I-or skrev:Det är extremt svårt att hantera bakåtstrålningen från ett bandelement med låg undre gränsfrekvens, vare sig detta är av normal typ eller AMT som i det här fallet. Den stora arean och den låga massan är problematiska faktorer, men minst lika mycket beror svårigheterna på att bandet inte sluter tätt mot sidorna och att man lätt erhåller ett utökat läckage här när bakvågen inte fritt kan röra sig bakåt. Mest verkningsfullt är en transmissionsledning med absorbent, men denna måste vara minst en fjärdedels våglängd lång, vilket oftast gör den omöjlig i praktiken.
Diffusering bakom elementet kommer att vara verkningslöst eftersom man inte kan diffusera ljudvågorna vid öppningen av en kanal. Man inför med den lösning som presenteras ovan endast reflektioner av en annan typ än öppningen i sig medför.
Absorbent i kanalen är den enda lösning som är användbar i praktiken. En mot membranet "vågad" (för att ge en något mer gradvis impedansändring) mineralull eller lämplig skumplast kan ge en hygglig dämpning av bakvågen, vilket leder till ett mer kardioidformat utstrålningsmönster (om man dämpar bakvågen är det ofrånkomligt att dipolkarakteristiken övergår i kardioidkarakteristik). Dock erhåller man på detta sätt en måttlig dämpning i den undre delen av passbandet för AMT:n.
Tanken är att få mildra inverkan från den nedre halvan av linjekällan eftersom den är bara 30 cm framför en subbas träyta.
Jag vill inte ändra subbasens träyta av kosmetiska skäl.
Intressant. Längsgående strimlor av Wettexduk kanske?