Jag plöjde igenom Hughes avhandling om volymdiffusorer för ganska länge sedan men jag kommer inte ihåg att det nämndes något om lämpligt minsta avstånd. Jag har heller inte sett någon kommentar från IÖ om lämpligt minsta avstånd för hans versioner, IÖs kommentar var mer av ”typ” fördelen med att ljudvågor som kommer in i diffusorn kommer studsa runt ett antal gånger inuti, innan dom går ut i rummet igen. Ett mer utdraget tidsförlopp av reflektion / diffusion kan då förväntas (min tolkning). BAD-panelen ger antingen reflektion eller absorbtion via fluffet bakom hålen och ”delar upp" infallande ljudvåg som delvis absorberad, delvis reflekterad, någon diffusion i tidsplanet fås dock
inte med platta BAD-paneler.
I boken ”Acoustic Absorbers and Diffusers" av Cox and D'Antonio nämns att lämpligt minsta avstånd är ca 3 våglängder av lägsta frekvensen som diffusorn bör påverka. Orsaken indikeras i den färgglada bilden med vågmönster från en QRD-diffusor nedan. Nära diffusorn finns det alltså mycket av lobverkan och flyttar man huvudet en liten bit så varierar ljudstyrkan från en viss frekvens mycket. ”En bit bort” är lobverkan mer utsmetad till ett diffust fält och tonen jämn(are) i ljudstyrka vid huvudförflyttning i sidled
Det finns vissa paralleller mellan BAD-panelen och volymdiffusorn. BAD-panelen har teoretiskt 50% reflekterande yta och 50% hålad yta i ett tänkt rutmönster = 50% öppen area mot infallande ljudvågor. Om rutan är 25x25 mm, är realiteten dock ofta att hålet är runt och ca 12,5 mm i diameter, så öppen area hamnar då ned mot 20% av panelytan. Volymdiffusorn har likt BAD-panelen också som mål en 50% öppen area.
Tillsammans ska ett antal glesa ”spjälstaket” som monterats bakom varandra ge 50% öppen area
sett rakt framifrån. Placeringen av respektive spjäla är enligt något som kallas "Golomb ruler", de 5 lagrens överlappande placeringar har därefter reducerats för att nå 50% öppen area. Volymdiffusorn saknar absorberande material och behåller därför i jämförelse energi för högre frekvenser samtidigt som dessa ges diffusion i tiden pga av olika gånglängder från diffusorns reflekterande spjälor. Jag skulle tro volymdiffusorn kan användas på kortare avstånd än en QRD-diffusor där reflektionen går rakt ut tillbaks från ett fast bottendjup.
Bifogar en bild på volymdiffusor som jag spikade ihop efter IÖs servettskiss. Den har ”2,5” lager och är också öppen för inkommande ljudvågor. Det bakre lagret har varierande bredd och djup, (därav "2,5" lager) medan det främre har samma bredd för ”spjälstaketet”. Om volymdiffusorn får kort avstånd till lyssningsplats, kan en variant vara att göra några stycken med smalare bredd som sen monteras som spegelbilder av varandra. Med smalare totalbredd, typ 1000 mm för 1 st diffusor enligt bilden från excelprogrammet, börjar den verka högre upp i frekvens = kortare våglängd som då ger möjlighet till kortare sittavstånd. I Hughes avhandling med ”orginalet” som har 1,8 m diffusorbredd anges 10 cm mellan varje spjälstaket. Om 0,5 m totaldjup stjäl för mycket rumsvolym, kan man knapra på avståndet mellan spjälstaketen. Det kommer påverka det som kallas ”back scattering” i avhandlingen (reflektioner och tidsfördröjning inuti diffusorn) men det kommer inte påverka den öppna arean sedd framifrån.
- QRD-Diffusion-lobing--pattern-graph.PNG (335.89 KiB) Visad 815 gånger
- Volumteric Diffusers - principle comparison BAD vs Volumetric.PNG (68.24 KiB) Visad 815 gånger
- Volymdiffusor original plus önskad bredd 1000 mm.PNG (97.69 KiB) Visad 815 gånger
. QRD kräver som sagt ett visst avstånd för att inte lober ska höras. Men perfekt om volymdiffusorn är bättre här, den är ju otroligt mycket enklare att tillverka än en BAD! Kanske testar att ställa lite pinnar mellan soffa/LP och BAD!