perstromgren skrev:Jag förstår aldrig när något är dåligt, eller bra, för den delen.
Jag känner helt klart igen mig i detta. När jag var yngre så blev den första inspelning jag hörde av ett verk ofta min referens; "det är så det skall låta" och att jag tenderade att reta mig på när andra tolkningar lät "fel" (=annorlunda). Oavsett vilka som ansåg bättre eller sämre.
Nu när jag blivit något äldre, uppskattar jag ofta olika saker i olika tolkningar. Men jag har upptäckt att ibland lyckas musiken inte gripa tag i mig ordentligt. Och så plötsligt hör jag en tolkning som går rätt in.
Ett exempel är Beethovens symfonier där jag haft några stycken på billighetsskivor med relativt okända dirigenter och orkestrar. Och jag tyckte alltid att Beethoven var rätt tråkig. Så plötsligt köpte jag Karajans tolkning från 1963 med Berliner filharmonikerna. Och plötsligt insåg jag Beethovens storhet!
Men jag kan inte avgöra om det handlar om bättre-sämre, eller bara om min personliga smak...
Hälsn. Michael