Moderator: Redaktörer
Bill50x skrev:Jag har några versioner också, svårt att säga vilken som låter bäst. Men efter att ha lyssnat lite extra så ger jag nog en vinylrip (tror jag att det är med tanke på att albumet består av två filer, A resp B) i 24-96-format. Det enda jag vet om versionen är att det är en remix från 2003. Tyvärr hittar jag ingen annan information. Ska leta lite...
Jansson skrev:Har också ett antal cd och LP.
Mest välljudande enligt mig.
Cd: tveklöst första utgåvan UK katalognr: cdp 746001 2.
http://pinkfloydarchives.com/DUKCDPF.htm#DSOTM1
Det är samma master som:
http://pinkfloydarchives.com/Discog/Jap ... /JADS1.htm
I den här tråden finns en utvikning angående masters:
viewtopic.php?f=7&t=36921&start=30
LP: japansk utgåva - 73, Toshiba/EMI katalognr: EMS 80323
http://pinkfloydarchives.com/DJaLPPF.htm#DSOTM1
Av de två formaten, Cd/LP är LP EMS 80323 den mest välljudande.
Den är bättre än de tidiga Harvest UK LP från -73 jag också har.
Äger tyvärr inte första press UK av SHVL 804 , den med fylld triangel vilken torde vara riktigt bra.
Harvest LP utgåvornas ljudkvalitet fördedrar jag över första utgåvan på cd.
Audiohd skrev:
Jag antar att min japanska lp "EMS 80323" är från 1973, men finner inte matrisnummret med din länk.
Den har solid triangel, 2000Y på OBI och inne i uppvik, matris: SHVL-804-A 1S 35 3E / SHVL-804-B 1S 3
Den är kanon men jag gillar dock min MFSL ännu bättre. Ska vara första utgåva med texten i överkant
på omslaget med raka bokstäver. Minns att jag hade den japanska Pro-Use Series, men att MFSL lät klart bättre.
Tompa_39 skrev:Angående Audition - vet inte om det är helt korrekt men jag brukar markera hela filen, kör sen 'Amplitude statistics' och läser av 'Average RMS amplitude'.
...sen gör jag likadant på den andra filen och jämför, sen förstärker jag eller dämpar den med 'Amplify' i db...
Audiohd skrev:Quad Mix
Audiohd skrev:Quad Mix är fin som omväxling
Bill50x skrev:Audiohd skrev:Quad Mix är fin som omväxling
Vad behöver man för utrustning för att lyssna på den?
/ B
Bill50x skrev:Audiohd skrev:Quad Mix är fin som omväxling
Vad behöver man för utrustning för att lyssna på den?
/ B
Almen skrev:Det är DVD-A, en helt ren överföring från det fyrkanaliga masterbandet. Från början lades den ut på nätet (av förmodligen Alan Parsons själv), men sedan kom den med på någon bautautgåva. Den kanske är BD på den?Bill50x skrev:Audiohd skrev:Quad Mix är fin som omväxling
Vad behöver man för utrustning för att lyssna på den?
Bill50x skrev:Almen skrev:Det är DVD-A, en helt ren överföring från det fyrkanaliga masterbandet. Från början lades den ut på nätet (av förmodligen Alan Parsons själv), men sedan kom den med på någon bautautgåva. Den kanske är BD på den?Bill50x skrev:Vad behöver man för utrustning för att lyssna på den?
BD?
/ B
Audiohd skrev:"Dark Side Of The Moon" är ett mästerverk som fortfarande håller tycker jag, år efter år.
Skulle vara intressant att höra med er vilken utgåva ni anser vara den bästa. Det är det
album jag har flest versioner av. Jag har tre LP, två CD och elva FLAC. Mina favoriter är
MFSL första press på LP, den japanska Black Triangle på CD och KronstudioLab på FLAC.
