
Caprice CAP 217 67
Det är musik för cello och piano av Britten, Ligeti och Brahms. Britten-sonaten är från 1961 och svänger fantastiskt härligt! Jag skulle gissa att detta kan tilltala lyssnare av alla slag, även de som ryggar tillbaka för instrumentkombinationen.
Ligeti, som har vunnit polarpriset, bidrar med en tvåsatsig sonat för cello solo. Den påbörjades 1948 men uruppfördes inte förrän 1983. Detta är litet tyngre musik än Britten, förstås, men ändå rätt lättillgänglig musik.
Sista delen är ett av mina favoritsycken, Brahms E-mollsonat. Ett härligt romantiskt verk med många vackra melodier. Jag hoppas att alla får höra detta stycke någon gång! Jag har noterna i skåpet och lovat mig själv (och min hustru) att ge mig på åtminstone första satsen. Men håll inte andan under tiden!
Som ni förstår så gillar jag skivan! Att den låter i mina öron helt perfekt gör ju inte saken sämre. Just nu lyssnnar jag på högtalare, men i går kväll lyssnade jag i mina HD600:or, inte fy skam det heller!
(Nu blev det Brahms, jäklar va bra den är!)