förhöjningen runt 15-17 kHz på referensaxeln mer överensstämmer med perceptionen av aningen vass diskant än vad man uppfattar från en förhöjning runt 3-7 kHz, vilket ger en mer hård (3 kHz) till övertydlig (7 kHz) klang.

[Maarten]

Danke, då var det rimligt utrett och lösa trådarna ihopknutna.

Edit: Frank, jag tror OM1 inverkar minimalt på resultaten. Se de små skillnaderna i förra inlägget och att det är svårt att se ett mönster mellan kurvorna och vilken mikrofon som använts. Inget bevis men ihop med specen så tror inte förklaringen ligger här. Vet att I-or skrivit att man nog inte behöver fokusera på mikrofonen i dessa sammanhang.

Edit 2: Kommer att tänka på denna som jag tycker stämmer rätt bra:

[Zappa]

Danke, då var det rimligt utrett och lösa trådarna ihopknutna.

Edit: Frank, jag tror OM1 inverkar minimalt på resultaten. Se de små skillnaderna i förra inlägget och att det är svårt att se ett mönster mellan kurvorna och vilken mikrofon som använts. Inget bevis men ihop med specen så tror inte förklaringen ligger här. Vet att I-or skrivit att man nog inte behöver fokusera på mikrofonen i dessa sammanhang.

Edit 2: Kommer att tänka på denna som jag tycker stämmer rätt bra:

[ Bild ]

Självklart står inte enbart OM1 för variationerna men någon dB här och var tänker jag och främst från 5 kHz och uppåt. Själv har jag gjort små korrektioner av högfrekvensen på mina pi60, det handlar typiskt om någon dB eller två. Några av korrektionerna har jag efter omfattande lyssning avaktiverat, andra behåller jag gärna även om skillnaden är ganska liten.

[Maarten]

Disclaimer nedan.
Detta kan I-or eller möjligen Jansch svara mycket bättre på men jag tänker att en mikrofonmembran är såpass små och att kondensatormikrofoner är principiellt enkla konstruktioner, att frekvensgångsavvikelser inte sker under typ 10 KHz. Istället är den relativt konstant förutsatt att mikrofonen inte är kass eller dåligt konstruerad.

Men som sagt, jag vet inget om mikro-fånar, jag bara låtsas att jag kan något, eller snarare, gissar hej vilt. Varför allt ovan kan vara fullständigt fel.


I-or, just for the record; jag upplever inte Rävarna vara ljusa med 5,6 ohms dämpning i diskant, vilket faktiskt gav ännu lite rakare frekvensgång, inom +-1,7 dB mellan 100-20000 Hz, än med 4,7 ohm, som låg inom +-1,85 dB och då hade lite högre diskant och lite mindre fallande energikurva. Den sistnämnda var gränsfall till ljus i klangen. Men det var främst i ytterligare tidigare versioner som den vassa diskanten var påtaglig, då med större obalanser i respons (även i olika riktningar). Det är förvånande hur känslig denna balans är.
Det var denna erfarenhet ihop med den energimässiga puckeln samt andras skriverier som fick mig att spekulera i orsaker.

[I-or]

Jag är inte helt överens med översättningen av klanguppfattning genom frekvensgång i REW. Det finns många konstigheter i beskrivningarna överallt i det hörbara området, men allra värst är missen av hårdhetsområdet ca 3-3,5 kHz (för män, för kvinnor med sina kortare hörselgångar sträcker det sig upp till 4 kHz), som nästan alltid finns med i liknande uppdelningar och som nästan alla har erfarenhet av via hörselns känslighetsmaximum här. Dessutom är "sibilance"-området, d.v.s. s- och i viss mån även sch-ljud, också felmarkerat eftersom det sträcker sig hela vägen från ca 7 till 20 kHz med en topp runt 10-12 kHz (undertecknad har länge haft en bra känsla för detta då det lektes ganska mycket med svindyra mätsystem för runt 30 år sedan ).

Ännu mer högfrekvensintensiva är t- och framförallt f-ljud som har ett närmast brusartat frekvensspektrum med massor av effekt långt över 20 kHz.

Jag skulle vilja uttrycka det som att man med en topp runt 5-9 kHz har en övertydlighet eller skarphet i klangen som mer övergår i vasshet över ca 10 kHz. Detta blir framförallt tydligt för s-, t-, och f-ljud som framhävs ordentligt och blir riktigt jobbiga i toppoktaven. Det är dock alltid svårt att finna ett allmängiltigt språkbruk, så det kan vara nästan omöjligt att förstå exakt vad som menas. Sonen tyckte t.ex. ganska nyligen att hans svindyra Apple Airpods Max (köp dem inte om ni inte har omfattande mät- och ekvaliseringsmöjligheter) var nästan olyssningsbara även efter omfattande uppmätning och ekvalisering eftersom det kvarstod en smalbandig topp om runt två dB vid 18-20 kHz relativt mina referenshörlurar. Här tog det ett tag innan jag insåg vad han hörde eftersom han inte hade förståelsen för hur högfrekvent obalansen var och jag bara lyssnade helt kort.

Bättre mikrofoner brukar uppvisa mindre frekvensgångsavvikelser över ca 10 kHz, men mitt exemplar av UMIK-1 avviker med ca 3 dB redan vid 6 kHz. Omni1 har vad jag förstår däremot hårt selekterade kapslar och ska ligga inom +/- 1 dB i hela det hörbara området. Detta är inom felmarginalen för akustiska mätningar och skillnaderna i vertikal mottagarposition och mellan olika exemplar av samma högtalarmodeller är betydligt större än så.

[Calleberg]

Disclaimer...

Va fan? Det där var väl ändå onödigt.

Biskop Brask har ju gett oss ett av Svenskans bästa ord som du kan använda istället för den där utrikiskan...