Här är mina knäppt många versioner:
MFSL på LP
Japansk på LP (with solid triangle)
Engelsk Quad på LP (Alan Parson mix)
Japansk "Black Triangle" CD
30th Anniversary SACD (Guthrie Mix)
FLAC:
The Dark Side Of The Moon (20th Annivarsary)
The Dark Side Of The Moon (Collectors Edition)
The Dark Side Of The Moon (Discovery Box)
The Dark Side Of The Moon (Experience Edition)
The Dark Side Of The Moon (2ch from 5.1 mix)
The Dark Side Of The Moon (KronstudioLab)
The Dark Side Of The Moon (MFSL)
The Dark Side Of The Moon (Quad Mix)
The Dark Side Of The Moon [24-96]
The Dark Side Of The Moon (VinylRip LP 24-96 UK Remaster 30 Harvest SHVL 804 24Bit 96kHz)
The Dark Side Of The Moon (VinylRip LP 24-96 US MFSL UHQR 24Bit 96kHz)
goat76 skrev:En gammal tråd jag drar fram här, ville inte starta en ny i samma ämne.![]()
Jag sitter och lyssnar på den här skivan just nu, den versionen från 2011 som finns på Tidal. Jag har såklart lyssnat på denna skiva många gånger och visst låter den bra.
Men... Frånsett alla de inslag som egentligen inte hör till grundinstumenten och sången så låter det bra men inte helt fantastiskt. Trummorna låter väl ganska ordinärt. Sången låter aningen för mycket "pålaggd" i efterhand, vilket den naturligtvis är, men de har inte lyckats så väldigt bra att försöka övertyga mig som lyssnare att det sjungs i samma rum samtidigt som de övriga instrumenten, man hör väldigt tydligt att det är en helt annat rum med egen reverb.
Bra musik och duktiga musiker är det iallafall helt klart, men är det fortfarande ett referensmaterial för välljud?
Vad är det som gör att många tycker denna skiva låter helt fantastiskt, är det alla dessa panorerings-effekterna där ljudobjekten far omkring eller alla de inslag av "icke-musik" som klockringningar och liknande som imponerar på så många?
goat76 skrev:En gammal tråd jag drar fram här, ville inte starta en ny i samma ämne.![]()
Jag sitter och lyssnar på den här skivan just nu, den versionen från 2011 som finns på Tidal. Jag har såklart lyssnat på denna skiva många gånger och visst låter den bra.
Men... Frånsett alla de inslag som egentligen inte hör till grundinstumenten och sången så låter det bra men inte helt fantastiskt. Trummorna låter väl ganska ordinärt. Sången låter aningen för mycket "pålaggd" i efterhand, vilket den naturligtvis är, men de har inte lyckats så väldigt bra att försöka övertyga mig som lyssnare att det sjungs i samma rum samtidigt som de övriga instrumenten, man hör väldigt tydligt att det är en helt annat rum med egen reverb.
Bra musik och duktiga musiker är det iallafall helt klart, men är det fortfarande ett referensmaterial för välljud?
Vad är det som gör att många tycker denna skiva låter helt fantastiskt, är det alla dessa panorerings-effekterna där ljudobjekten far omkring eller alla de inslag av "icke-musik" som klockringningar och liknande som imponerar på så många?
Perfector skrev:goat76 skrev:En gammal tråd jag drar fram här, ville inte starta en ny i samma ämne.![]()
Jag sitter och lyssnar på den här skivan just nu, den versionen från 2011 som finns på Tidal. Jag har såklart lyssnat på denna skiva många gånger och visst låter den bra.
Men... Frånsett alla de inslag som egentligen inte hör till grundinstumenten och sången så låter det bra men inte helt fantastiskt. Trummorna låter väl ganska ordinärt. Sången låter aningen för mycket "pålaggd" i efterhand, vilket den naturligtvis är, men de har inte lyckats så väldigt bra att försöka övertyga mig som lyssnare att det sjungs i samma rum samtidigt som de övriga instrumenten, man hör väldigt tydligt att det är en helt annat rum med egen reverb.
Bra musik och duktiga musiker är det iallafall helt klart, men är det fortfarande ett referensmaterial för välljud?
Vad är det som gör att många tycker denna skiva låter helt fantastiskt, är det alla dessa panorerings-effekterna där ljudobjekten far omkring eller alla de inslag av "icke-musik" som klockringningar och liknande som imponerar på så många?
