Bill50x skrev:Morello skrev:Jag tycker begrepp som rolig, tråkig etc passar bättre för att beskriva hur musiken upplevs - alltså sådant som inte har med återgivningen att göra.
Ja, jooo. Men två cd-spelare med ganska lika spec kan ju låta olika på just det sättet som man beskriver musiken. Dvs hur man upplever musiken påverkas av spelaren. Jag jämförde min spelare, en Linn Ikemi, med en kamrats Sony (har ej modellbeteckning men i samma prisklass, runt 26-27000) och det var ingen skillnad i klangfärg osv mellan dem. Och i huvudsak ingen skillnad i hur man uppfattade musiken. Utom på en CD, en gammal jazzplatta från typ slutet av 50-talet. Där var det rent kaos i musiken på Sonyn, mycket mer ordning och man fattade mycket bättre vad musikerna höll på med genom Ikemin. Självklart har detta tekniska orsaker men jag vet då inte vilka parametrar som styr. Dist kanske? Kanske tillsammans med något annat? "Kaos" är ju knappast en vedertagen parameter i mätsammanhang och vi kan säkert lägga in olika betydelser av ordet. Men om jag sa att det var en kombination av dist över 2 kHz i kombination med fasvridning på y antal grader över x Hz, tillsammans med en liten höjning över 15kHz - skulle någon bli klokare av det?
Det är ju faktiskt musiken man återger, en analogi är ju att man inte kan separera mental och fysisk (o)hälsa och se på kroppen som en maskin. Allt hänger ihop.
Skall man beskiva musikåtergivning så är det nog ändå minst oprecist att relatera till hur man uppfattar just musiken. Att beskriva återginvningen i andra termer kan man gietvs också göra, om man kan sätta fingret på vad i återgivningen som orsakar det man musikmässigt upplever. Båda varianterna är dock ett sätt att beskriva en upplvelse och som sådan tämligen svårhanterlig i allt från uplevelse till tolkning av orsaken till upplevelsen. Samma återgivning av samma musik kan ju också ge olika upplevelser, för att inte nämna hur olika personer upplever olika musik och återgivning.
Etiketten ”tråkig” tror jag kan kopplas till flera återgivningsmässiga egenskaper. T.ex. kan nog en illa balanserad tonkurva ge en uppfattbart ”tråkig” framtoning av musiken. Avsaknad av färg (distorsion) kan - i avsaknad av andra mer grundläggande kvaliteter i en inspelning eller vid återgivning av denna - resultera i att musiken upplevs som något återhållen, färglös eller just ”tråkig”. Om jag fick gissa så balanserar en uppfattat engagerande återgivning resp. ”tråkig” återgivning på hur olika distorsionsformer i en apparat förhåller sig till varandra, d.v.s. en i någon mening oprecis men klangligt ren återgivning kan uppfattas som tråkig medan en kanske t.o.m. en något mindre klanglikt ren, men mer precis återgivning kan uppfattas som mer engagerande och därigenom uppfattas som totalt sett ”bättre”. Även signalstrykeskillnader och apparaters olika distorsion i olika delar av frekvensspektrat påverkar hur återgivningen uppfattas, men då talar man nog mer om sådant som här på Faktiskt brukar kategoriseras under begreppet ”sameness”.
För att återknyta till trådfrågan så skulle jag förespråka att ersätta en spelare för CD/SACD/DVD-audio avspelning med en s.k. ”streamer”-lösning (NAS+Nätverksspelare). Det har funnits bra sådana lösningar under mer än 10 år nu och redan de tidiga - tycker jag - visade att det är en bättre lösning (bättre ljud per investerad krona).