Marc-André Hamelin

Rekommendationer på bra skivor. Allt från mono till mulitikanal.

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
petersteindl
Der Eiermann
 
Inlägg: 31317
Blev medlem: 2007-04-17
Ort: Saltsjö-Boo

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav petersteindl » 2017-03-11 00:46

Torrowitz skrev:
petersteindl skrev:Kolla in denna lilla tös :)

[ YouTube ]


Undrar hur hon blir då hon blir stor? :D

Med vänlig hälsning
Peter



Hej Peter!

Hon ska enligt en annan sida där jag sett klippet, bara vara 3 år gammal. Nästan svårt att tro. Hon kan ju obehindrat läsa sina noter och spela med fart den Clementi Sonatin i D-dur som jag också spelade som barn. Jag var dock 10 år gammal ... Jag beundrar hennes koncentration och lätthet. Uttrycket är inte speciellt bra, men denna prestation är ändå fantastisk. Man ska också komma ihåg att nästan alla av de "stora" musikerna har varit underbarn så detta är inget ovanligt annat än att denna flicka är kanske något år före de flesta av underbarnen. Behåller hon lusten att uttrycka sig så kommer det säkert gå bra.

Vi i västerlandet brukar ofta fasa oss över att hon inte får någon barndom eller kanske tvingas, men man glömmer bort att så länge hon mår bra så utvecklar hon sin hjärna på ett fantastiskt sätt och kommer ha stort försprång till sina jämnåriga kamrater. Hon kanske inte heller vill leka med dockor (OBS ironi ...).

Einstein var en mycket duktig violinist och spelade bl.a. Chaconnen av Bach, ett mycket svårt stycke. Denna flicka verkar komma från Kina (?) och där har man förståelse och tar hand om sina begåvningar. Annat är det i Sverige där min bästa elev förbjöds (!) att spela tillsammans med sina kamrater då "han var för bra" enligt rektorn. För mig gäller det att bli så bra som man kan och inget annat! Det är ett verkligt "gränsöverskridande" för att ta ett modeord, om man lyckas med det! Jag förstår inte problemet och rädslan vi har inom musiken att vara riktigt bra på något? Jag mötte en annan rektor efter en konsert som undrade om Månskenssonatens sista sats som den ovan nämnde eleven jag talade om spelade, med stor kraft och övertygelse på en elevkonsert. (Han fick spela då jag ordnade konserten (OBS ironi igen ...)). Rektorn sa till mig inte gratulerar till en fantastisk elev, utan: "det där är väl bara teknik". Ja, om det var så enkelt så borde många kunna spela den satsen. I verkligheten är det få som kan, även på Musikhögskolan. Men jag kommer aldrig på något i stunden att säga, men i efterhand undrar jag över om denne rektor ville ha en hastighetsbegränsning inom musiken? Så fort är musik, men över det då är det bara teknik, kanske? Man har inte samma problem inom idrotten. Jag applåderar alltid begåvning inom idrott, musik, teknik, medicin eller vetenskap. Dessa människor förhöjer i verkligheten våra liv!

Ledsen för ett litet utbrott, men jag blir påmind om några av de dumheter som jag varit med om i mitt liv. Jag riktar inget speciellt mot dig Peter! Det är bara ett tråkigt minne. Tur jag är pensionär numera och kan ägna mig åt trevliga saker. ;-)

Med vänlig hälsning
Torrowitz


:D Det gör inget. Ett litet utbrott är som en ventil och rensar luften. Jag håller med dig. Hon verkar verkligen gilla det hon håller på med och jag tror det är en förutsättning. Att börja tidigt ser jag bara som positivt. Inom sång kan det dock bli för mycket när barn sjunger före målbrottet. Det är väl ganska belagt att hjärnan utvecklas mycket positivt hos barn som utövar musik. Det handlar inte bara om att lyssna utan det handlar om att läsa och koordinera hela kroppen och det är snabba rörelser som måste vara exakta och rätt i tiden där det handlar om ms.

Sedan undrar jag om det inte är ett litet gossedjur eller en leksak längst bort på pianot. :) Jag gillar barn som går in för att göra saker som det tycker är kul och som inspirerar. Det brukar synas på hela kroppsspråket. :)

Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-03-14 14:51

Tack Peter för vänliga ord!

Jag skulle vilja tipsa om en ny intervju med Marc-André skriven av Paul Ennis på:

https://www.thewholenote.com/index.php/ ... =hootsuite

Dels med anledning av en pianoafton i Toronto dels för den nya inspelningen av Rachmaninovs 3:e konsert och Medtners 2:a med Kirill Petrenko som nu fått äran med chefskapet över Berlin Filharmonikerna.

Marc-André berör de olika verk han spelar på konserten av bl.a. Beethoven, Chopin och Feinberg, relationen till publiken och den norska pianisten Leif Ove Andsnes, planer att spela in Våroffer med Andsnes och även Stravinskijs konsert för två pianon, ect.

En välskriven intervju av en kunnig person och därmed läsvärd.

Med vänlig hälsning
Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-03-20 19:04

petersteindl skrev:På Beethoven är Kempff en av mina absoluta favoriter. Han är den enda jag hört som kan spela Für Elise, åtminstone som jag vill ha det. :)

[ YouTube ]


Här kommer lite mer OT men som jag hoppas ändå ska vara intressant att läsa. Det handlar bl.a. om allmänna tankar kring komposition med anledning av Für Elise.

Denna inspelning är ett lysande exempel på hur Kempff kan variera en enkel fras så att han uppehåller intresset genom hela stycket. Han lägger ibland ihop två på varandra följande och likadana temadelar så att de bildar en enhet, och kan därför ge en viss utveckling i stycket genom den fraseringen han gör. Skickligt gjort med ett magert material som inte självklart ger idéer om hur man bör bygga upp musiken. Kempff var en mästare på subtil variation.

Für Elise har en märklig historia. Man är osäker på vem Elise var, men den vanligaste tolkningen är att ˮBagatellenˮ som stycket kallas för eller också ˮRondotˮ som det också är, skrevs för en pianoelev till Beethoven som hette Therese Malfatti. Så stycket borde troligtvis kallas för ˮFür Thereseˮ om det ska vara rätt ... ;-)

Man hittade en avskrift av stycket i Malfattis ägodelar efter hennes död 1859, men notbladen var så pass slitna att namnet på dedikationen inte gick att läsa. Varför man valde Elise istället för Therese vid tryckningen är en obesvarad gåta. Man vet att Beethoven friade till Malfatti år 1810 men fick nej av henne. Beethoven hade i sammanhanget för låg status och ett äktenskap var inte ens att tänka på, vilket naturligtvis förgrymmade Beethoven på många sätt. Många historier finns om denna typ av statusproblem genom hela hans liv.

Für Elise är ovanlig också av den anledningen att de inte finns något annat verk av Beethoven där huvudtemat inte på något sätt utvecklas, i varje fall känner jag inte till något verk. Variation var en av Beethovens stora kännetecken i alla sonater, symfonier, konserter, för att inte bara tala om alla stora och långa variationsverk han skrev. Huvudtemat kommer i Für Elise – om jag minns rätt – 18 gånger och är oförändrad varje gång. Detta är ett sätt att göra musik som är betydligt vanligare idag då den mesta musiken har stora s.k. minimalistiska drag, dvs. att man upprepar en fras många gånger utan att förändra den. Intrycket kan ur musikalisk synpunkt bli statiskt, just av den anledningen att ingenting förändras.

Dock finns det i Für Elise två andra teman – vilket är normalt i ett rondo – men de är mindre kända. Jag har säkert haft ett 100-tal elever som spelat stycket. Efter åren som gick och den generella elevnivån sjönk, så nöjde sig de flesta ungdomarna med att endast spela det första kända temat. Redan det andra temat ger problem då det kommer snabba 32-delar som de flesta inte klarade av. Ibland tror jag att det just är den oförändrade upprepningen av temat som gjort stycket så känt, det påminner om en refräng även om det tekniskt sett inte är en sådan. Men det är bara min obevisade gissning?

I klassisk musik och framförallt under klassicismen så fanns det en underförstådd regel att två gånger kan man upprepa en sak, men det måste komma en förändring den tredje gången. Lyssna gärna på sonater, trios, kvartetter eller symfonier så ska ni upptäcka att det är på detta sätt. Förändringar av musiken kan ske på många sätt. Harmonin kan kompliceras och ge en intensivare karaktär, melodin kan utvecklas och skapa nya melodiska spänningar; temat kan förkortas och det är ett vanligt sätt att höja spänningen innan en höjdpunkt; melodin kan sjunka och därmed slappnar spänningarna i musiken av; temat eller delar av det tas upp i vänster hand och skapar flerstämmighet eller en förtätning med höger hand som höjer spänningen, osv. Det finns många kompositoriska verktyg som Beethoven nästan alltid använder sig av i annan musik förutom i just Für Elise.

Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven. ;-)

Med vänlig hälsning
Torrowitz

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2017-03-21 10:44

Apropå en annan pianist som jag propagerade för lite tidigare.
http://www.dn.se/arkiv/kultur/yuja-wang ... in-teknik/

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-03-23 05:19

momus skrev:Apropå en annan pianist som jag propagerade för lite tidigare.
http://www.dn.se/arkiv/kultur/yuja-wang ... in-teknik/


Det är minst sagt upplyftande att en pianoafton kan locka till ett fullsatt Konserthus och vara en succé. Camilla Lundbergs recension är dock mycket överdriven, den i SvD av Lars Hedblad är bättre skriven och ger en betydligt större och mer mångfacetterad bild av hur konserterna var, både pianokonserten och pianoaftonen. (https://www.svd.se/yuja-wang-tar-fram-d ... -i-musiken). Detta att överdriva språket på ett starkt känslomässigt sätt, verkar tyvärr vara en trend som kommit från sportjournalister och nu sedan några år tillbaka återfinns hos kulturjournalister av alla de slag. Dock finns fortfarande de som balanserar sitt språk på ett bättre och även kunnigt sätt, inte minst är de betydligt mer informativa. Läs gärna Hedblad ovan.