Det finns en skröna om plattan.
När gruppen gjort alla inspelningar på multikanaltejpen, så visste dom inte vem som skulle mastra den.
Många förslag rann ut i sanden tills någon sade sig veta en som skulle kunna, men att denna någon inte var riktigt klok så dom visste inte om dom vågade rekommendera honom.
Gruppen tog ändå tejpen till Alan Parsons hemstudio och han lyssnade på den och sa nå't i stil med "jodå det går. Den är klar om 3 veckor"
Därefter tog han adjö av herrarna och när dom kom ut så insåg dom att Parsons satt med den enda kopian av arbetet och ingen backup fanns.
När dom kom tillbaks efter 3 veckor visade det sig att Alan Parsons precis hade förstått vad dom ville få fram och hur.
Det som impar på skivan är Det musikaliska lite psykedeliska inslaget samt texterna som är härligt underfundiga.
Det sämsta man kan göra är att sitta och analysera albumet istället för att bara lyssna och njuta.
Om det är sant vet jag inte, men det lär säljas flera miljoner kopior av skivan varje år.
Så mycket att ingen av dom nånsin behöver bry sig om allmänekonomi så länge dom lever.
Vad som är sant och vad som är dikt i skrönan vet jag inte heller, men den ger en viss inblick Alan Parsons liv i alla fall.
goat76 skrev:Perfector skrev:goat76 skrev:En gammal tråd jag drar fram här, ville inte starta en ny i samma ämne.![]()
Jag sitter och lyssnar på den här skivan just nu, den versionen från 2011 som finns på Tidal. Jag har såklart lyssnat på denna skiva många gånger och visst låter den bra.
Men... Frånsett alla de inslag som egentligen inte hör till grundinstumenten och sången så låter det bra men inte helt fantastiskt. Trummorna låter väl ganska ordinärt. Sången låter aningen för mycket "pålaggd" i efterhand, vilket den naturligtvis är, men de har inte lyckats så väldigt bra att försöka övertyga mig som lyssnare att det sjungs i samma rum samtidigt som de övriga instrumenten, man hör väldigt tydligt att det är en helt annat rum med egen reverb.
Bra musik och duktiga musiker är det iallafall helt klart, men är det fortfarande ett referensmaterial för välljud?
Vad är det som gör att många tycker denna skiva låter helt fantastiskt, är det alla dessa panorerings-effekterna där ljudobjekten far omkring eller alla de inslag av "icke-musik" som klockringningar och liknande som imponerar på så många?
Det finns en skröna om plattan.
När gruppen gjort alla inspelningar på multikanaltejpen, så visste dom inte vem som skulle mastra den.
Många förslag rann ut i sanden tills någon sade sig veta en som skulle kunna, men att denna någon inte var riktigt klok så dom visste inte om dom vågade rekommendera honom.
Gruppen tog ändå tejpen till Alan Parsons hemstudio och han lyssnade på den och sa nå't i stil med "jodå det går. Den är klar om 3 veckor"
Därefter tog han adjö av herrarna och när dom kom ut så insåg dom att Parsons satt med den enda kopian av arbetet och ingen backup fanns.
När dom kom tillbaks efter 3 veckor visade det sig att Alan Parsons precis hade förstått vad dom ville få fram och hur.
Det som impar på skivan är Det musikaliska lite psykedeliska inslaget samt texterna som är härligt underfundiga.
Det sämsta man kan göra är att sitta och analysera albumet istället för att bara lyssna och njuta.
Om det är sant vet jag inte, men det lär säljas flera miljoner kopior av skivan varje år.
Så mycket att ingen av dom nånsin behöver bry sig om allmänekonomi så länge dom lever.
Vad som är sant och vad som är dikt i skrönan vet jag inte heller, men den ger en viss inblick Alan Parsons liv i alla fall.
Intressant story, men jag antar att du menar att han mixade den?
För under mastring kan man inte påverka materialet speciellt mycket annat än de tonala aspekterna.
Perfector skrev:goat76 skrev:Perfector skrev:Det finns en skröna om plattan.
