Marc-André Hamelin

Rekommendationer på bra skivor. Allt från mono till mulitikanal.

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 114
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2019-05-21 01:07

Jag gick in på Hamelins hemsida och lyssnade på Brahms 2:a med Warszawa filharmonin dirigerad av Jacek Kaspszyk. Oj vilket framförande, vilken orkester och vilken dirigent! Här satt allt ihop, orkestern spelade rytmiskt, med härlig klang och frasering. Marc-André gav en av sina bästa framföranden som jag någonsin hört från honom. De två stora solon som finns i första satsen (i slutet av expositionen och reprisen) var helt enkelt enorma. Vilken lätthet med kraft. Långsamma satsen hängde helt ihop och var dessutom mycket vacker: det berömda cellosolot utmärkt bra spelat. Marc-André svalde konserten som om det varit en liten Mozart-konsert. Inte för att Mozart är liten utan den pianistiska och musikaliska kapacitet man måste ha för att spela detta omfattande Brahms-verk. Här kan man också iaktta hur väl Hamelin balanserar om bas mot diskanten vid starka nyanser. Det ger en överraskande stor effekt vid några tillfällen som skiljer honom från de flesta pianister.

Titta gärna in på hans hemsida och lyssna. Det är det verkligen värt! Jag tycker att det är ett bättre framförande än på skivan som han gett ut! Kanske en bättre orkester och även sal har påverkat att det blev som helhet så lyckat.

På hemsidan kan man också titta på vilka konserter som han ska göra. Jag blir så glad över att flera institutioner - (utom tyvärr i Stockholm) - förstått vem han är. Marc skrev till mig och tyckte att det är på tiden att han får spela här igen. Han kom fem gånger när jag kunde styra och ställa, men tyvärr har jag ingen makt eller pengar att arrangera något idag.

Hamelin återkommer till pianoserien i Helsingborg till hösten. Jag blev förhindrad att åka för två år sedan, men detta är en höjdpunkt. Lite avundsjuk är jag på min lillebror och en vän som åker till Schweiz nära Zürich för att höra honom i en pianoafton i Lucern nu på onsdag!

Programmet den 29 augusti i Helsingborg:

Mario Castelnuovo-Tedesco (1895–1968): Cipressi (1920)
Robert Schumann (1810–1856): Fantasie i C-dur op. 17
- Paus -
Alexis Weissenberg (1929–2012): Sex arrangemang av sånger ur Charles Trenets repertoar; Coin de rue – Vous oubliez votre cheval – En avril à Paris – Boum! – Vous qui passez sans me voir – Ménilmontant
Gabriel Fauré (1845–1924): Nocturne nr 6 i Dess-dur, op. 63 (1894)
Frédéric Chopin (1810–1849): Polonaise nr 7 i Ass-dur op. 61 "Polonaise-fantasie"
Scherzo nr 4 i E-dur op. 54

Bästa musikaliska hälsningar från
Torgny

https://www.marcandrehamelin.com/video-gallery-full

Användarvisningsbild
Max_Headroom
Adventurer
 
Inlägg: 18089
Blev medlem: 2003-10-03
Ort: Metropolis, men passet är från Moskva

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Max_Headroom » 2019-05-21 17:25

Torrowitz skrev:Titta gärna in på hans hemsida och lyssna. Det är det verkligen värt! Jag tycker att det är ett bättre framförande än på skivan som han gett ut! Kanske en bättre orkester och även sal har påverkat att det blev som helhet så lyckat.


Detta var väldigt bra! Jag brukar inte gilla Brahms men detta var bra. Lite osammanhängande komposition, men ändå; det rör på sig.
Det som är "lite lustigt" är att orkestern och pianisten spelar i samma stil; Bestämt men lätt, närmast fjäderlätt. Det kan inte vara en slump, det här måste dom ha övat på i förväg. Väldigt bra tajming också, sitter som spikat. Ofta tycker jag att det är något som man missar på, och det låter utsmetat. Kanske lägger man inte ned den tid på att öva orkestern som man (troligen) har gjort här?
Mycket hög kvalitet på framförandet!
Denna signatur är endast för privat bruk. Vänligen läs ej!

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 114
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2019-06-09 13:18

Jag vill peka på två filer på en rysk sida där Hamelin spelar live Ravels båda konserter. Vänsterhandskonserten passar honom som en handske med sitt mörkare uttryck. Medan den nya (för Hamelin) G-dur konserten (vid 20:30) spelas med ett härligt, på bästa sätt ohysteriskt melodiskt uttryck. D-dur kommer vid 1:04:00 och man märker att detta är ett verk som tilltalar Hamelin på bästa sätt. Den stora kadensen i vänsterhandskonserten börjar vid 1:18:30. Man kan också jämföra Warzawa filharmonin med Moskvas Filharmoniker och båda är utmärkta orkestrar, men Warzawa orkestern är ytterst bra på alla sätt och vis, har nästan inga brister alls. Hamelins tydliga rytmiska spel, trots att det är melodiskt, gör det lättare för båda orkestrarna att följa med. Extranummer vid 1:25:50.

Det finns också en pianoafton med bl.a. en av Feinbergs ovanliga sonater och en hel del annan musik som Busonis bearbetning av Bachs violin-chaconne. Jag gillar Hamelin bättre i soloaftnar då han mer fritt kan visa sin bredd och djup. Solokonserter tenderar att kräva relativt genomgående starkare spel och fyrkantigare fraseringar för att orkestrarna ska hänga med. I en pianoafton kan han använda sig av fler register. Klangen i Bach-Busonis Chaconne är bara imponerande. Melodisk med en mäktig orgelliknande klang.

Jag skulle nog börja lyssna på soloaftonen även om Ravelkonserterna är kanske mer direkt tilltalande vid ett första hörande. Feinberg sonaten vid 17:00 är inte helt lätt att ta till sig, faktiskt mycket svårspelad och nästan omöjlig att lära sig utantill. Lyssna så förstår ni. Men sedan kommer det musik som är direkt melodiskt briljant på vanligt Hamelin-manér. Vid 42:15 kommer Wiessenbergs briljanta bearbetningar av olika sånger. Vid 1:06:00 kommer Chopins fantasie och E-dur Scherzot. Notera Hamelins stora dynamik och det som jag påpekat tidigare, hans utnyttjande av basen vid kraftiga nyanser och alltid mycket tydliga figurer och harmonik. Det finns inget slarv här. Harmoniken i Chopin-styckena blir ovanligt tydligt uttecknad. Extranummer vid 1:31:30.

https://meloman.ru/videos/catalogue/

Jag blir mycket glad när jag läser dina kommentarer Max_Headroom kring Brahms andra konsert med Hamelin. Du överbryggar dina tidigare negativa erfarenheter med Brahms musik och lyssnar beslutsamt och finner många saker att tycka om. Jag tycker att det är en idealisk inställning till att utveckla sig och finna nya saker!

I detta fall har du helt rätt att det hänger ovanligt bra ihop. Det beror på många saker, bl.a. att den instrumentala nivån är mycket hög. Om dina mindre goda erfarenheter med konserten som komposition, kan jag säga att jag räknar själv med att behöva minst 7 genomlyssningar på ny musik, om det är en stort verk och inte är minimalistiskt, dvs. har många upprepningar. Om det är det sistnämnda så kan det räcka med endast en lyssning. Jag skrev tidigare att i Beethovens "Für Elise", att temat kom, jag tror det var 18 gånger, utan att på något sätt förändras. Jag känner inte till något liknande av Beethoven och jag har ändå hört det mesta av Beethovens musik många gånger. Det kan vara om någon hittar ytterligare en minimalistisk stycke av honom ... ?

Men i en så lång och omfattade konsert som Brahms andra konsert på ungefär 50 minuter, tappar man lätt överblicken. Noter, om man kan läsa dem, hjälper mycket i att skaffa en bättre förståelse över allting och man kan lättare höra stämmor inne i musiken och finna samband. Musiken är en genomarbetad komposition där olika teman dyker upp i alla möjliga instrumentgrupper i olika mönster. Påminner om en mosaik, där de olika små bitarna till slut ger en helhet om man kan uppfatta dem och sedan ser det hela i ett större perspektiv. Men först måste man uppfatta alla små delar.

Annars är det bara att lyssna flera gånger. Faktiskt att minska (inte öka) sitt "lyssningsfönster" man använder sig av. Ju mer detaljer man upptäcker desto bättre kommer helhetslyssningen bli.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 114
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2019-08-28 12:04

Jag önskar påminna om Marc-Andrés konsert i Helsingborg på Dunkers Kulturhus kl.19.00 imorgon den 29 augusti. Ett riktigt evenemang och väl värt att åka till om man kanske finns i närheten. Jag åker själv med min lillebror tidigt på morgonen för att lyssna på denne fantastiske man. Program och information finns i länken:

https://dunkerskulturhus.se/event/konse ... e-hamelin/

Marc-André Hamelins tre tidigare framträdanden vid festivalen har varit enastående höjdpunkter av sublimt pianospel, kännetecknat av fullständig klanglig behärskning och intensivt medveten gestaltning.

Tolkningen av Liszts Bénédiction de Dieu för två år sedan berörde publiken starkt. Marc-André Hamelin har en otrolig bredd med oväntade inslag som årets Charles Trenet-sånger i arrangemang av Alexis Weissenberg. Han nominerades i december 2018 för elfte gången till en Grammy. Denna gång för inspelningen av Stravinskijs Våroffer tillsammans med Leif Ove Andsnes. Gramophone utnämnde i juni 2018 Hamelins tolkning av Franz Schuberts sista sonat och några impromptus till ett av månadens bästa album.

Mvh/Torrowitz

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 114
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2019-08-31 12:06

Det var en stor pianoafton i Helsingborg med Marc-André Hamelin i torsdags kväll. Jag vill skriva om den och den blir något lång men så är det. Hur ska man annars kunna förmedla något mer ingående?

Jag och min lillebror gick direkt från tåget på torsdagen till salen och fann Marc-André där. Han har alltid varit mycket tillmötesgående och bjöd oss att lyssna. Vi fick höra en timmes repetition av delar av programmet. Han spelar nästan aldrig fel i snabba figurer, utan det är snarare klang och vissa balanser som han arbetar med. Allt sitter färdigt och helt utan memoreringsproblem.

Vi gick och åt lunch och kunde tala om mer personliga saker. Hamelin berättade om de problem som uppstod då han skulle åka mellan repetitioner för årets Promskonserter, till en konsert utanför Zürich. Långa taxiresor då kommunikationerna inte var bra, på hela tre och fyra timmar! Och jag har inte berört de andra logistikproblemen som han stötte på under dessa resor.

Jag berättade om denna tråd på Faktiskt.io där jag bl.a. beskriver hans behandling av pianots klang i svaga och starka nyanser. Han höll helt med om att han medvetet balanserar mot mer bas i starka nyanser för att få mer dynamik och att inte pianot skulle låta aggressivt hårt. Jag sa att bara vissa pianister gör detta som Michelangeli, Arrau och Horowitz. Han kunde bara hålla med mig och dessutom undra så smått varför. Det finns bara fördelar med att balansera om. Inom akustiken vet man att också en bastunn efterklang, alltid leder till ett hårt ljud i starka nyanser (ibland också plågsamt hårt) i vilken sal som helst. Något som jag skulle kunna skriva mycket om ...

Jag tog upp inspelningen som han har på sin hemsida med Brahms 2:a konsert från Warzawa och jag berömde den, då det är en helt annat sätt att spela än vad jag var van att höra. Hamelin var mycket glad över att jag la märke till det och sa att han kände sig stolt över just denna inspelning. Orkestern, dirigenten och akustiken i salen i Warzawa, bidrog också till det mycket lyckade resultatet. Jag påstod att det är en mer melodisk och harmoniskt styrd frasering än tidigare. Hamelin höll med och men sa att han nästan prioriterar harmoniken mer än melodin! Jag påstod att de går hand i hand, men att harmonikens betydelse ofta underordnas melodin snarare än tvärtom. Hamelin kunde bara hålla med. Men detta "nya sätt" leder till flera positiva resultat då harmoniken styr frasernas andning och där skiljer sig hans nya spel en del mot tidigare år. Hör Brahms konserten från Warzawa så kan ni själva uppleva detta.

