Marc-André Hamelin

Rekommendationer på bra skivor. Allt från mono till mulitikanal.

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
hifikg
Mr Clickbait
 
Inlägg: 12167
Blev medlem: 2011-09-17
Ort: Metropolen Hallstahammar

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav hifikg » 2018-05-09 14:15

Sicken rolig tråd, nu har jag att läsa när regnet kommer, fast det är ingen brådska med det. Att lyssna på pianomusik är en skön sysselsättning när det är välspelat och välinspelat.
Sitter nöjd :-)

Användarvisningsbild
bomellberg
Redaktör
 
Inlägg: 5268
Blev medlem: 2006-11-14
Ort: Lund

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav bomellberg » 2018-05-09 14:17

Det är 103 tagningar á 11 slag = 1133 slag, inte versioner.

Inte så upphetsande direkt, men kul att höra hur vissa dirigenter prioriterar timpani över stråk.
Ta allt jag skriver med en nypa salt, även detta!

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 102
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-05-09 16:00

bomellberg skrev:Det är 103 tagningar á 11 slag = 1133 slag, inte versioner.

Inte så upphetsande direkt, men kul att höra hur vissa dirigenter prioriterar timpani över stråk.


Oj, det blev helt fel. Tack för rättelsen! Rätt ska vara rätt. :oops:

Som jag skrivit tidigare så får man tycka vad man vill. Att det inte är speciellt upphetsande är din uppfattning. Jag finner det istället mycket fascinerande att vissa dirigenter och inspelningstekniker prioriterar ljudet/artikulationen så olika. Det är ju mycket detta som de olika tolkningarna av s.k. klassisk musik går ut på, att finna olika sätt att spela på. Klangligt såväl som många andra faktorer.

Men skillnaderna gäller inte bara just denna balans. Det finns fler balanser att höra inom orkestern som är mycket olika mellan exemplen. Lyssna gärna på hela klangen i orkestern och inte minst artikulationen.

Dock heter timpani pukor på svenska, om jag nu får göra en mindre rättelse. :) Att pukorna låter kraftigt i vissa inspelningar får ibland även läggas på inspelningen som förstärker vissa ljud. Pukor brukar vara ett problem då de sätter igång (den tomma?) salens resonanser, ofta på ett olyckligt eller kanske direkt obalanserat sätt. Det är ett genomgående ofta negativt fenomen som finns i olika orkesterinspelningar bl.a. i Stravinskij-exemplen. En del inspelningar blir nästan olyssningsbara av just en överresonant puka, om man har en anläggning som går ner minst till 20 Hz. Jag brukar ibland justera ljudet för att ens kunna lyssna på vissa inspelningar. Men många monitorhögtalare faller av tidigt och det går då inte alls att avgöra vad man spelar in i botten av ljudbilden. Jag brukar också gilla när pukisten använder sig av läderklubbor och inte de vanligt filtklubborna. Detta finns ofta i historiska tolkningar och ger en rappare attack och kortare resonans.

Med de bästa hälsningar
Torrowitz

Användarvisningsbild
darkg
Ljushuvud
 
Inlägg: 6747
Blev medlem: 2011-12-11
Ort: Kristianstad

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav darkg » 2018-05-09 22:21

Av de begränsade (både i metod och kvantitet) jämförelser jag har gjort genom att lyssna på samma verk i olika utgåvor, på Spotify, har jag kunnat konstatera att jag knappast kan konstatera någonting :wink:

Alla möjliga tolkningar och inspelningstänk verkar kunna fungera, och inget recept verkar samtidigt garantera kvalitet. Ibland blir det bara bra.
Vilket förstås är ett perspektiv som följer av att jag inte alls kan eller förstår så mycket - för lekmannen blir det som det blir. Med streaming behöver jag lyckligtvis inte köpa fonogrammet i säcken. Om de nu bara kunde få ordning på katalogen!
Try not to get satisfied

Användarvisningsbild
Max_Headroom
Adventurer
 
Inlägg: 17602
Blev medlem: 2003-10-03
Ort: Metropolis, men passet är från Moskva

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Max_Headroom » 2018-05-10 23:51

Torrowitz skrev:Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven. ;-)

Med vänlig hälsning
Torrowitz


Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.
In World War II the average age of the combat soldier was 26
In Vietnam he was 19

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 102
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-05-11 01:25

Max_Headroom skrev:
Torrowitz skrev:Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven. ;-)

Med vänlig hälsning
Torrowitz


Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.