[Maarten]

Aj då, nu bidrog jag till det språkliga förfallet.
Bra historia, kände ej till den, ger en extra dimension bakom det enkla uttrycket.

Förresten, hur går det med dina trevägare? Byggtråd?

[Calleberg]

Aj då, nu bidrog jag till det språkliga förfallet.
Bra historia, kände ej till den, ger en extra dimension bakom det enkla uttrycket.

Förresten, hur går det med dina trevägare? Byggtråd?

De utvecklas organiskt i projektledarens huvud, svårt påverkat av det som sker på faktiskt.io
Detta har ochså drabbat inköpsavdelningen, och i någon mån grabbarna på lagret.

Ursprungligen så var det en WMTMW, med Kef 5" mellanregister och TC sounds basar (med bilstereobakgrund). I slutna lådor med mycket moff & Linkwitz transform

NU är det än 3,5 vägars WMMTW med 17NBAC, Vågledardiskant, Fetare basar ( forfarande med tveksam bakgrund) Inget moff och en Driverack att styra upp det hela med...

just nu har dock projektet köplats 3 ute på Produktionsavdelningen.

[jansch]

Disclaimer nedan.
Detta kan I-or eller möjligen Jansch svara mycket bättre på men jag tänker att en mikrofonmembran är såpass små och att kondensatormikrofoner är principiellt enkla konstruktioner, att frekvensgångsavvikelser inte sker under typ 10 KHz. Istället är den relativt konstant förutsatt att mikrofonen inte är kass eller dåligt konstruerad.

Men som sagt, jag vet inget om mikro-fånar, jag bara låtsas att jag kan något, eller snarare, gissar hej vilt. Varför allt ovan kan vara fullständigt fel.


I-or, just for the record; jag upplever inte Rävarna vara ljusa med 5,6 ohms dämpning i diskant, vilket faktiskt gav ännu lite rakare frekvensgång, inom +-1,7 dB mellan 100-20000 Hz, än med 4,7 ohm, som låg inom +-1,85 dB och då hade lite högre diskant och lite mindre fallande energikurva. Den sistnämnda var gränsfall till ljus i klangen. Men det var främst i ytterligare tidigare versioner som den vassa diskanten var påtaglig, då med större obalanser i respons (även i olika riktningar). Det är förvånande hur känslig denna balans är.
Det var denna erfarenhet ihop med den energimässiga puckeln samt andras skriverier som fick mig att spekulera i orsaker.

"Förutsättningar" för frekvensgångsavvikelser ske när våglängden blir kort relativt membrandiametern. Detta är mätbart från ca 2kHz för en 1/2 tums mic och alltså ca 4kHz för en 1/4tums. Beroende på hur bra mikrofonen är designad (fysiskt) kan man ändå skapa "rak" kurva upp till ca 10 - 30 kHz är man börjarb nyttja membranresonans för att sträcka ut övre frekvensområde.

[Zappa]

Disclaimer nedan.
Detta kan I-or eller möjligen Jansch svara mycket bättre på men jag tänker att en mikrofonmembran är såpass små och att kondensatormikrofoner är principiellt enkla konstruktioner, att frekvensgångsavvikelser inte sker under typ 10 KHz. Istället är den relativt konstant förutsatt att mikrofonen inte är kass eller dåligt konstruerad.

Men som sagt, jag vet inget om mikro-fånar, jag bara låtsas att jag kan något, eller snarare, gissar hej vilt. Varför allt ovan kan vara fullständigt fel.


I-or, just for the record; jag upplever inte Rävarna vara ljusa med 5,6 ohms dämpning i diskant, vilket faktiskt gav ännu lite rakare frekvensgång, inom +-1,7 dB mellan 100-20000 Hz, än med 4,7 ohm, som låg inom +-1,85 dB och då hade lite högre diskant och lite mindre fallande energikurva. Den sistnämnda var gränsfall till ljus i klangen. Men det var främst i ytterligare tidigare versioner som den vassa diskanten var påtaglig, då med större obalanser i respons (även i olika riktningar). Det är förvånande hur känslig denna balans är.
Det var denna erfarenhet ihop med den energimässiga puckeln samt andras skriverier som fick mig att spekulera i orsaker.

"Förutsättningar" för frekvensgångsavvikelser ske när våglängden blir kort relativt membrandiametern. Detta är mätbart från ca 2kHz för en 1/2 tums mic och alltså ca 4kHz för en 1/4tums. Beroende på hur bra mikrofonen är designad (fysiskt) kan man ändå skapa "rak" kurva upp till ca 10 - 30 kHz är man börjarb nyttja membranresonans för att sträcka ut övre frekvensområde.

Tack för informationen Jansch. Line Audio OM1 tillhör väl kategorin väldigt väldesignade mikar? Jag tyckte ändå att det var intressant att diskutera mikrofonens påverkan på resultatet, särskilt när grafen nedan har en så extremt förstorad skala på Y-axeln och skillnaderna mellan kurvorna överlag är ganska små. Det gjorde mig extra nyfiken på dels hur kurvorna hade sett ut med kalibrerade mickar men även på vilket resultat vi hade erhållit om vi alla mätte med samma uppställning. Än mer spännande skulle det vara att se utfallet av att mäta alla högtalare med samma mick och uppställning. Morello har ju använt en Earthworks mikrofon och vilken mick som användes i exjobbet vet jag inte. Har Ted en OM1:a?

Jmf-i14s-i14-pi60, olika mätningar-fler.png (121.99 KiB) Visad 2921 gånger

[I-or]

Den där kurvskaran går utmärkt att nyttja för visuell medelvärdesbildning, vilket nog ger en alldeles utmärkt bild av hur pi60(s)/i14(s) uppträder i realiteten med individuella variationer och aningen olika vinklar vertikalt. Frekvensgången över 1 kHz är som synes ganska jämn.

