Alarm Agents; the multi-headed Beast of Obsessions meets the Wolfshook of your Desires. Realist? Alarmist?? You must have this! Alarm Agents; from Berlin to Jerusalem ring the bells. A new album from Death In June and Boyd Rice. A marriage made in Hell.
_________________________________________
Det är inte lätt att recensera detta album. Akustisk gitarr, samplingar av havet (måsar, vågor) och effekter. Musiken tjänar mest som stämningsskapare och förstärkare av Boyd Rice's,rytmiskt halvtalade och kommenderande lyrik. Även om musiken inte kan påstås vara dålig, skulle den inte kunna stå på egna ben.
Texterna handlar till stor del om självbefrielse genom frivillig exil. Ämnen som gudomlighet och överlägsenhet varvas med ångestframkallande obehagliga sanningar om bristen av konsekvens hos den egna personen. "Get used to saying no!" är nog den mest hemsökande "låten" jag någonsin hört. Ett litet utdrag: "Get rid of those useless thoughts/ which are at best a waste of time/ Dont waste your energy and time/ throwing rocks at the dogs that bark at you on the way/ Get RID of them/ and do what you should/ If the minds of those around you/ like yours/ were soft like marshmallows...."
Just när ångesten når sitt klimax avbrtyts den hårt av ljudbilden av hav, måsar och filmsamplingar. "See the crab as it climbs out of the water, on to the land... ...but it almost allways sinks back again" "You love the sun don´t you?" (Havet brusar i bakgrunden) "If you look at the left, ladies and gentlemen, the view is not very inspiring, AH! but if you look to your right.."
Ångesten fortsätter med militäristiska kompositioner som "Tears of the hunted" för att åter avbrytas av havet. Så håller det på, och även om musiken hela tiden är mycket ambient och avslappnande får man känslan av kyla och olust.
CD:n innehåller 18 spår, varav några, exempelvis "The man who laughs (som helt enkelt är en man som skrattar (länge) på ett synnerligen störande vis), nog endast är givande för upphovsmännen. Det kan jag förlåta.
Jag skulle vilja rekommendera skivan, men i ärlighetens namn har jag aldrig lyckats få någon att gilla Death in june tidigare (tro mig, jag har tjatat
)