Jag har sett andra saker som kanske tyder på att den negativa utvecklingen för klassisk musik har börjat vända? Det var nyligen en internationell pianotävling på Musikhögskolan i Ingesund som direktsändes på nätet och det har börjat poppa upp små kammarmusikserier här och där. Jag hoppas att de har tillräcklig kraft för att överleva. Det fantastiska nya konserthuset i Hamburg (ˮElbphilharmonieˮ) som nyligen invigts och inte minst ett nytt konserthus i Malmö. Detta är upplyftande trots att den sedan 20 år uppmärksammade och stora Ljunggrenska tävlingen på Göteborgs Universitet utan förvarning ställts in ... Vidare verkar den nya statliga kulturskoleutredningen inte bry om en konkret del av sitt uppdrag: att musikskolorna också ska ge utrymme för återväxten av yrkesmusiker. De som vill fördjupa sig i detta kan läsa mer i Symf:s svar på utredningen. Det verkar som om det finns två grupperingar kring musikutbildningen där den ena värnar om djup och kvalité. Den andra om att musik bör ses ur ett socialt perspektiv och där trevligheten eller underhållningsvärdet, inte det musikaliska innehållet får styra. All musikundervisning föreslås i grunden ske i grupp, trots att det finns så mycken kunskap om att elevernas utveckling går betydligt långsammare med denna undervisningsform! Men som sagt, dessa två synsätt belyser bara inställningen man generellt har till musik.

Vi får se hur det går vidare med Musiksverige ... Jag hoppas absolut på många fler utsålda konserthus och med kanske just pianoaftnar. ;-) Hamelin kommer som sagt till Helsingborg till hösten.

Med vänlig hälsning
Torrowitz

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2017-03-24 09:39

Håller med om att recensionen är aningen överdriven, Har dock inte läst SvD:s recension.

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2017-03-26 19:17

Som sagt, SvD:s recension var kanske mindre känslomässig. Men även denne recensent föll i farstun för Mozartstycket. Vill bara uppmärksamma er som läser den här tråden att DN idag (söndag) recenserade boken där Haruki Murakami diskuterar musik med Seiji Ozawa.

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-04-04 14:08

Hej!

Gramophone har en fyra lång sidor intervju med Hamelin i aprilnumret. Harriet Smith står för den och hon var den person som startade International Piano Quarterly en gång i tiden. En namnkunnig skribent kring pianot och dess repertoar. Länken här visar bara på aprilnumret men man måste prenumerera för att kunna läsa. Tidningen finns att köpa i välsorterade eller special tidningsaffärer.

Harriet Smith dök upp på en Amorina-konsert i början av 2000-talet tillsammans med en producent på Hyperion, Michael Spring som bl.a. producerat pianokonsertserien på Hyperion. Vilka minnen det väcker ...

http://www.torgny.biz/Amorina_Recitals_5.htm

http://www.exacteditions.com/browse/345/365/55577/3/27

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2017-04-22 12:55

Vill bara tipsa om några intressanta dokumentärer som man kan se på SvtPlay. En (aning ytlig) dokumentär om Leonard Bernstein, en rätt så fullmatad om Maurizio Pollini och en tämligen okonventionell och spännande om Erik Satie.

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2017-04-24 12:15

Aningen OT, men här är dom:

Satie: https://www.svtplay.se/video/2977140/er ... -avsnitt-1

Bernstein: https://www.svtplay.se/video/13246816/l ... -avsnitt-1

Pollini:https://www.svtplay.se/video/2063049/vid-flygeln-maurizio-pollini/del-1-1944

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-05-30 23:43

Hej!

Hamelin intervjuas med anledning av han är domare i en av världens största pianotävlingar, van Cliburn tävligen i USA. Deltagarna väljs ut från över 200 videoinspelningar som skickas in. Jag tror det är 36 som får spela. Alla pianisterna, alltså inte bara de som kommer till semifinalen, ska spela Hamelins minst sagt komplicerade Toccata.

https://www.facebook.com/medicitv/video ... 507597352/

Roligt för Hamelin med en sådan stor uppmärksamhet. Han är i mitt tycke en perfekt jurymedlem. Han är både ödmjuk som person och är inte rädd för att ha åsikter. Han framför dessa åsikter på ett mjukt men bestämt sätt och är samtidigt högt respekterad av sina kollegor. Han har dessutom en enorm repertoarkunskap. Det finns knappast i dessa sammanhang något verk som han inte känner till eller själv har spelat.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-07-26 16:25

Hamelin ger en härlig interpretation av Rachmaninovs legendariska tredje pianokonsert. Jag har fått möjlighet att lyssna igenom den flera gånger och är mycket positiv. Jag har hört flera piratinspelningar med honom i konserten som han gjort med olika orkestrar och denna version skiljer sig något. Hamelin väljer ett lite mer lyriskt förhållningssätt men utan att tappa lejonklon när det blir dramatiskt. Som vanligt så märker man mycket lite av verkets svårigheter med Hamelin bakom tangenterna. Man glömmer helt enkelt bort att det finns tekniska problem, vilket naturligtvis är en befrielse. På grund av inspelningen och även Hamelins klang, så hörs mycket av vänster hand och det är just här som konsertens tonspråk och avancerade harmonik gör sig gällande! Annars brukar pianokonserter normalt spelas in med mycket lite av pianistens vänstra hand. I klassiska konserter gör detta mindre, men i ett verk som just Rachmaninovs 3:a blir det bara en halv (!) konsert. Flygeln är inte heller punktformigt inspelad utan upptar en viss bredd. Vilket den också gör i verkligheten. Det är inte ett litet instrument som låter. Flygeln är närmare 3 meter bred och bör låta som den är det också.

Hamelin hittar många nya infallsvinklar i detta så ofta framförda verk är anmärkningsvärt. Jag kunna skriva länge om detaljer i inspelningen men avstår. Då jag samlat just på den tredje konserten under många år och hört otaliga versioner, så vill jag säga att denna inspelning är en av mina favoriter. Ett mindre minus är att återgivningen av basinstrumenten hörs mindre tydligt, men detta är en mindre anmärkning och ska inte hindra någon från att investera i skivan. Jag har nog aldrig hört detaljerna i pianostämman så väl som här. Det nyansrika, alerta samspelet med Jurowski och LPO gör framförandet föredömligt på alla vis.

Som bonus kommer Medtner andra och mest extrovert och livfulla pianokonsert. Både det dansanta, rytmiskt vitala och verkets inneboende struktur – som ofta hos Medtner är väl genomtänkt och flerskiktat – speglas i denna mästerliga version som är den bästa som jag hört av Medtners 2:a.


Här finns några avsnitt ur skivan med Medtners andra konsert och Rachmaninovs tredje. En liten bild från inspelningstillfället finns också:

http://www.hyperion-records.co.uk/dc.asp?dc=D_CDA68145

__________________

Här är en annan och mer traditionell version med Lucas Vondracek som spelar Rachmaninovs 3:a med en otrolig energi i finalkonserten på Queen Elisabeth-tävlingen. Det är en ung man bakom tangenterna. Efter att ha hört många olika versioner av konserten börjar jag så smått tröttna på denna typ av spel. Men Vondracek genomför denna typ av utåtriktad interpretation på ett fantastiskt sätt. Se hans tonupprepningar han gör i mitten av andra satsen med bara ett finger ... Nästan omöjligt att göra!

https://www.rtbf.be/auvio/detail_queen- ... id=2113686

___________________

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-08-30 22:08

Hej!

Marc-André ger en pianoafton nu på fredag i Helsingborg, Dunkers kulturhus.

Jag hade verkligen sett fram emot detta, köpt biljetter, tågresa och bokat hotellrum, men kan tyvärr inte åka då min fru illa brutit sin fot och precis opererats ... Jag lyckönskar alla er andra som har en chans att Hamelin live. Skivorna gör honom inte riktig rättvisa. Han har en betydligt större dynamik i verkligheten och dessutom en variation i klang som är fantastisk.

Min bror Jörgen kommer att hålla ett föredrag om Hamelin och många av hans inspelningar på torsdagskvällen.

Mvh/Torrowitz

https://helsingborg.se/event/konsert-ma ... -section-3

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2017-09-02 10:18

Hej!

Hamelin gjorde en bejublad konsert. Här kommer en länk genom Facebook där man kan höra korta avsnitt ur konserten samt se lite bilder:
https://www.facebook.com/ingesundpiano/ ... =3&theater

Tryck på 4+ så kan man spela upp lite film. Om länken inte skulle fungera så kan man titta på min Facebook sida där jag sparat länken. Jag hoppas att det fungerar. (Torgny Lundmark)

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-01-18 21:06

Hej!