Annars rekommenderar jag alla som vill utföra egna mätningar att inhandla UMIK-1 (som kommer individuellt kalibrerad mot en referensmikrofon från B&K). Omni1 är en mycket bra mikrofon för allehanda uppgifter, men för frekvensgångsmätningar är UMIK-1 något bättre.

[DQ-20]

Annars rekommenderar jag alla som vill utföra egna mätningar att inhandla UMIK-1 (som kommer individuellt kalibrerad mot en referensmikrofon från B&K). Omni1 är en mycket bra mikrofon för allehanda uppgifter, men för frekvensgångsmätningar är UMIK-1 något bättre.

Ursäkta en yngling men vad, för mätändamål, är ett bättre alternativ till Omni1 om man inte vill ha USB anslutning och inte vill köpa en Earthworks (eller för de som verkligen gillar materialsporter, en G.R.A.S)? Och en Behringer känns lite hängigt. Frågar för en kompis som redan har två Omni1 och en Scarlett 2i2.

/DQ-20

[Erik_Johansson]

Annars rekommenderar jag alla som vill utföra egna mätningar att inhandla UMIK-1 (som kommer individuellt kalibrerad mot en referensmikrofon från B&K). Omni1 är en mycket bra mikrofon för allehanda uppgifter, men för frekvensgångsmätningar är UMIK-1 något bättre.

Ursäkta en yngling men vad, för mätändamål, är ett bättre alternativ till Omni1 om man inte vill ha USB anslutning och inte vill köpa en Earthworks (eller för de som verkligen gillar materialsporter, en G.R.A.S)? Och en Behringer känns lite hängigt. Frågar för en kompis som redan har två Omni1 och en Scarlett 2i2.

/DQ-20

Jag stod inför samma dilemma och det slutade efter noggrann genomgång med inköp av följande:

https://global.beyerdynamic.com/mm-1.html

Varje exemplar mäts vid produktion och skickar man serienummer till Beyerdynamics support så får man kalibreringsfilen för sitt specifika exemplar.

Som bonus är den byggd i ett demokratiskt land.

/Erik

[RogerGustavsson]

Vitsen med UMIK-1 är att man inte behöver någon externt ljudkort/mikrofonförstärkare.

[Morello]

Annars rekommenderar jag alla som vill utföra egna mätningar att inhandla UMIK-1 (som kommer individuellt kalibrerad mot en referensmikrofon från B&K). Omni1 är en mycket bra mikrofon för allehanda uppgifter, men för frekvensgångsmätningar är UMIK-1 något bättre.

Ursäkta en yngling men vad, för mätändamål, är ett bättre alternativ till Omni1 om man inte vill ha USB anslutning och inte vill köpa en Earthworks (eller för de som verkligen gillar materialsporter, en G.R.A.S)? Och en Behringer känns lite hängigt. Frågar för en kompis som redan har två Omni1 och en Scarlett 2i2.

/DQ-20

Jag stod inför samma dilemma och det slutade efter noggrann genomgång med inköp av följande:

https://global.beyerdynamic.com/mm-1.html

Varje exemplar mäts vid produktion och skickar man serienummer till Beyerdynamics support så får man kalibreringsfilen för sitt specifika exemplar.

Som bonus är den byggd i ett demokratiskt land.

/Erik

Den är icke-kinesisk alltså - bravo!
Däremot ser den att vara av diffusfältstyp, vilket ger överdriven nivå vid höga frekvenser på referensaxeln.

[Ted_B]

Disclaimer nedan.
Detta kan I-or eller möjligen Jansch svara mycket bättre på men jag tänker att en mikrofonmembran är såpass små och att kondensatormikrofoner är principiellt enkla konstruktioner, att frekvensgångsavvikelser inte sker under typ 10 KHz. Istället är den relativt konstant förutsatt att mikrofonen inte är kass eller dåligt konstruerad.

Men som sagt, jag vet inget om mikro-fånar, jag bara låtsas att jag kan något, eller snarare, gissar hej vilt. Varför allt ovan kan vara fullständigt fel.


I-or, just for the record; jag upplever inte Rävarna vara ljusa med 5,6 ohms dämpning i diskant, vilket faktiskt gav ännu lite rakare frekvensgång, inom +-1,7 dB mellan 100-20000 Hz, än med 4,7 ohm, som låg inom +-1,85 dB och då hade lite högre diskant och lite mindre fallande energikurva. Den sistnämnda var gränsfall till ljus i klangen. Men det var främst i ytterligare tidigare versioner som den vassa diskanten var påtaglig, då med större obalanser i respons (även i olika riktningar). Det är förvånande hur känslig denna balans är.
Det var denna erfarenhet ihop med den energimässiga puckeln samt andras skriverier som fick mig att spekulera i orsaker.

"Förutsättningar" för frekvensgångsavvikelser ske när våglängden blir kort relativt membrandiametern. Detta är mätbart från ca 2kHz för en 1/2 tums mic och alltså ca 4kHz för en 1/4tums. Beroende på hur bra mikrofonen är designad (fysiskt) kan man ändå skapa "rak" kurva upp till ca 10 - 30 kHz är man börjarb nyttja membranresonans för att sträcka ut övre frekvensområde.

Tack för informationen Jansch. Line Audio OM1 tillhör väl kategorin väldigt väldesignade mikar? Jag tyckte ändå att det var intressant att diskutera mikrofonens påverkan på resultatet, särskilt när grafen nedan har en så extremt förstorad skala på Y-axeln och skillnaderna mellan kurvorna överlag är ganska små. Det gjorde mig extra nyfiken på dels hur kurvorna hade sett ut med kalibrerade mickar men även på vilket resultat vi hade erhållit om vi alla mätte med samma uppställning. Än mer spännande skulle det vara att se utfallet av att mäta alla högtalare med samma mick och uppställning. Morello har ju använt en Earthworks mikrofon och vilken mick som användes i exjobbet vet jag inte. Har Ted en OM1:a?

