Efter att ha njutit av en snikkopia på skivan allt för länge, gjorde jag slag i saken denna månad och beställde albumet från Dotshop.se. De hade den både på vinyl och på cd, men valde det senare.
Jag har tänkt att skriva en tråd om den förr, men det har liksom aldrig blivit av. Men jag hoppas att det är en sådan där skiva som fler än jag kommer kunna uppskatta. Men vem passar den och vad bör man gilla för att kunna uppskatta Leafcutter John? Oj det vet jag faktiskt inte. Jag ger den i alla fall högsta möjliga betyg. Det är spännande lyssning, trots att jag hört den så många gånger förr.
För sitt tidigare album – The Housebound Spirit – fick han en Honorary Mention vid 2004 års Ars Electronica Awards. Det är inga dåliga grejor det.
Han arbetar mycket med Max/MSP i sin dator, men har på detta album nästan helt låtit en mer klassisk singer/songwriter-stil komma fram, väldigt smakfullt men fortfarande experimentellt parat med hans elektroniska sida. Det är verkligen inte småmysig puttrande electronica eller folktronica om någon får den uppfattning. Nej, istället skulle jag nästan vilja likna det vid någon slags avkomma från David Sylvian. Sångstilen ger mig sådana vibbar av någon anledning, även om Sylvian är lite vassare på den fronten och även en smula mer teatralisk. Men de jobbar med liknande harmonier i mina öron, och även Sylvian plockar in elektroniska element på liknande sätt. Men på den fronten tar Leafcutter John i lite mer.
Vet inte riktigt varför jag hela tiden tänker på Sylvian egentligen. Ibland får jag i det närmaste countryvibbar, som de Will Oldham levererar. Hmm...
Gillar man avantgarde-electronica måste man lyssna på skivan. Gillar man lite lugnare singer/songwriter-figurer så måste man också lyssna på skivan. Lugn och melankolisk är den.
.
