Har ni några tips på bra vägghögtalare? Skulle behöva några vettiga till biljardrummet där det är lite trångt när man vevar omkring med kön .
Baslådor får man nog räkna med att det behövs.
Moderator: Redaktörer
RMA skrev:Har ni några tips på bra vägghögtalare? Skulle behöva några vettiga till biljardrummet där det är lite trångt när man vevar omkring med kön .
Baslådor får man nog räkna med att det behövs.
Jonas skrev:Ovation f8 tyckte jag lät fint då jag provlyssnade för läng sedan.. Vet inte om dom går att få tag på.
Jonas skrev:Ovation f8 tyckte jag lät fint då jag provlyssnade för läng sedan.. Vet inte om dom går att få tag på.
RMA skrev:En tanke vore a2 med basmoduler... Vad tror expertisen här om a2/3 som huvud högtalare?
IngOehman skrev:Kan nämna att en av de allra största "aha-upplevelserna" av hur behagligt ett sådant (2*a2 eller 2*a3 + bas) system kan bli, var Johan Lindroos förtjänst. Jag tror att det var på hans 30-årsdag, som firades i ett penthouse i gamla stan, jag tror det var på ett advokatkontor?
Johan hade tagit med bara två stycken a3 och en basmodul, och anläggningen fullkomligt rockade plejset, om man så säger. Musiken kunde avlyssnas varifrån som helst i den tämligen stora och avlånga lokalen, och överallt lät det bra!
De allra första experimenten med det gjorde jag dock redan på 70-talet men en avlägsen för-prototyp till det som skulle bli a3/a2 20 år senare, alltså på 90-talet.
Det har alltid varit min uppfattning att surroundhögtalare bör vara energikurvedimensionerade, eftersom de behöver vara många och kommer att nå lyssnaren från multipla riktningar och dessutom både direkt och via reflexioner. Så gjorde jag dem alltså redan på 70-talet, det vill säga ungefär 10 år innan jag träffat Stig Carlsson.
Sedan började jag leka med konceptet 1996 ordentligt, efter att Ken Kantor sagt åt mig att det var kommersiellt vansinnigt att lancera ett surroundsystem med 6-12 små högtalare (efter att jag sagt att det var så jag menade att det BORDE göras).
Kens dom om "vansinne" räckte för att jag skulle ta beslutet att återgå till att BARA göra just sådana surroundsystem.
(Alltså multipla energikurvestrålare med psykoakustiskt optimerad stålning).
1997 var de klara och jag började experimentera med att använda dem även som framhögtalare på ett lite mer "Carlssonskt sätt", bara på kul. Det passar inte mig personligen (jag vill ha ett mera direktljudsdominerat frontalt ljud) men när jag hör det förstår jag gott varför många gillar det (på samma sätt som jag förstår Carlsson-högtalarnas popuäritet).
Min uppfattning är att människor är olika och att världen definitivt är tillräckligt stor för att det skall finnas plats för många olika musiksignalupppackningsfilosofier. Det ryms definitivt fler än en inom det osäkerhetsområde som stereosystemet som sådant ger.
Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 8 gäster