Jag har av någon anledning aldrig gillat The Knife speciellt mycket men jag tycker inte det är dåligt heller (Det händer ju att jag spelar lite knife ibland). Varför bryr jag mig då? Jo är man på något sätt insyltat i subkulturen kring synth och goth så vet man att the knife är kind of a big deal.
Jag har såklart lyssnat igenom detta och en sak är säker dom är inte pop iaf
För det är ju inte helt ovanligt att banden blir mer mainstream mellan skivsläppen (tänker på band som dead can dance och morthem vlade art (i brist på synth referenser 
)). Min uppfattning är att The Knife med detta album har gått åt det andra hållet om vi jämför med skivan deep cuts (eller Silent shouts för den delen också) så är deras nya skiva mycket svårare att lyssna på.
Alla håller kanske inte med mig men med lite fantasi så tycker jag mig se influenser av Karin Dreijers soloprojekt Fever ray i den nya skivan.
Här lyssna själv på deras hittills svåraste skiva (Tomorrow, in a year medräknat)
http://open.spotify.com/album/7eDaaP6J8Q3cYVTGRmARwx
The Knife are a Swedish electronic music duo from Stockholm, formed in 1999.[3] The group consists of siblings Karin Dreijer Andersson and Olof Dreijer, who together also run their own record company, Rabid Records. The group gained a large international following in response to their 2003 album Deep Cuts. The group and this specific album later received further attention when a cover of their song "Heartbeats", rearranged for acoustic guitar by José González, appeared in a Sony commercial. Subsequent songs have appeared on a number of television shows.
The duo's first tour took place in 2006, along with the release of their critically acclaimed album Silent Shout. They have won a number of Swedish Grammis, but refuse to attend awards ceremonies. They have appeared in public wearing Venetian masks. Andersson released a solo album under the name Fever Ray in 2009, while Dreijer released several EPs as Oni Ayhun in late 2009 and early 2010.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Knife
