Marc-André Hamelin

Rekommendationer på bra skivor. Allt från mono till mulitikanal.

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 168
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2025-06-27 14:01

eljulio skrev:
Bill50x skrev:Man kan vara kreativ utan att känna till gränserna, då är man gränslös :-)
Men ska man bryta gränserna vid uppförandet vid ett middagsbord på en bättre middag måste man naturligtvis vara medveten om vad som är rätt eller fel. Så finns det dom som inte vet alls och då kan det gå i två riktningar, antingen spelar man på rätt strängar och anses som excentrisk - eller så slabbar man runt och anses som en slusk. Detsamma gäller musiken.

/ B


Men om man inte känner till några gränser, hur vet man då om man är kreativ? Jag förstår vad du menar, men medveten kreativitet är något annat för mig.


Hej Bill jag uppfattar dina text som en lek med ord och finner den rolig.

Eljulio, så här arbetar jag och har blivit lärd att öva:

När det gäller ett praktiskt övande så fungerar det dåligt att inte ha något man vill uppnå av den enkla anledningen att det finns så många faktorer som man kan ändra och som dessutom påverkar varandra. Jag föreslår inte en sådan väg då den inte leder tydligt framåt mot ett mål och blir därför svårt att reda ut om man uppnått någon bestående förändring då man troligtvis ändrar flera saker samtidigt.

Jag har redan nämnt hur man istället kan öva, men det var länge sedan så ett förtydligande är säkert på plats:

Jag övar alltid med ett tydligt mål när jag övar. Kanske att tonerna ska komma jämnare och mer precist, kanske arbeta med dynamiken eller t.ex. hur mycket tonerna ska röra sig inom en fras, hur de kan betonas för hörbarhetens skull i figurerna plus mycket mer. Detta blir då en bedömning som man använder sin musikaliska känsla att avgöra hur mycket man ska införa av just denna faktor för denna frasering. Här kommer då känslan in! Man önskar ju att musiken ska upplevas som känslosam, men även då planerad. Detta för att få någon som helst styrsel på alla faktorer och dessutom att kunna upprepa dom. Hur ska man kunna gå vidare med någonting om man inte kan upprepa det man tidigare kom fram till.

Det finns ett problem med detta arbetssätt då uttrycket riskerar att bli stelt, men man arbetar med olika sätt att frasera och känslan att något är för stelt, blir bara ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Så just det är inte i praktiken ett svårt problem.

Jag har tidigare talat mycket om harmonilära och kontrapunkt då jag funnit att de flesta har lite kännedom hur detta fungerar och påverkar musiken i praktiken. Men nu pekar jag på hur känslan kommer in i sammanhanget som en faktor som bestämmer hur mycket eller litet något ska påverka musiken. Jag har funnit precis som de lärare jag haft, att detta sätt att arbeta ger tydligare resultat än att enbart känna sig fram utan något direkt mål. Detta därför att det finns så många faktorer som påverkar hur något låter och man tappar lätt bort sig om man enbart använder sig av känslan. Det finns helt enkelt för lite tanke/intelligens.

Jag har nu kommit fram hur musiken kan komma fram genom en blandning av känsla och tanke. Här blir ens personliga känslighet direkt avgörande för resultatet eller läs begåvning.

Tänk på skillnaden mellan känsla respektive känslighet, samt tanke respektive intelligensen som styr tanken så att den får en betydelse och hänger samman. Att bara tänka vad som helst är inte en framkomlig väg. Alla människor hör dessutom inte allt eller tänker i både korta respektive långa fraser samtidigt. Det finns så mycket att lära och med vissa människor kan man säga mycket, med andra arbetar man långsammare.

Efter detta vill jag gå in på den högsta undervisningen som finns inom klassisk musik.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
eljulio
 
Inlägg: 4048
Blev medlem: 2011-11-04
Ort: Kalmar

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav eljulio » 2025-06-28 14:30

Tack för ett mycket intierat svar och jag uppskattar verkligen din formuleringsförmåga. Som jag läser det har du liknande tankar kring kännedom om vilka gränser vi har för att kunna förstå när de bryts.

Maarten
 
Inlägg: 4379
Blev medlem: 2003-05-25
Ort: Göteborg

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Maarten » 2025-06-28 20:01

Ja, ser fram emot fortsättningen kring "högsta undervisningen som finns inom klassisk musik"!
sb17nbac till alla!

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 168
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2025-08-04 13:21

En brasklapp. Tidningen HiFi&Musik har gått i konkurs den 1 augusti. Tydligen är den redan uppköpt av någon icke namngivet företag, så vi får avvakta hur fortsättningen blir.
Jag tycker att det är sorgligt.

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 168
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2025-12-21 20:57

Om Liszt-sonaten h-moll och pianisten Alfred Brendels undervisning på Royal College of Music.

Den här texten handlar om att lära ut musik, läsa en komplicerad notbild och specifikt en video på Youtube med Alfred Brendel som jag tycker förtjänar uppmärksamhet. Här visar Brendel vilken stor pedagog hans också var. Men först några ord om Musikhögskolor.

För att närmare förstå hur något kan vara den ”högsta undervisningen” måste man känna till hur Musikhögskolan i Stockholm är organiserad. Jag kan naturligtvis berätta endast från min egen erfarenhet och den kommer från slutet av 1970-talet. En hel del har säkert ändrats men då hade skolan ganska exakt 800 elever varav nästan häften ca. 400 gick den bredare musiklärarutbildningen där man blev klasslärare eller liknande. Efter utbildningen kan man kalla sig för Musikdirektör… Resterande ca 400 studerade olika slags instrument. På min tid var stråkmusikerklassen och pianoklassen störst. Ca. 150 elever gick på musikerlinjen som strävade att utveckla orkestermusiker eller pedagoger på respektive instrument. Slutligen de ca. 20 elever på diplomutbildningar. Den klassen är alltså procentuellt liten i förhållande till de andra linjerna och är det nästa sista steget bland Musikhögskolans utbildningar. Man kunde sedan söka in för de sista 2 åren i diplomklassen där man efter olika prov till slut fick spela 2 offentliga konserter inför en jury. Det sista steget innehåller en solistkonsert med orkester samt en solorecital med piano eller solopiano. Som ni förstår så är det en lång väg och ca 8 år totalt. Allt detta för att förstå att det är bara de absolut mest framstående eleverna i solistklassen som fick ta del av denna undervisning.

En del söker sig sedan utomlands till andra högskolor eller till lärare som man vill studera för. Jag letade upp Roberto Szidon som vid den här tiden hade en stor karriär på bl.a. DG. Skivbolagen såg dock mycket annorlunda ut på 1960- och 70-talet och var viktiga för karriären. På DG spelade Roberto in alla Skrjabins sonater, samtliga 20 Ungerska rapsodier av Liszt samt solokonserter. Han spelade också med Berliner Philharmoniker och var medicine doktor. I hans repertoar fanns även mycket brasiliansk musik och Ives berömda Concord Mass. Han var en stor begåvning med andra ord och perfekt som fortsättning på mina studier. När jag senare producerade piano- och kammarmusikserien Amorina Recitals så var han den förste internationella artisten jag bjöd in till Sverige för en konsert och även ge mästarklasser samt ett föredrag om brasiliansk musik på Musikhögskolan.

Musikhögskolorna brukade bjuda in gästlärare som arbetade som frilansare. På YouTube finns ett antal musiker som t.ex. Murray Perahia, men den jag har av flera skäl valt en video med Alfred Brendel. Han avled under 2025 och var förutom pianist, även en poet, skrev böcker om musik, skrev mycket omfattande musiktexter till de skivor han spelade in. Notabelt är texterna om de Schubert-sonater han spelade in på 1960-70-talet, musik som då inte nått fram till en publik. Det finns andra som gjort liknande arbeten, speciellt vill jag nämna Leslie Howard stora box med Liszts pianomusik på 99 CD (74 minuter plus på varje CD. Musiken, som pianisten ger initierade kommentarer i en medföljande bok, ryms på ofattbara 16.000 notsidor. Ett antal av dessa fanns endast tillgängliga i manuskriptform och Leslie Howard gjorde här en pionjärinsats med sitt redigeringsarbete av verken.

