På latin heter det ”nanos gigantium humeris insidentes ”. Att ställa sig på giganternas axlar för att själv nå längre. Så användes länge samplingar hos skivbolaget ”ninja tune” för att kunna återskapa stämning och musikalitet och ibland åstadkomma en syntes eller symbios som förde musiken ännu en högre nivå. Med tiden växte vissa av dessa axelresenärer själva till giganter som den musikaliska alkemins hjälp skapade både stämningar och musikalitet för egen maskin. Nu när tiden är kommen för en breakbeat revival rekommendera jag att plocka upp ett mästerverk från slutet av den förra storhetstiden istället för lyssna på folk som har fullt upp med att uppfinna hjulet igen.
Från 2000 albumet Superodifed med Amond Tobin
Jag ligger nog på närmare 500 genomlyssningar och tycker att ni skall ge den ganska många.
http://open.spotify.com/album/57SkIVhE1QfVnShjmvKw3O
Samplandet som konstform, som ett stort collage.