Remastrad Jazz

[30Hzbone]

På LjudSamfundetDövörats träff häromkvällen spelade kvällens värd bl.a. denna utmärkta CD:

En dubbel-CD köpt på MediaMarkt för 49:-
Jag var på MediaMarkt i går och handlade 5 album.
49:- för dubbel och 99:- för trippel-CD.
Skivbolaget är Not Now Music:

http://www.notnowmusic.co.uk/index.htm

Och skall kanske tilläggas att ljudkvalitén är mycket bra på de CD jag köpt, tycker jag.

[PerStromgren]

Det finns boxar med 5 skivor också. Jag har en, som köpte förra året på hifimässan på Sheraton. Kul att äga, om så bara för de snygga konvuluten som är minkopior av LP-fodralen!

Åsså är han ju så jäkla bra på att lira jazz!

[Almen]

Hold 'em Joe från Sonny Rollins on impulse!, inspelad 1965 och här återutgiven 2007:



Låter illa också.

[PekkaJohansson]

Som tidigare har påpekats i dessa spalter bör man akta sig för det mesta som har getts ut efter 1990 och som bär etiketten "digitally remastered" - åtminstone om man är intresserad av välljud. Almens graf bekräftar att det i ökande grad gäller även jazzmusik.

Jag har för övrigt under de senaste åren köpt ett antal Sonny Rollins-plattor utgivna på 80-talet. De klingar för det mesta utmärkt och Rollins har kommit att bli en av mina favoriter inom jazzen.

Med vänlig hälsning

Pekka

[30Hzbone]

Kunde vara intressant att ta del av MasVis på ett spår fråm NotNowMusic.
Önskan om välljud har jag också men viktigare ändå, för mig,
är komposition och interpretation som dock inte får förstöras av oljud.

[shaft]

På LjudSamfundetDövörats träff häromkvällen spelade kvällens värd bl.a. denna utmärkta CD:

En dubbel-CD köpt på MediaMarkt för 49:-
Jag var på MediaMarkt i går och handlade 5 album.
49:- för dubbel och 99:- för trippel-CD.
Skivbolaget är Not Now Music:

http://www.notnowmusic.co.uk/index.htm

Och skall kanske tilläggas att ljudkvalitén är mycket bra på de CD jag köpt, tycker jag.

Hmmm detta är ingen originalutgåva från den som äger rättigheterna till musiken. Man kan undra vilken källa de använt för denna utgåva? Jag får ofta känslan att man bara rippat en annan legitim CD-utgåva eftersom man inte har tillgång till masterband. Kankse har man pillat på den eller så inte?

Det finns ganska många utgåvor av denna fina musik.

[PekkaJohansson]

De första cd-utgåvorna av "Sonny Rollins on Impulse!" kom på skivbolaget MCA 1986 och 1987. MCA ägs numera av Universal. Att rättighetsinnehavaren ger ut musiken är i dag tyvärr ingen garanti för att den är väl behandlad. Man kan också konstatera att även de flesta småbolagen som ger ut musik på licens började dynamikkomprimera det mesta från tidigt 90-tal.

Tidiga kompaktskivor på MCA är erfarenhetsmässigt relativt oskruvade. Jag återkommer med jämförade MasVis-graf när jag har fått "On Impulse!" från 1986 i min hand.

Med vänlig hälsning

Pekka

[PerStromgren]

Jag körde "The Standard Sonny Rollins" (från min 2007 års 5-CD-låda) genom MasVis och fick följande resultat för spåret "My One and Only Love", en av mina favvolåtar. Jag är inte så bra på tolkningen, ni får hjälpa till. Jag tycker att det låter rätt OK!

[PerStromgren]

Jag hittade en bild på mina Sonny Rollins-skivor, tillsammans med några andra plattor jag köpte på Gignos:

[shaft]

De första cd-utgåvorna av "Sonny Rollins on Impulse!" kom på skivbolaget MCA 1986 och 1987. MCA ägs numera av Universal. Att rättighetsinnehavaren ger ut musiken är i dag tyvärr ingen garanti för att den är väl behandlad. Man kan också konstatera att även de flesta småbolagen som ger ut musik på licens började dynamikkomprimera det mesta från tidigt 90-tal.

Tidiga kompaktskivor på MCA är erfarenhetsmässigt relativt oskruvade. Jag återkommer med jämförade MasVis-graf när jag har fått "On Impulse!" från 1986 i min hand.

Med vänlig hälsning

Pekka

Du har rätt det går inte att automatiskt förvänta sig bra ljud bara för att en skiva ges ut av rättighetsinnehavaren. Se bara på Rudy Van Gelders ofta söndermastrade Blue Note CD.

MEN när överföringen till CD görs väl så är det ju bra om man utgår från de riktiga masterbanden. Då kan det bli riktigt trevligt.

[Almen]

Jag körde "The Standard Sonny Rollins" (från min 2007 års 5-CD-låda) genom MasVis och fick följande resultat för spåret "My One and Only Love", en av mina favvolåtar. Jag är inte så bra på tolkningen, ni får hjälpa till. Jag tycker att det låter rätt OK!

Det ser ju rätt bra ut. Jämför med min utgåva, där är toppfaktorn ca 12 dB, medan den på din är ca 19 dB. Det betyder att om man spelar låtarna på ungefär samma upplevda "volym" så har du mer än fyrdubbla dynamiskt avstånd upp till topparna. Om till exempel ett slag på virveln är uppe vid max och nosar så får man mycket mer naturlig upplevelse av din utgåva.

Min utgåva har också frekvenstoppar vid 4, 5 och 8 kHz (min är ljudmässigt ganska vass) medan din ser mer jämnt fallande ut.

Om du tittar på Loudest part så ser man på min tydligt avklippta, breda toppar medan det inte syns på din. Värdet 21 samples kontra 8 samples kan vara lite svårt att dra slutsatser från, men även det indikerar att min är hårdare toppklippt.

[PerStromgren]

Det ser ju rätt bra ut. Jämför med min utgåva, där är toppfaktorn ca 12 dB, medan den på din är ca 19 dB. Det betyder att om man spelar låtarna på ungefär samma upplevda "volym" så har du mer än fyrdubbla dynamiskt avstånd upp till topparna. Om till exempel ett slag på virveln är uppe vid max och nosar så får man mycket mer naturlig upplevelse av din utgåva.

Min utgåva har också frekvenstoppar vid 4, 5 och 8 kHz (min är ljudmässigt ganska vass) medan din ser mer jämnt fallande ut.

Om du tittar på Loudest part så ser man på min tydligt avklippta, breda toppar medan det inte syns på din. Värdet 21 samples kontra 8 samples kan vara lite svårt att dra slutsatser från, men även det indikerar att min är hårdare toppklippt.

Tack, Almen!

Din resp min låt skiljer sig ju en del ifråga om musikalisk "gleshet", men det kanske inte påverkar så mycket?

[Almen]

Nja, det påverkar faktiskt mindre än man kan tro. Man kan se på översta grafen om det är toppklippt, men det är svårt (tycker jag) att uppskatta toppfaktorn.

[30Hzbone]

Mitt första försök till att köra ett "spår" i Masvis.

Från Sonny Rollins "Saxophone Colossus" som visades i första inlägget
valde jag spåret: Blue Seven.

Och så här blev resultatet:



Kul om någon kunde kommentera resultatet så att jag kan lära mig litta nytt.

[PerStromgren]

Kul om någon kunde kommentera resultatet så att jag kan lära mig litta nytt.

Läs Almens beskrivning av skillnaden mellan de två tidigare grafsamlingarna, så ser du din är ett mellanting mellan min och Almens, med kantring åt det bättre hållet.

[Svante]

Mitt första försök till att köra ett "spår" i Masvis.

Från Sonny Rollins "Saxophone Colossus" som visades i första inlägget
valde jag spåret: Blue Seven.

Och så här blev resultatet:



Kul om någon kunde kommentera resultatet så att jag kan lära mig litta nytt.

Den där är lite intressant, man kan om inte annat lära sig om MasVistolkning av den. Allpassgrafen visar på ganska stor inverkan av processning på slutmix vid den starkaste delen av låten. Allpassgrafen visar ju alltid där det är som värst. Men histogrammet visar på att spåret är relativt fritt från påverkan, det slutar inte tvärt till vänster/höger, och har heller inga toppar där. Histogrammet visar någon sorts medelvärde över hela låten.

Slutsats: Det där låter nog ganska bra - för det mesta. Jag skulle gissa att om det låter ansträngt någonstans så är det mellan (delar av?) avsnittet mellan 300 och 400 s när det är som starkast? Och/eller kanske mot slutet? Iaf låter det illa så gör det det sällan och när det är starkt.

[Rockdude]

Så här ser 1995 års mastring från DCC ut. Den har några dB mer Crest än den från MediaMarkt.

Sonny Rollins - 1956 - Saxophone Colossus [DCC GZS-1082] - 05 - Blue 7

[PerStromgren]

Så här ser 1995 års mastring från DCC ut. Den har några dB mer Crest än den från MediaMarkt.

Menar du att du har den på DCC? Coolt, i så fall!

[PekkaJohansson]

Hold 'em Joe från Sonny Rollins on impulse!, inspelad 1965 och här återutgiven 2007:

Här är utgåvan från 1986. Jag är inte förvånad.



Med vänlig hälsning

Pekka

[PekkaJohansson]

Första cd-utgåvan av "Saxophone colossus" (Prestige 1987) når inte riktigt upp till samma värden som DCC. Skillnaderna är dock små. Det kan finnas skäl att ändå välja den här framför DCC:



Med vänlig hälsning

Pekka

[Rockdude]

Håller med Pekka om att första generationens cd-utgåvor oftast är de bästa och rakaste överföringarna. "Audiofil"bolagens mastringar KAN vara bra, men inte sällan är de dynamiskt komprimerade. Just DCC är väldigt ojämna kvalitetsmässigt.

[Arnold_X]

Det här är mitt första inlägg på detta forum. Jag vet inte om det här hör hemma här men jag satt och testade litet med Masvis på en del äldre inspelningar. Samtliga inspelningar nedan har manipulerats i form av brusreducering och borttag av knaster och så.

För mig så ser det ut som om man redan för över 80 år sedan kunde spela in med utmärkt dynamik....eller hur ska man tolka graferna? Är det här förklaringen till den "nerv" och närhetkänsla man kan få vid avspelning av stenkakor?



Jag kanske ska nämna att när de elektriska inspelningare började komma 1925 så slog de snabbt ut den äldre mekaniska inspelningstekniken.

Arnold_X

[PekkaJohansson]

Hej Arnold_X och välkommen till forumet! Kul att det är fler som intresserar sig för hur det låter på våra plattor. Du har rätt i att en del riktigt gamla inspelningar kan vara utmärkt dynamiska. Det fanns ju inga verktyg att manpulera dynamiken. Det begränsande är ofta mediet i sig. I själva verket kan man ana en trend genom åren som pekar mot mer manipulering och hoptryckt dynamik (och ibland förvrängd klang) ju bättre medium. Det är en uppochnedvänd värld i lever i!

Angående stenkakor har jag tittat på några inspelningar med en av mina favoritartister, Edvard Persson, från 1930-talet. De överträffar många moderna populärmusikinspelningar dynamiskt. Däremot kan jag ibland misstänka att man har varit lite väl entusiastik med brustvätt och knäppborttagning på en del 78-varvsöverföringar. Jag skulle helst se att man regelmässigt använder skivor i bästa möjliga skick och överför dem med rätt korrektionskurva utan några ingrepp alls.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Arnold_X]

Hej Pekka

Har du någon graf på Edvard Persson?

Här är skiva som är rutten:
Something Else med Miles Davis 1958 Blue Note RVG Ed 1999. Sömngångaraktig musik och "konstigt" ljud. Allt känns utslätat och det är inte bara utgivningen.


Den här är bra. Musiken är historisk: Clifford Brown och Harold Land 1954 EmArcy 10"Lp MG26043 återutgivning Verve Master Ed år 2000

Det går faktiskt att se på grafen hur musiken växlar mellan spänning och avspänning.

Arnold_X

[PekkaJohansson]

Jag återkommer mer än gärna med MasVis-bilder över min Edvard Persson-samling i EMI:s serie "Svenska sångfavoriter" från 1994. Jag vill minnas att "En liten vit kanin" har en toppfaktor på drygt 16 dB.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Här är skiva som är rutten:
Something Else med Miles Davis 1958 Blue Note RVG Ed 1999. Sömngångaraktig musik och "konstigt" ljud. Allt känns utslätat och det är inte bara utgivningen.

Hej och välkommen!

Jag antar att det är Cannonball Adderleys skiva Somethin' Else du refererar till ovan, Miles spelar ju på den. Den har jag i en HDAD-utgåva som låter bra, den ser ut som nedan:

[PekkaJohansson]

Just nu har jag närmare till "Autumn leaves" på en Blue Note/Capitol-utgåva 1986 än till Edvard Persson:



Med vänlig hälsning

Pekka

[Arnold_X]

Där ser man. Ja kommer man upp till 20-talets nivå när det gäller dynamik så kanske musiken kan börja låta intressant också.

Exemplen som finns här tycker jag visar tydligt att även jazz har drabbats av Lodness Race. Som någon sa tidigare här är de där som Rudy van Gelder lånat sitt namn till riktigt dåliga. I alla fall de jag har hört.

Tyvärr tror jag att det även har drabbat återutgivna LP-skivor. Jag har inte kört någon från Classic Records genom Masvis men de jag har hört låter skumt.

Man kan fråga sig, vad är det de vill uppnå? Tror de att de ska sälja fler skivor genom att förstöra musiken så att den blir olyssningsbar (som i mitt ex av Something Else)? Blir entusiasterna som jobbar med att återutge skivor lurade av smarta mastringstekniker?

Lyckligtvis så finns ju det som har passerat moderniseringen. Här är en till från tidigare nämnda EmArcy med Clifford Brown/Max Roach Quintet

[PekkaJohansson]

Här är Edvard Persson och "En liten vit kanin" som utlovat. Tonkurvans djupdykning vid 6 kHz tyder på att någon form av diskantfiltrering har använts. Just nu lyssnar jag på "Skånska slott och herresäten" med diskantkontrollen på det tillfälligt inkopplade försteget maximalt uppvriden. Då hörs också att bruset pumpar i takt med nivån. Tråkigt. "Kalle på Spången" låter mycket bättre och saknar motsvarande bruspumpande.



Med vänlig hälsning

Pekka

[Ragnwald]

Du har rätt det går inte att automatiskt förvänta sig bra ljud bara för att en skiva ges ut av rättighetsinnehavaren. Se bara på Rudy Van Gelders ofta söndermastrade Blue Note CD.

Allt låter verkligen inte illa och hans intention var ju åtminstone väldigt god. Många har fått upp ögonen för denna musikskatt, tack vare Rudy Van Geldens arbete.
De skivorna snurrar flitigt här hemma.

[Arnold_X]

Unity Larry Young 1965, Blue Note Rudy van Gelder Edition 1999.


Den här som Rudy van Gelder spelade in för Prestige ser bra mycket bättre ut men jag fördrar ändå definitivt LP-skivan som jag köpte i början av sjuttiotalet.

Cookin Miles Davis 1956, Original Jazz Classics


Den här låter litet kompakt och är för briljant.
A Study In Brown Clifford Brown 1955, EmArcy ca 1990 814 646-2 USA press.


Det borde väl se ut så här, och skivan låter rätt bra.
Such Sweet Thunder Duke Ellington 1957, Columbia 20bit remaster 1999.


Jag är nybörjare på det här med Masvis så är det någon som hjälpa mig att tolka graferna?

Arnold

[Almen]

Jag är nybörjare på det här med Masvis så är det någon som hjälpa mig att tolka graferna?

Arnold

Du är inne på rätt spår, tror jag.

Om vi tittar på nedanstående så ser man att den understa är mer orörd i mastringshänseende. Det man ser det tydligast på är Allpassed crest factor (mellanrummet mellan streckade och heldragna motsvara i stort sett hur mycket dynamik som mastrats bort). Ofta kan man även se det på de två översta graferna, men det är inte alltid lika tydligt.

Sedan kan man titta på Loudest part, som för Brown är 28 samples och för Duke 7 samples. Även det indikerar på nivåhöjning och limitering/komprimering.

Den här låter litet kompakt och är för briljant.
A Study In Brown Clifford Brown 1955, EmArcy ca 1990 814 646-2 USA press.


Det borde väl se ut så här, och skivan låter rätt bra.
Such Sweet Thunder Duke Ellington 1957, Columbia 20bit remaster 1999.

[Arnold_X]

Tackar för det Almen .
HiFi Musik gav för en del år sedan ut en skiva som hette The Natrual Way. Den skulle vara en s.k. audioifil skiva inspelad med 50-tals teknik och utan manipulationer och så. Rätt trist musik tycker jag men så här ser ett nummer ut från den och nog tycker jag det ser ut som om någon mastrare har varit där och klantat till det.


Den här Duke Ellington från 1927 är överförd från stenkaka av en amatör och den ser ut att ha klarat sig oförvanskad förutom att den tyvärr har brusreducerats.


Vad blir då slutsatsen av detta? Att den som har möjlighet att spela stenkakor från 20-talet hemma har större möjlighet att få höra musik med en crestfaktor över 20dB än den som spelar över 80 år yngre CD-skivor

Men verkligheteten ser ut att vara ännu mer alarmerande. På skoj testade jag denna inspelning med gruppen som startade den amerikanska musikrevolutionen under sensommaren 1916. Inspelningen är mekaniskt inspelad 1920. Dynamiken verkar vara bättre än på åtskilliga (de flesta?) 90 år yngre CD-skivor.


Det är tur att man kan spela både stenkaka och LP-skiva

/Arnold

[Almen]

så här ser ett nummer ut från den och nog tycker jag det ser ut som om någon mastrare har varit där och klantat till det.

Jo, den är lite toppklippt, men det behöver å andra sidan inte göra så himla mycket för det ljudande slutresultatet. Även om man kan tycka att det är lite onödigt.

På skoj testade jag denna inspelning med gruppen som startade den amerikanska musikrevolutionen under sensommaren 1916. Inspelningen är mekaniskt inspelad 1920. Dynamiken verkar vara bättre än på åtskilliga (de flesta?) 90 år yngre CD-skivor.
---
Det är tur att man kan spela både stenkaka och LP-skiva

Grattis!