Momus och fördomar

[momus]

Så sitter man där i köket igen och lyssnar på P2. Visserligen blir det mest P1 men ibland så blir det ju andakter eller följetänger och då skiftar man kanal.
Ett musikstycke jag har otaliga inspelningar av är Debussys La Mer. Jag kan det nästan utantill. Har lyssnat, läst (partitur) och jag verkar aldrig tröttna. Första gången jag hörde stycket var jag kanske tolv år gammal och det slog an en sträng inombords, och den upplevelsen har jag aldrig glömt.
Jag trodde (naivt men sant) att det knappast gick att få till bättre inspelningar än dom jag har. Dessutom är jag färgad av det västerländska idealet. Det måste vara en känd dirigent (Solti,Karajan, Leinsdorf) på ett känt skivmärke (Decca, DG, Mercury Living Presence).
Och helst vinyl då.
Jag var färdig med La Mer - trodde jag.
Men det finns duktiga musikläggare på P2.
Någon hade plockat fram en inspelning på BIS med Singapores Symfoniorkester under ledning av Lan Shui. Asiater kan väl inte spela Debussy?
Jo, det kan dom. Det här är en sanslös inspelning. Lokalen där inspelningen är gjord klingar bättre än nåt annat jag hört. Jag hör detaljer som jag aldrig har hört tidigare.
Tji fick jag.
Beställde skivan på Amazon häromdagen (CD) och fick en chock. Jag trodde jag kunde det här stycket. Nu blev allting nytt.

[shifts]

Spännande, är det denna då tro: http://www.prestoclassical.co.uk/r/BIS/BIS1837#download

Ser att CD-utgåvan verkar vara en Hybrid SACD, men denna FLAC-fil är vanlig CD-kvalitet. €11 är lite väl saftigt för en nerladdning däremot, så det blir nog till att jaga rätt på silverskivan.

[momus]

Ja, det är den. Själv har jag inte lyssnat på SACD:n utan bara på den simpla silverskivan. Det räckte gott och väl.

[PerStromgren]

Jag blir så imponerad när jag läser sån't här! Jag har själv några favoritstycken, men kan inte säga att någon tolkning/inspelning är bättre än någon annan! Att de är annorlunda, kan jag ju höra, speciellt tempi, men i övrigt? Inte mycket, tyvärr. Min självbild som bildad musiklyssnare är rätt kantstött vid det här laget.

Men kul för dig, Momus!

[momus]

Jo nog tror jag du kan höra skillnad. Lyssna på Dom Fyra Årstiderna av Vivaldi t ex och jämför den gamla röda DG-plattan med Janine Jansens eller Fabio Biondis inspelningar. Där det ju en väsentlig skillnad. När sonen fick höra Fabio Biondi sa han: "Är det här Jimi Hendrix på fiol"?
Det tror jag vem som helst hör.
Nog hör man skillnad på en cover och originalet (ja i populärkultur blir det ju lite annorlunda).
När Harnoncourt kom med sin "vetenskapliga" tolkning av Bachs H-moll mässa så lät det ju bra mycket mer annorlunda än den gängse 1800-talsinfluerade tolkningen. Det tror jag dom flesta kunde höra. Det var ju inte så svårt. Sen är det ju en annan sak att man av diverse skäl föredrar en viss tolkning, en viss akustik.
För mig är det ett mysterium att vissa tolkningar går direkt in i "hjärtat" och andra inte.
Jag kommer ihåg hur Gunilla Brodrej dömde ut en livesändning av Sjostakovitjs 15 symfoni. Jag tyckte hon var dum i huvet. Sen hörde jag samma inspelning. Den lät helt enkelt apa. Varför kan jag inte riktigt sätta fingret på men då förstod jag henne. Den sändningen var långt ifrån min egen med Maxim Sjostakovitjs (på Melodiya/EMI) där trombonerna lät som druckna, ofina spelare. Och den "svenska" var bara fin i kanten. Vad det egentligen berodde på vet jag inte. Tempot? Tystnaden? Rummet?
Jag älskar en gammal vinylare med "Verklärte Nacht" av Schönberg. Janine Jansens tolkning (med sina kompisar) är modernare, har bättre ljud men är ack så smetig och alltför "emotionell" för min smak. Den lämnar mig helt kall.
Nog kan vem som helst höra skillnad.

[PerStromgren]

OK, jag tar utmaningen!

Duger dessa som jämförelse av H-mollmässan?

Harnoncourt: https://open.spotify.com/album/6eACTrEQrT6BKWwzMzjfDx
Gardiner: https://open.spotify.com/album/6gmlTR1Tbuc5lELuqlTEgk

Och årstiderna:

Biondi: https://open.spotify.com/album/2qkwRSQwxXuEKDtFbJwdpf
Loveday: https://open.spotify.com/album/0yUN2mnM5zwgkMgmuOdLxt (min favvo)

[momus]

Förlåt om det jag skrev uppfattades som en kastad handske - så menade jag inte. Det är klart - det finns vissa (som jag själv) som lever med ett musikstycke under en lång tid och sen, när hem hör det ”på nytt”, hör andra saker än man gjort under ett helt liv.

Vad gäller Spotifyutklippen så vekar det som Gardiner (Bach H moll) låter mer ”modern” än den gängse Bachtolkningen som har anor från början på 1800-talet. Så där haltar jämförelsen en aning.

När Harnoncorts inspelning kom så var det många som inte kände igen sig. Man var van vid att Bach skulle framföras av en rätt så stor kör, med en solemn orkestersats. Ja lite mer romantiskt så att säga. Och här var det snabbare tempi och mindre körer.

Vad gäller ”De fyra årstiderna” av Vivaldi så kanske jämförelsen fungerar lite bättre. Den inspelning du har valt är möjligen lite mer ”tungfotad” är Biondis (med Europa Galante). Men hur det lät på Bach resp Vivaldis tid vet vi faktiskt inte.
Både Biondi och Harnoncourt var (är) forskare och har (hade) teoribildningar om hur det kunde låtit på deras egen tid men om det sen är ”bättre” kan jag inte svara på.
Själv är jag nog benägen att hålla Janine Jansens inspelning (av Årstiderna) kanske högst. Det är som om nån dragit bort ett draperi och jag får höra ett känt gammalt stycke ”på nytt”.
En kollega till mig upplevde nåt liknande; han satt framför sina dyra högtalare och grät (men då var det Biondis version).

Samma reaktion fick jag när jag hörde Olle Adolphsson sjunga Evert Taube. Plötsligt betydde texterna och musiken nåt; tidigare hade det bara varit en slags generell låtskatt som man kunde bröla fram på våta fester.

Ett sista exempel. Igor Stravinskijs Petrusjka har jag haft som favorit i många, många år. Har otaliga inspelningar. Så en dag hörde jag något ”nytt” men alldeles okänt på radion (så upplevde jag det).
”Det här måste vara en alldeles unik inspelning med en gammal mästare på Decca”

Tänkte jag.

Det var en radioinspelning med Stefan Solyom och Norrköpings Symfoniorkester. Varför den lät bättre kan jag tyvärr inte teoretisera över. Den lät bara - ”bättre”.

Så det är kanske det det handlar om.
Man måste kanske ha ett förhållande till musikstycket ifråga sen flera år tillbaka. För att kunna bli överaskad och bergtagen igen.

[jockewe]

Jag minns en gång när jag klagade på en kändisviolinist hos min fiollärare, han svarade kort " glöm inte att en av de finaste konstformerna är timing"

Så kan det vara för mig med favoriter - Plötsligt byter man ut dem...

[momus]

Timing? Förstår inte riktigt. Övergripande - ja, men vad menar du egentligen?