Pianoaftonen i Helsingborg var helt fantastisk med stående ovationer både före och efter paus. Hans"nya sätt" att frasera, artikulera melodier, harmoniken och figurer, gör allting tydligare. De går fram på bästa sätt i salen. Kompositions strukturer likaså, inte minst flerstämmigheten blir tydligare. Detta var något som jag speciellt uppskattade, att en klanglig balans hela tiden varierar, beroende på i vilket register klangerna ligger. Den motsträviga flygeln i salen som arrangörarna ville byta ut då den låter så hårt, klingade plötsligt som en mycket bra Steinway. Arrangörerna blev mycket glada över det, de hade planerat att köpa en ny flygel. På lunchen så pratade jag med Hamelin om pedalbehandlingen och som han la största vikt vid. Han använde sig naturligtvis av halvpedal, men nämnde också några andra sätt att få ett instrument att klinga i framförallt svaga melodiska passager.

Efter paus så spelade Hamelin några arrangemang av pianisten Weissenberg på melodier av Charles Trenet. Detta är enkla melodiska sånger som Weissenberg tyckte om och arrangerade. Genom dessa arrangemang, ofta flerstämmigt, så står melodierna fram i en helt ny dager. Hamelin tyckte mycket om dessa arrangemang och har tagit ut dem på gehör (!). Inte lätt att göra då de är pianistiskt mycket sammansatta och därför svåra att höra varje figur exakt som den borde vara. Han erkände att han också "förbättrat" arrangemangen på ett antal ställen. Man har nu hittat Weissenbergs noter och ska publicera dem. Men Hamelin har redan spelat in sina versioner och man (troligtvis Peters förlag) planerar också att ge ut även hans version, då det är arrangemang.

Som avslutningen han en nocturne av Faure som i mångt och mycket påminde om Trenet arrangemangen. Vackra melodier och mycket fantasifullt arrangerat. Chopins Fantasi-polonäs samt hans fjärde Scherzo avslutade konserten. Jag har aldrig tidigare hört dessa verk spelas bättre även av historiska pianister på skiva. Både stämföring, variation av klangen, artikulationen var helt fantastiskt utfört parat med en stark känsla. Stående applåder och Hamelin avslutade konserten med ett preludium av Debussy.

Efter konserten gick vi och åt. Med följde båda ansvariga arrangörerna, unga pianiststudenter från Ingesund som även framträtt i olika lunchprogram. Jag förde fram några av dem till Hamelin då de var för blyga att tala med honom. Som ung student är det en mycket stor upplevelse att få möta en pianist med det rykte Hamelin har. Man glömmer det aldrig, det vet jag av egen erfarenhet. Vid bordet hade jag nöjet att få tala med Robert von Bahr och berömma han idoga arbete med att ge ut musik i kompletta serier, trots att alla skivor inte alltid säljs så bra. Publiken önskar samma "slagdängor" om och om igen, något som vi alla som arbetar inom musiken känner väl till. Men Robert går emot strömmen i detta fall. Unikt för en skivproducent! Vidare satt en professor från ett Universitet där och han följer Hamelin överallt när han kan komma ifrån. En pianist som delade första pris i den sista van Cliburn tävlingen, Haochen Zhang, där Hamelin var domare och dessutom komponerat ett intrikat obligatoriskt stycke, var där och lyssnade.

Alltnog den bästa pianoafton jag hört i mitt liv även från Hamelin själv. Den kan svårligen toppas? Allt tack också till arrangörerna av denna internationella festival som är ledande utan konkurrens i Sverige, för deras enorma arbete.

Mvh/Torgny

Tangband
 
Inlägg: 4679
Blev medlem: 2017-11-28

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Tangband » 2019-09-01 14:39

Hamelin är en helt suverän pianist. Kan jämföras med tidiga Pollini . Men där han blev något sämre med åldern är det tvärtom med Hamelin.
Jag har en tidigare skiva med musik av Alkan där han verkligen gör musiken intressant- perfekt spelat naturligtvis, men han lyckas ju kombinera det perfekta med extrem musikalitet :)

Tangband
 
Inlägg: 4679
Blev medlem: 2017-11-28

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Tangband » 2019-09-02 07:11

petersteindl skrev:
momus skrev:Apropå Peters förslag, Debussy med Giseking. Här är min favorit: https://www.youtube.com/watch?v=LLbpQl1cCl8. Smaken är som baken...... Tyvärr är det lite osynk i klippet, men det är bara att blunda. Giseking låter som Pierre Boulez dirigerar. Visserligen älskar jag Boulez dirigentgärning, men Debussy vill jag ha en aning mer impressionistisk........


Fixade länken. Arturo Benedetti Michelangeli tillhör de stora. Jag har dock lite svårt för honom, förutom i en del Debussy och Ravels pianokonsert. Jag förundras över hans spel, men det slår oftast inte an den där tonen inombords som gör att man blir ett med musiken.

Med vänlig hälsning
Peter

Peter,
Det är alltid den där balansen mellan det tekniskt perfekta och det som slår ann en sträng :) Det är ovanligt med båda.
Jag gillar Michelangelis spel och han fraserar verkligen perfekt. Men den pianist jag tycker är bäst på att slå ann strängar är nog Rubinstein, trots att han i vissa inspelningar spelar lite fel och ibland fraserar på eget sätt, kommer personligheten igenom och det känns nästan som det är han som skrivit musiken.

Pollinis tidiga inspelningar med bla chopins etyder lyssnade jag mycket till i min ungdom. Fantastisk musik och fantastiska tolkningar. Pollini kombinerar här det tekniskt perfekta med fantastiska tolkningar. :) Pollini studerade sedan för Michelangeli och kom framöver framgent spela alltmer reserverat, kanske kyligt.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Maurizio_Pollini
”Pollini was born in Milan to the Italian rationalist architect Gino Pollini, who has been said to be the first to bring Modernist architecture to Italy in the 1930s.[1] Pollini studied piano first with Carlo Lonati, until the age of 13, then with Carlo Vidusso, until he was 18.[2] He received a diploma from the Milan Conservatory and won both the International Ettore Pozzoli Piano Competition in Seregno (Italy) in 1959 and the International Chopin Piano Competition in Warsaw in 1960.[3] Arthur Rubinstein, who led the jury, declared Pollini the winner of the competition, allegedly saying: "that boy can play the piano better than any of us".[4] Soon afterwards, he recorded Chopin's Concerto No. 1 in E minor with the Philharmonia Orchestra under the Polish conductor Paul Kletzki for EMI, and taped performances of Chopin's etudes.[5] When the Philharmonia offered Pollini a series of concerts, he experienced what EMI producer Peter Andry has called "an apparent crisis of confidence".[6] After this, he studied with Arturo Benedetti Michelangeli, from whom he is said to have acquired "a precise technique and emotional restraint",[7] although some have expressed a concern that Michelangeli's influence resulted in Pollini's playing becoming "mannered and cold".[6] During the early 1960s, Pollini limited his concertizing, preferring to spend these years studying by himself and expanding his repertoire.[8]”

Användarvisningsbild
Torrowitz
 
Inlägg: 114
Blev medlem: 2008-02-29

Re: Marc-André Hamelin

Inläggav Torrowitz » 2019-09-02 14:14

Tack för kommentarerna Tangband. Jag vet att det är många, inklusive mig själv som tycker att Michelangeli är kylig och av denna anledning inte lyssnar så ofta på honom. Även om jag har många skivor med Michelangeli lyssnar jag sällan på dem. Det är bara Rachmaninoffs 4:e konsert som dyker upp då och då, där hans "kyliga" spel passar som en handske. Han håller ihop den något uppstyckade kompositionen på ett fantastiskt sätt.

Likaså gäller det Pollini som blivit i mitt tycke alltför kylig och ointressant när han nu på gamla dar inte behålligt sin ungdomligt fantastiska teknik. Jag håller helt med dig om att Chopin etyderna är en pianistisk fantastisk inspelning, men både inspelningen och den hårda flygeln gör att jag inte klarar av att lyssna på så många av etyderna på en gång. Hans skiva med Stravinskij, Prokofiev och Boulez verk från samma tid, är likaså enorma. Hans spelstil som är framåtdrivande och långtifrån lyrisk, passar mycket väl till denna musik. Egentligen så kan man generellt säga att vissa pianisters spelstil passar bättre till viss musik än annan musik!

Men det jag ville peka på med texten om Hamelins ändrade attityd, är att det långt ifrån är så enkelt som att "smaken är som baken". Att få höra hur en av världens främsta pianister tänker om sina tolkningar och hur han så småningom ändrat sig, tycker jag är högintressant. Även en som Horowitz ändrade sitt spel genom åren, likaså Arrau. Nu också Pollini som du nämner, vilket jag ändå skulle vilja säga är känt. (Pollini ägnade sig också under många år åt politik och hade musikmanifestationer som kan man nog kalla dem, tillsammans med sin vän Abbado).

Men synd vore det om artisterna inte kunde förändra sig själva. De pratas dock sällan om detta i t.ex. intervjuer. Ofta för att intervjuaren är för begränsad ... Det närmast jag ser om detta finns i en ny bok om Arrau. Både hur hans lektioner gick till med notexempel och även flera intervjuer, (men där intervjuaren är mycket kunnig). I denna bok på olika ställen, talar Arrau om sitt spel och hur det förändrats genom åren.

Att en åsikt slagits sig fast så hårt i människors sinnen, att "smaken är som baken", beror nog helt och hållet på att människor uppfattar saker så olika. Man tänker mindre på hur mycket man själv uppfattar, eller ens tar reda på fakta. Det finns många undersökningar, en t.ex. gjord på KTH där man tagit elever från Edsberg (en påbyggnadsutbildning till Musikhögskolan) och jämför dessa med "normala" människor utan musikalisk träning. Där så visar man tydligt att när det gäller harmonik, så hör Edsbergs eleverna bättre de relationer mellan ackord som är långt ifrån grundtonarten och kan placera in dem riktigare. Betydligt bättre då än de människorna utan musikträning, som snarare bara gissar när man kommer till mer avlägsna tonarter. Man kan på så sätt visa att musikalisk träning ger effekt.

Harmoniken är grundläggande och ett slags grammatik för musiken på samma sätt som det finns för språket, då det bygger på den naturliga övertonsserien. Så det är ingen tankekonstruktion, utan bygger helt och hållet på hur vi uppfattar klang från olika instrument. Detta är ett faktum och använder man inte sig av harmoniken i sin lyssning, så anser jag att den blir onödigt "fattig" och tenderar åt lyssning bara på ytan. Som Hamelin säger så tycker han t.o.m. att harmoniken ofta spelar en större roll än melodin. Något att verkligen fundera mer på!

Många artister är vad jag skulle kalla högerhandspianister. Det finns flera som jag beundrar som t.ex. Kempff och hans inspelningar av Beethovens sonater och stereo versionen av konserterna. De är i mitt tycke svåröverträffade. Här kommer vi så då till det andra som du nämner Tangband och det är det som svårligen kan diskuteras men som naturligtvis finns. Det gäller det som du kallar att "slå an strängar". Det finns ett antal musiker som lyckas med detta bl.a. Kempff, trots sin något klumpiga teknik. Jag har även tidigare i denna tråd skrivit en del om ämnet. Men det är tyvärr inte ett område man kan diskutera annat än att konstatera att vissa musiker har den förmågan.

Rubinstein hade denna förmåga i hög grad, även om han var en utpräglad "högerhandspianist". (Se kommentarer om honom tidigare i tråden kring Chopins 3:e Ballad). Pollini tycker jag det är mer tveksamt med om han har någon större förmåga att nå ut till publiken. Jag har hört honom två gånger live och det var inte så upplyftande enligt mitt tycke. Sådana som Perahia, Arrau har/hade den definitivt. Jag tror faktiskt att det inte finns någon pianist på hög världsnivå som inte mer eller mindre har denna förmåga att beröra.

Men det betyder inte att det andra blir oviktigt. Lyssnar man bara med en känsloinriktning, letar man nog bara i stort efter denna förmåga att artisten kan beröra en. Men en undervisning på högskolan kan inte inrikta sig på något som är i princip omöjligt att formulera. Hur ska man göra då? Man ägnar sig åt praktiska saker som att förstå och interpretera notbilden, artikulation, frasering, långa versus korta fraser, klang, pedal och karaktär och inte minst harmonik och historiskt perspektiv. (Jag har säkert glömt flera saker). Dessa saker är också viktiga, då utan dem blir det omöjligt att spela på en professionell nivå. Förmågan att nå över scenkanten och beröra är tyvärr inte möjligt att undervisa i. Man får se efter hand hur de unga artister lyckas med genom livet.

Mvh/Torgny

Föregående

Återgå till Skivrekommendationer


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: lennartj och 1 gäst