______________________________________________

Så till videon jag valt att ta upp i den här texten. Det finns på Youtube ett större antal med Brendel där har föreläser eller undervisar, och självklart även spelar musiken. Av de skivboxar som finns med honom kan Philips utgåvor rekommenderas, särskilt som de klingar mycket bra. Nu ska man komma ihåg att artister av den här digniteten är utpräglat personliga och absolut inte gillar vissa spelmässiga uttryck. Med Brendel är det tydligt att han tar avstånd ifrån s.k. romantisk frasering vilket framgår på flera ställen i videon, han spelade inte heller denna musik. Brendel hade en delvis originell teknik som fungerat mycket bra för honom. Detta märks dock ibland i vissa passager som inte tecknas ut lika bra som de bästa yngre förmågorna, det är mindre skönhetsfläckar i spelet man får acceptera hos honom. Personligen ser jag detta mer som patina på en gammal tavla. Fint beskrivet! Det väsentliga är att han har mycket värdefullt att dela med sig av. Att Brendel slutade på musikhögskolorna när han var bara 17 år och istället fortsatte att studera privat för ett antal berömda pianister kanske är en del av förklaringen?
Så till verket. Liszts h-moll sonat är den utan tvekan främsta sonaten alla kategorier efter Beethoven. Den har fem olika teman som kombineras och transformeras, genomgår metamorfoser. Ett exempel är det s.k. Mephistotemat som från början kombineras med huvudtemat, det s.k. Faust-temat, och som senare spelas i halva tempot och klingar helt annorlunda trots att det är samma melodi. Man brukar kalla det för den kvinnliga aspekten, en verklig transformation. Bakom detta döljer sig traditionsenligt Goethes Faust som brukar vara den vanligast förekommande litterära jämförelsen bakom verket.

För den intresserade finns en särskilt intressant koppling mellan litteratur och musik i Thomas Manns Doktor Faustus. Författaren tog här hjälp av musikforskaren Theodor Adorno som är källan till de musiklektioner som finns i romanen.

Bland Liszts verk finns även den så kallade Dantesonaten, med inspiration från Dantes Gudomliga komedi, men det är ett betydligt mindre verk av en helt annan karaktär.

_________________________________________________________________________________________________________________________

Brendel är mycket noggrann i att läsa en notbild, och mycket förståndig i att välja de aspekter som eleven bör arbeta mer med. Det ger ett resultat. Sonaten spelas i en följd men att verket har tydliga delar, satser, som en traditionell sonat. Näste elev, som spelar sonatens sista del är dock mindre intressant

Alltså, gå direkt till Brendels undervisning https://www.youtube.com/watch?v=er-PUs0 ... 8KlFPGs1Td. Starta vid 12:34 i videon och gå direkt på Brendels undervisning.

En fingervisning om musik: varje enskild takt innehåller de teman som presenteras i början, inte alltid samtidigt, men utarbetade och ibland dold i olika figurer. Det omtalade, och tekniskt utmanade oktavstället mot slutet av sonaten strax innan den lyriska är t.ex. Fausttemat fast förlängt.

För att göra en avslutning: Det finns ett stort antal hörvärda tolkningar av detta mästerverk på skiva, och den episka musiken tillåter många olika slags spelsätt. Personligen lyfter jag gärna fram Claudio Arraus orkestrala framförande på Philips.

Mycket lyssningsnöje önskar Torrowitz :)

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 168
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2025-12-21 21:01

Om Liszt-sonaten h-moll och pianisten Alfred Brendels undervisning på Royal College of Music.

Den här texten handlar om att lära ut musik, läsa en komplicerad notbild och specifikt en video på Youtube med Alfred Brendel som jag tycker förtjänar uppmärksamhet. Här visar Brendel vilken stor pedagog hans också var. Men först några ord om Musikhögskolor.

För att närmare förstå hur något kan vara den ”högsta undervisningen” måste man känna till hur Musikhögskolan i Stockholm är organiserad. Jag kan naturligtvis berätta endast från min egen erfarenhet och den kommer från slutet av 1970-talet. En hel del har säkert ändrats men då hade skolan ganska exakt 800 elever varav nästan häften ca. 400 gick den bredare musiklärarutbildningen där man blev klasslärare eller liknande. Efter utbildningen kan man kalla sig för Musikdirektör… Resterande ca 400 studerade olika slags instrument. På min tid var stråkmusikerklassen och pianoklassen störst. Ca. 150 elever gick på musikerlinjen som strävade att utveckla orkestermusiker eller pedagoger på respektive instrument. Slutligen de ca. 20 elever på diplomutbildningar. Den klassen är alltså procentuellt liten i förhållande till de andra linjerna och är det nästa sista steget bland Musikhögskolans utbildningar. Man kunde sedan söka in för de sista 2 åren i diplomklassen där man efter olika prov till slut fick spela 2 offentliga konserter inför en jury. Det sista steget innehåller en solistkonsert med orkester samt en solorecital med piano eller solopiano. Som ni förstår så är det en lång väg och ca 8 år totalt. Allt detta för att förstå att det är bara de absolut mest framstående eleverna i solistklassen som fick ta del av denna undervisning.

En del söker sig sedan utomlands till andra högskolor eller till lärare som man vill studera för. Jag letade upp Roberto Szidon som vid den här tiden hade en stor karriär på bl.a. DG. Skivbolagen såg dock mycket annorlunda ut på 1960- och 70-talet och var viktiga för karriären. På DG spelade Roberto in alla Skrjabins sonater, samtliga 20 Ungerska rapsodier av Liszt samt solokonserter. Han spelade också med Berliner Philharmoniker och var medicine doktor. I hans repertoar fanns även mycket brasiliansk musik och Ives berömda Concord Mass. Han var en stor begåvning med andra ord och perfekt som fortsättning på mina studier. När jag senare producerade piano- och kammarmusikserien Amorina Recitals så var han den förste internationella artisten jag bjöd in till Sverige för en konsert och även ge mästarklasser samt ett föredrag om brasiliansk musik på Musikhögskolan.

Musikhögskolorna brukade bjuda in gästlärare som arbetade som frilansare. På YouTube finns ett antal musiker som t.ex. Murray Perahia, men den jag har av flera skäl valt en video med Alfred Brendel. Han avled under 2025 och var förutom pianist, även en poet, skrev böcker om musik, skrev mycket omfattande musiktexter till de skivor han spelade in. Notabelt är texterna om de Schubert-sonater han spelade in på 1960-70-talet, musik som då inte nått fram till en publik. Det finns andra som gjort liknande arbeten, speciellt vill jag nämna Leslie Howard stora box med Liszts pianomusik på 99 CD (74 minuter plus på varje CD. Musiken, som pianisten ger initierade kommentarer i en medföljande bok, ryms på ofattbara 16.000 notsidor. Ett antal av dessa fanns endast tillgängliga i manuskriptform och Leslie Howard gjorde här en pionjärinsats med sitt redigeringsarbete av verken).

______________________________________________

Så till videon jag valt att ta upp i den här texten. Det finns på Youtube ett större antal med Brendel där har föreläser eller undervisar, och självklart även spelar musiken. Av de skivboxar som finns med honom kan Philips utgåvor rekommenderas, särskilt som de klingar mycket bra. Nu ska man komma ihåg att artister av den här digniteten är utpräglat personliga och absolut inte gillar vissa spelmässiga uttryck. Med Brendel är det tydligt att han tar avstånd ifrån s.k. romantisk frasering vilket framgår på flera ställen i videon, han spelade inte heller denna musik. Brendel hade en delvis originell teknik som fungerat mycket bra för honom. Detta märks dock ibland i vissa passager som inte tecknas ut lika bra som de bästa yngre förmågorna, det är mindre skönhetsfläckar i spelet man får acceptera hos honom. Personligen ser jag detta mer som patina på en gammal tavla. Fint beskrivet! Det väsentliga är att han har mycket värdefullt att dela med sig av. Att Brendel slutade på musikhögskolorna när han var bara 17 år och istället fortsatte att studera privat för ett antal berömda pianister kanske är en del av förklaringen?
Så till verket. Liszts h-moll sonat är den utan tvekan främsta sonaten alla kategorier efter Beethoven. Den har fem olika teman som kombineras och transformeras, genomgår metamorfoser. Ett exempel är det s.k. Mephistotemat som från början kombineras med huvudtemat, det s.k. Faust-temat, och som senare spelas i halva tempot och klingar helt annorlunda trots att det är samma melodi. Man brukar kalla det för den kvinnliga aspekten, en verklig transformation. Bakom detta döljer sig traditionsenligt Goethes Faust som brukar vara den vanligast förekommande litterära jämförelsen bakom verket.

För den intresserade finns en särskilt intressant koppling mellan litteratur och musik i Thomas Manns Doktor Faustus. Författaren tog här hjälp av musikforskaren Theodor Adorno som är källan till de musiklektioner som finns i romanen.

Bland Liszts verk finns även den så kallade Dantesonaten, med inspiration från Dantes Gudomliga komedi, men det är ett betydligt mindre verk av en helt annan karaktär.

_________________________________________________________________________________________________________________________

Brendel är mycket noggrann i att läsa en notbild, och mycket förståndig i att välja de aspekter som eleven bör arbeta mer med. Det ger ett resultat. Sonaten spelas i en följd men att verket har tydliga delar, satser, som en traditionell sonat. Näste elev, som spelar sonatens sista del är dock mindre intressant

Alltså, gå direkt till Brendels undervisning https://www.youtube.com/watch?v=er-PUs0 ... 8KlFPGs1Td. Starta vid 12:34 i videon och gå direkt på Brendels undervisning.

En fingervisning om musik: varje enskild takt innehåller de teman som presenteras i början, inte alltid samtidigt, men utarbetade och ibland dold i olika figurer. Det omtalade, och tekniskt utmanade oktavstället mot slutet av sonaten strax innan den lyriska är t.ex. Fausttemat fast förlängt.

För att göra en avslutning: Det finns ett stort antal hörvärda tolkningar av detta mästerverk på skiva, och den episka musiken tillåter många olika slags spelsätt. Personligen lyfter jag gärna fram Claudio Arraus orkestrala framförande på Philips.

Mycket lyssningsnöje önskar Torrowitz :)

Användarvisningsbild
jockewe
 
Inlägg: 1630
Blev medlem: 2004-10-24
Ort: Salem

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav jockewe » 2025-12-23 02:05

eljulio skrev:
Bill50x skrev:Man kan vara kreativ utan att känna till gränserna, då är man gränslös :-)
Men ska man bryta gränserna vid uppförandet vid ett middagsbord på en bättre middag måste man naturligtvis vara medveten om vad som är rätt eller fel. Så finns det dom som inte vet alls och då kan det gå i två riktningar, antingen spelar man på rätt strängar och anses som excentrisk - eller så slabbar man runt och anses som en slusk. Detsamma gäller musiken.

/ B


Men om man inte känner till några gränser, hur vet man då om man är kreativ? Jag förstår vad du menar, men medveten kreativitet är något annat för mig.


(Läste det här nyss och) Kom plötsligt ihåg när Garrick Ohlsson (Amerikansk pianist) var i konserthuset i Stockholm för många år sedan och spelade Chopin som extranummer (såklart) och tyckte tydligen att det var kul att invertera ALL dynamik. Alltså hade Chopin skrivit Forte så spelade han svagt och tvärtom. Crescendo blev diminuendo etc.

Det lät ju ändå på nå't sätt ok men jag fattade inte vad jag hade utsatts för förrän jag kom hem och lyssnade på en inspelning.

Fascinerande att man ens KAN göra så men så såg det alltså ut i hans hjärna den kvällen, kreativt, nej sämre på alla sätt bara men fascinerande!
- - -
Kika in på min hemsida om du har lust

http://www.violinist.nu

Föregående

Återgå till Skivrekommendationer


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 20 gäster