Jmf-i14s-i14-pi60, olika mätningar-fler.png

Jag vet inte hur många Ted det finns här som lagt upp en mätkurva, men om Ted-S i grafen egentligen är Ted_B så har jag en UMIK-1.

[Zappa]

"Förutsättningar" för frekvensgångsavvikelser ske när våglängden blir kort relativt membrandiametern. Detta är mätbart från ca 2kHz för en 1/2 tums mic och alltså ca 4kHz för en 1/4tums. Beroende på hur bra mikrofonen är designad (fysiskt) kan man ändå skapa "rak" kurva upp till ca 10 - 30 kHz är man börjarb nyttja membranresonans för att sträcka ut övre frekvensområde.

Tack för informationen Jansch. Line Audio OM1 tillhör väl kategorin väldigt väldesignade mikar? Jag tyckte ändå att det var intressant att diskutera mikrofonens påverkan på resultatet, särskilt när grafen nedan har en så extremt förstorad skala på Y-axeln och skillnaderna mellan kurvorna överlag är ganska små. Det gjorde mig extra nyfiken på dels hur kurvorna hade sett ut med kalibrerade mickar men även på vilket resultat vi hade erhållit om vi alla mätte med samma uppställning. Än mer spännande skulle det vara att se utfallet av att mäta alla högtalare med samma mick och uppställning. Morello har ju använt en Earthworks mikrofon och vilken mick som användes i exjobbet vet jag inte. Har Ted en OM1:a?

Jmf-i14s-i14-pi60, olika mätningar-fler.png

Jag vet inte hur många Ted det finns här som lagt upp en mätkurva, men om Ted-S i grafen egentligen är Ted_B så har jag en UMIK-1.

Det är intressant att just din och Morellos kurvor generellt är väldigt snarlika samtidigt som ni har mycket dugliga mikrofoner för ändamålet. En annan likhet är förstås att ni båda två har mätt på pi60s.

[Erik_Johansson]

Ursäkta en yngling men vad, för mätändamål, är ett bättre alternativ till Omni1 om man inte vill ha USB anslutning och inte vill köpa en Earthworks (eller för de som verkligen gillar materialsporter, en G.R.A.S)? Och en Behringer känns lite hängigt. Frågar för en kompis som redan har två Omni1 och en Scarlett 2i2.

/DQ-20

Jag stod inför samma dilemma och det slutade efter noggrann genomgång med inköp av följande:

https://global.beyerdynamic.com/mm-1.html

Varje exemplar mäts vid produktion och skickar man serienummer till Beyerdynamics support så får man kalibreringsfilen för sitt specifika exemplar.

Som bonus är den byggd i ett demokratiskt land.

/Erik

Den är icke-kinesisk alltså - bravo!
Däremot ser den att vara av diffusfältstyp, vilket ger överdriven nivå vid höga frekvenser på referensaxeln.

Man får 2 filer från Beyerdynamic. En för 90 graders infallsvinkel och en för 0 grader. Använder man den utan korrigering är den i princip helt rak i 90 grader, vilket som du säger ger överdriven nivå vid höga frekvenser om man pekar den rakt mot mätobjektet. Men detta kan man som sagt korrigera fullt ut med den bifogade mätdatan.

/Erik

[DQ-20]

Jag stod inför samma dilemma och det slutade efter noggrann genomgång med inköp av följande:

https://global.beyerdynamic.com/mm-1.html

Varje exemplar mäts vid produktion och skickar man serienummer till Beyerdynamics support så får man kalibreringsfilen för sitt specifika exemplar.

Som bonus är den byggd i ett demokratiskt land.

/Erik

Tack för tipset!

/DQ-20

[Maarten]

Ted, du har nog rätt, här är några av mätningar som är rådata in i ovan sammanställningar:
Morello mät: viewtopic.php?f=9&t=70890&p=2129566&#p2129581
Ted viewtopic.php?f=9&t=72096&hilit=&start=150#p2181909
Zappa viewtopic.php?f=9&t=70890&p=2129566&#p2129586
Vet ej om det är du T ed eller IÖ som mätt? (Tänkte att det var sistnämnda).

Tack Jansch för utläggningen. Även om det finns avvikelser mellan mikrofoner, är merparten i övre diskant och troligen bidrar de inte med rippel i mellan 20-5000/10000 Hz, eller?
Jag ser hittills inga skäl till att leta avvikelser mellan olika mätningar i mikrofonerna. Jag har uppfattat att du Jansch gärna letar fel avseende mikrofoner (yrkesskada?) men att I-or är mer cool med mikrofonernas reliabilitet (likaså yrkesskada men av annan sort?).
Här är ett bra inlägg av Erik J som också refererar till RogerJ som tillverkar Om1:
viewtopic.php?f=10&t=72477&p=2199437&hilit=Om1#p2199437
Om man har fortsatta tvivel, läs gärna det och ta diskussionen därifrån.

När jag började mäta och dyka djupare i Spinorama, startade jag med att korrelera mina mätningar med andras här men även Soundstages mätningar. Jag har hittills inte upptäckt några anledningar till att ifrågasätta Om1 som mätmikrofon. Däremot har jag märkt att många andra faktorer såsom mätavstånd, reflexer vinklar etc, påverkar stort. Det här har jag skrivit om massor av gånger så jag drar det inte igen.

Den där kurvskaran går utmärkt att nyttja för visuell medelvärdesbildning, vilket nog ger en alldeles utmärkt bild av hur pi60(s)/i14(s) uppträder i realiteten med individuella variationer och aningen olika vinklar vertikalt. .

I-or, jag har gjort medelvärdesbildningar men tog inte med detta i föregående inlägg... Hursomhelst, här kommer medelvärdesbildade grafer, även inkluderat den till runda arkivet förkastade ex-jobbsmätningen




Det är nog (som I-or skrev) rimligt att anta att ovan grafer ger en bra men grov bild över frekvensgången över 1 KHz för dessa högtalare, även om kanske några 'outliers' ger vissa av skillnaderna ovan (ev toppen vid 6 KHz och kanske dippen vid 9 KHz, samt ej topp topp vid 15 KHz?). Totalt sett kanske då ex-jobbsmätningen kommer närmast, även om frekvensupplösningen är totalt usel samt att den är fel i basområdet, vilket har diskuterats här; viewtopic.php?f=20&t=73403&start=60#p2260583.
Alternativt väljer man att betrakta Gustafs och Ted' (IÖ's?) mätnings som referens, vilka korrelerar mycket väl med varandra.
Edit, lade in dessa också.

(Ett intressant sidospår är korrelationen med piP i detta område, samt tekniska anledningar till varför de ur ser ut som de gör. Lite förvånad över att ingen har tagit upp den, med tanke på allmänt kunskapssökande, alla hårklyverier på forumet och hur ofta vissa argument upprepas gällande frekvensgång, spridning och bafflar).

Som sagt, när Jonas inte är här och matar oss med uppdateringar tenderar tråden att dra lite sidledes.

[Maarten]

Har vi avfärdat följande feting?
Bas bms 18n862 upp till 300hz
Mid purifi 8" upp till 2,5khzish
Disk bliesma
Bästa elementen i varje kategori. Mid blir ju svårt med mindre om det ska klara av o möta?
Borde bli liite dyrare än jonasps förslag men mer kapabel till film och das untz untz muzik.

Borde ju bara vara att bygga med utgångspunkt från anders basmodul, eller sluten

Och om.man inte redan äger 30w som Jonasp, hade det kanske varit bättre pang för pengarna att bygga med rss390ho?

Jag lovade att återkomma till detta. Ursäkta dröjsmålet.

Man kan nog få ovanstående konfiguration att fungera, men jag hade personligen justerat delningsfrekvenserna något (mer åt ca 200/2000). Jag förutsätter att du tänker dig en minst sagt rejäl vågledare för få delningen mellan diskant och purifi 8" att fungera. Purifis 8"-bas är fantastiskt bra, den kommer att ha lägre distorsion vid ett givet ljudtryck än deras 6,5" mellanregister, men, och det är ett stort men, den högre rörliga massan och lägre impedansen gör att man faktiskt inte kan spela starkare om jag nu räknat rätt. Den kommer dock att vara något renare under gränsen.

Som du skriver blir det hela något dyrare men inte väldigt mycket. BMS 18N862 flyttar ungefär dubbelt så mycket luft som dubbla 30W/4558T00.

Dock är 18" utanför kravspecen!

Ser ut som att Jonas har gott stöd i nedan mycket utförliga recensioner, där de båda ser vid snabb blick ut att få liknande resultat för spridning (måste nog delas under 2KHz). Hificompass får nära rekordlåg distorsion men icke så i Erins mätningar, där den 'bara' är mycket bra,

https://www.erinsaudiocorner.com/driveu ... 04-nab-02/

https://hificompass.com/en/reviews/puri ... -midwoofer

Due to extremely low non-linear distortions, even frequency response and good midrange reproduction, the long-stroke PTT8.0X04-NAB-02, despite its size, can really be called a midwoofer, and not just a woofer. A fairly versatile speaker and can be used in both three-way and two-way loudspeakers.

It is difficult to name the upper limiting frequency of application, it all depends on the concept of the loudspeakers and the designer's opinion on the permissible narrowing of the radiation pattern in the upper midrange. Formally, from the point of view of non-linear and linear distortion, nothing forbids using it up to 3 kHz.

Här är en fulsim baserat på spridning av T34B och Purifi PTT8 från Hificompass 0,15,30 och 60 grader. Filter är på inget vis optimerat, data är begränsat och hämtar via 'trace' (vilket ibland blir fel). Jag har dessutom gjort det extra snabbt och inte dubbelkollat, varför detta ska tas med stor nypa salt och riskerar alltså även att vara fel. Baffelsteg saknas också. Men ger i varje fall lite indikationer kring spridning.



Den höga känsligheten i T34b blir nog tyvärr kraftigt outnyttjat (annat än för minimering av termisk kompression) pga att PTT8 har så lång slaglängd, samt tung kon och därmed ganska låg känslighet för att vara 8-tums-element och 4 ohm.



Hittade för övrigt dess artiklar från B&K om man vill grotta ner sig i mikrofoner, https://www.google.se/url?sa=t&source=w ... -VZIQl8MkO
Har inte läst, bara skummat början...
Edit, eller så nöjer man sig med följande summering av den i föregående inlägg länkade tråden (vilket jag väljer att göra):

Roger verkar vara en mycket pålitlig figur. Han gör dock hela tiden kardinalfelet att mäta mer än en gång.

Man blir lätt konfys när man försöker felsöka akustiska skillnader om tiondels dB.

miniDSP anger inte i detalj hur deras kalibreringsprocess går till, bara att de använder en B&K-mikrofon som referens. Sammantaget är nog Omni1 på ungefär samma noggrannhetsnivå (undantaget de allra högsta frekvenserna) som UMIK-modellerna och det finns alltid betydligt fler osäkerheter i mätkedjan än mikrofonen. För amatören och även i många professionella tillämpningar räcker prestanda som dessa och blir över.

Det som fäller avgörandet i mitt tycke är USB-anslutningen, vilken definitivt är ultrasmidig i mätsammanhang. Omni1 är med sin låga brusnivå dock ett betydligt bättre val i inspelningssammanhang.

Från: viewtopic.php?f=10&t=72477&p=2199437&hilit=Om1#p2199639

[DQ-20]

I en trevägare är det ju meningslöst med 8-tummare med hårda membran. Vad än man tänkt sig vinna förlorar man i övergången till diskanten: val av delningsfrekvens domineras helt av att hantera båda elementens brister. Det finns inget överlapp där andra hänsyn kan tas. Redan 6,5-tummare kan ifrågasättas om man kan dela relativt högt mot basen. Ett mellanregister används ju bara i sitt massastyrda område så slaglängd är ju inte så relevant. En ren mellanregistervariant av sb15nbac vore mumma. Att öka flödet i magnetgapet tror jag inte räcker utan man skulle också behöva spara vikt i talspolen. Man kan acceptera kortare slaglängd om man lägger ned området under 200-300 Hz. Då blir alla andra problem mycket enklare att lösa: talspoleinduktans, upphängning, rörlig massa, verkningsgrad. Ju mer jag tänker på det tycker jag att sb15nbac är helt felkonstruerat. Ett olycksfall i arbetet.

/DQ-20

[petersteindl]

I en trevägare är det ju meningslöst med 8-tummare med hårda membran. Vad än man tänkt sig vinna förlorar man i övergången till diskanten: val av delningsfrekvens domineras helt av att hantera båda elementens brister. Det finns inget överlapp där andra hänsyn kan tas. Redan 6,5-tummare kan ifrågasättas om man kan dela relativt högt mot basen. Ett mellanregister används ju bara i sitt massastyrda område så slaglängd är ju inte så relevant. En ren mellanregistervariant av sb15nbac vore mumma. Att öka flödet i magnetgapet tror jag inte räcker utan man skulle också behöva spara vikt i talspolen. Man kan acceptera kortare slaglängd om man lägger ned området under 200-300 Hz. Då blir alla andra problem mycket enklare att lösa: talspoleinduktans, upphängning, rörlig massa, verkningsgrad. Ju mer jag tänker på det tycker jag att sb15nbac är helt felkonstruerat. Ett olycksfall i arbetet.

/DQ-20

SB15nbac är inte ett midrange. Det är en midwoofer som kan användas i 2-vägs högtalare. Jag utgår från den i Bremens utvecklade variant.
Jag värdesätter dess samlade egenskaper där jag prioriterar området i delning mot diskant. Jag har inte hittat något annat element som ens är i närheten lika dugligt.
Att det skulle vara felkonstruerat och ett olycksfall i arbetet håller jag inte med om.

Mvh
Peter

[juanth]

I en trevägare är det ju meningslöst med 8-tummare med hårda membran. Vad än man tänkt sig vinna förlorar man i övergången till diskanten: val av delningsfrekvens domineras helt av att hantera båda elementens brister. Det finns inget överlapp där andra hänsyn kan tas. Redan 6,5-tummare kan ifrågasättas om man kan dela relativt högt mot basen. Ett mellanregister används ju bara i sitt massastyrda område så slaglängd är ju inte så relevant. En ren mellanregistervariant av sb15nbac vore mumma. Att öka flödet i magnetgapet tror jag inte räcker utan man skulle också behöva spara vikt i talspolen. Man kan acceptera kortare slaglängd om man lägger ned området under 200-300 Hz. Då blir alla andra problem mycket enklare att lösa: talspoleinduktans, upphängning, rörlig massa, verkningsgrad. Ju mer jag tänker på det tycker jag att sb15nbac är helt felkonstruerat. Ett olycksfall i arbetet.

/DQ-20

SB15nbac är inte ett midrange. Det är en midwoofer som kan användas i 2-vägs högtalare. Jag utgår från den i Bremens utvecklade variant.
Jag värdesätter dess samlade egenskaper där jag prioriterar området i delning mot diskant. Jag har inte hittat något annat element som ens är i närheten lika dugligt.
Att det skulle vara felkonstruerat och ett olycksfall i arbetet håller jag inte med om.

Mvh
Peter

Har du någon erfarenhet och åsikt det här elementet Peter? (Eller någon annan som testat)
Det anges som 5” men har ganska mycket mindre SD än tex SB15NBAC ser jag nu. 70 mot 82 cm2

[DQ-20]

I en trevägare är det ju meningslöst med 8-tummare med hårda membran. Vad än man tänkt sig vinna förlorar man i övergången till diskanten: val av delningsfrekvens domineras helt av att hantera båda elementens brister. Det finns inget överlapp där andra hänsyn kan tas. Redan 6,5-tummare kan ifrågasättas om man kan dela relativt högt mot basen. Ett mellanregister används ju bara i sitt massastyrda område så slaglängd är ju inte så relevant. En ren mellanregistervariant av sb15nbac vore mumma. Att öka flödet i magnetgapet tror jag inte räcker utan man skulle också behöva spara vikt i talspolen. Man kan acceptera kortare slaglängd om man lägger ned området under 200-300 Hz. Då blir alla andra problem mycket enklare att lösa: talspoleinduktans, upphängning, rörlig massa, verkningsgrad. Ju mer jag tänker på det tycker jag att sb15nbac är helt felkonstruerat. Ett olycksfall i arbetet.

/DQ-20

SB15nbac är inte ett midrange. Det är en midwoofer som kan användas i 2-vägs högtalare. Jag utgår från den i Bremens utvecklade variant.
Jag värdesätter dess samlade egenskaper där jag prioriterar området i delning mot diskant. Jag har inte hittat något annat element som ens är i närheten lika dugligt.
Att det skulle vara felkonstruerat och ett olycksfall i arbetet håller jag inte med om.

