Nu kommer min lista över 2007 bästa skivor.
Jag har valt att lista dom skivorna som jag anser är mellan 8-10 i betyg (det vill säga 4-5 på en 1-5 skala) i bokstavsordning. Det är toppen och endast mycket bra skivor hamnar med på den listan. 8 är mycket bra och 10 är mästerverk. Har försökt hittat någon bra youtube video till alla men ett fåtal hitta jag inte eller så hann jag inte med.
En väldigt intressant sak är att nästan ALLA av dessa skivor finns utgivna på vinyl!
Över 200 olika skivor har jag lyssnat på och av dessa så har jag fastnat för dom här:
10 poäng
Blackfield - II
Det var inte via Steven Wilson huvudgrupp han knocka mig i år med utan sidoprojektet han har med Aviv Geffen, Blackfield. Att lyssna på Blackfields andra skiva ger samma känsla som när man precis blivit kär. Man blir upprymd, drömsk och får en känsla i kroppen att det är underbart att leva. Som när jag hör låten "1000 People", så är det konstant gåshud, för det är så magisk bra.
Sen kommer "Miss U" och man blir totalt knockad av alla porlande känslor i kroppen. Refrängen är så otroligt bra. Så fortsätter det hela först A sidan och man inser hur bra musik kan påverka ens känslor. Den korta pausen vid sidbytet får kroppen att lugna sig lite, men endast ett kort tag för sen kommer mästerverket "Epidemic" och slår bort fötterna för mig igen och så fortsätter det till skivan är slut. Detta är, damer och herrar, ett magnifikt verk utan brister och som kommer att leva vidare för evigt som en klassiker. Det är full pott, utan att blinka. Vinylen har utvik. KÖP!
http://www.youtube.com/watch?v=mnXIcANJYpU
Dödheimsgard - Supervillain Outcast
Det tog Dödheimsgard, eller DHG som dom verkar vilja kalla sig nu för tiden, 8 år att göra en uppföljare på den helt otroliga "666 International", men när den väl kommer så är den värd all den långa väntan. För vilken otrolig uppföljare! Från underbara introt "Dushman" till sista låten "21st Century Devil" så är det en underbar färd genom den avant-garde black metal dom starta på 666 International och fulländade på Supervillain Outcast.
Istället för simpla och enformiga låtar, som mycket black metal är och som funkar kanonnär det är bra gjort (Burzum) så är detta en sprudlande blandning av stilar och infall. Ibland väldigt snabbt, hårt och ibland elektroniskt och lugnt. Sången är väldigt varierad, aldrig enformig och verkligen lyfter låtarna.
Skivan kan vara svår att ta till sig dom första lyssningarna men om man ger den en chans så blir man rikligt belönad i slutändan.
http://www.youtube.com/watch?v=mQndW6eBlLM
Kent - Tillbaka till samtiden
Det var nog många som undra hur Kent skulle följa upp den helt otroliga "Du & jag döden", kanske dom själva också undra hur dom skulle göra det. Oavsett hur dom tänkte så lyckades dom göra det och till och med göra den bästa skivan i deras karriär! Flera fans kanske ogillade det nya "depechiga" soundet på TTS, medans jag älskar det och tycker det verkligen var dax med en rejäl brytning mot tidigare skivor. Inte för att dom är dåliga, dom är inte ens helt lika varandra, men jag tyckte man kunde höra lite väl många liknelser mellan dom för längta efter en helt nytt sound. Vilka låtar sen. Finns inte en enda svag låt så det blir självklart fullpott.
http://www.youtube.com/watch?v=8k2RdYza8OQ
Liars - Liars
En av 2006 års bästa skivor var Liars "Drum's not dead", så dom hade mycket att leva upp till efter en sådan klassiker. Vad dom leverar är en helt unik blandning av noise, rock, metal, progressive, ja, det mesta. Skivan börjar med "Plaster Casts of Everything", en rockig låt med ett otroligt driv som gör det helt omöjligt att sitta still när man hör den. Det är rätt omöjligt att förklara denna skivan, bättre man lyssnar. Den har inte en enda svag låt, rakt igenom superlåtar och det kan inte bli något annat än ge Liars ännu en gång fullpott.
Mästerverk igen för ett av dom mest intressanta banden idag!
http://www.youtube.com/watch?v=kzZVvM8Dyzs
9,5
Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
När Arctic Monkeys slog igenom 2005 med den grymma singeln " "I Bet You Look Good on the Dancefloor" så fastna jag direkt för deras underbara lekfulla rock. När deras fullängdsskiva kom i början av 2006 så insåg jag att detta är inte bara ett one-hit wonder band. Skivan "Whatever People Say I Am, That's What I'm Not", var en riktigt höjdare. Att dom drygt ett år senare skulle släppa en ny skiva som var ännu bättre, trodde inte jag iaf. Men enligt mig så har senaste skivan, Favourite worst nightmare", både klart bättre toppar än föregående skivan och nivån är sjukt hög. Den är fylld med klassiker som "Teddy Picker", "This House Is a Circus", "505" mfl.
http://www.youtube.com/watch?v=BWHkR4O8cyc
Mayhem - Ordo Ad Chao
Mayhem är det mest klassiska norska black metalbanden som finns och dom är de mest hatade, men kanske även de mest älskade av alla black metal band med. Dock så håller stort sett alla med att deras "De Mysteriis Dom Sathanas" från 1994 är en klassiker, ett mästerverk inom black metal. På denna skivan lades grunden för mycket som skulle kopieras i all oändlighet. Få har dock kommit i närheten av dess ondskedrypande sound och ingen har kunnat kopiera Atilla's sinnessjuka sång.
Sen försvann Atilla och Euronymous, Mayhems huvudsakliga låtskrivare, blev mördad. In kom Maniac på sång och Blasphemer på gitarr och låtskrivare. Många störde sig dock på Maniacs sångstil och scenframträdande, vilket gjorde att många "hatade" nya Mayhem. Själv så älskar jag både "De Mysteriis Dom Sathanas" och dom nyare skivorna med Maniac och Blasphemer, framförallt "Wolf's Lair Abyss" (1997) och mästerverket "Grand Declaration of War" (2000).
Men med nya "Ordo Ad Chao" så är Atilla tillbaka och Maniac borta igen och vi har ett helt nytt sound för Mayhem. Det är väldigt mörkt, dovt och krypande läskigt. Atilla's sång är, igen, väldigt egen och galen. Skivan kan vara svår i början att ta till sig men när man väl gör det så inser man hur imponerande skapelse detta är. Något som verkligen skall lyssnas som en helhet och inte via någon fjantig shuffle på ipoden.
http://www.youtube.com/watch?v=v_A6uX44ygA
Sällskapet - Sällskapet
Thåström är tillbaka i den elektroniska musiken och det är grymt bra. Tillsammans med Niklas Hellberg och Pelle Ossler så skapar dom en helt underbar drömsk musik som inte är speciellt lättlyssnad och ibland rätt kall. Men låt det inte hindra er för under ytan så är det stor musik och Thåström sjunger sanslöst bra, lätt Sveriges bästa sångare nu. Lyssna bara på singeln "Nordlicht", ger rysningar längs ryggen och när Nina Ramsby sjunger så otroligt vacker på "Järnstaden" så blir man tårögd.
Texterna och musiken är perfekt för den mörka, gråa och brusiga värld vi lever i. Det är extremt nära fullpott men ett par låtar håller inte exakt samma mästerliga kvalite, så jag nöjer mig med 9,5. Vill ha denna på vinyl NU!
http://www.youtube.com/watch?v=UMiCATqqLKc
9
...And You Will Know Us by the Trail of Dead - So Divided
Trail of Dead är ett band som jag följt ett antal år nu sedan den dagen jag första gången hörde deras briljanta skiva "Source Tags & Codes" (2002). Deras spelning i tälten på Arvikafestivalen för några år sedan var grymt bra. Musiken på senaste skivan är kanske deras mest poppiga hittills, även om deras skramliga rötter hörs i flera låtar.
När jag dock hörde skivan för första gången så undra jag "va fan håller dom på med?". Så den blev kvar på hårdisken för kanske lyssna senare. Månader gick tills jag börja lyssna igen och efter fjärde lyssningen så bara brast det. Allt blev så självklart. Detta är otroligt bra pop/rock, från den mästerliga "Stand in Silence" med sitt driv, till den helt underbara drömska "life". Detta är så bra! Hade den inte tappat lite mot slutet så kunde den blivit en fullpoängare.
http://www.youtube.com/watch?v=LzMEem448_4
Arcade Fire - Neon Bible
Det äkta paret Win Butler och Régine Chassagne hade det inte lätt att försöka göra en uppföljare till den kritikerrosade debuten "Funeral". Att dom sen även valde att producera den själv, så var det nog många som var rädda för ett misslyckande.
Men dom visade kritikerna och fansen att dom hade fullständig koll vad dom gjorde. För vilken underbar skiva det är. Fylld med otroligt starka låtar fyllda med massa olika instrument. Vissa anser att det luktar lite Echo and the bunnymen över vissa låtar och det kan mycket väl stämma, men det är ju knappast en dålig inspirationskälla. Ibland får jag en känsla av Robert smith när Win Butler sjunger, inte för det är speciellt lika men på något sätt förmedlar dom samma känsla med rösten. Oavsett så är detta en skiva som kommer vara en klassiker om 20-30 år.
Vinylen har en cool etching på sida 4 och utvik.
http://www.youtube.com/watch?v=NSiQ4Uh1bSU
Babyshambles - Shotter's Nation
Många har säkert undrat om Doherty skulle lyckas släppa en platta till med Babyshambles efter allt man läst i slaskpressen. Men inte nog med att dom lyckas med det, dom gör en platta som är klart bättre än deras debutplatta! På denna, andra plattan, så har dom lyckats gjort grymt bra rock, rätt så lugn sådan på många låtar.
"You talk", "Carry on up the morning", "Delivery", "There she goes" mfl är ju rena mästerverk. Hade det inte varit för dom sista tre låtarna (10-12), som är lite sämre än resten, så hade skivan fått högre betyg! Intressant är att Kate Moss har varit med och skrivit 4 st låtar.
Det största problemet är väl att många inte kan ta till sig denna underbara skiva eftersom dom läser aftonfabel och dissar Doherty rakt av på grund av massa headlines. Undrar om dom skulle gjort samma med Jim Morrison?
http://www.youtube.com/watch?v=am8C47g41Nk
Big business - Here Come the Waterworks
Ett av årets största misstag var att inte se Big business och Melvins på Debaser när dom var där i våras. Att få höra låtarna från gruppens andra skiva, Here come the waterworks, live vore helt fantastiskt. För skivan är en grym uppvisning i tyngd och musikalitet på extremt hög nivå. Big business känns nog mer relevanta än Melvins idag, faktiskt.
http://www.youtube.com/watch?v=F6VxpTwvMvc
Bloc Party - A Weekend in the City
Bloc Party's andra skiva, efter den väldigt hyllade debuten Silent Alarm 2005 (Årets skiva enligt NME t ex), fick inte lika bra bemötande som debuten. Själv så tycker jag nog AWITC är bättre än debuten. Musikaliskt sett är det fortfarande indie rock med lite punk touche.
Styrkan ligger i låtarna och vilka låtar! "Hunting for Witches" är en av 2007 bästa låtar och "The Prayer", "Uniform", är också GRYMT bra. Texten till Unifrom är så sjukt bra, vad sägs om början av låten:
There was a sense of disappointment as we left the mall
All the young people looked the same
Wearing their masks of cool and indifference
Commerce dressed up as rebellion
Because we are so handsome and we are so bored
So entertain us, tell me a joke
Make it long, make it last
Make it cruel just make me laugh
We can't be hurt
Drink to forget your blues on the weekend
Think about more things to buy
The TV taught me how to sulk and to love nothing
And how to grow my hair long
Briljant! Vore det inte för 3 låtar på slutat som inte höll samma klass så skulle den få ännu bättre betyg.
http://www.youtube.com/watch?v=P2EkcT9q28Q
Bright Eyes - Cassadaga
Conor Oberst är tillbaka ännu en gång med en grymt bra skiva. Dom första tre låtarna är ren och skär magi. Helt fantasiskt bra. Sen varierar låtarna från mycket bra till magi igen, som på t ex femte låten, "Make a plan to love me". Helt klart är att Conor och gänget har en enorm förmåga att kunna skriva underbara pop/singer låtar och är en grupp man kan räkna med släppa underbara skivor i framtiden med.
http://www.youtube.com/watch?v=XaV-nGQ5yqw
Coffinshakers, the - The Coffinshakers
Karlstads stolthet kommer äntligen med en ny skiva, 8 år(!) efter senaste fullängdaren "We are the undead". Tyvärr så var releasepartyt för denna skivan samtidigt som jag var nere på hultsfredsfestivalen så jag missa höra dom nya låtarna live. Sen hamna skivan i glömska och det var sen under hösten jag börja lyssna på den, men den fastna aldrig som "We are the undead".Det var första i December när jag lyssna på den igen som allt började faller på sin plats. Detta är en otroligt bra skiva som bara växer och växer. Rob's röst är helt perfekt, stark och lagomt djup. Låtar som "Voodoo women", "Phantoms of the night", "Necromancy", "Return of the vampire" är alla klockrena klassiker och resten är inte långt ifrån. Detta är en skiva som kan växa lite till med tiden.
Dillinger Escape Plan - Ire Works
För några år sedan så var jag i Göteborg för se gruppen som släppt den fruktansvärt hårda och tunga skivan "Miss Machine", och det dom gav mig live var en otrolig energi och sanslöst drag. Helt klart en av dom bästa spelningarna på 2000-talet.
2007, 3 år efter förra skivan, så kommer nya Ire Works och Dillinger Escape Plan har gjort det igen. Grunden är fortfarande väldigt hård, väldigt tekniskt hardcore men det finns sköna influenser av jazz och elektronisk musik med. 3/3 2008 är det jag som ska se Dillinger Escape Plan live igen, förväntningarna är enorma efter Ire Works.
http://www.youtube.com/watch?v=ZdmzTa0THgM
Entombed - Serpent Saints: The Ten Amendments
Efter att ännu en gång förlorat en viktig medlemar som skrev mycket av musiken så var det nog många som undra hur framtiden såg ut för gudfadern av svensk dödsmetal. Det dom gör är kommer som en stor chock. För Serpent saints är LÄTT den bästa skivan Entombed gjort på minst 10 år.
Svinbra melodier, bra variation mellan stenhårt och lugnare partier, vilket ger en bra dynamik över låtarna. LG låter bättre än vad han gjort på många år. Det är helt enkelt briljant dödsmetal.
http://www.youtube.com/watch?v=ax3tdHPxSx0
Hardcore Superstar - Dreamin' in a casket
Hardcore superstar är ett band det är lätt att "hata". Deras image, många av deras fans är saker som göra att man lätt kan dissar dom rakt av, om man skulle bry sig om sånt. Men det vore synd ör "Dreamin' in a casket" är en brutalt bra partyskiva. Det är väldigt okomplicerad rock med väldigt bra melodier. Starten med "No need for company" visar vägen för resterande 11 låtar, och skivan har ingen svacka alls!
Det man kan störas av är produktionen. När en musiker ska producera (som i detta fallet Adde, trummisen) så är det lätt att dom vill få fram "sitt" instrument mer än normalt. Så trummorna är lite väl högt mixade enligt mig. Hardcore Superstar sopar banan med dom andra svenska sleazebanden. Bara lyssna på Sepultura-luktande början av "Sensitive to the light" så inser man att HS spelar i egen division.
http://www.youtube.com/watch?v=PTi_3dFGjg8
Horrors, the - Strange House
En av årets tidigaste hypar var The Horrors från England som släppte sin inte-så-lite Cramps luktande debut våren 2007. Musiken är grym garage rock med lite post-punk och en härlig orgel som grädde på moset.
Det är sanslöst drag med väldigt catchiga låtar. Jag åkta aldrig på Peace & Love 2007 så jag missa deras spelning, något som jag verkligen ångrar ;(
http://www.youtube.com/watch?v=x9-BruH6Mc8
Jens Lekman - Night falls over kortedala
Jens andra riktiga fullängdare är en fullträff. Helt otrolig mängd underbara indie pop låtar. Det är faktiskt endast en låt, "Your arms around me", som inte håller måttet. När jag lyssnar på skivan får jag en stark känsla av gamla klassiska "Eggstone", något som Jens lär ha lyssnat på. Grymt bra!
Korn - Untitled
Efter Welch avhopp (för att blir kristen dåre på heltid) och Silveria paus så undra nog många hur det skulle påverka Korns framtida skivor. Men med "Untitled" så visa dom att man inte behövde rita fan på väggen
För senaste skivan är rakt igenom grymt bra. Inga svaga låtar så långt ögat kan se och den känns väldigt fräsch. Till exempel så känns "Starting over", "Bitch we got a problem", "Evolution", "Do what they say", "Killing" som klockrena klassiker redan och resterande låtar är nästan lika bra!
Soundmässigt så hör man det är Korn (Davis röst är ju rätt speciell) men det känns som dom utvecklats mer på denna skivan än dom senaste 2-3 st.
Jag såg dom även på Hultsfredsspelningen, som av någon anledning fick dålig kritik av många (säkert pretto recensenter), och det var en av årets höjdpunkter live.
http://www.youtube.com/watch?v=L99UMoLvkrI
Nine Inch Nails - Year Zero
Trent är tillbaka med en vassare skiva än senast . Flera av låtarna genomsyras av politiska texter men annars så är det Trent's nihilistiska syn på världen.
Musikaliskt sett så är det rätt mycket "Nine Inch Nails" och där ligger ju styrkan men även svagheten. Ibland så känns det som Trent borde experimentera mera, men det är svårt att klaga när han leverarar kanonlåtar som "The Beginning of the end", "Meet your master", "Survivalism", "The Warning", "Capital G", "Vessel" och "Me, I'm not". Vinylen har dubbelt utvik, stor booklet och en etching på sida 4
http://www.youtube.com/watch?v=pUxk5IyGgjQ
Radiohead - In Rainbows
Få band idag är lika svåra och egna som Radiohead. Efter massiv framgång med skivorna "The Bends" och "OK Computer" så var dom både kritikernas favorit, fansens favorit och skivbolaget njöt av alla stålar dom drog in. Dom flesta band skulle försöka rida på vågen av det sound som sålde så bra, men inte Radiohead. Helt plötsligt kommer
"Kid A" (och året efter systerplattan "Amnesiac") med ett nytt sound, som var väldigt experimentell med tyngdpunkten på elektronisk musik med influenser av jazz. Många av "svensson" och en del av fansen ogillade det nya soundet, det delade kritikerna en del även om dom fick bra överlag.
2003 kom "Hail to the thief" och där kunde man se lite av en återgång av det tidigare soundet, men fortfarande inget publikfriande.
Med "In Rainbows" så låter Radiohead snarlikt hur dom lät under 90-talet på t ex "OK Computer". Den är inte lika lättlyssnad och "hit fylld" som "OK Computer" men under ytan ligger en otroligt bra skiva. Till exempel så är "Nude" och "All I need" bland det bästa dom någonsin gjort. Otroligt vackra låtar. Resterande är väldigt, väldigt bra och jag finner inte en enda svag låt på skivan.
"In Rainbows" är verkligen en grower, som växer med tiden. Ge den en chans
Discbox setet som man endast kunde beställ från Radiohead's hemsida är 2007 snyggaste omslag. Utviket är som en kraftig bok vilket man har 2 st 45 varvs vinyler med hela skivan, 2 st CD skivor, en med skivan och en med 8 st bonuslåtar som är unika för boxen. Det följer även med en stor A4 booklet med massa bilder och allt detta ligger i ett yttre fodral, väldigt snyggt!
http://www.youtube.com/watch?v=5ZT_nrrpe8c
Reverend and the Makers - The state of things
Låter dans och elektronisk dränkt indie rock som något för dig? Då ska du verkligen lyssna på "The state of things". Jon McClure grupp gör sanslöst bra musik helt enkelt. Jon är polare med folket i Arctic Monkeys, och det sägs att när Artic Monkeys slog igenom så erbjöd ett skivbolag ett riktigt fett kontrakt till Jon och hans vänner om dom gjorde "Arctic Monkeys" likande musik (och folk undrar varför storbolagen håller på att gå under?), men Jon tacka nej trots han var utfattig. Han har för mycket stolthet och för bra för bli en kopia.
Istället så skapa han The state of things, lätt en av de bättre debuterna på flera år. Det finns inte en enda svag låt på skivan, nivån är sjukt hög. The state of things får dela platsen med Primal Scream's mästerverk "XTRMNTR" som den skivan jag sätter på när jag ska komma igång för en fest.
http://www.youtube.com/watch?v=BumUKjZFOtw
Rilo Kiley - Under the blacklight
Det är fjärde skivan för inderockarna i Rilo kiley och vilken skiva det är! Från låt ett till nio så är det extremt hög nivå, som i den helt underbara "Moneymaker", som jag tror ni förstår vad den handlar om, till "Brekin' up, med sin helt underbara synthslinga.
Jenny Lewis röst är så len och smekande att man blir lite kär i henne. Ska man vara hård så är väl dom sista två låtarna, 10-11, lite lägre nivå på men det är inga dåliga låtar. Vinylen har utvik.
http://www.youtube.com/watch?v=h6-W3fCUok8
Shellac - Excellent Italien Greyhound
Steve Albini och hans polare fortsätter att ständigt förnya sig och ständigt vara intressanta.
EIG är en otroligt dynamisk plattor, ovanligt år 2007. Den går från knappt hörbart sång (eller snarare sagt tal ibland) till full dynamisk rock. Detta är smart rock från en indielegend som helt enkelt inte vill bli "älskad" av alla.
http://www.youtube.com/watch?v=o-pZdxVdBew
Shining - V / Halmstad
Varenda mormor i Sverige har hört talats om Shining är efter deras spelning i Halmstad, där sångaren, Niklas Kvarforth, drack sitt egna urin, skar sig med rakblad mm. Knappast något nytt under solen att ett band spelar på "vanligt" folks moral för att få publicitet.
Dock så har Shining något att backa upp sina utspel med, fruktansvärt bra musik.
Sångerna sjungs på svenska och handlar nästan uteslutande om självmord och sådana trevliga saker. Själva musiken är otroligt stämningsfull med massa lugna partier med piano och stråkar, för att sedan bryta ut i rå black metal. Rösten är inte klassisk black metal röst så jag tror många som inte gillar black metal kan lyssna på detta utan problem. För fler bör kolla upp en av årets bästa skivor.
http://www.youtube.com/watch?v=ihnykuqTDbY
Smashing Pumpkins - Zeitgeist
Dom är tillbaka! Ja, eller iaf Jimmy Chamberlin och Billy Corgan. Men det verkar räcka, för detta är en helt otroligt bra skiva som inte behöver skämmas vid dom tidigare storverk från gruppen.
Skivan är fylld med fantastiska låtar som "Starz", "Bring the light", "For god and country" och "Bleeding the orchid". Skivan håller grymt hög nivå och det enda jag kan klaga på är det fruktansvärda ljudet. Totalt värdelöst.
http://www.youtube.com/watch?v=IlBNxcxhZCI
White Stripes - Icky Thump
Meg och Jack har gjort det igen. Icky Thump är en sanslöst bra skiva, full med grymma låtar. Från titelspåret till den trumpet spelande "conquest", som är en cover av Corky Robbins låt. Flera låtar har säckpipa med och det passar perfekt. Skulle vilja påstå att skivan inte har ett enda svagt spår. Dock har den inte det lilla sista som en fullpoängare måste ha.
Skivan kom även på dubbel 180 grams vinyl med utvik och det är det ENDA sättet man kan höra denna skivan på. CD versionen är drabbad av "loudness war" och låter helt åt helvete, snällt sagt, medans vinylen låter kanon och vilken BAS! Både "Icky Thump" och "Rag and bone" är annorlunda versioner på vinylen mot CDn. KÖP!
http://www.youtube.com/watch?v=tUM4-bLwxAI
8,5
Blonde Redhead - 23
Senaste skivan från trio Blonde Redhead är helt underbar drömsk pop av rang. Som i första låten, "23", där man hör Kazu Makino spröda röst över ett landskap av drömska slingor. Men redan på
tredje låten, "The Dress" så har vi en mörkare känsla som för tankarna tillbaka till tidigare skivor. Redan när Amedeo Pace sjunger på fjärde låten "SW" så är man golvad. Så otroligt vackert och bra.
http://www.youtube.com/watch?v=a7FqUNlEdwA
Circle - Katapult
Att försöka förklara vad finska Circle spelar är nästan helt omöjligt. Det är någon form av progressive rock, avant-garde rock/metal eller helt enkelt experimentell musik. Det är helt klart något som ska avnjutas i sin helhet, eftersom alla låtarna hänger ihop till en egendomlig resa.
Dimmu Borgir - In Sorte Diaboli
Senaste skivan med Dimmu så har synthen fått gått tillbaka lite i ljudbilden, vilket jag gillar. Annars så är det sig rätt likt. Första sidan med "The Serpentine Offering", "The Chosen Legacy", "The Conspiracy Unfolds" och "The Sacrilegious Scorn" är ett snäpp bättre än sidan två.
Vinylen har ett snyggt utvik, stor booklet och en bonus singel med låtarna "The Ancestral Fever" och "The Heretic Hammer". Väl värd att köpa för dom med skivspelare.
http://www.youtube.com/watch?v=eAmMcBQavKE
Einstürzende Neubauten - Alles wieder offen
Dom tyska legenderna är tillbaka med en väldigt stark skiva som man ständigt hittar nya saker i. Rent musikalist sett så känns det som en efterföljare till förr förra skivan, "Silence Is Sexy" än senaste, "Perpetuum Mobile". Det är bra, för SiS skivan är en av deras bästa.
Denna har inte växt så mycket än så den är i klass med SiS, men är inte helt inlyssnad än heller.
Grinderman - Grinderman
Nick cave är tillbaka men besked. Detta är en larmig rockskiva och ingen av hans mer lågmälda alster. Den öppnar med tre helt magiskt bra låtar, bland det bästa Cave gjort på åratal! Sen är
kvaliten lite varierande, men aldrig dålig, långt ifrån.
http://www.youtube.com/watch?v=lL3dNfxcpnw
José González - In out nature
Det verkar som inget kan stoppa José González. Han spottar ständigt ur sig bra låtar och denna skivan är inget undantag. Skulle nog vilja säga, trots att jag är lite dålig inlyssnad på "Venner", att denna är hans jämnaste skiva. Fylld med kanonlåtar som "How low", "Killing for love" och den grymma Massive Attack covern
"Teardrop". Visst, inte direkt nytt under solen, bara otroligt bra låtar.
http://www.youtube.com/watch?v=bN8eG4yEVOY
Kate Nash - Made of bricks
Den unga tjejen med den helt underbara London-dialekt rösten stod för en av 2007 års bästa debuter. Med lite hjälp av Lily Allen, (en tjej som hon många liknelser med, både musikaliskt, textmässigt och dialektmässigt) som rekommendera Kate's myspace sida från sin myspace, så fick hon ett kontrakt på ett litet independentbolag som hon släppte en 7 tums singel, Caroline's a Victim och Birds, som såldes slut direkt.
Det fick Fiction records (Polydor) att fixa ett kontrakt och resultatet blev "Made of bricks". Musikalist sett så är musiken alternativ pop, med smarta texter och helt underbara låtar som gör att smälter man när man hör henne. Skivan är full med kanonlåtar om "Foundations" (klassiker redan!), "Dickhead", "Mouthwash" mm. Några låtar
håller inte samma klass så skivan är lite varierad men medelnivån är mycket hög och topparna är klockrena. Väntar nyfiket på hennes nästa skiva.
http://www.youtube.com/watch?v=UW6EP3-Q-DA
Kids on TV - Mixing business with pleasure
Klarar du inte av texter som:
"I'm gonna tell my friends about you.
-What do you mean by that? What friends?
I have friends, and they have money.
-What does money have to do with anything?
Certainly you must realize that you have a market value.
-Market?
Yeah, a little blonde who breakdances and sucks cock.
-I see.
We can make five grand a week easy off your ass, baby
-You think so?
I know so."
Så är inte denna skivan något för dig. Det är massa texter om homosexuella inviter, hur man ska tyda olika klädkoder vad den bögen är ute efter mm. Musiken är grymt läcker experimentell elektro rock, eller "queercore".
http://www.youtube.com/watch?v=tS5JooUzWBo
Low - Drums and Guns
Jag är ett stort fan till Minnesota's äkta par, Alan Sparhawk och Mimi Parker, grupp Low sedan jag råka komma över deras sjätte skiva
"Trust" 2002.
Deras musik har kallats för slowcore, vilket är stort sett är alternativ rock som går långsamt. Med deras långsamma tempo så skapar
dom en underbar drömsk resa genom deras musik. Nya skivan,
"Drums and Guns", skiljer sig lite genom att den inte ha en enda riktigt lång låt. Längsta är 4:18 och dom flesta ligger på 2:40-3:40,
vilket är stor skillnad mot t ex "Trust" där fyra låtar är över 7 minuter och fyra är över 4 minuter st.
Musiken är lite snabbare än tidigare, men fortfarande rätt så långsam. Skivan känns mer elektronisk, på ett bra sätt. Det finns flera guldkorn som "Sandinista", "Dragonfly", "Take your time" och den grymma låten "Hatchet".
Skivan når tyvärr inte upp i samma kvalite som till exempel "Trust" men är inte så långt ifrån. Jag saknar lite av dom gamla långa låtarna kvaliter.
http://www.youtube.com/watch?v=XjqMpcZP9cI
Marduk - Rom 5:12
Black metal veteranerna är tillbaka med en riktigt stark skiva, efter några mindre lyckade skivor. Framförallt så är melodierna tillbaka som jag sakna lite på dom senaste. Växer ständigt så kan mycket väl komma högre sen
Ministry - The Last sucker
Al Jourgensen sista skiva, påstår han, under namnet Ministry är en klassisk käftsmäll. Tredje skivan i attackera-Bush trilogin (Houses of the molé och Rio grande blood är dom andra). Det är inget
drastiskt nytt, utan Al kör i väl vana spår, vilket är bra. Hårt, snabbt, brutalt och stökigt, så man vill ha dom. Växer ständigt och lär hamna högre framöver.
Obituary - Xecutioners return
Det är inte mycket som förändrats sedan deras klassiska debut "Slowly we rot". Det är fortfarande hård, doomig florida dödsmetal dom levererar, men så bra dom gör det. John Tardy har
lätt en av dom 5 bästa dödsmetalrösterna genom tiderna. Grymt tungt och groovy.
Skinny Puppy - Mythmaker
Skinny Puppy's comeback skiva, "The Greater Wrong of the Right", var en av höjdpunkterna 2004 och deras spelning på Arvikafestivalen var en av dom bästa spelningar jag sett! Nya skivan går i samma fotspår men med varierande kvalite. Vi har flera superlåtar som "Magnifishit", "Ugli", "daL", "pedafly", mfl, men några låtar drar ner slutbetyget. Så tyvärr ingen fullpott denna gången. Vinylen har 3 st extra låtar.
http://www.youtube.com/watch?v=Ala7vy39NVA
Tori Amos - American Doll Posse
Tori Amos har alltid varit en som sagt vad hon tycker och tänker, vilket vi hör direkt i första låten, "Yo George" som är ett öppet brev till USA president. Sen kommer två helt otroligt bra och vackra låtar, "Big Wheel" och "Bouncing off clouds" och en grymt bra och rätt hård "Teenage Hustling". Man börjar undra om det är ett nytt mästerverk man lyssnar på och det är inte långt ifrån, för det fortsätter med en grym låt efter grym låt efter....
Det är en skiva som ständigt växer så mycket möjligt att den växer ännu mer. Den skulle nog vinna på om hon fokusera på 14-16 låtar
istället för 23 st.
Ska iaf inte missa Tori nästa gång hon är i Sverige, hon var otroligt bra på hultsfred för några år sedan.
http://www.youtube.com/watch?v=PUUtUtGm5ww
8
!!! - Myth Takes
Åttamannabandet !!! är tillbaka med ännu en kanonbra skiva. Denna är lite mer lättsam, och lite mer ojämn än förra klassikern "Louden Up Now". Texterna är inte lika politiska längre men det gör inte så mycket, för vi har fortfarande massa "hooks" och grymma låtar. Det är funky, det är dans, det är rock, det är en härlig röra av allt och lite till och man vill vara börja festa.
http://www.youtube.com/watch?v=QDq8Krv6irE
Abscess - Horrorhammer
Gamla dödslegenderna Chris Reifert och Danny Coralles grupp Abscess spelar den gamla stilen dödsmetal som jag verkligen älskar. Horrorhammer är lagomt snabb, väldigt catchiga låtar och
grymma riff. Första låten, "Drink the filth", kan vara den bästa dödslåten 2007. En låt som Glenn Benton skulle sälja sin son för.
Beirut - The Flying Club Cup
Zach Condon grupp, Beirut, är otroligt intressant i hur dom blandar olika former av folkmusik med indie rock. Det är allt från unkele, blås, dragspel, ja dom använder allt! När det är som bäst, så blir det ren magi såsom i låtar som "Nantes" eller "Cliquot", men ibland kan det bli lite för spretigt och inte helt genomgjutet. Fortfarande en otrolig bra skiva som alla Calexico fans bör lyssna på.
http://www.youtube.com/watch?v=TLV6jygKNCM
Candlemass - King of the grey islands
Robert Lowe, nya sångaren i Candlemass efter Messiah, klarar av jobbet riktigt bra. När skivan kom så tyckte jag den var rätt sådär. Men efter åter börja lyssnar på den igen i december så har den växt rejält. Det är ju såklart inte lika vass som 80-tals plattorna "Nighfall" och "Ancient Dreams" men är riktigt bra skiva som precis når upp till en 8a
http://www.youtube.com/watch?v=fJf9tpUcBAY
Car Bomb - Centralia
Ett ord; Käftsmäll. Så känns det att lyssna på Centralia. Det är som blanda lite Meshuggah och Dillinger Escape Plan. Det är brutalt hårt och det är väldigt "mäckigt". En konstant attack mot trummhinnan. Rekommenderas verkligen för fans till DEP, även om Car Bomb inte är lika varierade som dom.
http://www.youtube.com/watch?v=IufbPLDSDlY
Cult, the - Born into this
The Cult är tillbaka och det låter riktigt bra faktiskt. Visst, det är ingen ny "Electric", "Love", men ändå en riktigt bra platta. När jag först hörde den när den så gillade jag inte det jag hörde, men den växte med tiden. Det finns några spår som är okej, men så finns det några som är briljanta, som ""Dirty little rockstar", "Born into this" och "I assassin". Överlag så är det en väldigt bra rockskiva.
http://www.youtube.com/watch?v=IKWY3DDcJ6Y
Darkthrone - F.O.A.D.
Kritiken från fans och recensenter var inte nådig för denna skivan. Själv så förstår jag inte vad dom klagar över. Nej, det låter kanske inte som tidiga Darkthrone, men låtarna är fortfarande bra. Speciellt "These shores are damned", "F.O.A.D." och mästerverket "Canadian Metal". Skivan är lite för ojämna för få riktigt topp betyg, hade alla låtarna varit som dom jag nämnda så hade det varit fullpott! Dock så är det en klart bättre skiva än vissa av dom andra som Darkthrone släppts på 2000-talet.
Familjen - Det snurrar i min skalle
Electropop techno med skånsk röst? Ja, det funkar faktiskt, riktigt bra med. Skivan börjar med tre st kanonbra låtar, "Nu händer det igen", Det lilla livet" och hiten "Det snurrar i min skalle" och fortsätter i väldigt hög nivå, speciellt den grymma "Nån gång".
http://www.youtube.com/watch?v=QfU-4Y4_akY
Gallhammer - Ill Innocence
Rejält hypade är dessa pandasminkade tjejer från Japan som dyrkar gamla "Hellhammer" och spelar doomig black metal. Men dom är inte en hyp som inte kan spela, utan dom är riktigt bra.
Det är långsamt, mörkt, hårt och med brutal ångestladdad sång.
http://www.youtube.com/watch?v=6balaHGQg38
Klaxons - Myths of the near future
Klaxons musik är lite svår att förklara. Sett förklaringar som dance-punk, new rave, psykadelisk pop mm. Dom blandar rätt friskt på skivan iaf, och håller en mycket hög nivå på låtarna. "Golden skans" är ju ett mästerverk med sin grymma refräng.
http://www.youtube.com/watch?v=hiq_0vEDAbE
Megadeth - United Abominations
Dave Mustaine är tillbaka med den bästa skivan på år och dag. Första sidan är grymt bra, med låtar om "Sleepwalker", "Washington is next", "Gears of War", mm. Riffen, texterna (väldigt politiska) och melodierna sitter perfekt och hade hela skivan varit lika bra som första sidan hade vi snackat 9-9,5! Dock så är sidan två sämre med en onödig remake av "Á Tout le monde" och några sämre låtar. Dock så är skivan ett steg åt rätt riktning och vi får hoppas det kommer fler bra Megadeth skivor i framtiden. Vinylen har ett snyggt utvik och en A4 poster.
http://www.youtube.com/watch?v=93nrihnwBjE
Nifelheim - Envoy of lucifer
Dom dåraktiga bröderna är tillbaka med ännu en skiva fylld med rå black metal. Den är väl den mest "polerade" av dom tre fullängdare dom släpp, men det är ändå inte Michael Jackson vi snackor om här. Det finns flera grymt bra låtar som "Gates of damnation", "Claws of death" och "No more life". Resten är bra och flera har en stor chans att växa med tiden.
Porcupine Tree - Fear of a blank planet
***OBS, min recension bygger på vinylversionen som innerfattar även Nil Recurring Epn.***
Steven Wilson verkar vara en man som alltid har något nytt på gång. Är det inte skiva med hans huvudgrupp Porcupine Tree så är det någon av hans en miljon sidoprojekt
Fear of a blank planet är inte lika vass som t ex Deadwing. Den har flera magiska låtar som titelspåret, "Cheating the polygraph" och "Sentimental" men det är något som saknas som jag inte
kan sätta fingret på. Det kan vara så att skivan växer med tiden, vi får se.
http://www.youtube.com/watch?v=sUnAxegUJu0
Rush - Snakes & Arrows
Nämn ordet Rush till en trummis och hans mun vattnas. Neil Peart, Rush trummis, är en levande legend. Hans arbete på nya skivan är inte hans bästa men han verkar inte kunna ha en "dålig dag på jobbet".
Skivan börjar med två riktiga höjdare, "Far Cry" ch "Armor and sword", som lätt får plats på deras framtida best of platta. Tredje låten, "Workin' them angels" är riktigt bra men inte i samma klass. Fjärde låten, "The larger bowl" är bra men en klar svacka från dom tidigare tre låtarna. Resterande nio låtarna är lite ojämna, men bra. Tyvärr så sänkt betyget därefter. Detta är dock ett steg åt rätt håll från förra skivan, men det är inte i samma klass som dom bästa från 70- och 80-talet. Hade skivan varit lika bra som dom första två-tre låtarna hade det varit fullpott direkt!
http://www.youtube.com/watch?v=G-6SZZv91_w
Saxon - The inner Sanctum
När Iron Maiden blir ett pinsamt jippoband för svenssonrockaren, så fortsätter Saxon i den mindre ligan och gör det dom gör bäst, rockar hårt. The inner sanctum tog mig på sängen, för även om jag vet Saxon kan fortfarande rocka så trodde jag inte att dom skulle göra en så vital och bra skiva efter så många år i gamet. Men denna verkligen sprudlar av grymma låtar och Biff chefar hårt med sin grymma sång.
Hade det funnits någon rättvisa i världen så hade kidsen och
svenssonrockaren valt Inner sanctum istället för Maidens senaste magplask.
http://www.youtube.com/watch?v=-ghw6ehUMQc
Serj Tankian - Elect the Dead
System of a down's frontman ger sig ut på en solotur och det är väldigt närbesläktat med musiken på SOAD plattorna. Det är lite mindre flippat (vilket är synd) men annars så känner man igen
soundet. Det är bra, faktiskt riktigt bra men inget som slår dom senaste två SOAD skivorna. Empty Walls är undantaget, den är klockren och skulle lätt platsa på någon av dom senaste SOAD
skivorna. Bedrövligt ljud på skivan tyvärr.
http://www.youtube.com/watch?v=BZSKvSz1roQ
Stooges, the - The Weirdness
Få skivor i år har väl varit så sågade på förhand som The Stooges comeback skiva. 34 år efter senaste skivan så släpper dom en ny skiva, inspelad hos Steve Albini och dom flesta kritiker sågar den totalt, en av dom få som inte gjorde det var tidningen Mojo som gav den 4 plus. Själv var jag lite tveksam i början men efter lyssnat på den flera gånger och gett den lite tid att mogna, så växte den rejält. Jag skulle vilja påstå att om skivan hade släppts under ett annat
namn av några ungdomar så skulle den få mycket bättre mottagande än vad den fick.
För här finns "korkade" rock n roll låtar om att supa, brudar, pengar, knulla mm och enligt mig så svänger det rejält också, som i den underbara "She took my money". Värd att upptäckas utan förutfattade åsikter.
Rek verkligen vinylen för dom som har skivspelare, 4 st extralåtar som är riktigt bra
http://www.youtube.com/watch?v=kK_xegMZRP0&
Super Furry Animals - Hey Venus!
Åttonde skivan är lite poppigare rock är dom senaste skivorna, men ack så bra dom gör det. Speciellt bra blir det på "Baby ate my eightball", "Battersey odyssey", "Carbon dating" och "Into the night" är asläckra låtar. Skivan är drygt 36 min, precis så det ska vara, inte massa utfyllad.
http://www.youtube.com/watch?v=rdmGeQJhUIg
Thurston Moore - Trees Outside the Academy
Thurston gör ännu en till soloskiva utanför sitt vanliga gig som drivande medlem i Sonic Youth. Denna skivan är inte helt olikt senaste Sonic Youth's skiva, vilket kanske inte är så konstigt,
men den har helt klart en egen signatur. Väldigt lugn och nästan melankolisk i vissa låtar. Kanske lite ojämn men topparna håller den uppe på en mycket bra nivå.
http://www.youtube.com/watch?v=upuznzfq1KM
Turbonegro - Retox
Efter flera rätt ojämna plattor så är Turbonegro tillbaka där dom ska vara. Grymma riff, giftiga texter (den har en av årets bästa meningar i låten Hell toupée: "I took the band way across the land.
But to much ass can destroy a man." Helt briljant!). Det är även en skiva som växt från medelmåttig till helt suverän. Det som hindrar den från mycket bättre betyg är att sidan 2 är klart MYCKET svagare än första sidan, som nästan är perfekt!
http://www.youtube.com/watch?v=GRW_dGfWPWQ
Watain - Sworn to the dark
Uppsala's Watain tredje fullängdare luktar väldigt mycket Dissection death/black metal, på ett bra sätt. Starka låtar med bra variation gör detta till en mycket bra skiva. Den limiterade vinylen har ett snyggt utvik, en stor poster och en booklet. KÖP!
http://www.youtube.com/watch?v=EDiOpwzodEQ
Wilco - Sky blue sky
Wilco's sjätte skiva är lite av en återgång till deras lugnare rötter istället för fortsatt experimentella vägen som dom tidigare plattorna. Jag gillar ju dom tidigare skivorna som "Yankee Hotel Foxtrot" och "A Ghost is Born", men gillar även deras mer lugna rötter. Visst, vissa har klagat lite och kallat SBS för nästan lite "gubbig" men jag håller inte med. Det finns flera guldkorn som den briljanta "Walken", grymma "Side with the seeds" och läckra "Shake it off".
Annars så känner det som skivan har mer att ge och att den kan växa ännu mer. Det märks i framtiden.
Vinylen har med CD skivan som bonus!
http://www.youtube.com/watch?v=TGspqqKmqQo
Skivor jag pinsamt nog inte hunnit lyssnat in mig på men lär vara bra:
Band of horses - Cease to begin
High on fire - Death is the communion
Neil Young - Chrome dreams II
Neurosis - Given to the rising
P J Harvey - White Chalk
Några av dom bra skivorna som missa listan:
Black Rebel Motorcycle Club - Baby 81, Bruce Springsteen - Magic, Dan Berglund - Såna som vi, Donnas, the - Bitchin', Fog - Ditherer, Lillasyster - Hjärndöd musik för en hjärndöd generation, Petter - God damn it, Robert Plant & Alison Krauss - Raising Sand, Marilyn Manson - Eat me, Drink me, mfl mfl
Skivbesvikelser
Air - Pocket symphony: Nej, detta var inte kul.
Bravery, the - The sun and the moon: En bra låt gör inte en skiva.
Fu Manchu - We must obey: Rätt tröttsamt enformig skiva med kasst ljud. Dom kan bättre
Interpol - Our love to admire: Va fan hände?
Årets vad hände?
Dinosaur Jr - Beyond
När denna skivan kom så gillade jag den grymt mycket, men nu när jag lyssna på den igen för sätta betyg så rasa den totalt. Försökte flera gånger men den magin som fanns tidigt i våras är helt borta nu. Kanske kommer tillbaka sen, vad vet jag.
Årets icke släpp
Brian Jonestown Massacre - My bloody underground
Eftersom skivan inte är släppt men Anton Newcombe har själv "läckt" en rough cut av vad som kan bli den nya skivan så kan jag inte ta med den i huvudlistan, för den är ju inte klar än! Men
redan som demoversioner så är det en imponerande skiva, från en mästerliga psykadeliskdoftande akustiska "Dropping Bombs On The White House" till hyper riffiga "Golden Frost" med sin
Isländska sång.
Det märks också att Anton tagit influenser från Island, som han häng mycket på sistone, för mycket av skivan låter nästan som ett psykadeliskt Sigur rós! Detta kan med andra ord, bli en av 2008 bästa skivor om man ska döma efter demoversionerna.
http://www.youtube.com/watch?v=m7rYg8X_7_w
Årets återsläpp
Warner's återsläpp av 3 st grymma mästerverk, Joni Mitchell - Blue, ZZ Top - Tres Hombres och James Taylors Sweet baby james på 180 grams supervinyl, perfekt masterade. Hoppas på en fortsättning 2008.
2007 var ett otroligt bra år!
Ino i32s*(med ES filter), pY-4, cr80s, Nad 208, Rotel 1090, Pioneer 668, Denon 2106.
Det kanske blir nåt kajko med remastringen vilket gör att tänkt illegal handling främjar nåt bra faktum, nämligen att discen i fråga var bättre i originalutgåva och bör höras innan nyutgåvan. Den har ju heller inte funnits till försäljning på 6-7 år eller nåt.