Började med att flytta högtalare och lyssningsposition till en korrekt öppningsvinkel. (Högtalarena har stått lite för tätt ihop och lyssningsplatsen har varit lite för nära väggen tidigare av möbleringsskäl)
WOW, vilken fantastisk realism som infann sig, jag har nästan glömt bort hur bra det kan vara

Det är verkligen balsam för själen när man får lyssna på livfullhet, närvaro, dynamik och klarhet i alla register.
Med den nyvunna ljudkvalitén ville jag omvärdera en skiva jag bara slölyssnat en gång på tidigare och inte direkt fallit för. Kanske med tanke på att pianomusik sällan tilltalar mig då jag ofta tycker framförande/låtmaterial eller ljudkvalité brister i kvalite. Dessutom brukar jag tröttna ganska fort på pianoframföranden eftersom de tenderar att bli vääldigt enformiga, tänk Chopin.
Vilken skiva var det? Jo Warum? Musik för stilla stunder med Rolf Lindblom bakom klaviaturet och Bertil Alving bakom upptagningen.
Musiken är ganska långsam med en fokusering på timing och klang. Redan från första tonerna fångade musiken in mig totalt. Musiken lixom porlar fram och trots långsamheten blir det aldrig tråkigt. Låtarna är mestadels lite ovanliga stycken av kända kompositörer, vilket jag uppskattar i allmänblidningssyfte.
Jag sträcklyssnade genom hela albumet och var nära ståpäls hela tiden.
Det är nog mycket vktigt att störnivån i bakgrundsbullret är mycket låg. Det är många tysta passager med små små nyanser som fångar intresset. Dessa riskerar man att missa om grannen dammsuger och då tappar skivan sin magi som första gången jag lyssnade.
Hur som helst, vilken fantasksk kombination, högtalare och skiva, det var den bästa påskpresent jag någonsin fått. Synd bara att möbleringen ser ut som hej kom och hjälp mig, men det får det vara värt ett tag till.
Stark köprekommendation på warum? för den som vill börja digga pianomusik. Och bra högtalare är aldrig fel i sammanhanget

Jag är så himla glad,
Glad påsk förresten
Tobbe