Måste bara rekommendera alla med vinylspelare att söka upp
sin närmsta begagnatgrossist och leta reda på "The prodigal stranger" med Procol Harum. En kanonskiva av gruppen som met är känd för "a whiter shade of pale", 60- och 70-talets tryckare nummer ett.
Själv kan jag inte så mycket om Procol harum mer än att dom bildades på 60-talet och fortfarande ger ut skivor. Det vill säga dom är gamla rävar i branschen. Innan har jag lyssnat på skivan "a salty dog" som är väldigt bra men tyvärr har jag inte haft den tillgänglig på något flyttbart medium och därför har lyssnandet på den varit begränsat till min dator med tillhörande bokhyllestereo. Dock så var det tillräckligt för att väcka mitt intresse för gruppen och när jag var på stan för ett tag sedan så stod skivan där på crazy records och tittade på mig, och nu har den snurrat många varv på LP-spelaren. Procol harum säger själva att dom inte spelar pop (rock imo) utan blues och soul, men tack vare bandmedlemmarnas olika influenser så blir slutresultatet det det blir.
Skivan, som är från 1991 kombinerar bra och kraftfull rock med tunga ballader med genomgående mycket hög kvalite. Precis som dom själva säger så märks också bluesen och soulen som en grund i nästan alla låtarna. Inspelningen är oklanderlig med bra dynamik. (dvs bättre än de flesta skivor som släpps på cd idag.)
Första spåret "the truth wont fade away" sätter stämningen på hela skivan genom att deklarera mellan raderna "DET HÄR ÄR ROCK!!"
Den följs upp av några lugnare och några svängigare låtar, där "man with a mission" sticker ut lite med sitt lite "funkiga" sound.
"one more time" som är näst sista spåret på första sidan får mig att tänka lite på queen av någon anledning.
När "a dream in every home" har klingat ut och sjunkit in och man har rest sig och bytt sida på skivan (glöm inte borsta av dammet innan ni lägger på nålen) så börjar då andra sidan:
Återigen deklareras rockbudskapet med "the hand that rocks the cradle" som följs av "The king of hearts" vilken är en höjdpunkt som ska spelas HÖGT!! En riktig så kallad "power-ballad" som verkligen går rakt in i själen rent musikaliskt samt ser till att eventuella baselement får jobba ordentligt. Så ska en baskagge låta enligt mig
"all our dreams are sold" är en annan mycket bra låt som följer upp the king of hearts och är lite aggressivare och snabbare.
Sedan följer en övergång till ren glädjerock på slutet av skivan med "learn to fly" som leder till "the pursuit of happiness" som avslutar skivan på ett storartat sätt.
För det facila priset av 20 kronor så är denna skivan inget annat än ett monsterkap för dom som gillar klassisk rock.
//Håkan
