En funk-tråd! Varför har jag missat den?!
Clinton och Collins är utomordentligt intelligenta vad gäller att väva ihop harmonier och att göra snygga bryt.
Deras smarta sinne för alla de roliga detaljerna är också värt en eloge.
Jag har bara hört en annan man, som verkar visa samma intresse för utsmycknings-detaljer: Peps Persson.
En del funk blir tyvärr aldrig mer än klass B, enligt mig.
Tex när Landegren eller Little Mike kör sina grejor.
Det är alls inte dåligt, men det låter så pretentiöst och lite "vi vill också", liksom.
Clinton och Collins har det i blodet, och spelar fullständigt oansträngt och utan trist prestige!
Tyvärr är den här musiken mest ett minne från sjutti-åttitalet för mej.
Idag äger jag bara en best-of med respektive gube.
Hancock får till det emellanåt, men han är bättre på annat.
Lyssna dock på detta intro
http://www.youtube.com/watch?v=Bd6zF4O-5K8
Karln brukar emellanåt lätt bli lite långdragen.
Scott Heron hade jag en LP med. Men jag blev lite besviken, han snackade ju bara... För mycket budskap och för lite smartness.
Start me up på nytt, proszem panstwo!
(Det sista skall föreställa nåtslax polska: "snälla herrskap", typ.)
)
