A-ha, inte alls så uselt som jag trott!

[PerStromgren]

Jag har "aldrig" lyssnat på A-ha, i tron att det var ren tuggummipop för fjortonåringar. Men det verkar det inte vara, riktigt. Av en slump (nyhet på Spotify) lyssnar jag på On a High Note, och finner att det är avsevärt bättre än mina förutfattningar fått mig att tro.

Detta inlägg ska inte tolkas som att alla pengar bör läggas på Aha-CD:ar, utan bara ett uttryck för min förvåning och en påminnelse till er andra att lyssna på sådant ni tror är dåligt. Det kanske inte är det!

[PekkaJohansson]

Jag har precis samma erfarenhet. Köpte debutplattan "Hunting high and low" och la mig i soffan för att slölyssna, men slogs ganska snart av de goda och slagkraftiga melodierna. Nu har jag kompletterat med uppföljaren "Scoundrel days" från 1986 och någon platta från tidigt 1990-tal och ser fram emot fler trevliga stunder. Jag överraskas för övrigt även av annat från det 1980-tal som just nu upptar en del av min musiklyssningstid.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Alexi]

Masvis mätningar visar på över 20dB i Crest

[phloam]

För att citera Allmusic:

"In 2000, Harket's haunting vocal work on a-ha's "Minor Earth Major Sky" mesmerized critics, drawing comparisons to Neil Young, The Verve and R.E.M."

http://open.spotify.com/album/471UsrdXFFn8mn70TUxfY1

[Nattlorden]

"Som vanligt" är det ingen som lyssnar på mig förrän de kommer på det själva några år senare... själv har jag lyssnat på dem kontinuerligt sedan start...

[misanplass]

A-ha är bra. Här hörs "the juicy fruit song" som var förlaga till "take on me".
http://www.youtube.com/watch?v=1xw5yR3mo7c

[Hotspur]

"Som vanligt" är det ingen som lyssnar på mig förrän de kommer på det själva några år senare... själv har jag lyssnat på dem kontinuerligt sedan start...

[Max_Headroom]

Jag har "aldrig" lyssnat på A-ha, i tron att det var ren tuggummipop för fjortonåringar.

Det ÄR det.

"Scoundrel days" brukar av dom verkliga finsmakarna räknas som ett av 80-talets bästa album.

[phloam]

Fjortonåringars musiksmak bör inte underskattas! (Jag hade jävligt god smak redan som fjortis ) Samt tuggummipop är inte en genre helt utan kvalitéer.

F.y.i. så finns det en populär danspopgenre i Sydafrika som kallas "bubblegum"

http://en.wikipedia.org/wiki/Music_of_S ... #Bubblegum

[TCM]

"Som vanligt" är det ingen som lyssnar på mig förrän de kommer på det själva några år senare... själv har jag lyssnat på dem kontinuerligt sedan start...

Det är för att du ständigt "tjatar" om Alphaville. Då är det ingen som tar dig på allvar - även om det skulle vara något vettigt

[TCM]

F.y.i. så finns det en populär danspopgenre i Sydafrika som kallas "bubblegum"

http://en.wikipedia.org/wiki/Music_of_S ... #Bubblegum

Hör Die Antwoord dit ? Kolla in de svängiga DSOTM-shortsen

http://youtu.be/Q77YBmtd2Rw

[Nattlorden]

Det är för att du ständigt "tjatar" om Alphaville. Då är det ingen som tar dig på allvar - även om det skulle vara något vettigt

Du menar att du fortfarande inte förstått Alphaville, men den dagen kommer - fast då kommer du som alla andra att glömma att ge mig credit för tjatet. A-Ha är mer pop och Alphaville mer konst.

[phloam]

Hör Die Antwoord dit ? Kolla in de svängiga DSOTM-shortsen

http://youtu.be/Q77YBmtd2Rw

Nope, inte bubblegum utan den så kallade LOLWUT-grenen av WTF-facepalm.....salsa?

[TCM]

Det är för att du ständigt "tjatar" om Alphaville. Då är det ingen som tar dig på allvar - även om det skulle vara något vettigt

Du menar att du fortfarande inte förstått Alphaville, men den dagen kommer - fast då kommer du som alla andra att glömma att ge mig credit för tjatet. A-Ha är mer pop och Alphaville mer konst.

Då är jag nog mer en pop-kille än en konst-kille. Jag lovar att ge dig credit om jag ändrar mig

[TCM]

Hör Die Antwoord dit ? Kolla in de svängiga DSOTM-shortsen

http://youtu.be/Q77YBmtd2Rw

Nope, inte bubblegum utan den så kallade LOLWUT-grenen av WTF-facepalm.....salsa?

[MorganM]

Jag har precis samma erfarenhet. Köpte debutplattan "Hunting high and low" och la mig i soffan för att slölyssna, men slogs ganska snart av de goda och slagkraftiga melodierna. Nu har jag kompletterat med uppföljaren "Scoundrel days" från 1986 och någon platta från tidigt 1990-tal och ser fram emot fler trevliga stunder. Jag överraskas för övrigt även av annat från det 1980-tal som just nu upptar en del av min musiklyssningstid.

Med vänlig hälsning

Pekka

Dom är skivorna är bra

[sensei74]

Jag har "aldrig" lyssnat på A-ha, i tron att det var ren tuggummipop för fjortonåringar.

Här är en till A-Ha fan som egentligen inte "borde" vara det. Mina favoriter är både tidstypiska och har HI-FI-kvaliteter:

http://open.spotify.com/track/2OKCZEpMueahBESfT2n6Yk
http://open.spotify.com/track/4FkidCWGNyv6LnBIqyCie4

A-Ha är ett band som förbryllar. De borde vara megastjärnor; bra låtar, bra videos, "snygg" sångare som även sjunger bra. Jag vet inte varför de inte slog enormt utanför Norge. Jag funderar på det ibland men kan inte komma på något bra svar.

[Nattlorden]

Nåja... jag har träffat på en hel del amerikaner på nätet som gillar dem... och som varit trogna över åren... så de har nog lyckats sälja tillräckligt många plattor till trogrna fans.

(Ytterligare en likhet med Alphaville - extrem trogen fanbase även om listettorna uteblivit)

[Kimpost]

Jag har "aldrig" lyssnat på A-ha, i tron att det var ren tuggummipop för fjortonåringar.

Här är en till A-Ha fan som egentligen inte "borde" vara det. Mina favoriter är både tidstypiska och har HI-FI-kvaliteter:

http://open.spotify.com/track/2OKCZEpMueahBESfT2n6Yk
http://open.spotify.com/track/4FkidCWGNyv6LnBIqyCie4

A-Ha är ett band som förbryllar. De borde vara megastjärnor; bra låtar, bra videos, "snygg" sångare som även sjunger bra. Jag vet inte varför de inte slog enormt utanför Norge. Jag funderar på det ibland men kan inte komma på något bra svar.

De slog väl rätt ordentligt utanför Norge? De var ju definitivt världens största skandinaviska band under några år.

[Nattlorden]

De slog väl rätt ordentligt utanför Norge? De var ju definitivt världens största skandinaviska band under några år.

Bör väl ha varit Europe som gick om först då... sedan definitivt Roxette...

[PekkaJohansson]

Å jo, nog slog A-ha även utanför Norge. Följande lista över listplaceringar för "Take on me", hämtad från Wikipedia, är mer än vad många andra artister kan stoltsera med:

Chart (1984) Peak position
Norwegian Singles Chart[36] (original release) 3
Chart (1985) Peak position
Australian Kent Music Report[37] 1
Austrian Singles Chart[29] 1
Belgian VRT Top 30[30] 1
Canadian RPM Singles Chart[38] 2
Dutch Top 40[31] 1
French SNEP Singles Chart[34] 3
German Singles Chart[32] 1
Irish Singles Chart[35] 2
Italian Singles Chart[33] 1
New Zealand RIANZ Singles Chart[39] 7
Norwegian Singles Chart[36] (re-release) 1
Swedish Singles Chart[40] 1
Swiss Singles Chart[41] 1
UK Singles Chart[42] 2
U.S. Billboard Hot 100[25] 1
U.S. Billboard Adult Contemporary[43] 4

Även för uppföljaren "The sun always shines on TV" gick det hyggligt. Däremot håller jag med om att gruppen hade förtjänat mer långlivad uppmärksamhet. Jag ska bestämt spela lite A-ha i kväll!

Edit: He he, det var visst fler som ville ge svar på tal!

Med vänlig hälsning

Pekka

[sensei74]

Däremot håller jag med om att gruppen hade förtjänat mer långlivad uppmärksamhet. Jag ska bestämt spela lite A-ha i kväll!

Precis, det är det jag menar med begreppet megastjärnor. Jag tror att många associerade dem med 80-talets syntpop som blev helt ute. Men de har fullt klart kvaliteter som långt ifrån alla pop-band kan stoltsera med och har fått för lite uppmärksamhet enligt mig.

[Gundozer]

Som norsk i Norge blev jag jo exponerad för A-Ha under 80 talet och visst gillar jag det fortfarande. Inte så mycket Take on me-stuket men 2-3 låtar från varje skiva.

deras klart bästa är Velvet (som iofs inte är 100% a-ha)
se mitt inlägg på min blogg ang. den låten:http://backinblack.bloggplatsen.se/2010/10/28/3836753-tipsdax-a-ha/

[Nattlorden]

Den är fin. "Manhattan Skyline" är en annan som hittat en specialväg in i mitt hjärta.

[stefanolo]

Den är fin. "Manhattan Skyline" är en annan som hittat en specialväg in i mitt hjärta.

..och som jag spelade den låten (Manhattan skyline) om och om igen på min Thorens TD166 MkII (Goldring Eroica PU) och (för mitt rum) alldeles för stora B&W Matrix3-högtalare . Jag vill ha en vinylspelare igen!! Har så många gamla 80-talsgodingar i skivbackarna.

Som sagt underskatta inte unga band från 80-talet .

/s

[PekkaJohansson]

Jag ska ta fasta på tipsen i tråden. "Scoundrel days" var, trots några ljusa stunder, något av en besvikelse efter "Hunting high and low".

Mvh Pekka

[Nattlorden]

Jag ska ta fasta på tipsen i tråden. "Scoundrel days" var, trots några ljusa stunder, något av en besvikelse efter "Hunting high and low".

Det kan jag förstå. Personligen vill jag nog dock klassa den som mer hållbar... Jag stoppar mycket oftare i "Scoundrel days" än någon av de andra plattorna. "East of the Sun, West of the Moon" tror jag hamnar på andraplatsen.

Kollade precis vilken A-Ha jag valt att ta med hit till jobb, och jo det är "Scoundrel Days"...

[PekkaJohansson]

Personligen vill jag nog dock klassa den som mer hållbar... Jag stoppar mycket oftare i "Scoundrel days" än någon av de andra plattorna. "East of the Sun, West of the Moon" tror jag hamnar på andraplatsen.

Kollade precis vilken A-Ha jag valt att ta med hit till jobb, och jo det är "Scoundrel Days"...

Då ska jag se till att ge den en chans ytterligare.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Nattlorden]

Då ska jag se till att ge den en chans ytterligare.

Kan dock inte uttala mig om hur lång tid nötandet på skrivorna det behövs innan man hamnar där.... Jag har trots allt nött på dem ganska frekvent sedan de kom ut...

Stilmässigen är det ju snarast "Hunting High and Low" som sticker ut stilmässigt i produktionen som mer syntetisk. Annars är det lite av samma "karriärbana" som även Depeche och Alphaville haft.... mer gitarrer senare i karriären.

[PekkaJohansson]

Där ser man. Ja, då kanske jag kommer att nöta förgäves. Jag ogillade starkt trenden bland syntband från det tidiga 80-talet att mer och mer gå över till svulstig gitarrbaserad arenarock. Depeche Mode och Eurythmics hamnade båda på ett sluttande plan från och med 1985, även om "Music for the masses" från 1987 är ett (sista) mästerverk.

Med vänlig hälsning

Pekka