När gruppen gjort alla inspelningar på multikanaltejpen, så visste dom inte vem som skulle mastra den.
Många förslag rann ut i sanden tills någon sade sig veta en som skulle kunna, men att denna någon inte var riktigt klok så dom visste inte om dom vågade rekommendera honom.
Gruppen tog ändå tejpen till Alan Parsons hemstudio och han lyssnade på den och sa nå't i stil med "jodå det går. Den är klar om 3 veckor"
Därefter tog han adjö av herrarna och när dom kom ut så insåg dom att Parsons satt med den enda kopian av arbetet och ingen backup fanns.
När dom kom tillbaks efter 3 veckor visade det sig att Alan Parsons precis hade förstått vad dom ville få fram och hur.
Det som impar på skivan är Det musikaliska lite psykedeliska inslaget samt texterna som är härligt underfundiga.
Det sämsta man kan göra är att sitta och analysera albumet istället för att bara lyssna och njuta.
Om det är sant vet jag inte, men det lär säljas flera miljoner kopior av skivan varje år.
Så mycket att ingen av dom nånsin behöver bry sig om allmänekonomi så länge dom lever.
Vad som är sant och vad som är dikt i skrönan vet jag inte heller, men den ger en viss inblick Alan Parsons liv i alla fall.
Intressant story, men jag antar att du menar att han mixade den?
För under mastring kan man inte påverka materialet speciellt mycket annat än de tonala aspekterna.
Ja, han gjorde slutmixen.
Det står på konvolutet (vinylversionen)
Men han gjorde åxå blandningen av vad och hur mycket som skulle läggas på.
Sök på alan Parsons Project så hittar du många plattor han gjort själv med kända artister som medhjälpare.
sprudel skrev:Lyssnar just nu på en rippad SACD mastrad 2003. Det låter väldigt bra.
Perfector skrev:Det finns en skröna om plattan.
När gruppen gjort alla inspelningar på multikanaltejpen, så visste dom inte vem som skulle mastra den.
Många förslag rann ut i sanden tills någon sade sig veta en som skulle kunna, men att denna någon inte var riktigt klok så dom visste inte om dom vågade rekommendera honom.
Gruppen tog ändå tejpen till Alan Parsons hemstudio och han lyssnade på den och sa nå't i stil med "jodå det går. Den är klar om 3 veckor"
Därefter tog han adjö av herrarna och när dom kom ut så insåg dom att Parsons satt med den enda kopian av arbetet och ingen backup fanns.
När dom kom tillbaks efter 3 veckor visade det sig att Alan Parsons precis hade förstått vad dom ville få fram och hur.
Det som impar på skivan är Det musikaliska lite psykedeliska inslaget samt texterna som är härligt underfundiga.
Det sämsta man kan göra är att sitta och analysera albumet istället för att bara lyssna och njuta.
Om det är sant vet jag inte, men det lär säljas flera miljoner kopior av skivan varje år.
Så mycket att ingen av dom nånsin behöver bry sig om allmänekonomi så länge dom lever.
Vad som är sant och vad som är dikt i skrönan vet jag inte heller, men den ger en viss inblick Alan Parsons liv i alla fall.
Almen skrev:Perfector skrev:Det finns en skröna om plattan.
När gruppen gjort alla inspelningar på multikanaltejpen, så visste dom inte vem som skulle mastra den.
Många förslag rann ut i sanden tills någon sade sig veta en som skulle kunna, men att denna någon inte var riktigt klok så dom visste inte om dom vågade rekommendera honom.
Gruppen tog ändå tejpen till Alan Parsons hemstudio och han lyssnade på den och sa nå't i stil med "jodå det går. Den är klar om 3 veckor"
Därefter tog han adjö av herrarna och när dom kom ut så insåg dom att Parsons satt med den enda kopian av arbetet och ingen backup fanns.
När dom kom tillbaks efter 3 veckor visade det sig att Alan Parsons precis hade förstått vad dom ville få fram och hur.
Det som impar på skivan är Det musikaliska lite psykedeliska inslaget samt texterna som är härligt underfundiga.
Det sämsta man kan göra är att sitta och analysera albumet istället för att bara lyssna och njuta.