Många tycks läsa i denna tråd och det är glädjande då Marc-Andre Hamelin är en artist som i mitt tycke är mycket intressant. Man får höra, om man lyssnar på hans inspelningar, okänd musik som verkligen behöver bra tolkningar för att komma till sin rätt. Ofta är verken minst sagt svårspelade och bara denna anledning spelas de sällan. Men även en del verk från den klassiska standard repertoaren finns. Han har flera gånger samarbetat med den Norske pianisten Leif Ove Andsnes. De har nu gjort en skiva med musik av Stravinkij bl.a. Våroffer. Ännu har jag inte fått tillfälle att lyssna på den, men ser fram emot det hela.

Denna gång önskar jag tipsa om Marc-Andres blogg. Här finns nyheter och annat lite smått och gott. Tonen är vänlig och man behöver knappast oro sig för att 54 Afrikanska politiker kommer att kräva en ursäkt för det han skriver ... ;-)

https://twitter.com/marcandreham

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-02-07 17:20

Hej!

Jag har fått tillfälle att lyssna på Hamelins nya skiva med musik av Igor Stravinskij. Han spelar dubbelpiano med den norske pianisten Leif Ove Andsnes. De spelar det minst sagt spektakulära orkesterverket Våroffer, konserten för två solopianon och tre stycken publika extranummer i form av en tango, Cirkuspolkan samt ytterligare ett stycke Spansk färgstark musik.

Pianot som instrument kan naturligtvis inte mäta sig med den klangprakt som en stor orkester har, men här finner man något som blir betydligt bättre än t.o.m. de bästa orkesterinspelningarna. Nämligen en storartad detaljrikedom genom en mycket tydlig rytmisk precision. Dessutom klarnar harmoniken upp med detaljer som ofta förloras med en stor orkester. Orkestermusik målar med stora breda penseldrag, medan pianot förmedlar en svart-vit bild av musiken men med betydligt fler detaljer. Båda sätten har fördelar, bl.a. att det ofta är lättare ta till sig orkestermusik då de olika instrumenten i orkestern underlättar lyssningen.

Ljudet är mycket bra men naturligtvis är ingen skiva perfekt. Jag har små invändningar mot klangen i lilla oktaven som återges svagt. Klangen varierar dessutom från början där man kan höra en svag svans efter tonerna i Våroffer, som sedan försvinner och skivan klingar klarare. Skivan är inspelad i Teldec studio i Berlin april 2017, men den skog av mikrofoner man ser runt de två Steinway-flyglarna ger ett något märklig intryck ... Instrumenten är inspelade utan lock ovanifrån och det brukar betyda en något tunnare klang då locket ger en basförstärkning när flygeln spelas in som vanligt framifrån. Man kan inte höra detta här då säkert klangen ändrats i mixen med någon eller flera av de många mikrofonerna.

Lyssna gärna på denna skiva. Det är fantastiskt spelat, ljudet är verkligen mycket bra trots mina kommentarer. Våroffer kommer kanske att bli en ny upplevelse i fortsättningen då man lär känna verkets in i minsta detalj.

Här kan man lyssna lite på satserna.

https://www.hyperion-records.co.uk/dc.asp?dc=D_CDA68189

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2018-02-20 19:27

Har nu lyssnat på samma skiva, och den fick mig att lägga om remmen på min Systemdek (45 varvsgravering) och spela Dag Achatz version för två händer, inspelad 1981 på en Bolinflygel (BIS). Det gick lite långsammare 1981. Det blir väl så när man bara har två händer. Tyvärr upplever jag det som att Marc Andre Hamelin och Leif Ove Andsnes bara hamrar på. Achatz är faktiskt mer lyrisk. Det blir nog så att jag sällan kommer att spela den här skivan trots att jag hade så stora förväntningar på den. Den kommer nog att stå i min skivsamling ganska länge. Precis som Achatzskivan har gjort. Möjligen med undantag för andra satsen i "Konserten för två pianon", den gillade jag.
Konstigt med "skogen av mikrofoner" eftersom det var en klar och tydlig efterklang (till skillnad från Achatzskivan som har en väldigt "torr" klang), men jag hör också på ett ställe att man mixat mellan "närbild" och "översiktsbild" när det gäller Leif Ove Andsnes (som jag tror sitter till höger i ljudbilden). Lite grann som Karajan gjorde i efterhand ibland. Inget fel med det, men jag hör vad man gjort.
Vinylen har som vanligt en del innerspårsdistorsion vilket är det som är jättebra med CD:n. Där finns inget sånt.
Intressant att skivan är pressad i Tyskland av TELDEC. Cirkeln sluter sig liksom (fast inspelningen skedde i Djursholm).

För er som gillar det här verket så rekommenderar jag att ni skaffar nån äldre inspelning med Pierre Boulez och NY Philarmonic Orchestra, alltså orkester, inte piano(n) Han dirigerar vad som står i partituret. Det nya stjärnskottet Teodor Currentzis "nya" inspelning (Sony) är inte så märkvärdig.
För en rejäl emotionell upplevelse så rekommenderar jag Gustavo Dudamels inspelning med Simon Bolivars Ungdomsorkester (DG). En riktig rökare, inspelad live (fast man hör inte nån som hostar).

Nej Hamelin gör sig bäst när han spelar obskyra franska kompositörer alldeles ensam Tycker jag i alla fall

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-02-23 19:21

momus skrev:Har nu lyssnat på samma skiva, och den fick mig att lägga om remmen på min Systemdek (45 varvsgravering) och spela Dag Achatz version för två händer, inspelad 1981 på en Bolinflygel (BIS). Det gick lite långsammare 1981. Det blir väl så när man bara har två händer. Tyvärr upplever jag det som att Marc Andre Hamelin och Leif Ove Andsnes bara hamrar på. Achatz är faktiskt mer lyrisk. Det blir nog så att jag sällan kommer att spela den här skivan trots att jag hade så stora förväntningar på den. Den kommer nog att stå i min skivsamling ganska länge. Precis som Achatzskivan har gjort. Möjligen med undantag för andra satsen i "Konserten för två pianon", den gillade jag.
Konstigt med "skogen av mikrofoner" eftersom det var en klar och tydlig efterklang (till skillnad från Achatzskivan som har en väldigt "torr" klang), men jag hör också på ett ställe att man mixat mellan "närbild" och "översiktsbild" när det gäller Leif Ove Andsnes (som jag tror sitter till höger i ljudbilden). Lite grann som Karajan gjorde i efterhand ibland. Inget fel med det, men jag hör vad man gjort.
Vinylen har som vanligt en del innerspårsdistorsion vilket är det som är jättebra med CD:n. Där finns inget sånt.
Intressant att skivan är pressad i Tyskland av TELDEC. Cirkeln sluter sig liksom (fast inspelningen skedde i Djursholm).

För er som gillar det här verket så rekommenderar jag att ni skaffar nån äldre inspelning med Pierre Boulez och NY Philarmonic Orchestra, alltså orkester, inte piano(n) Han dirigerar vad som står i partituret. Det nya stjärnskottet Teodor Currentzis "nya" inspelning (Sony) är inte så märkvärdig.
För en rejäl emotionell upplevelse så rekommenderar jag Gustavo Dudamels inspelning med Simon Bolivars Ungdomsorkester (DG). En riktig rökare, inspelad live (fast man hör inte nån som hostar).

Nej Hamelin gör sig bäst när han spelar obskyra franska kompositörer alldeles ensam Tycker jag i alla fall


Hej Momus och andra läsare!

Du får naturligtvis tycka vad du vill. Det har alla full rätt till och jag har skrivit det tidigare i tråden med närmare förklaring. En upplevelse av någonting är ju den upplevelse man har och inget annat. Man kan sedan av fri vilja ställa undan skivan eller lyssna fler gånger på den av ren nyfikenhet, om man kanske skulle reagera på ett annat sätt nästa gång.

Jag reagerar bara när det du skriver inte stämmer med en verklighet som jag och andra som sysslar professionellt med musik uppfattar den. Du skriver att du uppfattar att Hamelin och Andsnes bara "hamrar på" medan Achatz är mer lyrisk. Det är precis tvärtom. Möjligen blandar du ihop musikens brutala kraft - som det ska vara i detta fall - med själva spelet? Hamelin och också i viss mån även Andsnes "hamrar" sällan. Det är en av de säkraste saker man kan säga om Hamelins spel. Jag har tidigare i tråden beskrivit hur Hamelin är känd för att variera sin klang genom att balansera om den i olika nyanser. Han spelar med mer bas i starka nyanser och ljusare "mer lillfinger" i svaga. Detta har lett till att han aldrig slagit av en sträng i sitt liv, vilket måste anses som unikt för en pianist som spelar så stor och dramatisk musik med många toner. Allt detta gör han i denna inspelning om man bara lyssnar efter det! Achatz var istället känd för att banka på ordentligt och vara närmast "kylig" i sina tolkningar, vilket jag hört på många skivor och även live. Lyrisk kanske blir uppfattningen när han ofta stannar upp fraser. Det ser jag som en nackdel och något som stör de stora linjerna i musiken. Achatz har inte i närheten den lätthet på många sätt som Hamelin och i viss mår Andsnes äger och därför haltar en jämförelse betänkligt. Nej, "hamra på" är verkligen fel uttryck just när det gäller Hamelin.

Skivan kräver en del från anläggningen med sin stora dynamik och många toner. Man behöver en rejäl förstärkare och högtalare som står pall för de mycket djupa och kraftiga tonerna. Det bör vara en anläggning klarar att gå ner mot 20 Hz med full volym. Skivan har en tendens till loudnessfilterkaraktär på ljudet och är på detta sätt inte helt naturlig i klangen och kan i sämre anläggningar säkert låta grötig och massiv, kanske t.o.m. något vass då Hamelin speciellt, har en spotmick i diskanten som jag tycker ibland stör något. Men denna balans beror nog på vid vilken volym man redigerat/mixat skivan. Har man lyssnat på en lägre volym i studion, så blir tendensen att mixa upp basen och diskanten. Man kan misstänka detta har hänt här även om jag naturligtvis inte vet.

