Herregud, den har kommit! Det nya albumet från Alec Empire har slagit ned som en bomb i mitt hem, och jag älskar det!
Alec Empire, frontman i det nu avsomnade terrortechnoindustripunkbandet Atari teenage riot (ATR), har just släppt sitt bästa soloverk hittills, och tonen är stenhård. Med sig från ATR har han Nic Endo som med sedvanlig precision levererar öronbedövande, skadade beats. Hon har även stått för "noise shaping" och design av skivfodralet.
Med glädje konstaterar jag att duon tagit sig ur den depression, orsakad av ATR kolegan Carl Cracks självmord, som präglade den förra skivan. Det är dags för ilska igen, och det finns gott om grisar att vara förbannad på! Kanske fick de förnyad energi sedan ATR's "The future of war" förbjöds i Tyskland (massor av år efter att den släppts, 9/11 ni vet).
Empire, som ju från början är speedmetal gitarrist, har äntligen plockat upp guran och behållit den genom hela albumet. Det var mycket oväntat eftersom han mest gjort sig känd som en av noisetechnons/breakbeatens verkliga föregångare. Han har inspirerat sådana som Aphex twin och The progidy, och även mixat åt så skillda artister som Björk och Ramstein. Oväntat var ordet.
Alec är noga med att poängtera att skivan inte innehåller några samplingar, alla ljud är skapade för just det här albumet, bara för att sedan styckas upp, kastas om och tokdistas. Resultatet är oerhört, fantastiskt, utmärkt o.s.v. En Ministry platta är som en smekning i jämförelse.
På något sätt är detta den mest lättlyssnade skiva som släppts på hans eget bolag Digital hardcore någonsin. Man kan sjunga med. Låtarna har en tydlig struktur med vers, stick och refräng, vilket faktiskt är riktigt skönt. Det finns en melodi att följa, en monoton destruktiv, gitarriffsmelodi som ändå lyckas vara uppryckande/uppviglande. Man blir glad av den här skivan.
Inledande "Kiss of death" är som ett manifest, en frisk vind genom rockuniversum. "Media is telling you to adjust, friends look at you like you must!" Berlin-polisen stoppade inspelningen av videon, hundratals svartklädda Alec Empire fans spelade nämligen döda på offentliga platser i hela stan. "It´s time to make up your mind/ if you wanna belong to the dying kind".
Texterna handlar om att bekämpa politisk apati, men även om helvetet som droger medför (Alec har alltid varit äcklad av drogkulturen inom techno scenen) med låten "Overdose (high on the Adolf Hitler drug)" som handlar om en ny sorts kinesiskt crack som sprids över kontinenten som en farsot. Han frågar sig varför hans klassfränder inte bryr sig om vad som håller på att hända med världen "Is it just the drugs? Maybe it is"
Verket är dedikerat till den nu hädangångne John Peel, som i livet var en stor beundrare av Alec/ATR. Det är synd att John aldrig fick höra det här albumet, den är nämligen det bästa Alec fått ur sig än så länge.
Rekommenderas! Var inte trött!
"Is rock'n roll dead? No, the beast has just grown tired of your games.It´s imagination is long since exhausted by endless variations on sex, drugs controversy... All that is left now is to vomit one last time in the face of Heaven" (Tagit från liner note:sen)
