Som en notorisk glädjedödare vill jag bara påminna herrarna om placeboeffekten. Jag vet att jag talar till forumets kärna av placebobejakare (de som inser att placebo kan spela oss ett spratt) och just därför kan det vara på sin plats med denna påminnelse, det är så lätt att bli fartblind eller att se kameler...
Jag har inte hört Larsen. Och det faktiskt gör det lättare för mig att skriva detta inlägg. Vad är det som talar för att placebomekanismen kan ha gjort sig gällande här? Nyhetens behag. Känsla av att vara rebell. Kansk ett behov att måla en och annan på näsan. Jämförande omdömen, icke uppbackade av åtm blind A/B testning (gentmot SSC/Carlsson). Alltså precis samma faktorer som anförs av oss* gentemot entusiastiska omdömen hos mera subjetivistiskt inriktade medlemmar.
*Jag tillhör också den E/F och BT-vänliga skaran.