Du har rätt i att Andsnes är i höger kanal och låter lite blek jämfört med Hamelins klang. Men nu är det svårt att höra hur de egentligen spelar, då man mixar med den "skog av mikrofoner" man ställt runt flyglarna. Man kan se på en bild från inspelningen hela "mikrofonskogen" på sidan 18 i programboken och jag räknar till minst 13 olika mikrofonstativ!!! Otroligt. Naturligtvis kan det låta tydligt ändå - där är inte antalet uppställda mickar avgörande för den slutliga klangen - man kan spotmicka vissa ställen i musiken med många mikrofoner. Klangen blir dock inte speciellt naturlig. Helt säkert använder man sig inte av alla mickar samtidigt. Det skulle nog ha låtit mycket märkligt då det blir mängder med tidsfel och därmed utsläckningar och resonanser mellan mickarna. Men det är vanligt att man ställer upp en mängd mickar för att sedan i studion efter inspelningen mixa mellan dem. Man gör detta då det är dyrt med inspelningstid och svårt att boka upp artisterna under en längre tid, då de båda är mycket upptagna. Lyssningen kan också vara begränsad beroende på var man är och även kvalitén på högtalarna och rummet. Antalet mickar talar också om att man inte har en grunduppställning som man vet fungerar i denna sal och är inte speciellt intresserad av att behålla flyglarnas klang, utan kan tänka sig att förändra den på olika sätt. Det är för mig en mindre bra HiFi-inställning till en inspelning om man önskar en "naturtrogen" klang som HiFi ursprungsbetydelse är. Trots detta är inspelningen faktiskt bra, bättre än de flesta skivor som jag hört.

Jag har märkt på alla mina drygt 500 elever genom åren, att många är direkt klangokänsliga och kan tolerera avvikelser t.o.m. under en skivas gång utan att reagera speciellt. Det handlar om den inre klangbild man skapat sig av flyglars klang. Man kanske har liten erfarenhet av hur flyglar låter i verkligheten, i olika salar, med olika musik, på olika avstånd och dessutom med riktigt bra pianister. De flesta sitter inte ens ner och lyssnar koncentrerat på musik, utan har den som bakgrund när man gör något annat! Men detta leder för långt bort från saken med denna inspelning av Våroffer.

Under lyssnandet av skivan så kan man höra att man ibland använder sig av spotmikar på bl.a. diskanten då klangen inte blandas utan uppstår som en separat fält i ljudbilden. Men även i basen då den inte är tunn utan närmast överfyllig längst ner. Det låter inte på detta sätt - som på denna CD - om man spelar in flyglar med rundtagande mikrofoner som har rak tonkurva, utan lock och ovanifrån. Däremot så går det aldrig att säga hur njurmikarna exakt kommer att reagera. De är så olika och alla oavsett pris förvränger tonkurvan, vilket inte är ett tyckande utan en faktisk kunskap. Detta då de är avståndskänsliga och har en rak kurva i basen bara på ca. 1 meters avstånd samt en membran-resonans i diskanten. (Varierar med vilken mikrofon som avses).

Jag gjorde alltid denna jämförelse med olika mikrofonplaceringar av en flygel när jag undervisade. Från nosen av flygeln, (konstig klang men trots det ofta använd, basen är närmare lyssnaren i ljudbilden och diskanten längre ifrån. I verkligheten är det tvärt om! Dessutom så strålar flygeln ut diskant i två lober och dessa är inte vid flygelns nos); så från sidan och på olika avstånd; högt upp i luften; inne i flygeln och rakt ovan strängarna nära pianisten. T.o.m. under flygeln provade vi, eftersom jag sett denna placering flera gånger användas under inspelningar(?) ... Jag ville att eleverna själva skulle förstå vad som hände när man t.ex. hade spelat in en svag golvreflex, dvs. hade mickarna mycket högt. När man spelar in underifrån att det låter helt bedrövligt. Men även hur direktljudet och de tidiga reflexerna förändras när efterklangen tar över, när man går längre och längre från instrumentet.

Jag tycker nog också att det är att förminska Hamelin och hans enorma repertoar till att bara tala positivt om hans inspelningar av Fransk musik, även om man själv skulle föredra dessa. Han har gjort en mängd inspelningar av musik som varit i många fall orättvist bortglömd och då från hela världen. Jag har flera gånger föreslagit för honom musik som borde spelas in och i vissa fall har det kommit en skiva. Han har också av flera personer här i Sverige fått noter med svensk musik och vem vet, kanske kommer det något av detta på någon konsert eller skiva i framtiden?

Det är trevligt att få olika förslag på skivor med Våroffer i lyckade inspelningar. Det finns otroligt många versioner, dock finns det inte så många inspelningar av Våroffer i sättningen två pianon! Men som jag nämner i ett tidigare inlägg, att är man ny till musiken så är det bäst att lyssna på orkesterversionen då den är lättare att ta till sig. Pianoversionen blir som en svart/vit bild av orkesterns klangprakt. Men här kan man höra mycket mera detaljer, harmonik, små finesser i kompositionen, osv. Musikerna har också ett härligt driv i denna tolkning, har många långa linjer och bygger upp dramatik med hjälp av både klang och tempoförskjutningar, något som jag saknar i en hel del av de orkesterinspelningar jag hört som ofta tenderar att bli statiska i de långsamma delarna. Dessutom spelar pianisterna här mycket exakt ihop, vilket man inte kan säga om många andra dubbelpianoinspelningar. Det är en av de stora svårigheter med dubbelpiano, att tonernas attacker är så tydliga och det blir ett mycket svårt problem att bemästra.

Jag finner av dessa anledningar ett stort värde i denna pianoversion och vill gärna rekommendera den ännu en gång. En riktigt bra inspelning och dessutom en sällsynt version.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2018-02-28 10:32

Det är klart ”hamrar på” är förstås ganska provokativt (jag var väl medveten om det när jag skrev det, tyvärr). Som Torrowitz skriver: ”Du får naturligtvis tycka vad du vill”.

Jag är inte skolad på samma sätt som du. I alla fall inte vad gäller piano. Att Achatz och Hamelin et consortes står i nån slags motsatsställning kan jag faktiskt hålla med om - men knappast vad gäller just dom här två inspelningarna. Min emotionella upplevelse blir ändå att Hamelin/Adnes ”hamrar på”.
Sen kan man ju ta in alla inspelningar/upplevelser i en mer ”rättvis” bredmålning. Och där kan jag nog hålla med dig, trots att min upplevelse av respektive pianist är oerhört begränsad.

Det här med känslor och tolkningar är problematiskt; man hamnar lätt i nån slags pseudoobjektivism där man å ena sidan omfattar allas rätt att tycka vad dom vill, men där ändå en professionell erfarenhet ställs emot den fåkunniges lite mer banala retoriska uppfattning. Jag kan inte klä i ord varför jag gillar Prokofievs första violinkonsert mer än den andra. Varför jag tycker Vivaldi och Biondi är en så fantastisk kombination eller varför jag är så förtjust i Janine Jansens violinspel. Det finns säkerligen ”objektiva” parametrar man kan ta fram därvidlag. Men jag kan inte det. Jag är enbart en konsument.

Den svåra frågan är - är det verket eller tolkningen jag lyssnar på? Jag kanske får acceptera att Stravinskij version för fyra händer inte är ”my cup of tea”. Att orkesterversionen är den jag föredrar.
I alla fall så påverkas jag annorlunda av respektive version. Jag kan ”höra” att Dudamels version är ”fel” i vissa avseenden men jag blir dessvärre påverkad av den. Jag blir inte så betagen av Hamelin/Adsnes. Kanske jag inte gillar ”svart-vitt”. Jag hade nog hoppats att bli lite mer betagen, därav min besvikelse. Jag hade nog hoppats att Hamelin/Adnes hade lyckats med att förföra mig på samma sätt som Hamelin ensam lyckas göra med obskyra franska högromantiska sonater. I dom flesta avseenden undviker han att stå i vägen för verket, utan han öppnar nya dörrar. Här gör han och hans norska moatjé tyvärr inte det. Det kan möjligen beror på verket självt.

Vad gäller ljudet så tycker jag det är magnifikt, dock inte bättre än den inspelning som Bertil Alving gjorde 1982 i Abrahamsbergkyrkan där Rolf Lindblom spelar Poulenc på en Steinwayflygel från 1919. Det är en fenomenal inspelning (nr 2 är nog några Glenn Gould inspelningar från 1981). Och så har jag några Debussyinspelningar med Michelangeli på DG (vinyl) som nu är lyssningsbara tack vare ett nytt RIAA och en ny pick up. Dom golvar mig allihop, både ljud- och tolkningsmässigt. Men det kanske handlar om verket?

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-02-28 15:13

momus skrev:Det är klart ”hamrar på” är förstås ganska provokativt (jag var väl medveten om det när jag skrev det, tyvärr). Som Torrowitz skriver: ”Du får naturligtvis tycka vad du vill”.

Jag är inte skolad på samma sätt som du. I alla fall inte vad gäller piano. Att Achatz och Hamelin et consortes står i nån slags motsatsställning kan jag faktiskt hålla med om - men knappast vad gäller just dom här två inspelningarna. Min emotionella upplevelse blir ändå att Hamelin/Adnes ”hamrar på”.
Sen kan man ju ta in alla inspelningar/upplevelser i en mer ”rättvis” bredmålning. Och där kan jag nog hålla med dig, trots att min upplevelse av respektive pianist är oerhört begränsad.

Det här med känslor och tolkningar är problematiskt; man hamnar lätt i nån slags pseudoobjektivism där man å ena sidan omfattar allas rätt att tycka vad dom vill, men där ändå en professionell erfarenhet ställs emot den fåkunniges lite mer banala retoriska uppfattning. Jag kan inte klä i ord varför jag gillar Prokofievs första violinkonsert mer än den andra. Varför jag tycker Vivaldi och Biondi är en så fantastisk kombination eller varför jag är så förtjust i Janine Jansens violinspel. Det finns säkerligen ”objektiva” parametrar man kan ta fram därvidlag. Men jag kan inte det. Jag är enbart en konsument.

Den svåra frågan är - är det verket eller tolkningen jag lyssnar på? Jag kanske får acceptera att Stravinskij version för fyra händer inte är ”my cup of tea”. Att orkesterversionen är den jag föredrar.
I alla fall så påverkas jag annorlunda av respektive version. Jag kan ”höra” att Dudamels version är ”fel” i vissa avseenden men jag blir dessvärre påverkad av den. Jag blir inte så betagen av Hamelin/Adsnes. Kanske jag inte gillar ”svart-vitt”. Jag hade nog hoppats att bli lite mer betagen, därav min besvikelse. Jag hade nog hoppats att Hamelin/Adnes hade lyckats med att förföra mig på samma sätt som Hamelin ensam lyckas göra med obskyra franska högromantiska sonater. I dom flesta avseenden undviker han att stå i vägen för verket, utan han öppnar nya dörrar. Här gör han och hans norska moatjé tyvärr inte det. Det kan möjligen beror på verket självt.

Vad gäller ljudet så tycker jag det är magnifikt, dock inte bättre än den inspelning som Bertil Alving gjorde 1982 i Abrahamsbergkyrkan där Rolf Lindblom spelar Poulenc på en Steinwayflygel från 1919. Det är en fenomenal inspelning (nr 2 är nog några Glenn Gould inspelningar från 1981). Och så har jag några Debussyinspelningar med Michelangeli på DG (vinyl) som nu är lyssningsbara tack vare ett nytt RIAA och en ny pick up. Dom golvar mig allihop, både ljud- och tolkningsmässigt. Men det kanske handlar om verket?


Hej Momus!

Jag tycker mycket om det du skriver! Det är en härlig "analys" på problem kring lyssning och ger även en kritisk syn på din egen uppfattning. En av de bättre texter jag läst här på Faktiskt! Jag önskar att fler hade detta sätt som du beskriver att ta till sig konst i allmänhet! Första steget och även det andra och tredje ... är att vara kritisk till sin egen förmåga. Först då kan man lära sig eller ens vara mottaglig för något nytt. Dock blir man för kritisk så tappar man konsten att njuta av musiken, men är man okritisk till sig själv lär man sig lite och lyssningen står i praktiken stilla i utveckling! Jag vet inte hur många f.d. kollegor jag haft som efter ett långt liv med undervisning, tappat nästan hela sin förmåga till att spela. Går det allmänna intresset eller en noggrann övning ner, så går också spelförmågan ner, ibland till nästan en oförmåga. Så fram för en kritisk förmåga som snarare bör vara en "ständig nyfikenhet" att lära sig nytt.

Det jag vill framhålla som jag hoppas är klart, är att uppfattningsförmågan förändras genom träning! Den som inte upplever detta, bör nog ta sig en funderare, om man är verkligt intresserad av musik. Det finns så mycket att upptäcka.

Jag har länge funderat på att göra ett föredrag kring just lyssning. Det jag gjorde på Audio Concept för flera år sedan om musikens regler eller grammatik, det tror jag nog blev för långt ifrån den verklighet som många upplever när de lyssnar. Många är dessutom helt emot en teoretisering av musiken, som enbart ska var en känslomässig upplevelse, vilket för mig bara är det första steget i en lång utveckling. Men jag vill i detta nya föredrag försöka komma så nära som möjligt kring endast upplevelsen och försöka förstärka den. Och sedan från en viss utgångspunkt, kunna gå vidare med annat som musiken byggs upp av, att kanske få en grundläggande kunskap. Jag garanterar att gör man allt detta, så kommer ens uppfattningsförmåga att förändras.

Jag önskar också försöka komma bort ifrån detta med att alltid "tycka" eller reagera på upplevelsen. Det kan kanske låta märkligt, men man upplever alltid genom sin kunskap och begåvning, det är något som man inte kan koppla bort och inte heller ska försöka. Man kommer alltid att höra att det kanske är falskt intonerat eller tråkigt spelat, även om man medvetet tar bort kommentaren kring detta. Jag menar att just kommentaren stör upplevelsen, eftersom den den tar tillfälligt bort upplevelsen precis när man kommenterar! Kommentarerna och då tyckandet, förstör en del av den möjliga fokuseringen kring musiken. Det är detta sistnämnda - hur man kan åstadkomma en ostörd fokuserad upplevelse som möjligt - som jag önskar och funderar på hur man ska komma åt. Kunskapen om musik kommer senare.

Jag vet inte om jag uttrycker mig tillräckligt klart, men de ständiga kommentarerna i huvudet stör verkligen även när man ger konserter. Man tappar uppmärksamheten på vad som egentligen sker. Alla de stora pianister jag mött har utan undantag haft en fenomenal koncentrationsförmåga och aldrig haft problem med sin uppmärksamhet, utan istället lätt kunnat skruva upp den när det behövdes. Detta har också lett till att de lär nya saker sig mycket fort. Leslie Howard kunde spela nästan allt av de 99 skivor som han spelat in av Liszt utantill! Roberto Szidon var läkare talade åtta språk och lärde sig en pianoafton på några dagar utantill, för att nämna bara två exempel. När man upplevt detta på nära håll, förändras ens tankar och prioriteringar kring spelet/lyssnandet, och blir till något annat.

Roberto frågade mig vid ett tillfälle om jag var nervös när jag spelade. Jag svarade att självklart var jag det. Han undrade varför då? Jag såg nog ut som ett frågetecken och fick till svar att det är omöjligt att vara nervös när man spelar, om man bara är riktigt fokuserad på det man gör ... Detta är något som jag tagit till mig och det leder till att när man övar eller lyssnar, måste man träna sin uppmärksamhet. Den kommer inte som något från himlen om man inte noggrant förberett sig innan konserten. Det är heller absolut inget som man plötsligt kan slå på och så fungerar allt av sig självt. Enligt mina lärares och också min erfarenhet, är det något som måste tränas och är helt centralt för uppfattningsförmågan. Men hur slår man på/tränar fokuseringsförmågan, på vilket sätt?

Eftersom jag aldrig stött på någon som helst träning i hur man kan lyssna genom åren, så har jag sett detta som ett mycket intressant område att fundera kring och kanske även tala om. Jag har alltför många gånger sett att en ofokuserad eller en begränsad lyssningsförmåga, leder till en begränsad uppfattningsförmåga. Jag fick en fråga efter sista föredraget på Audio Concept om när gör du allt detta som du talar om? Jag sa allting görs samtidigt och det är något man tränar upp, inte så svårt egentligen utan det kräver bara en medvetenhet i varje situation. Till slut så automatiseras det.

Jag uppfattar ofta att man "lyssnar bara", men utan ett direkt mål. Det leder ofta till en begränsad uppfattningsförmåga, för vad är det man egentligen lyssnar på? Känslan som musiken förmedlar eller finns det mer? Det leder till slut också till olika mycket motstridiga uppfattningar om ljud eftersom, alla inte uppfattar allt av vad som sker. Man behöver bara gå på en HiFi-mässa för att höra hur framförallt basområdet är under all kritik i de flesta rum eller att mycket kraftiga resonanser som stör ljudbilden, eller att vissa system överbetonar diskanten och/eller mellanregistret och basen bara låter suddig och oartikulerad. Jag har sett några som kommenterar detta i olika texter, men de är alltför få som har en kritisk syn även på sin egen del i lyssningen i sammanhanget.

Sedan har jag mött fantastiska pianister som hör allt. Jag menar det bokstavligen... Man blir helt enkelt ställd när t.ex. Leslie Howard direkt gör en orkesterreducering till piano av en symfonisats när man ber om det. Vilket öra, han hör alla stämmor, harmonik, klang och karaktär! Vi har haft flera kvällar då han suttit och spelat i timmar. Vid ett tillfälle sa han lite på skämt "ska du inte fråga om något svårt" ... och han föreslog en stycke ur en Alvén symfoni som han tyckte att det var synd att den inte spelades oftare. Och så fortsatte det: vill du höra Rachmaninovs första konsert och i vilken version ...

Det finns mycket att lära kring detta och jag blir inspirerad när jag får möjlighet att möta liknande personer. En del vet jag känner sig obekväma då avståndet kanske ter sig för stort och blir övermäktigt. Men för mig är det bara en inspiration till vad en människa kan göra eller höra i detta fall! När jag intresserat mig för flerstämmig musik de senaste 20 åren, har mitt lyssnande verkligen förändrats. Så jag hoppas kunna formulera något som blir intressant och tillräckligt logiskt att tala om i ett föredrag.