Om det är sant vet jag inte, men det lär säljas flera miljoner kopior av skivan varje år.
Så mycket att ingen av dom nånsin behöver bry sig om allmänekonomi så länge dom lever.
Vad som är sant och vad som är dikt i skrönan vet jag inte heller, men den ger en viss inblick Alan Parsons liv i alla fall.
Nä, inte många rätt där, inte. Du (eller den som hittade på historien) måste ha blandat ihop en hel massa saker där.
Perfector skrev:Lyssna på Echoes som var före dark side.
Då hör man hur Roger Waters var hjärnan bakom musiken.
Senare när man gjorde sig av med honom lagom till the wall så rasade ju PF helt enligt mig.
Sista riktigt bra plattan var wish you were here, som är en hyllning till Syd Barret som försvann tom. före Echoes.
petersteindl skrev:Perfector skrev:Lyssna på Echoes som var före dark side.
Då hör man hur Roger Waters var hjärnan bakom musiken.
Senare när man gjorde sig av med honom lagom till the wall så rasade ju PF helt enligt mig.
Sista riktigt bra plattan var wish you were here, som är en hyllning till Syd Barret som försvann tom. före Echoes.
Menar du att Roger Waters inte är med på the Wall?
Perfector skrev:petersteindl skrev:Perfector skrev:Lyssna på Echoes som var före dark side.
Då hör man hur Roger Waters var hjärnan bakom musiken.
Senare när man gjorde sig av med honom lagom till the wall så rasade ju PF helt enligt mig.
Sista riktigt bra plattan var wish you were here, som är en hyllning till Syd Barret som försvann tom. före Echoes.
Menar du att Roger Waters inte är med på the Wall?
Jag hör honom inte, men det är klart att dom kan ha nå'n annan som sjunger.
Den gapiga herrns är INTE Roger Waters (hoppas jag)
Dessutom vet jag att dom senare återförenades.
Jag har tittat på dokumentären om PF samt har tjocka boken med hela historien om gruppen.
Rätta mig gärna om jag har fel.
Här en
https://www.youtube.com/watch?v=W6TLg6bkKvo
goat76 skrev:Almen skrev:Perfector skrev:Det finns en skröna om plattan.
När gruppen gjort alla inspelningar på multikanaltejpen, så visste dom inte vem som skulle mastra den.
Många förslag rann ut i sanden tills någon sade sig veta en som skulle kunna, men att denna någon inte var riktigt klok så dom visste inte om dom vågade rekommendera honom.
Gruppen tog ändå tejpen till Alan Parsons hemstudio och han lyssnade på den och sa nå't i stil med "jodå det går. Den är klar om 3 veckor"
Därefter tog han adjö av herrarna och när dom kom ut så insåg dom att Parsons satt med den enda kopian av arbetet och ingen backup fanns.
När dom kom tillbaks efter 3 veckor visade det sig att Alan Parsons precis hade förstått vad dom ville få fram och hur.
Det som impar på skivan är Det musikaliska lite psykedeliska inslaget samt texterna som är härligt underfundiga.
Det sämsta man kan göra är att sitta och analysera albumet istället för att bara lyssna och njuta.
Om det är sant vet jag inte, men det lär säljas flera miljoner kopior av skivan varje år.
Så mycket att ingen av dom nånsin behöver bry sig om allmänekonomi så länge dom lever.
Vad som är sant och vad som är dikt i skrönan vet jag inte heller, men den ger en viss inblick Alan Parsons liv i alla fall.
Nä, inte många rätt där, inte. Du (eller den som hittade på historien) måste ha blandat ihop en hel massa saker där.
Då kan väl du vara snäll och rätta till det då?
Almen skrev:goat76 skrev:Almen skrev:Nä, inte många rätt där, inte. Du (eller den som hittade på historien) måste ha blandat ihop en hel massa saker där.
Då kan väl du vara snäll och rätta till det då?
Nä, jag fattar inte ens vad du vill komma fram till. Jag vet inte om du vill skriva om vad Alan Parsons gjorde (han var ljudtekniker på hela inspelningen), eller vad Stan Ricker gjorde (han mastrade originalet), eller vad Chris Thomas gjorde (han satt med i studion och hjälpte till med slutmixen), eller om vad någon annan, för mig okänd person gjorde.
goat76 skrev:Almen skrev:goat76 skrev:
Då kan väl du vara snäll och rätta till det då?
Nä, jag fattar inte ens vad du vill komma fram till. Jag vet inte om du vill skriva om vad Alan Parsons gjorde (han var ljudtekniker på hela inspelningen), eller vad Stan Ricker gjorde (han mastrade originalet), eller vad Chris Thomas gjorde (han satt med i studion och hjälpte till med slutmixen), eller om vad någon annan, för mig okänd person gjorde.
Du citerar mitt inlägg men verkar svara till Perfector?
Det enda jag ville komma fram till var att du kanske kunde rätta till felen i Perfectors story, vilket du nu gjorde. Tack!
AndreasArvidsson skrev:1) 2011 remastern som alla andra remasters: skräp. Lyssna på originalutgåvan istället.
2) Roger Waters skrev och (med undantaget för några enstaka spår) sjöng samtliga låtar på the wall.
Tell skrev:Tankade en orginalvinyl och en tidig japanutgåva av CDn, föredrog den senare o tycker den låter finfint. Dynamisk, rent o ganska bra stereobredd. Hjälper såklart till att den är lite "psykadelisk" men lite ljud som flyger hit o dit, samt att folk nog tycker det är ett musikaliskt mästerverk. Så förstår definitivt om folk använder den som referens som välljud även om jag personligen har betydligt nyare elektroniska o betydligt mer psykadeliska mästerverk som min referens på välljud
Har du goat76 nåt förslag på sån här gammal rock som du tycker låter bättre än Dark Side of the Moon?
gcs skrev:Jag betraktar Dark side ... som ett konstverk. När det gäller konstverk så finns det andra inspelningar som också kan betraktas som ett sådant, men det beror också på hur gammal en inspelning är och vad man hade för teknik att tillgå.
Man har inte alltid haft tillgång till 24, 48 eller datorer med 256kanaler som dessutom är datorstyrda så att man kan bygga på i det oändliga med olika inställningar som att ändra nivåer i efterhand. Jag kommer ihåg på 50-talet, en musiker
som var pappa till en av mina kamrater. Han var med och spelade in redan på 30-talet i studio eller som det oftast var i en biograf. Han ondgjorde sig över att det numera alltså 50-talet. Man kunde spela in igen delar av dåliga tagningar
och klippa och klistra. Det var fusk tyckte han. För att avsluta så har jag en inspelning som är ett mästerverk och som jag inte begriper hur man kan göra med tanke på den teknik som fanns vid inspelningens tidpunkt.
Det handlar om The Beatles inspelning som är mixad i äkta 5.1 och DVD-A. + DTS & Dolby Surround. Skivan heter "Love". Hur har man kunnat få till det med tanke på att man endast hade fyra kanaler med många dubbningar och pålägg.
gcs skrev:Så gick det nog inte till. Man valde de mikrofoner som man var van vid och tyckte om. Sedan var det nog så att om man spelade in på en mångkanaler på 24 kanaler som man gjorde Dark side .... Man gjorde en s.k. ruffmix separat som musikerna kunde höra i sina lurar, både det som tidigare spelatsin och det nya pålägget. Vad beträffar klick track på ett separat spår på mångkanalaren så risken mycket stor att det blir överhörning mellan kanalerna på en analog bandspelare och värre om man behöver använda tidskod.
goat76 skrev:Lätt, lyssna på The Beatles - Abbey Road (Super Delux Edition) - Come Together.
Jämför den med Money från The Dark Side Of The Moon och strunta i kassamaskiner och annat plingplong och koncentrera dig på hur själva musiken låter.
Come Together vs. Money
- Sången på The Beatles-låten har ett djup och smälter in perfekt till musiken medans sången på Pink Floyd låter platt, pålaggd och egentligen ganska dåligt. Bara detta med sången gör att hela produktionen i Come Together får ett mer naturligt och bättre djup än låten Money.
- Basen låter mycket bra på båda skivorna men på Pink Floyd är den egentligen onaturligt torr. Basen på Beatles-låten har en mycket mer äkta upptagning där man låtit bli att bearbeta den speciellt mycket från hur den verkligen låter med resonanser och djup.
- Trummorna i låten Money låter relativt platt och man har definitivt kapat rejält i dynamiken, kicken går inte så djupt som den borde. På Come Together låter är det väldigt fin dynamik på trummorna där både baskaggen och pukorna går djupt. Symbalerna och hi-hats låter riktigt klent i Pink Floyd-låten, de har tydligt velat hålla nere dem i mixen medans de på Beatles-låten är mer naturligt balanserade mot resten av trumsetet.
Båda skivorna låter bra men jag kan hitta hur många skivor som helst som låter bättre än The Dark Side Of The Moon både inspelningsmässigt och produktionsmässigt.
goat76 skrev:Som jag ser det så lät många av dåtidens inspelningar (analoga tiden) faktiskt bättre just p.g.a de begränsningarna som rådde då. Man var tvungen att spela in bandet ”live” vilket medförde bättre samspel och känsla i mikrodynamiken mellan musikerna, de både såg och hörde varandra och kunde därmed känna den naturliga dynamiken, ”nu spelar vi lugnare”, nu brassar vi på”, timingen blev därmed fullt naturlig.
Utöver det var inspelningsteknikern helt enkelt tvungen att få till ljudet från första början vad gäller val av mikrofoner och dess placeringar, han kunde gå in i kontrollrummet och i stort sett höra hur hela slutmixen skulle låta bara genom att höra bandet ”jama” i live-rummet. Ifall något inte lät helt rätt så kunde han testa en annan mikrofon eller bara justera placeringen av den.
Att så mycket musik i dagens läge många gånger låter sämre är just de oändliga möjligheterna att kladda med materialet i efterhandsarbetet, det har t.o.m gått så långt att man istället för att fixa till det från början skjuter problemen framflr sig med attityden att man kan fixa till det senare ned någon plugin. Att bandet spelar in med någon artificiell klicktrack och att studioteknikern inte hör helheten gör det omöjligt att veta ifall något i sin ursprungliga form ens passar ihop rent ljudmässigt, det kan faktiskt ofta vara som så att även om varje enskilt instrument på egen hand låter helt fantastiskt så är det inte helt säkert att de passar bra ihop i mixen.
De tekniska begränsningarna som fanns förr hade helt enkelt indirekt stora fördelar, produktionerna blev ofta väldigt naturligt låtande.
Jag förstår det musikaliska värdet i The Dark Side..., men jag tror många blandar ihop det musikaliska värdet samt imponerande klockor och kassalådor med hur själva musiken faktiskt låter, och därefter använder skivan som något slags extremt välljudande referensmaterial.
Perfector skrev:Om man istället bara lyssnar på skivan och inte direkt börjar särskåda varje kanal som spelats in så slipper man många problem.
Antingen gillar man det man hör och köper skivan, eller så ogillar man det man hör och köper INTE skivan.
Att sitta och ha åsikter om vad och hur en person eller grupp valt att skapa sitt alster ger intryck av för många ordningsmän och besserwissrar i skolan.
Därför hoppas jag att hela diskussionen är hypotetisk annars blir det ju nästan förolämpande mot alla som spelar in skivor.
Personligen har jag svårt för artister som inte kan rimma så det går ihop utan klipper av ord som är ihopsatta från början.
Jag har åxå svårt för låtar med klart dålig svenska som låter som man hittar på allt eftersom man sjunger.
Men dessa låtar varken köper eller lyssnar jag på då jag inser att det finns folk som tycker det låter bra.
Det finns en liten kortis om sån't.
"Dom sa att filmen passade bäst för folk med lite lägre intelligensnivå, men tänk jag tyckte den va bra"
Perfector skrev:Om man istället bara lyssnar på skivan och inte direkt börjar särskåda varje kanal som spelats in så slipper man många problem.
Antingen gillar man det man hör och köper skivan, eller så ogillar man det man hör och köper INTE skivan.
Att sitta och ha åsikter om vad och hur en person eller grupp valt att skapa sitt alster ger intryck av för många ordningsmän och besserwissrar i skolan.
Därför hoppas jag att hela diskussionen är hypotetisk annars blir det ju nästan förolämpande mot alla som spelar in skivor.
Personligen har jag svårt för artister som inte kan rimma så det går ihop utan klipper av ord som är ihopsatta från början.
Jag har åxå svårt för låtar med klart dålig svenska som låter som man hittar på allt eftersom man sjunger.
Men dessa låtar varken köper eller lyssnar jag på då jag inser att det finns folk som tycker det låter bra.
Det finns en liten kortis om sån't.
"Dom sa att filmen passade bäst för folk med lite lägre intelligensnivå, men tänk jag tyckte den va bra"
goat76 skrev:Perfector skrev:Om man istället bara lyssnar på skivan och inte direkt börjar särskåda varje kanal som spelats in så slipper man många problem.
Antingen gillar man det man hör och köper skivan, eller så ogillar man det man hör och köper INTE skivan.
Att sitta och ha åsikter om vad och hur en person eller grupp valt att skapa sitt alster ger intryck av för många ordningsmän och besserwissrar i skolan.
Därför hoppas jag att hela diskussionen är hypotetisk annars blir det ju nästan förolämpande mot alla som spelar in skivor.
Personligen har jag svårt för artister som inte kan rimma så det går ihop utan klipper av ord som är ihopsatta från början.
Jag har åxå svårt för låtar med klart dålig svenska som låter som man hittar på allt eftersom man sjunger.
Men dessa låtar varken köper eller lyssnar jag på då jag inser att det finns folk som tycker det låter bra.
Det finns en liten kortis om sån't.
"Dom sa att filmen passade bäst för folk med lite lägre intelligensnivå, men tänk jag tyckte den va bra"
Självklart lägger jag inte speciellt stort fokus på det ljudtekniska när jag bara lyssnar på musik, men eftersom denna skiva ofta tas upp som ett exceptionellt välljudande album så måste man väl kunna diskutera den biten också. Klart är att det är en fin produktion, men jag kan inte riktigt hålla med om att den håller sådan ljudkvalitet att den skulle kunna anses vara något slags referensmaterial. Kanske var det en väldigt imponerande produktion med de tekniska begränsningar som rådde på den tiden, men kanske har tiden sprungit förbi denna skiva rent tekniskt sett. Det är dock ett tidslöst verk rent musikaliskt och kommer så alltid att vara.
Tell skrev:Den behöver iofs inte vara passé bara för det finns nyare musik som är tekniskt bättre. En referenslåt kan ju också vara en låt som man själv har lyssnat så mycket att man vet exakt hur den låter, att man med den kan bedömma om diskanten diffar, eller om disten skulle bero på högtalaren eller om det finns i låten. Sen betyder det såklart inte att just den låten kan användas som referens för allt, för en låt kan ju inte vara bäst på allt heller. Så jag skulle inte använda nån Dark Side of the Moon-låt för att bedömma djupbasen i mina högtalare, det har jag ju istället nån go dub-låt till.
Tell skrev:Mja jag svarade väl egentligen mest på "Som referens är den passeé"
Men ja, du har nog rätt i att det finns musik från den tiden som låter bättre, har som sagt inte så bra koll ändå på gammal analog musik. Men kan mycket väl vara så som du skriver att det är klockorna etc med panoreringarna hit o dit som imponerar o som lite färgar av sig i resten av musiken. För den låter som sagt inte dåligt, så en boost ifrån dom "omusikaliska" delarna är nog inte till dess nackdel
gcs skrev:Jag har kört Dark side.... genom en FFT analysator och jag kommer ihåg att den lägsta frekvensen var 25Hz ett antal dB ner. Det gäller både vinylskivan och CD. Flera miljoner HiFi nördar runt i hela världen kan ju inte ha fel.
gcs skrev:Flera miljoner HiFi nördar runt i hela världen kan ju inte ha fel.
Återgå till Skivrekommendationer
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster