eljulio skrev:Bill50x skrev:Man kan vara kreativ utan att känna till gränserna, då är man gränslös
Men ska man bryta gränserna vid uppförandet vid ett middagsbord på en bättre middag måste man naturligtvis vara medveten om vad som är rätt eller fel. Så finns det dom som inte vet alls och då kan det gå i två riktningar, antingen spelar man på rätt strängar och anses som excentrisk - eller så slabbar man runt och anses som en slusk. Detsamma gäller musiken.
/ B
Men om man inte känner till några gränser, hur vet man då om man är kreativ? Jag förstår vad du menar, men medveten kreativitet är något annat för mig.
Hej Bill jag uppfattar dina text som en lek med ord och finner den rolig.
Eljulio, så här arbetar jag och har blivit lärd att öva:
När det gäller ett praktiskt övande så fungerar det dåligt att inte ha något man vill uppnå av den enkla anledningen att det finns så många faktorer som man kan ändra och som dessutom påverkar varandra. Jag föreslår inte en sådan väg då den inte leder tydligt framåt mot ett mål och blir därför svårt att reda ut om man uppnått någon bestående förändring då man troligtvis ändrar flera saker samtidigt.
Jag har redan nämnt hur man istället kan öva, men det var länge sedan så ett förtydligande är säkert på plats:
Jag övar alltid med ett tydligt mål när jag övar. Kanske att tonerna ska komma jämnare och mer precist, kanske arbeta med dynamiken eller t.ex. hur mycket tonerna ska röra sig inom en fras, hur de kan betonas för hörbarhetens skull i figurerna plus mycket mer. Detta blir då en bedömning som man använder sin musikaliska känsla att avgöra hur mycket man ska införa av just denna faktor för denna frasering. Här kommer då känslan in! Man önskar ju att musiken ska upplevas som känslosam, men även då planerad. Detta för att få någon som helst styrsel på alla faktorer och dessutom att kunna upprepa dom. Hur ska man kunna gå vidare med någonting om man inte kan upprepa det man tidigare kom fram till.
Det finns ett problem med detta arbetssätt då uttrycket riskerar att bli stelt, men man arbetar med olika sätt att frasera och känslan att något är för stelt, blir bara ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Så just det är inte i praktiken ett svårt problem.
Jag har tidigare talat mycket om harmonilära och kontrapunkt då jag funnit att de flesta har lite kännedom hur detta fungerar och påverkar musiken i praktiken. Men nu pekar jag på hur känslan kommer in i sammanhanget som en faktor som bestämmer hur mycket eller litet något ska påverka musiken. Jag har funnit precis som de lärare jag haft, att detta sätt att arbeta ger tydligare resultat än att enbart känna sig fram utan något direkt mål. Detta därför att det finns så många faktorer som påverkar hur något låter och man tappar lätt bort sig om man enbart använder sig av känslan. Det finns helt enkelt för lite tanke/intelligens.
Jag har nu kommit fram hur musiken kan komma fram genom en blandning av känsla och tanke. Här blir ens personliga känslighet direkt avgörande för resultatet eller läs begåvning.
Tänk på skillnaden mellan känsla respektive känslighet, samt tanke respektive intelligensen som styr tanken så att den får en betydelse och hänger samman. Att bara tänka vad som helst är inte en framkomlig väg. Alla människor hör dessutom inte allt eller tänker i både korta respektive långa fraser samtidigt. Det finns så mycket att lära och med vissa människor kan man säga mycket, med andra arbetar man långsammare.
Efter detta vill jag gå in på den högsta undervisningen som finns inom klassisk musik.
Mvh/Torrowitz