Mvh/Torrowitz

PS. Här kommer en länk till många inspelningar av den berömda ackordföljden i Våroffer som blivit ett kännetecken i detta verk. Tänk vad många inspelningar med högst olika akustiker, balanser och inte minst uttryck som finns! Vem gör helt rätt eller bara delvis rätt ... DS.

https://www.youtube.com/watch?v=z-NqGMS8p-c

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 313
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2018-02-28 17:08

Jag vet inte om jag hänger med i allt men: Jag följer just nu en serie på Netflix som heter La Treve (hittar inte cirkumflex på mitt tangentbord. Ska vara ett över det första e:et). Jag har tjuvtittat lite på nätet och plötsligt vet jag vem mördaren är. Men det förhöjer bara min upplevelse av den intressant tvinnade historien. Jag är inte skraj för det som många kallar "spoiler alert". Som om det enda i en utsaga (läs deckare eller serie) bara beror på ett "vem".
Jag var på en utställning för några år sedan där en guide berättade om utställda stilleben (nature mort). Hennes historiska förklaring (analys) förhöjde min bild av konstverken.
En förklaring av den tid Palestrina verkade i och hans omständigheter förhöjde också min upplevelse av för mig tämligen tämligen ointressant musik.
Så jag har aldrig varit emot teoretiserande eller intellektuell analys av det som vi traditionellt uppfattar som "känslor". Jag tror aldrig att det "skadar".
Men det är ett mysterium för mig hur Hamelin lyckas trigga mina känslor. (Gould är kanske lite lättare att analysera intellektuellt; han följer ju inte "manus"). Att jag hör att det Hamelin håller på med är "kvalitet", det går nog att teoretisera om.
Och så tänker jag motsäga mig själv.
En god vän till mig sa en gång att "Michelangeli inte spelar det som står i noterna".
Men Michelangeli träffar rätt ändå. På mig i alla fall.
Han gör som många gudabenådade konstnärer gör, spelar sig rakt in i mitt hjärta.
Ingmar Bergman var nog en skitstövel mot många människor. Men han pratar med mig.
Och vad var det som Harnoncourt gjorde? Han "rekonstruerade" Bach. För mig som sjungit H-moll mässan ett flertal gånger så var det som att dra bort ett tungt och ibland kvävande draperi. Se vad intellektuell analys kan göra.

Användarvisningsbild
Bill50x
Trevlig prick
 
Inlägg: 27575
Blev medlem: 2004-07-15
Ort: Bromma-Stockholm

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Bill50x » 2018-02-28 17:33

Tänkvärt inlägg Torrowitz!

Och du tangerar lite om "hur man lyssnar på musik". Under alla år jag varit intresserad av ljudåtergivning (sedan 1968 typ) har jag även noterat att man lyssnar på musik på olika sätt. Men även hur man lyssnar på ljudåtergivning. Man kan ju tro att detta är samma sak, men icke. Pratar vi ljudåtergivning så är många fullt nöjda med att de uppfattar melodin, några andra krav har de inte. Man kan ju med sina fördomar då tänka sig att det är en mindre kunnig musikkonsument det handlar om. Tänk en iPhone-spelande tonåring på T-banan med ett par sunkiga öronproppar. Men många gånger även duktiga musiker som lyssnar genom ganska anskrämliga anläggningar! I det senare fallet tror jag dock att musiken finns i skallen och musiken man lyssnar på snarare är en sorts skisser eller noter och resten fyller man i själv. Frågan är då vad den iPhone-spelande tonåringen fyller i med? Känslor och upplevelser kanske? Inte helt fel det heller men kanske inte alls i samklang med upphovs-personen. För de som lyssnar på ljudåtergivning (vilket inte betyder att man alltid gör det, men kanske när man utvärderar apparater) kan man tex lyssna efter hur enskilda instrument låter, tex stråken från en fiol eller en en Bösendorfer. Men man kan också lyssna efter hur musiken gestaltas, hur fungerar rytm och timing. Är det musikaliska sammanhanget tydligt eller låter det mest kaos?

Ett klassiskt stycke som verkligen fått mig att börja lyssna på klassisk musik är Mussorgsky's Tavlor på en utställning. Ett stycke som jag första gången hörde i rock-tappning med gruppen Emerson Lake & Palmer. Då förstod jag hur bra klassisk musik kan vara. Snabbt inhandlade jag Solyoms tolkning på piano, en BIS-inspelning om jag minns rätt. Fantastisk inspelning. Och på den vägen har det fortsatt. En Telarc-skiva med orkesterversion följde därpå och även en synth-version med Tomita. Å så inhandlade jag en version med Shura Cherkassky, även den en pianotranskription. Men jämfört med Janos Solyom är Shura en riktig träbock. Här kan man tala om att hamra på pianot! Annorlunda, spännande men kanske inte så superbra är en jazz-version av stycket med Allyn Fergusson. För att inte tala om en synth-hårdrockversion av Mekong Delta (Ryssland) som är mer kul än bra.

Nåja, vad jag vill ha sagt är att man kan lyssna på olika sätt och inget är egentligen fel. Inte om det handlar om sin egen upplevelse och känsla. Ska man däremot bedöma musiken ur ett seriöst sammanhang duger det förstås inte med att "det låter bra". Precis som man smakar av ett vin. "Gott" är väl helt ok men duger knappast i seriösa sammanhang där man bedömer vin. Och för att kunna ge ett mer uttömmande betyg/synpunkt krävs givetvis kunskap, precis som med musik. Eller miniracing för den delen :-)

Som amatör slås jag ändå av hur olika man kan uppleva till exempel olika pianister. Har en musiker i bekantskapskretsen som är mycket duktig och som vi lyssnade på hans band i lördags kväll. Då handlade det om rock och liknande musik. Där kom han till sin rätta men när han spelar sin fars kupletter på egen hand så blir det just hamrande. Det får mig att tänka att olika pianister är olika duktiga när det handlar om att gestalta olika kompositörer. Inte bara att man är olika duktig på att spela utan att återspegla kompositörens intentioner. Vilket ju förmodligen är skitsvårt att bedöma eftersom inga inspelningar finns före 1900-talet. Men här kommer det verkliga problemet - hur vet man när ett uppförande är ur/efter upphovsmannens intentioner? Här är det våra egna kunskaper och erfarenheter som styr vad vi tycker och det handlar mycket om hur vi kan verbalisera våra känslor.

Intressant dock att få ta del av en intellektuell diskussion på denna nivå som T & M presterat - kudos!

/ B
När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet.

Användarvisningsbild
darkg
Ljushuvud
 
Inlägg: 7052
Blev medlem: 2011-12-11
Ort: Kristianstad

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav darkg » 2018-02-28 21:03

Jag tycker om dina inlägg Torrowitz, för att de är ganska långa och du ändå får något sagt.
Try not to get satisfied

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-03-01 14:04

momus skrev:Jag vet inte om jag hänger med i allt men: Jag följer just nu en serie på Netflix som heter La Treve (hittar inte cirkumflex på mitt tangentbord. Ska vara ett över det första e:et). Jag har tjuvtittat lite på nätet och plötsligt vet jag vem mördaren är. Men det förhöjer bara min upplevelse av den intressant tvinnade historien. Jag är inte skraj för det som många kallar "spoiler alert". Som om det enda i en utsaga (läs deckare eller serie) bara beror på ett "vem".
Jag var på en utställning för några år sedan där en guide berättade om utställda stilleben (nature mort). Hennes historiska förklaring (analys) förhöjde min bild av konstverken.
En förklaring av den tid Palestrina verkade i och hans omständigheter förhöjde också min upplevelse av för mig tämligen tämligen ointressant musik.
Så jag har aldrig varit emot teoretiserande eller intellektuell analys av det som vi traditionellt uppfattar som "känslor". Jag tror aldrig att det "skadar".
Men det är ett mysterium för mig hur Hamelin lyckas trigga mina känslor. (Gould är kanske lite lättare att analysera intellektuellt; han följer ju inte "manus"). Att jag hör att det Hamelin håller på med är "kvalitet", det går nog att teoretisera om.
Och så tänker jag motsäga mig själv.
En god vän till mig sa en gång att "Michelangeli inte spelar det som står i noterna".
Men Michelangeli träffar rätt ändå. På mig i alla fall.
Han gör som många gudabenådade konstnärer gör, spelar sig rakt in i mitt hjärta.
Ingmar Bergman var nog en skitstövel mot många människor. Men han pratar med mig.
Och vad var det som Harnoncourt gjorde? Han "rekonstruerade" Bach. För mig som sjungit H-moll mässan ett flertal gånger så var det som att dra bort ett tungt och ibland kvävande draperi. Se vad intellektuell analys kan göra.


Hej Momus!

Intellektuell analys är det enda sättet vi har att undersöka saker så det är nog bäst att vi fortsätter med det och aldrig blir rädd för att använda intelligensen/kunskapen, även om det blir fel ibland. :-) Man lär sig hela tiden om man är öppen för denna inställning, precis som du påpekar med flera upplysande exempel.

När det gäller analys av vad som är den verkliga kärnfrågan: varför vissa artister får ett genomslag och lyckas beröra människor och andra inte. Så finns det ingen logisk analys som kan förklara detta. Hur skulle man kunna analysera utstrålning? Det måste bli något mystiskt eller kanske bättre magiskt. Men återigen, vad är magiskt för någonting. Redan orden kvalité, skönhet, intelligens, utstrålning, osv. har samma problem, dvs. de är inte analyserbara på ett vetenskapligt sätt.

