Jag har sytt en toile och slaffsat dit första omgången papier maché i något som ska bli en provdocka allt medan
Agati Kristi underhållit mig.
Agata Kristi är/var ett besynnerligt ryskt band med bröderna Gleb och vadim Samojlov som drivande. Musikstilen är .... schizofren. Det är ömsom ashårt, ömsom smekande .. när det blir det aldrig, men diskodunk, techno, ibalnd vals, tango ... och väldigt publikfriande. Texterna är ibland nattsvarta, ofta lätt humoristiska och ibland rena nonsenssaker. Gruppen fick lite skit för textraden "jag är optimist, jag är optimist, jag är heterosexualist", men de förklarde det rimmade bara så bra. När vi bodde "over there" noterade jag att de ofta spelade på klubbar och diskotek.
Nu har jag hunnit lyssna på:
Dva Karablja (Två fartyg) som är en remixversion av albumet Uragan (Orkan). Lite jobbigt men ändå lite kul.
Kovarstvo i lyobvi (Svek och Kärlek) - en tifdig Agata Kristi. Helknasig med tango och vals och som avslutas med Bessa me ...
Opium. Skivan inleds med Hally Gally Krishna ....

Här finns den fantastiska
Svart Måne med ett typiskt ryskt begrepp, nämligen motsägelsen. Man besjunger någon som har ett tvådelagt hjärta; ena halvan mjuk som gräs, den andra hård som sten. Kanske för att gruppen fick kritik för titeln, gav man sedan ut albumet
Heroin där man klart tog avstånd från droger och varnade (ungdomar) för att nånsin pröva på. Jag tror jag gav det albumet till min dotter för läääänge sedan.

Att bara prata med dem som tycker som en själv är grundreceptet för att bli riktigt dum i huvudet.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap