Sökes tips på solo-cello musik

[galder]

Här kan man lyssna på hela albumet Atomic - Helen Money, åtminstone 1ggr innan köpuppmaning.

https://helenmoney.bandcamp.com/

Köpte den själv i digitalt Wav-format.

[galder]

Detta album har spelats rätt mycket på senare tid: Boris Pergamenschikow, Violoncello Solo (Lutoslavski, Britton, Hindemith, Sheriff, Pendereckl). Släppt 2011-12.20 på Musikado Gmbh.
Tycker att det är bra "klang" i cellon, och intressant musik. Har fastnat för något i musiken i detta album helt enkelt.
Gillas (not so much) av katterna. Hanen (avataren) rör oroligt på sig under spelande, och brukar krypa ner i sovpåsen efter ett tag.
Det kan väl inte vara mina ombyggda högtalare som låter illa. Får hoppas bara att han inte är ett fan av musiken.

[galder]

Stötte på en cello-artist som är prisnominerad och klassiskt utbildad m.m. Som namnet antyder så är hon från Island.
Vissa stycken kan i mitt tycke benämnas som bra helt enkelt, medans andra är lite väl mycket avancerade, svåra, eller bara “väl mycket.
Men kan vara värt en lyssning i varje fall.
Finns både på https://gyda.bandcamp.com/ som Tidal. I varje fall det första och senaste albumet “Epicycle II”i Tidals fall.


Gylda Valtysdottir/Epicycle II

1. Unfold - Skúli Sverrisson
Gyda - Cello
Skúli Sverrisson - electric bass & farfisa
Arranged by Gyda & Skúli



2. Safe to Love - Ólöf Arnalds
Gyda - Voice & Cello
Arranged by Gyda
Lyrics by Ólöf Arnalds


3. Mikros - Anna Thorvaldsdóttir
Gyda - Cello

4. Morphogenesis - Úlfur Hansson & Gyda
Gyda - Cello
Úlfur - Elka Synthex, minimoog, H3000
& Custom Built Analog Synthesizer.
Written String Arrangements


5. Liquidity - Kjartan Sveinsson & Gyda
Gyda - Voice & Cello
Kjartan Sveinsson - Piano
Julian Sartorius - Drums
Aaron Roche - Guitar
Shahzad Ismaily - Bass
Lyrics by Gyda

6. Air to Breath - Daníel Bjarnason
Gyda - Cello

7. Evol Lamina - Jónsi
in collaboration with Gyda
Gyda - voice & cello
Jónsi - composition & processing



8. Octo - María Huld Markan Sigfúsdóttir
in collaboration with Gyda
Gyda - cello
Albert Finnbogason - moog drone


Produced by Gyda Valtysdottir aside from:
Evol Lamina produced by Jónsi
Safe to Love produced by Gyda & Jónsi

All track recorded by Albert Finnbogason aside from:
Morphogenesis by Úlfur Hansson
Liquidity by Birgir Jón Birgisson
Evol Lamina by Jónsi
additional recording on Air to Breath by Alex Somers

All tracks pre-mixed by Albert Finnbogason & Gyda aside from:
Evol Lamina mixed by Jónsi
Morphogenesis by Úlfur Hansson & Gyda

Final mixes by Jónsi & Gyda
Mastered by Sarah Register


Kanske ännu intressantare.
Fann även ett cello-stycke av Wolfgang Rihm, spelad av Benedict Klöckner. Stycke: über die linie.

Saxat från nedanstående text: “The sound is pure, raw and unaltered. Keeping the natural reverb of the cello in the space, post- production was kept to a minimum. Hardly anyone will get this close to a cellist during a performance than with this recording. You can hear Benedict Klöckner breathe as well as the bow touching the strings.”.
“The recording has a hyper realistic sound quality, which not only includes overtones and reverb but also presents the sound behind the sound. The quality of the sound is described by the composer Alexander Hawkings as “curiously claustrophobic”. The heavy confinement of the former Nazi bunker surrounds this recording.
“
Något testa anläggnings kapacitet med kanske? Mycket bra inspelning vad det låter. Och en del "stycken" . Accepterades även av katterna som fortsatte att sova lugnt när jag satte på detta stycke med, nåja normal nivå. (not).


https://christianlillinger.bandcamp.com ... -die-linie
Finns även på Tidal

Benedict Klöckner plays "Über die Linie" by Wolfgang Rihm

Wolfgang Rihm - Composition
Benedict Klöckner - Cello

„Über die Linie”

recorded by Benedict Klöckner is the first interpretation of Wolfgang Rihm’s ambitious cello piece. It was recorded on September 25th 2019 at a Bunker under the UFO studios in Berlin.
The composition deals with the crossing of a line, Linie, the mapping of the limits of what is possible on the instrument. Crossing over that line is musically embodied by the extreme dynamics and accentuation, the infinity of the line is
highlighted by beginning and ending in a void, as if had always been there.
It is specifically the complexity of the piece that attracted Benedict Klöckner to it. “’Über die Linie’ is one of the most demanding cello pieces that I know. When I asked the extraordinary cellist Heinrich Schiff for advice on the piece, he told me that he considered the work unplayable. That pushed me even more to dedicate my time to ‘Über die Linie’”, Klöckner explains.
The sound is pure, raw and unaltered. Keeping the natural reverb of the cello in the space, post- production was kept to a minimum. Hardly anyone will get this close to a cellist during a performance than with this recording. You can hear Benedict Klöckner breathe as well as the bow touching the strings. This production is a very personal journey through Rihm’s opus. Klöckner describes it like this: “I love what a tour de force the piece is. The emotions, the adrenalin of pushing your own limits, starting and ending in a void feels like a paraphrase of human existence.”
Klöckner’s interpretation of Rihm’s music lives by its great dynamic range. Effortlessly and with great commitment, Klöckner moves between powerful, loud parts and quiet, whispering sections. The cellist does not just seem to play his instrument but also the performance space itself. He reacts to the reverb, which informs his playing, in real-time. The sound of the room responds to each different touch of the bow on the strings.
The recording has a hyper realistic sound quality, which not only includes overtones and reverb but also presents the sound behind the sound. The quality of the sound is described by the composer Alexander Hawkings as “curiously claustrophobic”. The heavy confinement of the former Nazi bunker surrounds this recording.
The setting had been carefully chosen by the producers Christian Lillinger and Johannes Brecht for its unique acoustics. However, reclaiming the structure with what would have been described by the Nazis as “entartete Kunst”, degenerate art, played a big role too. Benedict Klöckner sees the setting as an important aspect of the recording: “This unusual recording room with its special acoustics created a magically sinister atmosphere. The setting fitted the mood of the piece perfectly, not least because it was a dark, extremely damp cellar of an industrial ruin far away from busy Berlin; a buzzing fly the only sound of life.”
The recording is presented as one track apart from the vinyl version due to obvious physical constraints. This is deliberate and was chosen to counter the fast-moving pop world with a production that deliberately pushes for a confrontation with the listener during the full-length of this piece. This helps to protect the integrity of the work.
--end
credits
released July 24, 2020

[Kralle]

Den här plattan återkommer jag ofta till på hög lyssningsvolym.
Inte solo cello iofs.
10-11 min in i första spåret kommer slagverk som jag brukar använda för utvärdering av basåtergivning.

20210301_145305.jpg (228.75 KiB) Visad 10604 gånger

[Amit]

Kass ljudkvalitet och varning för #religion (!) men om man hoppar direkt till 31' minuter och/eller till 39' minuter och 55" sekunder så kan man höra mig spela i en kyrka. Ok - på det hela taget. Men, som sagt, ljudkvaliteten lämnar en del i övrigt att önska. Vid 31' minuter börjar jag med en improvisation som går över i en psalm som går över i sarabanden ur G-dursviten för solo cello av Bach. Stycket vid 39' minuter och 55" sekunder är Après un rêve av Gabriel Fauré. Bonusmusik vid 1 timme och 1 minut.

https://fb.watch/4aVR2VsDQv/

Vad tycks om skägget!?

[galder]

Applåd! Kom på senare att sådana saknades p.g.a. Corona-tider, med livesändning utan besökare på plats.
"Inledningen" vid 31 minuter var ett intensivt stycke, med ihållande toner. Hade inslag av Mellanöstern rytmer om än svagt, uppfattade jag det som? Sedan kände jag igen Bach-stycket. En distingerad herre, visade även i slutet att han har sångröst. Kul att ta del av, tack.
Minns inte vilket stycke, men vid ett tillfälle såg du ut som om du rycktes med av musiken, med lite kroppsrörelser, eller om det kanske berodde att det var ett svårt stycke, där du spelade långt ned på cellons "hals".

[Amit]

Tack-o-bock!
... någon orientalisk slinga kan ha slunkit mellan fingrarna.
Och jo, man rycks ju med av musiken ibland.
/Amit

[Almen]

Vad tycks om skägget!?

Jättefint!

Och jättefint spelat och sjunget!

[galder]

Klassiskt världsvant, nochalant häng på pianot vid sångframförandet noterades.

[galder]

Världens bredaste cello!

Saxat från Strad recensionen nedan.

”The close recording in a church acoustic results in an intimate and very direct experience.”.
”La Marca having recorded all the parts individually ...”.

Angående rubriken.
Jag har skummat igenom några trådar där det nämns stereosystemfel. Det nämns lite olika saker angående detta, t.ex. att det behövs en central högtalare.
Kom att tänka på detta då jag lyssnade på albumet Cello 360, och jag där tyckte att cellon hördes som att den var lika bred som avståndet mellan högtalarna. Ungefär som om att ljudet endast kom från högtalarelementen utan upplevelsen av något annat ljud, ljudbild, emellan högtalarna.
Kanske har något med hur inspelningen är uppdelad mellan kanalerna? Så tycker jag inte att det brukar låta annars med annan musik. Även annan solocello inspelningar. Eller inbillade jag mig bara. Har inte lyssnat igenom albumet mer än ett par gånger.


Annars angående albumet i sig: Tycker att inspelningen är riktigt detaljrik så att man får en riktigt bra närvarokänsla, då man förutom lådljud (från La Marca’s 1856 Vuillaume cello, alltså inte från mina högtalare) hör detaljer från Larsen-stråken ”reklam ” */. Stör mig lite på blandningen av låtmaterialet. En salig blandning, inte så lyckat enligt mig. Riktigt vackra partier inledningsvis, sedan pop och experimentell musik. Får väl köpa albumet och skilja ut de olika styckena från varandra. Två album till priset av ett




The Strad Issue: February 2021
Description: Imaginative and varied recital that takes in the gamut of solo cello repertoire
Musicians: Christian-Pierre La Marca (cello)
Works: Music by Sainte-Colombe, Dowland, Marais, Rameau, Telemann, Purcell, Grieg, Casals, Ligeti, Dutilleux, Sollima, Chaplin, Lennon/McCartney, Escaich and La Marca
Catalogue number: NAÏVE V7260

CELLO 360

Recorded in the summer of 2020, this solo album was the ideal lockdown project for La Marca, newly signed up by the Naïve label after a stint with Sony Classical. The French cellist has effectively juxtaposed pieces from the early days of string writing for viola da gamba and cello with more contemporary music for unaccompanied cello, plus a few personal pop and film favourites. Only two pieces feature from the intervening years, Solveig’s Song and Casals’ Song of the Birds, both performed in La Marca’s own imaginative, quasi-improvisational arrangements. The close recording in a church acoustic results in an intimate and very direct experience.

This does not always sound like a solo album – several of the tracks are polyphonic, La Marca having recorded all the parts individually. In Dowland’s Lachrimae antiquae the overlaying of the six voices results in a tautly focused, compelling track.

Both Thierry Escaich’s powerful Cantus and Dutilleux’s Trois strophes exploit the eloquent low sonorities of La Marca’s 1856 Vuillaume cello and receive compelling performances. In Ligeti’s Sonata, La Marca communicates both Romantic longing and skittish contrasts, and the electronic soundscape of La Marca’s own Timeless, a collaboration with the 1163 collective, brings the music right up to the present.

JANET BANKS

Christian-Pierre La Marca: Cello 360 | Review | The Strad



En välrenomerad yngling som det ser ut.
*/
Christian-Pierre La Marca Cellist. A Larsen Strings Performing Artist.


He plays a unique golden period Jean-Baptiste Vuillaume cello (1856). The Vocation Foundation allows him to play a rare Jacob Eury cello bow (1825). He plays a unique golden period Jean-Baptiste Vuillaume cello (1856). The Vocation Foundation allows him to play a rare Jacob Eury cello bow (1825). Christian-Pierre performs exclusively with Larsen Strings.



Christian-Pierre La Marca – cellist (christianpierrelamarca.com)

[goat76]

Världens bredaste cello!

Saxat från Strad recensionen nedan.

”The close recording in a church acoustic results in an intimate and very direct experience.”.
”La Marca having recorded all the parts individually ...”.

Angående rubriken.
Jag har skummat igenom några trådar där det nämns stereosystemfel. Det nämns lite olika saker angående detta, t.ex. att det behövs en central högtalare.
Kom att tänka på detta då jag lyssnade på albumet Cello 360, och jag där tyckte att cellon hördes som att den var lika bred som avståndet mellan högtalarna. Ungefär som om att ljudet endast kom från högtalarelementen utan upplevelsen av något annat ljud, ljudbild, emellan högtalarna.
Kanske har något med hur inspelningen är uppdelad mellan kanalerna? Så tycker jag inte att det brukar låta annars med annan musik. Även annan solocello inspelningar. Eller inbillade jag mig bara. Har inte lyssnat igenom albumet mer än ett par gånger.


Annars angående albumet i sig: Tycker att inspelningen är riktigt detaljrik så att man får en riktigt bra närvarokänsla, då man förutom lådljud (från La Marca’s 1856 Vuillaume cello, alltså inte från mina högtalare) hör detaljer från Larsen-stråken ”reklam ” */. Stör mig lite på blandningen av låtmaterialet. En salig blandning, inte så lyckat enligt mig. Riktigt vackra partier inledningsvis, sedan pop och experimentell musik. Får väl köpa albumet och skilja ut de olika styckena från varandra. Två album till priset av ett




The Strad Issue: February 2021
Description: Imaginative and varied recital that takes in the gamut of solo cello repertoire
Musicians: Christian-Pierre La Marca (cello)
Works: Music by Sainte-Colombe, Dowland, Marais, Rameau, Telemann, Purcell, Grieg, Casals, Ligeti, Dutilleux, Sollima, Chaplin, Lennon/McCartney, Escaich and La Marca
Catalogue number: NAÏVE V7260

CELLO 360

Recorded in the summer of 2020, this solo album was the ideal lockdown project for La Marca, newly signed up by the Naïve label after a stint with Sony Classical. The French cellist has effectively juxtaposed pieces from the early days of string writing for viola da gamba and cello with more contemporary music for unaccompanied cello, plus a few personal pop and film favourites. Only two pieces feature from the intervening years, Solveig’s Song and Casals’ Song of the Birds, both performed in La Marca’s own imaginative, quasi-improvisational arrangements. The close recording in a church acoustic results in an intimate and very direct experience.

