Ägnade dagen åt provlyssning. Började med Dali Ikon 6 och B&W 603 S3. Dali var väldigt ljus i klangen med ett ypperligt mellanregister. Dock saknade den bas och den bas som fanns kändes väldigt fel... vet inte hur jag ska förklara det men den tog inte ut tonerna som den skulle. Väldigt odefinierbar bas. Jag uppfattade B&W:n som en betydligt bättre balanserad skapelse. Dock var inte mellanregistret i Dalins klass. Den lät lite tillknäppt. Men överlag tyckte jag att den var en angenäm upplevelse. Efter Hifi-klubben hade jag ytterligare två affärer på min besökslista, Best Sound, för att lyssna Monitor Audio R6, och Ljudmakaren för att testa Amphion Helium. Men på vägen slog det mig att jag ändå skulle ta vägen förbi Paus. Sagt och gjort, och säljaren,Peter tror jag att han heter, var som alltid trevlig och tillmötesgående, utan att vara in-your-face... Nåja, Peter grävde fram en Canton Vento 802, en stativare, och jakten på högtalare tog slut där och då. Förutom att Venton har en diskant som är i samma klass som mina gamla Dynaudio 52, om inte bättre, så har den ett fantastiskt fint, öppet, mellanregister. Dessutom, för samma pris, spelar den bättre bas än någon av de ovan nämnda golvhögtalarna! Helt otroligt. Och för mig var det inte ens fråga om subtila skillnader. Det var klasskillnad. I jämförelse med mina Dynaudio klarar också Venton av att spela högt utan att ljudet låter komprimerat.
Jag fick låna hem butikens demoex i väntan på att mina nya ex levereras från Göteborg (det är service, det!). Så just nu sitter jag och avnjuter Beethovens trea (Solti, Decca, en inspelning som lät väldigt tråkig med Dynaudion. Nu låter stråkarna som stråkar).
Tycker det är lite märkligt att det inte pratas mer om Canton i audiofilkretsar.
Tärnström