Det är ju en rimlig undran, men man vet säkert att det är Beethoven som skrev stycket då autografen (hans handskrift) finns kvar. Anledningen till att verket är strukturellt så ovanligt får nog snarare sökas hos mottagaren av dedikationen (den som fick stycket sig tillägnat). Hon var en amatörpianist som uppenbarligen inte hade en professionell teknik. (Alla kvinnor i överklassen skulle studera piano, en tradition som började med Johan Christian Bach och som fortsatt ända till våra dagar). Därav den enkla strukturen och allmänt låga teknikkrav som Für Elise kräver. Trots detta så kunde inte det flesta elever jag hade - av ett hundratal som ville och spelade stycket genom åren - inte till slut klara av att spela de två mellandelarna i rondot. Nivån sjönk från hygglig till låg under de år jag undervisade mitten av 70-talet till 90-talet. Detta var tyvärr en allmän trend med bara några lysande undantag på solistnivå. Detta sista gäller ca. 1 promille av eleverna som hade denna nivå. De flesta lärare får inte ens uppleva en enda elev som tar sig igenom de riktigt stora verken. Jag har fört anteckningar från alla lektioner som jag gett ... vilket också var bra för eleverna att se vad de gjort och hur länge det tar innan en nivåförändring sker. (Eleverna ser bara sig själva och jämför sig inte med andra). Men minnet sviker inte bara mig utan även de flesta andra sett över kanske 8-9 år, och en översikt är bra ha.

Mozart skrev en pianokonsert för tre pianister där de tre pianostämmorna har olika svårighetsgrad för att passa en familj med en mamma och två döttrar. Jag minns att premiärministern Edward Heath uppförde den tillsammans med tror jag Andras Schiff och George Solti. (Den sistnämnde började som pianist men är mest känd som dirigent). https://www.youtube.com/watch?v=7tghPk4qndc. I denna version på YouTube är Barenboim den tredje pianisten inte Heath.

Det inte ovanligt att kända tonsättare gör på samma sätt. Det gäller kanske att ställa in sig hos någon och kanske tjäna lite pengar på samma gång som är de vanligaste orsakerna. En del av Mozarts pianosonater är skrivna för elever han hade - dock flera duktiga sådana - och skiljer sig något från hans pianokonserter som han skrev för sig själv. Beethovens violinkonsert finns i en pianoversion av Beethoven själv som är enkel att spela på piano, men inte alls så på violin. Pianoversionen har dock en omfattande solokadens där pianisten får visa sin lejonklo. Ett par violinister Patricia Kopatchinskaja och Wolfgang Schneiderhan, har gjort om pianokadensen till en häpnadsväckande och rolig uppvisning. Ovanligt men absolut spännande att lyssna på.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Max_Headroom
Adventurer
 
Inlägg: 17602
Blev medlem: 2003-10-03
Ort: Metropolis, men passet är från Moskva

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Max_Headroom » 2018-05-13 10:31

Torrowitz skrev:
Max_Headroom skrev:
Torrowitz skrev:Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven. ;-)

Med vänlig hälsning
Torrowitz


Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.