Mvh
Peter

Jag överdriver förstås, men konstaterar också att en 5" woofer inte är mycket att hänga i den ljudtrycksmässiga julgranen. Jag konstaterar också att Revel, de jävlarna, har beställt detta element med en för mellanregisterbruk mer normal surround. Just nu verkar SB leda distortionsracet över 500 Hz, men det är bara deras aluminiummembran som är med i diskussionen. De har redan mellanregister, men inte med så låg distortion som sb15nbac. Vad jag inte blir klok på är hur dessa distorsionsnivåer nås. Det är en salig blandning av magnetsystem, membranvikter, spiders och surrounds och ingen enskild faktor ger någon tydlig fingervisning om resultatet.

/DQ-20

[Maarten]

Ja, precis, Erin kommenterar ju detta: https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... el_f226be/

The 5.25-inch midrange features a different surround than that of the midwoofers. I find this interesting because many manufacturers make essentially the same drive units in various sizes for different implementations. While the T/S specs often reflect the intended use (such as a higher or lower Fs), the look of the drive units is often identical; just scaled in size. This midrange drive unit, however, features a distinctly different surround than that of the midwoofers. While I thought this was to reduce diffraction I hadn’t considered the obvious reason which HARMAN told me was the basis: The reason is not for directivity or diffraction. Rather, a smaller surround radius with a correspondingly larger diameter diaphragm reduces moving mass, plus larger cone area equals higher efficiency, which reduces compression. So, senstivity. Makes sense.

Man kan ju hoppas att de även reducerat längden på talspolen?

Intressant fråga DQ, kanske finns några ledtrådar i den legendariska Purifi-tråden: viewtopic.php?f=3&t=70721&p=2139786&#p2139786

Vad anser du om detta element? https://hificompass.com/en/speakers/measurements/sbacoustics/sb-acoustics-sb15nbac30-4 Att användas exempelvis mellan 175 Hz och 2 kHz.
Mvh
Peter

Köp.


SB Acoustics SB15NBAC30-4 är ett 5"-element och klarar därför inte riktigt fullrange-kraven för en tvåvägslösning, men använder man det i en trevägare, vilket du är inne på, kommer man att få någonting som ligger i klass med distorsionsmästaren Magico S5 (sådär $35000) i mellanregistret. Skälet till de enormt fina prestanda är, förutom en superlinjär motor, att man har använt en aluminiumkon med inpressade förstyvningar och förstås att konen har relativt små dimensioner. Detta är antagligen ett av de allra bästa 5"-elementen på marknaden och att priset är förhållandevis lågt gör inte saken sämre.

Högre ordningens moder i surrounden förekommer alltid från några hundra Hz och uppåt beroende på dimensioner och material. Det är dessa moder som är huvudorsaken till de små frekvensgångsavvikelser man ser mellan kanske 200 Hz och 1500 Hz för typiska högtalarelement. Liknande moder i spidern påverkar också (man ser en mod i spidern i animeringen), men i mindre grad eftersom de bara indirekt påverkar ljudavstrålningen via konens rörelse. Utan dessa bråkmakare skulle frekvensgången från elementet vara absolut spikrak hela vägen upp till strax under den första konmoden.

Påverkan blir mindre för högre frekvenser, och överskuggas slutligen av böjmoder i konen, men finns kvar i hela passbandet. Amplituderna kan vara stora, men frågan är alltid hur mycket ljudavstrålning de leder till (summan av bidragen från de olika svängande delarna av surrounden).

Generellt är det en fördel att ha smal, lätt och styv surround för att minimera inverkan från dessa moder, men man behöver också ha en viss slaglängd, vilket kräver en bredare och mer elastisk surround. Dessutom kan man behöva tillföra dämpning till konen. Hur man än vänder sig har man a-slet bak. Det finns dock möjligheter att förbättra situationen en hel del, vilket bl.a. Purifi har insett.

Även om den linjära påverkan (frekvensgång) kan vara låg, så kan stora amplituder i surrounden ge olinjäriteter i konens rörelse som yttrar sig i distorsionstoppar.

Lavindistorsion kan bero på allt möjligt, t.ex. skarpa olinjäriteter i spidern/surrounden, höga mekaniska spänningar i konen (svår buckling), rotationsmoder (s.k. rocking modes som leder till stora upphängningstöjningar eller kontakt topplatta/talpole), islag från utledningstrådar eller förstås bottning, vilket är den extremaste formen av lavindistorsion.

Som vanligt gäller att moder kommer man alltid att råka på, men ju färre av dessa man behöver hantera i passbandet, desto bättre. Alltså bör man försöka att flytta så många av dessa moder som möjligt till frekvenser ovanför passbandet via styva/lätta konstruktioner och dessutom gärna bryta upp rotationssymmetrin när man kan (Purifi har gjort detta på ett effektivt, men lite klumpigt, sätt för surrounden, vilket medför att olika delar runt surrounden får olika resonansfrekvenser).

viewtopic.php?f=3&t=70721&p=2139786&#p2139974

Det är märkligt att ventilerade bobiner fortfarande inte är standard även om det blir allt vanligare. Ventilering av centrumpumpningen genom magnetsystemet eller runt talspolen (dammkåpenät är ovanliga nuförtiden) är riktigt dumt. Sedan är ju inte heller SB-elementet tillräckligt bra vad gäller membrandistorsion i mina öron och har förstås alldeles för liten linjär luftpumpningskapacitet för att göra sig gällande vid låga frekvenser.

Att talspolen också ändrar form en del under belastning är inte konstigt (det måste den göra), men man bör komma ihåg att denna del av vekheterna i systemet är förhållandevis liten.

Alla stora elementtillverkare jag har stött på använder FEM vid dimensionering av magnetsystem och även för koner/membran och upphängningar, dock i varierande grad. Utvecklingen har gått snabbt inom området de senaste 20 åren eller så. Det intressanta är att de billigaste komponenterna (mobiltelefonhögtalare) också är de solklart mest FEM-optimerade, ja t.o.m. överlägset mest optimerade överlag med ett xmax som kan motsvara 15 % av komponentens tjocklek och en effekttålighet om ca 1 Wrms för en volym om ca 5 ml. Detta dessutom i omgivningstemperaturer från -30 grader till 70 grader C, droptestade med accelerationer om sådär 20000 g, 500 timmar på maxvolym och med vattentålighet. Allting till ett högvolympris om sådär 30 cent.

Trots allt är dock FEM inget magiskt trollspö, framförallt måste man förstå vad man håller på med och här brister det väldigt ofta i princip överallt. Annars skulle förstås alla element vara välkonstruerade inom rimliga gränser. Slaskig produktionskvalitet är ytterligare ett ganska vanligt problem även om utvecklingen går framåt här också.

viewtopic.php?f=3&t=70721&p=2139786&#p2139889

För övrigt var det i denna tråd som jag via Peter och Erik fick upp ögonen för SbA-metallelementen och detta satte igång hela den karusell som följde sen.



Jansch (och indirekt Zappa som ställde frågan), hoppas du inte kände dig sågad ovan, förstår att du har mycket kunskap inom området mikrofoner. Jag orkar inte alltid formulera mig korrekt och är bara ute efter fungerande lösningar samt att undvika hårklyverier (som jag generellt varit alltför vanligt på detta forum). Men relevanta fel och brister ska ju naturligtvis adresseras.

[I-or]

Jag överdriver förstås, men konstaterar också att en 5" woofer inte är mycket att hänga i den ljudtrycksmässiga julgranen. Jag konstaterar också att Revel, de jävlarna, har beställt detta element med en för mellanregisterbruk mer normal surround. Just nu verkar SB leda distortionsracet över 500 Hz, men det är bara deras aluminiummembran som är med i diskussionen. De har redan mellanregister, men inte med så låg distortion som sb15nbac. Vad jag inte blir klok på är hur dessa distorsionsnivåer nås. Det är en salig blandning av magnetsystem, membranvikter, spiders och surrounds och ingen enskild faktor ger någon tydlig fingervisning om resultatet.

/DQ-20

Den låga distorsionen över ca 200 Hz för SB15NBAC/CAC och SB17NBAC/CAC beror på en via kortslutningsringar mycket låg induktans och därmed följande låga magnetiska hystereseffekter (låg strömdistorsion) och en ovanligt styv kon utförd i ett material med linjärt spännings-töjningsförhållande (låg membrandistorsion).

[petersteindl]

I en trevägare är det ju meningslöst med 8-tummare med hårda membran. Vad än man tänkt sig vinna förlorar man i övergången till diskanten: val av delningsfrekvens domineras helt av att hantera båda elementens brister. Det finns inget överlapp där andra hänsyn kan tas. Redan 6,5-tummare kan ifrågasättas om man kan dela relativt högt mot basen. Ett mellanregister används ju bara i sitt massastyrda område så slaglängd är ju inte så relevant. En ren mellanregistervariant av sb15nbac vore mumma. Att öka flödet i magnetgapet tror jag inte räcker utan man skulle också behöva spara vikt i talspolen. Man kan acceptera kortare slaglängd om man lägger ned området under 200-300 Hz. Då blir alla andra problem mycket enklare att lösa: talspoleinduktans, upphängning, rörlig massa, verkningsgrad. Ju mer jag tänker på det tycker jag att sb15nbac är helt felkonstruerat. Ett olycksfall i arbetet.

/DQ-20

SB15nbac är inte ett midrange. Det är en midwoofer som kan användas i 2-vägs högtalare. Jag utgår från den i Bremens utvecklade variant.
Jag värdesätter dess samlade egenskaper där jag prioriterar området i delning mot diskant. Jag har inte hittat något annat element som ens är i närheten lika dugligt.
Att det skulle vara felkonstruerat och ett olycksfall i arbetet håller jag inte med om.

Mvh
Peter

Har du någon erfarenhet och åsikt det här elementet Peter? (Eller någon annan som testat)
Det anges som 5” men har ganska mycket mindre SD än tex SB15NBAC ser jag nu. 70 mot 82 cm2

Satori MW13TX-4 räknar de som 13 cm.
SB15NBAC30-4 räknar de som 15 cm. 30 står för talspolens diameter i mm.
13 respektive 15 är korgens ytterdiameter.

Jag har ingen erfarenhet av just denna Satori, däremot av storebror Satori MW16TX-8. Korgens ytterdiameter = 16 cm. Detta element använder jag som mellanregister i modifiering av OA2212.

Mvh
Peter

[Kraniet]

Tråkigt nog har ju textreme-elementen inte riktigt lika låg dist och inte lika linjär frekvensgång som aluminiumelementen och är dyrare.
Men snygga är de

[petersteindl]

Tråkigt nog har ju textreme-elementen inte riktigt lika låg dist och inte lika linjär frekvensgång som aluminiumelementen och är dyrare.
Men snygga är de

Skillnaden i distorsion mellan SB17NBAC kontra Satori MW16TX kan jag inte bedöma, men jag föredrar frekvensgången i denna Satori i en 3-vägs högtalare. Dessutom är SB17NBAC för stor för att kunna monteras som mellanregister i OA2212.

Det var ett synnerligen lyckat element för OA2212.