Förspänning av membranen påverkar i praktiken grundmoden mest och med allt mindre påverkan för högre ordningens moder, när membranet alltmer uppträder som en balk. Modformerna blir naturligtvis desamma som utan förspänning men med betydligt högre resonansfrekvenser.
För övrigt svänger de icke drivna delarna av membranet i motfas med de drivna delarna för alla frekvenser över grundmoden (se bilderna ovan).
Till skillnad från vad man skulle kunna tro ger planarmembranet jämnast frekvensgång när de akustiska bidragen från de olika motsvängande sektionerna tar ut varandra. Man kan uttrycka det hela som att ju fler vågigheter längs membranet, desto bättre. Antingen ska alltså membranet uppträda som en stel kolv eller också med en omfattande vågighet - allt däremellan är problematiskt.
En mindre grad av förspänning krävs för att sträcka ut membranet vid montering, men det är således bara en fördel med omfattande förspänning när grundresonansfrekvensen ligger i passbandet som för ett basmembran, då man t.ex. kan styra membranutslagen för att motverka dipolverkan. I denna konstruktion är detta dock inte fallet.
Vingerne giver lidt mere bund.