Det är ju en rimlig undran, men man vet säkert att det är Beethoven som skrev stycket då autografen (hans handskrift) finns kvar. Anledningen till att verket är strukturellt så ovanligt får nog snarare sökas hos mottagaren av dedikationen (den som fick stycket sig tillägnat). Hon var en amatörpianist som uppenbarligen inte hade en professionell teknik. (Alla kvinnor i överklassen skulle studera piano, en tradition som började med Johan Christian Bach och som fortsatt ända till våra dagar). Därav den enkla strukturen och allmänt låga teknikkrav som Für Elise kräver. Trots detta så kunde inte det flesta elever jag hade - av ett hundratal som ville och spelade stycket genom åren - inte till slut klara av att spela de två mellandelarna i rondot. Nivån sjönk från hygglig till låg under de år jag undervisade mitten av 70-talet till 90-talet. Detta var tyvärr en allmän trend med bara några lysande undantag på solistnivå. Detta sista gäller ca. 1 promille av eleverna som hade denna nivå. De flesta lärare får inte ens uppleva en enda elev som tar sig igenom de riktigt stora verken. Jag har fört anteckningar från alla lektioner som jag gett ... vilket också var bra för eleverna att se vad de gjort och hur länge det tar innan en nivåförändring sker. (Eleverna ser bara sig själva och jämför sig inte med andra). Men minnet sviker inte bara mig utan även de flesta andra sett över kanske 8-9 år, och en översikt är bra ha.

Mozart skrev en pianokonsert för tre pianister där de tre pianostämmorna har olika svårighetsgrad för att passa en familj med en mamma och två döttrar. Jag minns att premiärministern Edward Heath uppförde den tillsammans med tror jag Andras Schiff och George Solti. (Den sistnämnde började som pianist men är mest känd som dirigent). https://www.youtube.com/watch?v=7tghPk4qndc. I denna version på YouTube är Barenboim den tredje pianisten inte Heath.

Det inte ovanligt att kända tonsättare gör på samma sätt. Det gäller kanske att ställa in sig hos någon och kanske tjäna lite pengar på samma gång som är de vanligaste orsakerna. En del av Mozarts pianosonater är skrivna för elever han hade - dock flera duktiga sådana - och skiljer sig något från hans pianokonserter som han skrev för sig själv. Beethovens violinkonsert finns i en pianoversion av Beethoven själv som är enkel att spela på piano, men inte alls så på violin. Pianoversionen har dock en omfattande solokadens där pianisten får visa sin lejonklo. Ett par violinister Patricia Kopatchinskaja och Wolfgang Schneiderhan, har gjort om pianokadensen till en häpnadsväckande och rolig uppvisning. Ovanligt men absolut spännande att lyssna på.

Mvh/Torrowitz


Intressant. Ja, damer i öwferklassen borde nog spela piano nu också. Eller snarare: Alla borde försöka traktera något instrument. Det är inte så dyrt och inte så svårt. Men tar tid och tålamod. Jag borde förståss göra det själv, men fuskar åtminstone med mina synthezisers.

Varför komponerade dom så svårspelat? Hade folk så mycket tid att dom hann bli bra på att spela? Snubben till höger i videon ovan verkar ju ha övat en del, om man säger så. Stycket framstår som svårtspelat, dock utan att musiken i sig framstår som komplex (den är säkert det, men det flyter bra, harmoiskt och fint utan konstigheter). Inte helt lätt för dom andra 2 heller. Sällsynta kvaliteter idag.
In World War II the average age of the combat soldier was 26
In Vietnam he was 19

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 102
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-05-14 13:44

Max_Headroom skrev:
Torrowitz skrev:
Max_Headroom skrev:
Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.


Det är ju en rimlig undran, men man vet säkert att det är Beethoven som skrev stycket då autografen (hans handskrift) finns kvar. Anledningen till att verket är strukturellt så ovanligt får nog snarare sökas hos mottagaren av dedikationen (den som fick stycket sig tillägnat). Hon var en amatörpianist som uppenbarligen inte hade en professionell teknik. (Alla kvinnor i överklassen skulle studera piano, en tradition som började med Johan Christian Bach och som fortsatt ända till våra dagar). Därav den enkla strukturen och allmänt låga teknikkrav som Für Elise kräver. Trots detta så kunde inte det flesta elever jag hade - av ett hundratal som ville och spelade stycket genom åren - inte till slut klara av att spela de två mellandelarna i rondot. Nivån sjönk från hygglig till låg under de år jag undervisade mitten av 70-talet till 90-talet. Detta var tyvärr en allmän trend med bara några lysande undantag på solistnivå. Detta sista gäller ca. 1 promille av eleverna som hade denna nivå. De flesta lärare får inte ens uppleva en enda elev som tar sig igenom de riktigt stora verken. Jag har fört anteckningar från alla lektioner som jag gett ... vilket också var bra för eleverna att se vad de gjort och hur länge det tar innan en nivåförändring sker. (Eleverna ser bara sig själva och jämför sig inte med andra). Men minnet sviker inte bara mig utan även de flesta andra sett över kanske 8-9 år, och en översikt är bra ha.

Mozart skrev en pianokonsert för tre pianister där de tre pianostämmorna har olika svårighetsgrad för att passa en familj med en mamma och två döttrar. Jag minns att premiärministern Edward Heath uppförde den tillsammans med tror jag Andras Schiff och George Solti. (Den sistnämnde började som pianist men är mest känd som dirigent). https://www.youtube.com/watch?v=7tghPk4qndc. I denna version på YouTube är Barenboim den tredje pianisten inte Heath.

Det inte ovanligt att kända tonsättare gör på samma sätt. Det gäller kanske att ställa in sig hos någon och kanske tjäna lite pengar på samma gång som är de vanligaste orsakerna. En del av Mozarts pianosonater är skrivna för elever han hade - dock flera duktiga sådana - och skiljer sig något från hans pianokonserter som han skrev för sig själv. Beethovens violinkonsert finns i en pianoversion av Beethoven själv som är enkel att spela på piano, men inte alls så på violin. Pianoversionen har dock en omfattande solokadens där pianisten får visa sin lejonklo. Ett par violinister Patricia Kopatchinskaja och Wolfgang Schneiderhan, har gjort om pianokadensen till en häpnadsväckande och rolig uppvisning. Ovanligt men absolut spännande att lyssna på.

Mvh/Torrowitz


Intressant. Ja, damer i öwferklassen borde nog spela piano nu också. Eller snarare: Alla borde försöka traktera något instrument. Det är inte så dyrt och inte så svårt. Men tar tid och tålamod. Jag borde förståss göra det själv, men fuskar åtminstone med mina synthezisers.

Varför komponerade dom så svårspelat? Hade folk så mycket tid att dom hann bli bra på att spela? Snubben till höger i videon ovan verkar ju ha övat en del, om man säger så. Stycket framstår som svårtspelat, dock utan att musiken i sig framstår som komplex (den är säkert det, men det flyter bra, harmoiskt och fint utan konstigheter). Inte helt lätt för dom andra 2 heller. Sällsynta kvaliteter idag.


Ja, jag håller med dig att alla borde spela något instrument, men utvecklingen i Sverige går inte åt detta håll och förenklar man för mycket får man ingen djupare upplevelse som kan påverka en positivt för de som deltar. Jag tror mer på körsång, där flera kan vara med samtidigt (även s.k. "brummare") och ändå få en slags positiv upplevelse av det hela. Det är kostnadseffektivt och kräver inte att man ska kunna läsa noter. Flera saker i fraseringen sker automatiskt med sång (brukar ibland kallas för självfraserande musik, då alltså på lägre nivå. Sång på hög nivå är naturligtvis mycket svårt) och utan att ledaren behöver förklara. Att bilda grupper som spelar instrument när man har begränsat med tid, brukar sällan fungera bra. Ta femtio människor på gatan och be dem i grupp sjunga någon enkel visa. Det kommer att fungera bra med lite träning. Men sätt klarinetter, gitarrer eller flöjter i händerna på denna grupp, så kommer de knappast på samma tid kunna spela visan ens hjälpligt. Bara att få ljud i en trumpet, ett horn är svårt.

För att gå till exemplet med Mozart trippelkonsert, så denna konsert den absolut lättaste att spela och även i mitt tycke den ointressantaste av alla 27 Mozart-konserter för piano. Faktiskt nästan på a vista nivå. Man kan alltså spela den nästan direkt från bladet. Men det är inte alls lätt för en lyssnare att avgöra om man inte själv spelat flera Mozart-konserter. Jag har offentligt framfört nr.6, dubbelkonserten nr.10, nr.15 nr 17 och nr.27. Sedan har jag spelat igenom flera gånger samtliga de 27 konserterna, jag har flera skivinspelningar. Hört mycket bra musiker spela live och även hört elever i de solistklasser jag deltog i, spela flera konserter. Jag har även kompat och spelat orkesterstämman för några av dessa pianister. Jag nämner detta för att förklara den bakgrund jag har att bedöma svårighetsgraden av något. Trippelkonserten är i detta sammanhang lätt, framförallt stämman som skrevs för mamman i familjen. De två döttrarna var som sagt bättre pianister.

Varför tonsättare över huvud taget skrev så pass svårt, att de flesta människor inte kan spela verken och dessutom inte ens i närheten av de tempi som det föreskrivs. Det är både en lätt och svår fråga. Man skulle kunna säga: "varför inte?" Eller som Yuja Wang säger varför hon bär sina tätt åtsittande klänningar; svaret blir oftast: "därför jag kan". Kanske också: "varför ska det inte vara precis så?"

Ska man dock bli lite allvarligare och fundera djupare, så måste nog svaret bli att alla saker som är på en riktig hög professionell nivå är svåra, alla idrotter, schack, matematik eller språk på hög nivå, att vara en specialist i något ämne, osv. Tonsättarna önskar att variera sig så mycket som möjligt och då blir kraven höga på tekniksidan bara för spela tonerna i verket. I en normal sonat är det 3 eller 4 satser. Och då är 2 till 3 av dem snabba och bara en långsam. I normal sonat så finns det minst 2 teman i expositionen, den första delen. I genomföringsdelen så utvecklar tonsättaren olika idéer som man har kring de olika temana, sätter samman dem eller utvecklar dem till nya varianter. Här ställs tonsättarens fantasi på prov och denna mellandel i en symfoni, trio, kvartett eller sonat, brukar i mitt tycke bli den intressantaste delen av ett verk. I reprisdelen så upprepas den första delen fast det andra temat nu går i grundtonarten. Detta är den normala konstruktionen i vanligtvis den första satsen, i ett verk från den klassiska epoken. Under romantiken så luckras detta schema upp och även om verken ofta innehåller en tredelad grundstruktur, så kan det vara flera teman som används i olika grad och som kombineras med varandra. Det kan även vara äldre musik som t.ex. en femstämmig fuga med som normalt fem motteman i trippelform, dvs., totalt 15 olika stämmor (om man bara räknar huvudstämmorna och inte motstämmorna) som ska kombineras. Som ni förstår så blir det mycket komplicerat och ställer mycket höga krav på musikern, framförallt om det samtidigt också ska gå fort. Men det blir också i mitt tycke extremt intressant att spela och studera. Detta är troligtvis de viktigaste orsakerna till att det ofta är så svårspelat. Jag skulle kunna utveckla detta betydligt mer, men ibland är ett föredrag eller en bok bättre för en förståelse.

Sedan har vi också musikerna som söker en teknik så att de kan spela förhoppningsvis allt utan problem. Men i verkligheten så är det få som når dit. Att sträva framåt är kan man säga en mänsklig trend som alla kategorier av specialister ägnar sig åt, se bara på idrottarna.

Titta gärna på YouTube där det finns många fina analyser som är lätta att följa med i och man kan börja förstå den klassiska musikens grund. Hör man inte tonkonstruktionen och fastnar på melodin eller karaktären, så har man bara skrapat på ytan av i stort sett alla verk. Det är därför man undervisar i komposition, harmonilära och kontrapunkt (tonernas rörelser mot varandra) och sedan även klang, karaktär, balans mellan stämmorna, frasering, artikulation osv. Många saker hänger ihop med varandra och påverkar hur det avsedda resultatet utförs.

Här är en ofta använd Bach-fuga från det Vältempererade klaveret bok I, som ofta används som exempel därför den är nästan helt symmetrisk. Detta kan man knappast höra utan att studera den och då se i noterna. Men med färger för de olika delar av fugan, förstår man utan att kunna läsa noter.

https://www.youtube.com/watch?v=xcaymog9jyA

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Max_Headroom
Adventurer
 
Inlägg: 17602
Blev medlem: 2003-10-03
Ort: Metropolis, men passet är från Moskva

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Max_Headroom » 2018-05-14 21:29

Torrowitz skrev:https://www.youtube.com/watch?v=xcaymog9jyA

Mvh/Torrowitz


Tack för förklaringarna!

Detta stycke gillade jag! Låter nästan som rock! Bra med noterna också, till och med jag hänger med på ett ungefär.

Annars är det fachinerande att man för så länge sedan skrev så avancerat. Det gick ju uppenbart "snabbt" från det att man börjat med piano och symfonisk musik till man hade mycket komplicerade verk.

Sedan är det ju det här med lyssnare också. Man måste liksom mogna. Jag lyssnar ju på musik idag som jag avfärdade som skrutt när den kom för 20-30 år sedan (och ibland mindre än så). Smaken har liksom breddats och musik som egentligen är ganska "brötig och obekväm" spelas med glädje på min lilla stereo.
In World War II the average age of the combat soldier was 26
In Vietnam he was 19

Användarvisningsbild
Max_Headroom
Adventurer
 
Inlägg: 17602
Blev medlem: 2003-10-03
Ort: Metropolis, men passet är från Moskva

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Max_Headroom » 2018-05-16 23:05

När man sitter och tittar på piano-videos på youtube, så hamnar man ju snabbt på Claude Debussy.

Här har vi en bra videos om passar bra just idag; stycker är som en varm sommar dag, med stora moln som tornar upp strax efter lunch med påföljande ftermiddags skur, för att avslutas med en lagom sval kväll.

https://www.youtube.com/watch?v=Hyiu7fBUk7o

Det finns en massa mer från samma konsert, men just detta passade bäst idag.

"When Debussy died on March the 25 1918 in Paris
It was being bombarded by the Germans
And it was raining"
In World War II the average age of the combat soldier was 26
In Vietnam he was 19

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 102
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-05-19 00:16

Max_Headroom skrev:När man sitter och tittar på piano-videos på youtube, så hamnar man ju snabbt på Claude Debussy.

Här har vi en bra videos om passar bra just idag; stycker är som en varm sommar dag, med stora moln som tornar upp strax efter lunch med påföljande ftermiddags skur, för att avslutas med en lagom sval kväll.

https://www.youtube.com/watch?v=Hyiu7fBUk7o

Det finns en massa mer från samma konsert, men just detta passade bäst idag.

"When Debussy died on March the 25 1918 in Paris
It was being bombarded by the Germans
And it was raining"


Trevligt att du uppskattade Bach exemplet. Man behöver precis som du skriver, inte kunna noter bara ha ett litet hum hur det fungerar: varje prick är en ton, uppåt på notsidan blir ljusare och nedåt blir tonerna mörkare. Färgerna anger sedan likartade strukturer som återkommer på olika ställen och även i omvändningar (baklänges, upp och ner, baklänges och upp och ner). Sedan finns det ett antal tonsättare som skrev riktigt avancerat eller kanske man hellre bör säga intressant (?) för länge sedan. Samtida med Bach var t.ex. Zelenka. Excentrisk men vilken musik han skrev ...

Roligt också att du hittat Hamelin som spelar Debussy. Hans klang och ibland extremt mjuka anslag passar perfekt till denna musik! Det första mycket vackra stycket i Images I är betydligt svårare än det kanske i första hand låter. De snabba figurerna som börjar vid 1:18, har många pianister snubblat över på många konserter ... De ligger inte bra till på klaviaturen. Hamelins teknik göra att kan spela dem så snabba, lätta att man inte riktigt förstår hur det går till. Vid 2:50 kommer en kraftig dynamikhöjning som man också undrar hur det är möjligt. Andra pianister låter ofta bleka eller försiktiga i skalorna. Man märker inget sådant hos Hamelin. Han har verkligen en teknik som tjänar musiken på det allra bästa sättet.

Om den store pianisten Claudio Arrau sa dirigenten Colin Davis - som samarbetade med Arrau en hel del under hans sista år - att han har inte händer. Man upplever det snarare som mjuka tassar som Arrau doppar ner på tangenterna. Något liknande kan man uppleva med Hamelin, där allt sker utan någon synbar ansträngning. Att pianot nästan spelar av sig självt och att det inte alls verkar svårt.

Hamelin satt och övade just på "Reflexer på vattnet" från Images I vid hans sista konsert 2003 i Amorina-salen. Jag tyckte att det bara lät fantastiskt så jag gick fram och sa det. Han blev positivt överraskad då det var något han funderade, men bara just funderade(?), på att ta med i sin konsertrepertoar. Jag sa att du måste absolut spela denna musik då den passar dig perfekt som en välsydd handske. Debussy blev sedan ett samtalsämne vid middagen efter konserten. Hamelin spelade även in Images och Preludier bok II på Hyperion 2011 och 2012: https://www.hyperion-records.co.uk/dc.asp?dc=D_CDA67920

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
petersteindl
Der Eiermann
 
Inlägg: 31124
Blev medlem: 2007-04-17
Ort: Saltsjö-Boo

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav petersteindl » 2018-05-19 11:13

Han spelar Debussy fint. Själv är jag svag för Walter Gieseking i Debussy.



Det är lite annorlunda spelat och jag kan leva med båda.

Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 102
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2018-05-22 12:38

darkg skrev:Av de begränsade (både i metod och kvantitet) jämförelser jag har gjort genom att lyssna på samma verk i olika utgåvor, på Spotify, har jag kunnat konstatera att jag knappast kan konstatera någonting :wink:

Alla möjliga tolkningar och inspelningstänk verkar kunna fungera, och inget recept verkar samtidigt garantera kvalitet. Ibland blir det bara bra.
Vilket förstås är ett perspektiv som följer av att jag inte alls kan eller förstår så mycket - för lekmannen blir det som det blir. Med streaming behöver jag lyckligtvis inte köpa fonogrammet i säcken. Om de nu bara kunde få ordning på katalogen!


Hej darkg!

Detta blir OT från Hamelin men är kanske viktigt då vi talar om lyssnade och bedömningar.

Det är mycket trevligt darkg att läsa hur du funderar och provar dig fram. Det är inte så många som gör just detta. Du funderar även över din egen åsikt, som är en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna utvecklas. Sitter man helt nöjd i "båten" så händer det inte så mycket. Till slut finns det stor risk för att man ledsnar också, då man knappast utvecklas från den position man har. Så nöjd är bra med bara till en viss del. Det måste finns någon form att funderande också.

Det finns precis som du skriver inget enda recept som fungerar på all musik. Jag har också funnit ju äldre jag blir, att många recept/tolkningar kan fungera utmärkt bra. Men då gäller det artister är av den högsta kvalitén och också ska spela på den. På en nivå lägre så blir jag allt som oftas missnöjd och byter skiva eller t.o.m. går från konserten.

