Alla som har sagt sig hata jazz kan börja läsa här....
var idag och införskaffade nya e.s.t `s skiva som då heter leucocyte(vita blodkroppar som är en del av kroppens immunförsvar)
slog mig ner i soffan och hamnade mitt i ett inferno av ljuvliga pianoaccord och nästan på gränsen till exprimentell electronica.
som alla vet gick Esbjörn Svensson ur tiden den 14 juni i år och då var turligt nog detta alster redan klart....
eg. hade jag inte behövt skriva mer än såhär och lagt den i högen bland köprekkomendationer men jag vill försöka förmedla lite av mina upplevelser kring detta album.
Jazz är ett känt begrepp för många men detta strävar långt mycket längre än så det tänjer på lyssnaren och ger den klena tröst som kan ges med efterklokhetens bistra facit.
inspelningen är gjord på studio301 sydney
mixad och mastrad på bohus sound recording.
det är oehört proffsigt som exempel kan nämnas att de omnämner deras pianostämmare i bland dem som medverkat till det goda resultatet.
musiken som sådan skiftar på plattan från att inleda i mysticismens tecken gå vidare till exprimentella ljudlandskap vidare till välkomponerad jazz med en intencitet olikt många andra i triojazzgengern. på 5e spåret får vi stifta bekantskap med electronica som gränsar mot hjärtljud accompangerat av en ståbas somm verkar leva ett fritt liv men ändå i symbios med trummorna och klaviatur.
skivan fortsätter såhär och prövar verkligen lyssnaren och dess förmåga att finna referenser ...så nyskapande trots att det är det sista vi får höra ...
Esbjörn ser du denna recension i dag så får du förlåta mig jag kunde inte vänta med att förmedla detta fantastiska jag upplevt ikväll...
till er andra gå och köp på onsdag då släpps den i skivaffären