På mitt senaste föredrag på Audio Concept skiljde jag mellan den yttre analyserbara kunskapen om musik och den inre som inte är direkt analyserbar, åtminstone idag. Så att t.ex. komma till en högskoleutbildning och naivt önska: "gör mig till ett musikaliskt geni". Det fungerar naturligtvis inte i praktiken. Ingen utbildning kan erbjuda något sådant. Däremot så finns det otroligt mycket kunskap som man kan på många sätt analysera och därmed undervisa i. Denna skillnad - som jag inte tror är helt tydlig för många människor - ville jag påvisa i föredraget. Även om jag så här i efter hand tror att för många detaljer kring vad man kan tala och undervisa om, la en dimridå över det centrala budskapet. ;-)

Jag har velat göra denna viktiga distinktion för att inte hamna den i vanliga åsikten att det är bara smak eller tyckande. Det finns alltså en stor kunskap som man både kan tala om och undervisas i. Om det inte var så skulle alla bli lurade som går en högskoleutbildning i musik, dvs. om det är bara tyckande som är den bärande delen i undervisningen. Musikens hjärnområden skiljer sig från språkets såtillvida att det inte finns någon central del som har hand om musiken. Musiken är uppdelad över olika delar av hela hjärnan, medan man för språket har både Brockas och Wernickes områden som står för centrala funktioner som också återfinns hos de flesta människor. Om de skadas så blir det direkt allvarliga konsekvenser för språket. Att det är på detta sätt tyder troligtvis på att utvecklingen av musiken i hjärnan står efter språkets, på så sätt att det är en yngre funktion för hjärnan. Språk har vi använt mycket länge och nästan alla människor talar bra då man som barn automatiskt lär sig ett språk, även om det skulle vara en nästan bortglömd och speciellt svår dialekt. Så sker inte med musik. Barn lär sig inte automatiskt toner och många kan inte ens sjunga hjälpligt. Det finns mycken kunskap kring detta och ändå så är hjärnforskningen om speciellt musik en mycket ung vetenskap.

Michelangeli som du nämner var verkligen en av den största pianisterna på 1900-talet och mycket respekterad, även kanske inte älskad av alla musiker jag träffat. Jag har aldrig hört någon pianist nämna honom i några som helst negativa ordalag. Vad din vän menar med att han inte spelar vad som står i noterna förstår jag inte riktigt. Det är mycket som står i noterna på olika sätt, men som man måste träna sig för att förstå bl.a. harmonik, strukturer, frasering, artikulation, föredragsbeteckningar och komposition som helhet. Men vad är det då som han inte spelar? Är det kanske den geniala svårfångade gnistan som du syftar på?

En liten anekdot: När Michelangeli skulle spela Beethovens femte pianokonsert med Radion och Celibidache 1972, så berättade den dåvarande chefsteknikern Conny Carlsson för mig, att de gjorde i ordning många av Stockholms konsertflyglar och ställde upp dem i Grunewaldssalen för Michelangeli att välja mellan. Han ställde oregelbundet och ofta in konserter och det var troligtvis det förtroende han kände till Celibidache som gjorde att han äntligen kom till Sverige. Nåväl, han provade och valde ut en flygel och spelade konserten med stor succé. Orkestern med maestro Celibidache och Michelangeli, skulle sedan åka till Helsingfors med samma program. Flygeln skickades med på resan. En stor sak att skicka med ... Väl i Helsingfors hade dock Michelangeli hittat en annan flygel som han önskade spela på. Conny sa till mig att efter den resan så kallade man flygeln för "La Traviata". Conny berättade allt detta när jag skulle spela in en av Rachmaninovs sviter för två pianon på Radion 1976. Han sa till mig att detta är den flygel som Michelangeli använt. Jag kände mig både förvånad men också mycket hedrad att få använda just den flygeln.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-03-05 12:14

darkg skrev:Jag tycker om dina inlägg Torrowitz, för att de är ganska långa och du ändå får något sagt.


Tack för de uppmuntrande orden darkg. Jag lägger ner lång tid på inläggen och undrar ibland om det når fram eller varför jag ens ska skriva något ... Dina ord ger mig ny energi att något går fram och inte minst uppskattas. :-)

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Bill50x
Trevlig prick
 
Inlägg: 27575
Blev medlem: 2004-07-15
Ort: Bromma-Stockholm

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Bill50x » 2018-03-05 13:10

Torrowitz skrev:
darkg skrev:Jag tycker om dina inlägg Torrowitz, för att de är ganska långa och du ändå får något sagt.


Tack för de uppmuntrande orden darkg. Jag lägger ner lång tid på inläggen och undrar ibland om det når fram eller varför jag ens ska skriva något ... Dina ord ger mig ny energi att något går fram och inte minst uppskattas. :-)

Mvh/Torrowitz

Du får gärna fortsätta sprida dina kunskaper och insikter. Det speciella med dig är ju att du är en utövande musiker men även jobbar med inspelning och akustik. Det ger ju en unik kunskap som vi andra bara kan tacka och buga för att du vill dela med dig av!

/ B
När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet.

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-03-05 23:34

Bill50x skrev:Tänkvärt inlägg Torrowitz!

Och du tangerar lite om "hur man lyssnar på musik". Under alla år jag varit intresserad av ljudåtergivning (sedan 1968 typ) har jag även noterat att man lyssnar på musik på olika sätt. Men även hur man lyssnar på ljudåtergivning. Man kan ju tro att detta är samma sak, men icke. Pratar vi ljudåtergivning så är många fullt nöjda med att de uppfattar melodin, några andra krav har de inte. Man kan ju med sina fördomar då tänka sig att det är en mindre kunnig musikkonsument det handlar om. Tänk en iPhone-spelande tonåring på T-banan med ett par sunkiga öronproppar. Men många gånger även duktiga musiker som lyssnar genom ganska anskrämliga anläggningar! I det senare fallet tror jag dock att musiken finns i skallen och musiken man lyssnar på snarare är en sorts skisser eller noter och resten fyller man i själv. Frågan är då vad den iPhone-spelande tonåringen fyller i med? Känslor och upplevelser kanske? Inte helt fel det heller men kanske inte alls i samklang med upphovs-personen. För de som lyssnar på ljudåtergivning (vilket inte betyder att man alltid gör det, men kanske när man utvärderar apparater) kan man tex lyssna efter hur enskilda instrument låter, tex stråken från en fiol eller en en Bösendorfer. Men man kan också lyssna efter hur musiken gestaltas, hur fungerar rytm och timing. Är det musikaliska sammanhanget tydligt eller låter det mest kaos?

Ett klassiskt stycke som verkligen fått mig att börja lyssna på klassisk musik är Mussorgsky's Tavlor på en utställning. Ett stycke som jag första gången hörde i rock-tappning med gruppen Emerson Lake & Palmer. Då förstod jag hur bra klassisk musik kan vara. Snabbt inhandlade jag Solyoms tolkning på piano, en BIS-inspelning om jag minns rätt. Fantastisk inspelning. Och på den vägen har det fortsatt. En Telarc-skiva med orkesterversion följde därpå och även en synth-version med Tomita. Å så inhandlade jag en version med Shura Cherkassky, även den en pianotranskription. Men jämfört med Janos Solyom är Shura en riktig träbock. Här kan man tala om att hamra på pianot! Annorlunda, spännande men kanske inte så superbra är en jazz-version av stycket med Allyn Fergusson. För att inte tala om en synth-hårdrockversion av Mekong Delta (Ryssland) som är mer kul än bra.

Nåja, vad jag vill ha sagt är att man kan lyssna på olika sätt och inget är egentligen fel. Inte om det handlar om sin egen upplevelse och känsla. Ska man däremot bedöma musiken ur ett seriöst sammanhang duger det förstås inte med att "det låter bra". Precis som man smakar av ett vin. "Gott" är väl helt ok men duger knappast i seriösa sammanhang där man bedömer vin. Och för att kunna ge ett mer uttömmande betyg/synpunkt krävs givetvis kunskap, precis som med musik. Eller miniracing för den delen :-)

Som amatör slås jag ändå av hur olika man kan uppleva till exempel olika pianister. Har en musiker i bekantskapskretsen som är mycket duktig och som vi lyssnade på hans band i lördags kväll. Då handlade det om rock och liknande musik. Där kom han till sin rätta men när han spelar sin fars kupletter på egen hand så blir det just hamrande. Det får mig att tänka att olika pianister är olika duktiga när det handlar om att gestalta olika kompositörer. Inte bara att man är olika duktig på att spela utan att återspegla kompositörens intentioner. Vilket ju förmodligen är skitsvårt att bedöma eftersom inga inspelningar finns före 1900-talet. Men här kommer det verkliga problemet - hur vet man när ett uppförande är ur/efter upphovsmannens intentioner? Här är det våra egna kunskaper och erfarenheter som styr vad vi tycker och det handlar mycket om hur vi kan verbalisera våra känslor.

Intressant dock att få ta del av en intellektuell diskussion på denna nivå som T & M presterat - kudos!

/ B


Hej Bill50x

Tack för dina värmande ord nu i två olika kommentarer. Det uppskattas mycket.

Jag håller helt med dig om att för en musikintresserad person, så räcker det med att man på något sätt uppskattar och kanske också i bästa fall berörs av det som spelas.

Jag skulle dock som vetenskapen säger, skilja mellan "hörande" av musik när man gör något annat och "lyssnade", när man ger sin fulla medvetenhet dit. Så mig är ändå musiken något mycket större än att bara tycka till om något. Det blir precis som du skriver, oprofessionellt att inte dessutom ha en reell kunskap. Då syftar jag på en person som på något sätt (indirekt) utger sig för att ha (delvis) professionell kunskap. Det går mycket fort att bedöma nivån genom de uttalanden som görs, om de är konsekventa och hänger ihop. Man kan naturligtvis inte på något sätt kräva kunskap på detta sätt av amatörer och då menar jag i ordets grundläggande betydelse, att "älska musik".

Under minracingtiden så hjälpte jag några i klubben med att ställa in bilarna, så att de skulle bli mer lättkörda och därmed snabbare. Då skulle de ha förhoppningsvis större chans att hänga med i ett högre tempo. För att göra så krävs också ett visst mått av kunskap, att man verkligen vet vad som påverkar vad med inställningen på bilarna ... detta är naturligtvis helt OT i detta sammanhang med Hamelin. Men jag menar att kunskapsproblematiken går igenom alla olika aspekter som man kan företa sig som människa. Även hur man kan ställa in mekaniken i en flygel eller spela in musik, kräver en viss kunskap. Det blir amatörmässigt - i ordets sämsta betydelse - att bara säga att, "jag litar bara på mina öron" eller "jag går bara på min känsla, jag är ju pragmatisk som ni vet...". Jag har hört dessa påståenden mer än en gång... En viss kunskap om akustik eller hur flygelmekanik fungerar i verkligheten, blir en nödvändighet för att få tillförlitliga resultat. Och så blir det inte bara ett tyckande det man gör. Jag har ofta märkt att icke professionella föredrar en flygel som inte reagerar på de minska skiftning man utför när man spelar. Instrumentet uppfattas som "nervöst" av dessa personer. De önskar sig ett instrument som mindre känsligt, då det döljer brister i spelandet. I vissa fall har jag fått kämpa för den professionella inställning på offentliga scener med en känslig inställning på flygeln, hur märkligt det än kan låta.

Du har också helt rätt i att många professionella musiker fyller ut det som saknas i en musikanläggning - om man känner till musiken vill säga - och kan därför verka direkt ointresserade av återgivning. Men efter att ha suttit med ett antal riktigt bra musiker, så kan jag säga att det är inte på detta sätt för de jag mött. De har många olika saker att säga som träffar mycket bra kring hur återgivningen eller en viss inspelningen är beskaffad. De berättar inte bara vad de tycker om de inte känner sig helt trygga i (inspelnings-) situationen. De vill inte såra någons känslor, då man blir knappast anlitat igen om man uppfattas ha negativa åsikter eller är allmänt besvärlig under inspelningen.

Jag kan som anekdot berätta att två vänner som jag nyss hjälpt med deras första skiva. De gjorde en inspelning för ett radiobolag som vi inte ska nämna här, dock inte i Sverige ... Musikerna hade detta fall åsikter om mikrofonplaceringarna och teknikerna flyttade motvilligt mikrofonerna. När de skulle spela in så kollapsade ett stativ över en av musikerna så den nya 100.000:- guldflöjten fick två bucklor och musikern en bula i huvudet! Det blev en naturligtvis en riktig palaver av situationen med bl.a. en gråtande blödande musiker. Teknikernas kommentar till musikerna var: "att detta skulle inte skett om ni inte envisades med att flytta mikrofonerna ..." Försäkringsärendet är ännu inte avgjort, men jag hoppas att de ändå får återkomma och göra fler radioinspelningar, som är viktiga för deras karriär. Klantar möter man ibland och som dessutom inte vill ta ett ansvar.

Jag ser många intressanta aspekter i dina övriga tankegångar och jag tror delvis att den minimalistiska musiken (många upprepningar av tonföljder), med i huvudsak kort refrängartad melodi och komp, kan leda till ett ensidigt lyssnande bara på i första hand melodin som du också noterat. Men märk väl, det är bara min gissning. Dock betonar många system jag hört sångregistret med början i tvåstukna oktaven.

Jag skulle kunna utveckla detta mycket, men du pekar på ett område och det är musikåtergivning. Nåväl, när jag gick runt på den senaste ljudmässan, så iakttog jag vilken sorts musik man spelade. Alltså iakttog vad som spelades och bedömde, inte fördömde!!! Jag menar inte heller musikstilen som man kanske kan tro. Så följande kan vara ett exempel på att man kan iaktta utan att direkt säja vad man tycker. Iakttagandet ger faktiskt mer information om vad det är som händer.

Det var generellt musik med få toner, någon som sjöng eller spelade ett solo till ett komp med få ackord, ofta en bas och trummor till. Det var nästan alltid långsam musik, jag menar med få toner, även om det ibland var framfört med stor energi. Så hamnade jag i ett rum med riktigt stora högtalare, jag minns inte vilket rum, där plötsligt första satsen ur Bachs första cellosvit spelades. Jag hoppade nästan till av förvåning, men blev strax därefter mycket besviken då rummet hade mycket stora resonansproblem. T.o.m. denna ganska så glesa musik för att vara av klassiska mått, blev ett för stort problem i rummet. Lös sträng på G i starten gick bra, men redan efter åtta takter när ett E i stora oktaven spelades så kom en mycket kraftig basresonans, för att inte tala om när D, Ciss och lös sträng C spelades. Jag såg att man försökt dämpa rummet och det ska medges inte är speciellt lätt i dessa rum, men här fungerade återgivningen inte alls över cellons hela register.

Det jag egentligen vill säga, är att den minimalistiska musik man sedan spelade i rummet inte hade sådana riktigt tydliga resonansproblem. Och det kanske är en av förklaringarna till att sådan musik valdes? Jag vet inte säkert men misstänker det. Jag kan också säga att jag nästan tömde ett rum när jag fick spelat några minuter av en pianotrio av Mendelssohn, men jag förstår inte detta? Varför inte bara lyssna och höra hur återgivningen är. Det är väl därför man går på en mässa? Man behöver väl inte tycka om det som spelas? Jag skulle aldrig gå på någon mässa alls om jag reagerade på det sättet ... Anläggningen som i övrigt verkade bra, hade stora problem med att återge pianots snabba toner, som blev ett slag dimridå. Så låter det inte i verkligheten. Rummet var helt säkert den stora boven här.

Så mycket musik som jag spelat och även undervisat i diverse musiksorter utan att vara direkt förtjust i dem. Jag har t.o.m. rullat stenar i en flygel en gång i ett modernt verk ... Min åsikt är i dessa fall helt ointressant, då det inte är jag som står i centrum. Man måste tydligt se vilken roll man har och här hjälper ett tyckande inte alls, det handlar om att utföra en uppgift, inte trampa på eller såra den människa som man har att göra med.

Mvh/Torrowitz

PS. Tavlor på en utställning kan jag kanske återkomma till. DS

Användarvisningsbild
Bill50x
Trevlig prick
 
Inlägg: 27575
Blev medlem: 2004-07-15
Ort: Bromma-Stockholm

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Bill50x » 2018-03-06 09:32

Torrowitz skrev:PS. Tavlor på en utställning kan jag kanske återkomma till. DS

Ja tack!

/ B
När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet.

Användarvisningsbild
Kralle
 
Inlägg: 155
Blev medlem: 2018-01-07

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Kralle » 2018-05-08 17:06

I händerna på pianovirtuosen Marc-André Hamelin
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1 ... ramid=4886

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 108
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-05-09 14:05

Kralle skrev:I händerna på pianovirtuosen Marc-André Hamelin
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1 ... ramid=4886


Tack Kralle för en riktigt intressant länk! Jag har börjat att lyssna på den.
Mvh/Torrowitz

Här kommer återigen en länk då ingen verkar ha reagerat(?) till de drygt 1.000 korta tagningar av de berömda 11 ackorden i Stravinskijs Våroffer som blivit ett kännetecken för detta verk.

https://www.youtube.com/watch?v=z-NqGMS8p-c

Det är inte mindre än 1.133 olika versioner (!) och den är 9:45 lång. Det ger strax under 2 sekunder per klipp. Alldeles för många för att man ens ska orka tycka något. Man kommer knappast ihåg den 754 exemplet ändå ... Intressantare är att iaktta och höra hur olika dirigenterna, orkestrarna samt inte minst inspelningarna är. Fascinerande hur olika det kan bli ̶ även med Stravinskij själv ̶ på bara dessa 11 ackord.

Jag blir snarare förvånad hur många inspelningar med högst olika akustiker, balanser och inte minst uttryck som finns! Så vem kan säga att just denne dirigent i Våroffer gör rätt eller totalt fel? Det går inte att göra en sådan bedömning på dessa få toner, det hänger nämligen ihop med hur resten av verket tolkas. Finns det någon sammanhängande färg eller logik i helheten? Detta blir avgörande för om dirigenten har en medveten helhetsbild eller inte?

Jag har naturligtvis inte orkat igenom alla exempel ovan (de nyare inspelade kommer sist), men har ofta gjort jämförelseskivor med olika pianostycken där ljudnivån är justerad så lika det går. (Olika inspelningarna är alltid tagna på olika avstånd, samt att pianisterna spelar med grundläggande olika ljudnivå och dynamik. Så helt lika går det inte att göra.) Lyssnar man på dessa olika upptagningar utan att i förväg fått veta vad det är man lyssnar på ̶ en trevlig sällskapslek som vi ibland gör i vår lilla lyssningsgrupp ̶ så blir man garanterat ofta förvånad över vem det är som spelar! Det är inte alls lätt att gissa rätt, även om man får en lista med de artister som spelar.

Mvh/Torrowitz

FöregåendeNästa

Återgå till Skivrekommendationer


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster