Som jag ser det är frågan om vad som konstituerar "bra" mycket svårare när det gäller en fonogramproduktion än vad den är när det gäller återgivning, i varje fall när det gäller länkarna fram till högtalarna.
Återgivningen har ju en sorts referens. Man kan undersöka graden av ackuratess, eller om man föredrar - graden av färgning.
När det gäller om en fonogramproduktion är bra eller dålig så är det dock en helt subjektiv fråga.
Vad någon än tycker, så är det alltid rätt. Det vill säga under förutsättning att man lyckas isolera vad som är fonogrammet och vad som är anläggningen man lyssnar igenom*. Ett fonogram som objektivt är extremt distorderat, odynamiskt och smalbandigt (jag väljer med avsikt adjektiv som många säkert uppfattar som negativa) men en person gillar det och tycker att det är så det skall låta, så har de ju ändå alltid rätt! Det finns inget "sant" svar på hur det som ges ut på fonogram skall vara, tekniskt.
I varje fall inte om vi talar om producerad musik, som inte funnits live.
(Jämför - det finns inget sant och entydigt svar på vad som konstituerar en bra tavla, men om tavlan kördes i en kopieringsapparat skulle man kunna bedöma likheten mellan kopian och originalet.)
- - -
Med det sagt finns det fall där det finns en referens, något att bedöma braigheten mot, även när det gäller fonogram - nämligen när man talar om återutgivningar. Produktioner som redan gjorts färdiga och tillgängliggjorts, men sedan (10, 20, 30... år senare) tillgängliggörs igen, kanske med en massa mastringsprocessning som de som skapade musiken inte får en chans att kommentera.
Där finns det skäl att påstå att produktionerna har förstörts ljudtekniskt, och att den alltså har blivit mindre bra.
- - -
Men DET sagt så är det som jag ser det lika självklart att man i den subjektiva världen har samma rätt att hävda sin uppfattning när den är att något är bra, som när det gäller att något är dåligt. Så på samma sätt som den som säger att en produktion är bra har rätt till sin uppfattning, har den som säger att en produktion är dålig rätt till sin uppfattning.
Men i ingendera fallen har någon av dem mandat att diktera generella sanningar.
- - -
Självklart kan dock även det subjektiva objektiviseras - med hjälp av statistisk. Så även om det inte är "sant" att en produktion är dålig baserat på att någon, flera, kanske till och med många, tycker det, så är det sant att många tycker att den är dålig om många tycker att den är dålig!
Och ibland kan det kanske finnas skäl att lyssna om många börjar tycka att något är dåligt?
Det är förstås upp till varje musikskapare att ta ställning till om de bryr sig om massans bedömningar av ljudkvaliteten eller inte. Men i normalfallet så sker ju allt sådant "darwinistiskt", det vill säga genom försäljningen - det som är dåligt säljer mindre.
Tyvärr (för dem som bryr sig om ljudkvaliteten) så är dock musik och ljudkvalitet sammanslagna, och ljudkvaliteten är nästan undantagslöst underordnad musiken, alltså för alla normala konsumenter. Så inte ens en rätt så dålig ljudkvalitet räcker för att sänka en utgivning. De darwinistiska krafterna på en sekundär faktor blir mycket svaga, helt enkelt.
Därför behövs debatten. Som i den här tråden.
Kanske skulle det även behövas att ickeförstörda versioner av musik fanns tillgängliga parallellt med de förstörda? Det kanske låter knasigt och det är väl inte givet att något sådant ligger i skivbolagens intressen (det skulle ju snarare ge dem kunskap än pengar), men jag tror att ett sådant experiment i längden skulle gynna alla.
Men igen - det finns inget sant svar på vad ljudkvalitet är (vad som är bra eller dåligt) när man talar om fonogrammen. Varje persons helt subjektiva syn på saken, är lika sann.
Vh, iö
- - - - -
*Exempelvis är ju en gissning om att ett fonogram är basfattigt, baserat på att det låtit så i en anläggning med mycket bristfällig nivå i basregistret, felaktig. Speciellt om gissaren inte är införstådd med problemet och säger att han eller hon tycker eller anser att fonogrammet är basfattigt.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