Som exempel tänkte jag på när jag och jazzpianisten numera också tonsättaren Steve Dobrogosz, satt som elevrepresentanter på Musikhögskolans intag till pianopedagogen 1979. Egentligen bara för att kontrollera att allt gick rätt till, vilket det gjorde ... Men vi fick båda också sätta poäng vilket jag fann märkligt till en början, men det var alltid efter en kortare eller längre disskusion som alla deltog i och som visade vad alla hade lagt märke till. Var det också någon lärare som hade en elev så berättades det och läraren la ned sin egen röst. Men det jag ville komma fram till var att man hade maximalt 50 poäng var att ge de sökande. Man hade ingen chans att komma in på utbildningen om man hade under 40 spelpoäng. (Det var ett a vista-prov, ett obligatoriskt stycke och fritt valt verk inför juryn).

Alla närvarande var helt överens om de som fick över 40 poäng att de var värda det, medan något oense om de som fick kring 20 och upp mot 40 poäng. Skälet är att man bedömer på olika sätt hur pass viktiga de olika brister som man finner, ska väga poängmässigt. Det uppstod ibland diskussioner om någon var utvecklingsbar, vilket naturligtvis är mycket svårt att bedöma.

Med denna berättelse vill jag säga att det inte är slumpmässigt vilka som kommer in. Säkert finns det undantag, men av det som jag sett så var det högst rättvist. Liknande bedömningar görs i tävlingar, så det är inte så märkligt eller slumpmässigt att vissa vinner.

Nu finns det naturligtvis berömda undantag. Den mest kända är då Pogorelich inte kom till finalen i Chopin-tävlingen 1980 och fick Martha Argerich att protestera genom säga upp sin plats i juryn. Det kan i detta fall kanske handla om att det inte var så många aktiva pianister i juryn, vilket för de som känner till hur pianovärlden fungerar förstår att det kan starkt påverka hur man tänker, vad som är tillåtet att göra ... Sedan att Pogorelich spelar på många sätt annorlunda, för att uttrycka sig mycket snällt ... Men Porelich gjorde sedan en stor karriär medan vinnaren av tävlingen inte gjorde det.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
momus
 
Inlägg: 307
Blev medlem: 2008-02-20
Ort: Kungsängen

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav momus » 2018-05-24 10:32

Apropå Peters förslag, Debussy med Giseking. Här är min favorit:https://www.youtube.com/watch?v=LLbpQl1cCl8. Smaken är som baken...... Tyvärr är det lite osynk i klippet, men det är bara att blunda. Giseking låter som Pierre Boulez dirigerar. Visserligen älskar jag Boulez dirigentgärning, men Debussy vill jag ha en aning mer impressionistisk........

Användarvisningsbild
petersteindl
Der Eiermann
 
Inlägg: 31124
Blev medlem: 2007-04-17
Ort: Saltsjö-Boo

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav petersteindl » 2018-05-24 12:15

momus skrev:Apropå Peters förslag, Debussy med Giseking. Här är min favorit: https://www.youtube.com/watch?v=LLbpQl1cCl8. Smaken är som baken...... Tyvärr är det lite osynk i klippet, men det är bara att blunda. Giseking låter som Pierre Boulez dirigerar. Visserligen älskar jag Boulez dirigentgärning, men Debussy vill jag ha en aning mer impressionistisk........


Fixade länken. Arturo Benedetti Michelangeli tillhör de stora. Jag har dock lite svårt för honom, förutom i en del Debussy och Ravels pianokonsert. Jag förundras över hans spel, men det slår oftast inte an den där tonen inombords som gör att man blir ett med musiken.

Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.

Användarvisningsbild
Griff
 
Inlägg: 222
Blev medlem: 2006-09-08

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Griff » 2018-05-25 09:24

Tack Torrowitz för att du håller igång tråden, det är oerhört intressant att läsa dina kunniga och intressanta inlägg.
Naturligtvis bidrar även alla andra skribenter till att göra tråden intressant.

Återkom gärna om Mussorgskys ”Pictures at an exhibition”

/Anders

Föregående

Återgå till Skivrekommendationer


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst