murgatroyd skrev:Glenn Gould levererar allt det du efterfrågar....

Hej! Glenn Gould spelade bara in den tredje pianosonaten av Chopin. Sedan finns privata inspelningar från unga år men av mycket dålig ljudkvalité. Min bror Jörgen spelade några av dessa unika inspelningar på hans Gould föredrag på Audio Concept i våras. Gould intresserade sig mycket lite för romantisk musik (med några undantag) och ansåg att kombinationen av lite kontrapunktik och mer lösliga strukturer gjorde musiken ointressant för honom. Det finns flera texter han skrivit om detta och speciellt Chopin och Liszt i "GG Reader".
När det gäller Rubinstein så spelade han mycket Chopin men hans ofta trasslande och lite begränsade teknik satte ofta små hinder vägen. Berömd är hans utomordentliga tolkning av b-moll sonaten från Moskva, finns på Youtube, där han formligen exploderar i slutet av den första satsen och blir så pass exalterat att starten av den svåra Scherzo-satsen blir bara pannkaka. Men han reder ut det hela på ett sätt som jag tror få lyssnare reagerar över om man inte känner till musiken innan. Nocturnerna är som Peter skriver mycket bra och han spelar med sedvanlig resning, men en "rak ryggrad" som Daniel Barenboim uttryckte det.
Jag skulle vilja rekommendera Horowitz som en av de bästa Chopin pianisterna. Det finns fantastiska inspelningar men ibland i mindre bra ljud. Men varför inte prova hans sista konsert, Berlin Konserten 1986 som nog innehåller en av de finaste Horowitz inspelningarna. Gubben är 83 år gammal men spelar bort de flesta yngre pianister. Sony 88697527082. Där finns den stora Ass-dur polonäsen och ett antal Mazurkor. Vill man höra honom i yngre år spela så kan Ass-dur Polonäsen och en hel del smått fantastiska arrangemang höras på Horowitz Favorite Encores. Det finns äldre inspelningar av verket och många andra verk, faktiskt flera skivor med musik av bara Chopin, men då kan kanske ljudet ibland bli en begränsning. Amerikanska skivor brukar dock alltid låta tydligt på pianoinspelningar, vilket man mer sällan kan säga om de Engelska.
Sedan skulle jag vilja rekommendera en helt annan typ av Chopin-spel och det är Arturo Benedetti Michelangelis Chopin album från 1972. Ljudet är mycket bra även om man i högupplösta anläggningar kan sköna (verkligen inte mycket) en viss banddistorsion. Spelet är dock fantastiskt med stort tryck men även med en oromantiserad inställning som utmärkte hans spel. Det finns dock någonting i hans sätt att spela som alltid övertygar, kraften i uttrycket och en absolut helt välpolerad klangbehandling. Hör hur han viktar ackorden olika i olika styrkegrader, hur han lägger på mer bas i starka nyanser osv. Jag skulle kunna skriva länge om detta. Det finns mycket att upptäcka om man lyssnar uppmärksamt flera gånger ... Mvh/Amorina
PS. Jag har en god vän som arbetat med TV kring uttagningen inför Chopin-tävlingen som går vart femte år. Det var hela 600 hundra pianister som deltog. Cirka 100 gick vidare till själva tävlingen som innehåller flera omgångar. Endast sex går till finalen. DS