This does not always sound like a solo album – several of the tracks are polyphonic, La Marca having recorded all the parts individually. In Dowland’s Lachrimae antiquae the overlaying of the six voices results in a tautly focused, compelling track.

Both Thierry Escaich’s powerful Cantus and Dutilleux’s Trois strophes exploit the eloquent low sonorities of La Marca’s 1856 Vuillaume cello and receive compelling performances. In Ligeti’s Sonata, La Marca communicates both Romantic longing and skittish contrasts, and the electronic soundscape of La Marca’s own Timeless, a collaboration with the 1163 collective, brings the music right up to the present.

JANET BANKS

Christian-Pierre La Marca: Cello 360 | Review | The Strad



En välrenomerad yngling som det ser ut.
*/
Christian-Pierre La Marca Cellist. A Larsen Strings Performing Artist.


He plays a unique golden period Jean-Baptiste Vuillaume cello (1856). The Vocation Foundation allows him to play a rare Jacob Eury cello bow (1825). He plays a unique golden period Jean-Baptiste Vuillaume cello (1856). The Vocation Foundation allows him to play a rare Jacob Eury cello bow (1825). Christian-Pierre performs exclusively with Larsen Strings.



Christian-Pierre La Marca – cellist (christianpierrelamarca.com)

Det är inte ett stereosystemfel du hör, det är bara så låtarna är mixade.

Om du tittar på bilden nedan så ser man att minst 5 mikrofoner (både i mono- och stereo) har används och dessa har säkerligen används i olika grad och panoreringar från låt till låt. I flera av låtarna har La Marca dessutom spelat in flera delar separat som sedan mixats ihop, därav kan det finnas separata spår panorerade lite olika över stereofältet utöver de individuella mikrofonernas panoreringar.

CELLO 360.png (328.33 KiB) Visad 10302 gånger

Jag hör ganska tydligt en mono-mikrofon panorerad till mitten av ljudfältet utöver den breda stereo-upptagningen på flera av låtarna, men det är mycket möjligt att någon av låtarna har betydligt mer dos av stereo-mikrofonerna.
Är det i någon specifik låt som du saknar mittpanorerade ljudinslag?

Kanske har du en större lyssningstriangel än vad dina högtalare klarar av, hur brett mellanrumhar du mellan dem?

.

[galder]

Fin och intressant analys. Får återkomma med svar.

[galder]

Som jag skrev ”avslutningsvis”:
”Eller inbillade jag mig bara. Har inte lyssnat igenom albumet mer än ett par gånger.”

Lyssnade lite idag också. Tycker fortfarande att musiken ligger lite mer ut åt sidorna, än t.ex. inspelningen av en bit ovan nämnda Benedict Kloeckner; Wolfgang Rihm: Uber die linie, som jag tycker inte verkar vara lika brett inspelad. Kanske är det som du själv var inne på att Christian-Pierre’s musik har lite mer bred stereoupptagning, aningen högre nivå åt sidorna, för visst hör jag detaljer i centrum. Handlar nog lite om hur instrumentet förväntades framträda i ljudbilden? Som vid orkesterinspelningar, där man kan härleda olika instrument till specifika platser i ljudbilden. Blir lite konstigt om ljudet från en cello börjar i ena högtalaren för att sedan sluta i den andra högtalaren. Tycker t.ex. att Trois strophes sur le nom de sacher: III Vivace har lite bättre (mindre bred stereoupptagning) än de inledande styckena.

Angående mina högtalare så är de av Ortho Akustisk konstruktion (sort of), alltså lider de inte av stereosystemfel i den grad som andra högtalare. I övrigt så mäter de hyfsat rakt (1m inom ca +- 1.5dB). Även i samtliga riktningar, och även vid sammanräknad, summerad dito. LTAS-mätning på 3m är rak, (men faller i de högsta frekvenserna). Jag har ju inte ändrat på grundkonstruktionen, så förbättringspotential finns. Om man skall vara petig så finns det en inbyggd dämpning mellan 2 – 4kHz, och det sedvanliga rumsexiteringen i lägre register. Avståndet mellan högtalarna är C – C 2.5m. Noga uträknat i förhållande till lyssningsplatsen, och sidoavstånd. Har t.o.m. utökat dämpningen av 1’a väggreflexen, för mindre interferens av direktljudet. Har ju även nyligen köpt en helt ny anläggning, vilket kanske i någon mån inverkar på upplevelsen som mindre förlåtande?

LTAS 3m (gammal mätning)



Intressant bild du fick fram. Kul att se hur de sätter upp en inspelning.

[goat76]

Nu har jag aldrig lyssnat på Larsen L8 så följande är lite spekulerande från min sida.

Kanske är 2,5 meters mellanrum ett för stort avstånd mellan högtalarna vilket möjligtvis skapar ett ganska tydligt "hål i mitten" vilket orsakar att du upplever en allt för stor separation mellan kanalerna? Kanske kan du testat om du upplever samma problem med albumet om du minskar hela lyssningstriangeln stegvis för att hitta ett mellanrum som skapar mer homogenitet för det mittpanorerade ljudet?



Det jag upplever i min lyssning om man tar första tonerna i första låten som exempel, är att de lite mer kraftigt spelade tonerna låter relativt distinkta i mittpanoreringen, vilket antagligen orsakas av det något kortare avståndet till mono-mikrofonen vilket gör att ljudtrycket relativt sett blir starkare än det ljud som nås av de huvudsakliga stereomikrofonerna som satts upp sisådär 40 cm längre ifrån cellon. Däremot när de mindre transientrika, mer utdragna och "försiktigt" spelade tonerna ljuder så uppfattas ljudtrycket relativt sett jämnas ut mellan mono-mikrofonen och stereo-mikrofonerna, och ljudet uppfattas då som mindre lättplacerat och cellon upplevs då ungefär lika bred som hela stereofältet.

Antagligen finns det ytterligare mikrofoner placerade på längre avstånd för att fånga rumsljudet i kyrkan, och kanske lite reverb...


Gick ovanstående försök till beskrivning att förstå?
Jag tycker iallafall att de lyckats bra med att fånga ett intimt nära ljud blandat med lokalens luftighet.

[galder]

Placeringen av högtalarna är noga utvärderad via test. Direktljudsvinkeln är uppmätt upp till 2.5m och uppvisar samma kurva som för kortare avstånd. Hela energikurvan LTAS mäter rakt vid 3m. Flyttar jag ihop högtalarna är det enda som sker att lyssningsavståndet blir kortare. Direktljudsvinkeln är varken on axis, eller rakt fram.

Jag skall försöka lyssna hur jag upplever ljudet i förhållande till din beskrivning. Den var glasklar och mycket bra formulerad. (Men...)

Första delen låter rimlig sett ur ljudtryckssammanhang. Men andra stycket: "Däremot när de mindre transientrika, mer utdragna och "försiktigt" spelade tonerna ljuder så uppfattas ljudtrycket relativt sett jämnas ut mellan mono-mikrofonen och stereo-mikrofonerna, och ljudet uppfattas då som mindre lättplacerat och cellon upplevs då ungefär lika bred som hela stereofältet." har jag svårt att ta till mig. För mig låter det inte rimligt att så skulle vara fallet. Ljudtrycksskillnaden borde väl vara lika oavsett styrka?
Men som sagt, jag skall lyssna efter hur du beskrev det.
Återkommer.

[goat76]

Placeringen av högtalarna är noga utvärderad via test. Direktljudsvinkeln är uppmätt upp till 2.5m och uppvisar samma kurva som för kortare avstånd. Hela energikurvan LTAS mäter rakt vid 3m. Flyttar jag ihop högtalarna är det enda som sker att lyssningsavståndet blir kortare. Direktljudsvinkeln är varken on axis, eller rakt fram.

Jag skall försöka lyssna hur jag upplever ljudet i förhållande till din beskrivning. Den var glasklar och mycket bra formulerad. (Men...)

Första delen låter rimlig sett ur ljudtryckssammanhang. Men andra stycket: "Däremot när de mindre transientrika, mer utdragna och "försiktigt" spelade tonerna ljuder så uppfattas ljudtrycket relativt sett jämnas ut mellan mono-mikrofonen och stereo-mikrofonerna, och ljudet uppfattas då som mindre lättplacerat och cellon upplevs då ungefär lika bred som hela stereofältet." har jag svårt att ta till mig. För mig låter det inte rimligt att så skulle vara fallet. Ljudtrycksskillnaden borde väl vara lika oavsett styrka?
Men som sagt, jag skall lyssna efter hur du beskrev det.
Återkommer.

Ja, det där med ljudtryck var nog en felformulering, den rätta beskrivningen är nog mer att transienternas styrka avtar mer med det ökade avståndet, och när mono-mikrofonen och stereo-mikrofonerna är mixade med likartad ljudstyrka så märker man lättare av mono-mikrofonens placering i ljudbilden när mer transient-starka toner spelas, antingen genom mer attack i stråkrörelsen eller i mer "skorrande" bastoner.

Om bilden visar den riktiga mikrofonuppställning under inspelningen av Cello 360 så är mono-mikrofonen ca 50 centimeter från cellon, medans det mer rumsliga stereo-mikrofonerna är på ungefär 90 centimeters avstånd, det ger ganska stora skillnader för transienternas styrka.

Det blir lite som när någon talar relativt nära ditt öra och ljudstyrkan upplevs variera obehagligt mycket, men om personen istället ökar avståndet lite mer och talar på precis samma sätt så upplevs ljudstyrkan som mer jämn.

Kanske blev det en mer korrekt och mer lättförstådd beskrivning?

[galder]

Jag köpte albumet idag. Det följde med en PDF innehållande en intervju av Interview by Claire Boisteau, 5 August 2020. Jag lade upp denna under länken nedan om nu någon skulle vara intresserad. Väldigt intressant redogörelse av Cristian-Pierre La Marca. Jag själv tycker att valda stycken (utom då de moderna. I varje fall för stunden) är riktigt bra och intressanta. Men det en stor besvikelse; nämligen att jag körde albumet i Masvis, och resultatet där är under all kritik. Se nedan. Får återkomma med lyssningsintrycken diskuterade i inlägg ovan. Just nu känns det sådär.


https://web.tresorit.com/l/LkfKd#j7gqUAj19dqWxNa1_Xr50w

Använda mikrofoner vid inspelningen
Spår 1 – 16 Microphones Neumann KM133D, DPA 4041-SP, Schoeps v4U
Spår 17 – 19 Microphones 4006A DPA & U47


Albumets spår
Christian-Pierre La Marca – Cello 360

monsieur de sainte-colombe, le fils c.1660-1720
1 prelude X:XVII in e minor | Suite no.4 in e minor 3’20
john dowland 1563-1626

2 lachrimae antiquae | Lachrimae or Seaven Teares 2’51
marin marais 1656-1728

3 les folies d’espagne | Deuxième Livre de pièces de viole 5’27
jean-philippe rameau 1683-1764

4 les sauvages | Nouvelles Suites de pièces de clavecin 2’26
pablo casals 1876-1973

5 el cant dels ocells 3’20
henri dutilleux 1916-2013
trois strophes sur le nom de SACHER

6 Un poco indeciso 3’56

7 Andante sostenuto 3’05

8 Vivace 3’05
henry purcell 1659-95

9 dido’s lament | Dido and Aeneas 3’10
györgy ligeti 1923-2006
sonata for solo cello

10 Dialogo 4’27

11 Capriccio 4’24
marin marais 1656-1728

12 les voix humaines | Deuxième Livre de pièces de viole 4’37
georg philipp telemann 1681-1767

13 allegro vivace | Sonata for viola da gamba TWV 40:1 1’48
thierry escaich b.1965

14 cantus I 12’36
edvard grieg 1843-1907

15 chanson de solveig | Peer Gynt 4’35
giovanni sollima b.1962

16 lamentatio 4’52
charles chaplin 1889-1977


Masvis


Tog bort länken här till det felaktiga resultatet med Masvis mjukvara ver. 1.2 kompabilitetsproblem?
Se korrekt resultat ett par inlägg ner.

[goat76]

Hur fan kan spåren se ut så där, det måste väl blivit något fel i MasVis-analysen?

Låter de köpta filerna likadant som den streamade versionen?

[galder]

Jag funderade också om något har blivit galet, men vetetusan i sådana fall vad. Masvis fungerar inte under senaste win versionen?
Nope, har inte hunnit lyssna på köpt version än. Men det kan väl knappast skilja sig åt mellan streamat och nedladdat?

[goat76]

Jag funderade också om något har blivit galet, men vetetusan i sådana fall vad. Masvis fungerar inte under senaste win versionen?
Nope, har inte hunnit lyssna på köpt version än. Men det kan väl knappast skilja sig åt mellan streamat och nedladdat?

Nej, rimligtvis är det samma version. Hursomhelst, det kan omöjligen se ut så där, musiken har ju flertalet nästan helt tysta avbrott. Något fel har inträffat, testa online-versionen av MasVis. https://andreasarvidsson.github.io/MasvisOnline/

[galder]

Pust! Det såg bättre ut!
Andreasarvidsson har Sveriges största musiksamling, OM han sparar ner albumen som testas.

Då har man inte fel på öronen (hörseln) i varje fall.

Christian-Pierre La Marca - Cello 360

[goat76]

Nu ser det mer ut som man hade förväntat sig, annars hade jag blivit riktigt orolig över min hörsel.

[sammel]

Octave records PS audio har spelat in två album med Zuill Bailey där han spelar Bach cello suits.
Jag gillar skarpt. Det finns förlyssning på den länkade sidan.

https://www.psaudio.com/products/bach-cello-suites/

[galder]

Tack för tips sammel.
Skall vid tillfälle lyssna på Zuill Bailey. Bach cello suites fanns på Qobuz (utgåvan från 2010). Men som han uttalade sig så nämnde han att han har ett annat förhållningssätt till hur han nu efter 2020 års vila spelar. Så det är kanhända värt att titta efter den nya utgåvan ändå.

Hittade en gammal intervju med honom från -02.

https://web.archive.org/web/20121019110 ... bailey.htm


PSaudio's Pil McGowan har tydligen skrivit en bok om hur man når nya höjder i sitt musik lyssnande.

"...helps 2-channel audio rigs that sometimes sound more HiFi than live suddenly take on a level of musicality most audiophiles only wish they could achieve. Three dimensional sound..."

https://www.psaudio.com/products/the-audiophiles-guide/

Se under "The system" bilden där. Är detta den heliga graal han skriver om så, tja vad säger man...

[sammel]

Tack för infon om Bailey, hade inte koll på honom tidigare.

Se under "The system" bilden där. Är detta den heliga graal han skriver om så, tja vad säger man...

Ok det är så att jag gillar McGowan men är skeptisk till en del, det är ju affärer
Jag vet att Roger Gustavsson inte var så imponerad av hanns uppställning av högtalarna
i deras lyssningsrum 1. Har inte läst boken o ljudförbättring kommer nog inte göra, men
är intresserad av studion plus att jag tycker att han är duktig på att knyta kunnigt folk till sig.

[galder]

Jag har inte lyssnat på någon musik sedan början på Juli, p.g.a. infallande av sommarperiod. Lite andra nöjen har tagit upp min tid. Så detta inlägg tar inte upp något specifikt album.
Men i.o.m. ett intresse för cello, så tittade jag igenom följande persons videor.
Hans ”Enke” Zentgraf Tydligen utbildad på The Juilliard School, New York, Master of Arts (MA)
Cello Academy Online Cello Lessons | Learn Cello https://www.cello-academy.com/
vilket var både intressant och lärorikt. Definitivt mer komplext än man kanske tror att lära sig och spela cello. Slår nog de tankarna ur hågen, vilka för en stund dök upp, till glädje för grannarna. Men skaffar kanske en cello som ett konstverk. Har hos en konstnär efterfrågat en tavla med en cello som huvudmotiv. Såg en serie på Amazon Prime (streamingtjänst) ”Mozart in the jungle”, vilken handlar om en symphoni i NY. https://www.imdb.com/title/tt3502172/
Serien är väl snarast en slags parodi, men ändå så får man en inblick på artistlivet och dess prövningar. Rätt intressant det med. Men det skulle nog ha varit mer av en dokumentärserie så hade det nog varit intressantare.
Ovan nämnda Enke har på sajten en mängd musik i mp3-format att ta del av.
Funderar på att testa att dra isär mina högtalare. De har ju en fast vinkel för direktljudet så för att flytta avståndet för sweet spot närmre sittplatsen så måste jag dra isär högtalarna, då ju nu sweet spot punkten korsar ca 50cm framför där jag nu sitter, enligt vad som är brukligt för OA-högtalare, som jag har förstått det. Tänkte även testa att plugga igen basreflexportarna, för att sänka basnivån nedre mellanregistret en aning. Skulle i.o.f.s. också behöva göra lite nya mätningar i samband med detta. Då även en viss ommöblering i rummet har skett.

[galder]

Kikade lite efter cello musik i Qobuz. Fann David Darling. En minnessida då han gick bort i år.

David Darling

Sparade ner länken till följande album för senare lyssning. Fann inledningsspåret Darkwood 1 intressant, i övrigt lite väl släpigt kanske. Mer likt filmmusik e.dyl. Mwn kanske låten Choral var rätt bra också. Detta efter en genomlyssning. Det krävs kanske fler lyssningar för att höra mer detaljer m.m.

Några länkar till albumet.

DAVID DARLING - Cello (jazzviews.net)

David Darling - Cello (1992) (isrbx.net)


Såg att ett album var betitlat Dark wood. Tänkte på låten Darkwood 1 nämnd ovan. Tyckte att detta album var mer i min smak.

Länk till detta album.

Dark Wood - Wikipedia

AllMusic Review by Rick Anderson [-]
It's hard to know just what to call this music. Is it classical? Pop? Some extremely pleasant strain of the avant-garde? David Darling is a cellist, and on Dark Wood he plays all the parts, multitracking himself playing in various registers and alternating between bowing and pizzicato techniques. The program consists of four suites, titled "Darkwood IV" through "Darkwood VII." (One would like to think that somewhere there exist "Darkwood I-III" and perhaps "VIII-X," but it's hard to give Darling the benefit of the doubt when, in place of any explanatory notes, the insert pamphlet contains a Gerry Lopez short story. This is not a man afraid of seeming pretentious.) However mannered the presentation may be, though, this music is really stunning. All of it moves slowly, like a dark cloud formation, as spare lines pile up on one other and pizzicato sections nudge up against long, sustained tones. "Dawn" and "New Morning," which are virtually identical compositions, bracket the program, and they are the loveliest tracks of all; where pieces like "Returning" and "Searching" hover in a sort of harmonic stasis, "Dawn" and "New Morning" move deliberately and gently through a definite chord progression, and the effect is almost cathartic. Highly recommended.

[galder]

Kämpandet fortgår med att hitta solo cellomusik som faller mig i smaken. Jag har försökt att lyssna igenom de olika perioderna och kom väl fram till att jag fastnade mest för, tyckte mest om, de moderna kompositörerna. Men kan ändå lyssna till andra perioders musik också utan att grina illa. Men något jag inte förstår musikaliskt är sträng knäppandet, varför. Ett stycke jag hörde med cello i ett orkesterframträdande var att strängknäppandet efterliknade ljud som orkestern åstadkom med förskjutning, så kompositörer har nog någon avsikt med detta bortom min förståelse.
Lyssnade idag på ”Britten - The Complete Suites for Solo Cello” med Torleif Thedéen. Noterade på omslaget texten ”A BIS original dynamics recording”. Blev lite nyfiken på detta, om det handlar om inspelningar där de har lagt manken till för bättre ljud, gick funderingarna. Öppnar man albumet på [url]BIS Records - Britten - The Complete Suites for Solo Cello[/url]
Så står där också något om ”Penguin Guide”; 3 stars; Fono Forum: outstanding.
Slog upp Penguin Guide: Wiki: [url]The Penguin Guide to Recorded Classical Music - Wikipedia[/url]

De graderade sin bedömning efter en tregradig skala, vilken också kunde innehålla vissa reservationer:
*** "An outstanding performance and recording in every way."
** "A good performance and recording of today's normal high standard."
* "A fair performance, reasonably well or well recorded."

Torleif Thedéens tolkning av nämnda Brittens verk ovan gav omdömet:
*** "An outstanding performance and recording in every way."
Det är i varje fall vad de kom fram till. Jag har inte kvalifikationer att bedöma detta, men tycker att det låter riktigt bra. Lade till lite mer musik med Torleif Thedéen då han verkar vara ytterst kompetent cellist, och svensk dessutom.
Finns kanske fler som bedömer klassiska inspelningar, lite mer up to date?
Men för att återgå till BIS; vad anser ni om inspelningarna? Är de så speciella, bra inspelade?
I vilket fall så får det bli en källa då man bl.a. kunde söka på instrument, artist m.m.

Vete tusan varför utl-länkarna ovan inte blev korrekt/fungerar

[galder]

Lyssnade häromdagen på Torleif Thedèen - Bach och Britten från Bis. Tycker att Bis inspelningar är enastående bra inspelade. Tittade därefter efter lite mer inspelningar och hittade kompositören Tommie Haglund’s Flaminis aura, cellist Ernst Simon Glaser. Lite omväxling med cello konsert. Lät inte alls så tokigt, oavsett att Tommie kallade sin musik för konstmusik. Om det gällde alla kompositioner låter jag dock vara osagt. Tommie Haglund har tydligen också ett stycke för cello: Cielo notturno. Tyvärr så fanns det stycket inte på Qobuz, så jag får leta upp det någon annanstans. Lade till en del annan cello-musik från Qobuz att lyssna igenom.

Frans Helmersson – Crumb/Hindemitrh/Kodaly/Sallinen: Works for solo cello; The solitary cello

Oren Shevlin – The solitary cello

Andrei Ionita – Oblique strategies

Mime Yamahiro-Brinkmann – Cello rising

Kokkola quartet – Evocations

Anna Maria Niemiec – Sacher variation for solo cello

Jan Kalinowski – Polish cello music

Gavriel Lipkind – Ligeti: Sonata for cello solo

Inbal Segev – Anna Clyne: Dance – Edvard Elgar:Cello concerto

[galder]

Har fått några förslag från Qobuz på sista tiden (veckvis som det verkar) med cello-musik.

”Gaspar Claus' first solo album is long overdue! Over the past fifteen years, the cellist has travelled, met and collaborated with many great artists from a multitude of backgrounds: from his father Pedro Soler to Barbara Carlotti, from Rone to Bryce Dessner. With all these influences under his belt, all that remained was for the musician to find the best possible home for the release of Tancade: the label InFiné. It's an eminently personal album as this is first time Gaspar Claus has been out on his own.”

”Let the Solem Quartet seduce you on a musical, transcendent journey! From composers of the Baroque to the present, the string quartet presents to us on their debut album The Four Quarters a unique program, placed somewhere between contemporary art and traditional sounds.”

Tyvärr, så måste jag säga att ingen av dessa föll mig i smaken. Men får avvakta nytt förslag under nästa vecka. Någon gång träffar de väl rätt.

Har annars lyssnat på Anssi Karttunen – 20th century solo cello, Och kanske hellre ändå Frans Helmersson – The solitary cello ”Cello music from the twentieth century”, (BIS-inspelning).

förutom Thedéen då förståss.