Moderator: Redaktörer
goat76 skrev:Belker skrev:Odynamiskt i absoluta termer, visst, men jämfört med t.ex. Robyns senaste tycker jag det här känns friskare.
Frågan kvarstår dock hur Eilish album hade blivit om de hade låtit bli att kapa dynamiken sådär.
Det man kan konstatera är att den har höjts över sin egentliga nivå antingen under mastring eller om de redan limiterat den på mixningens Master Track, inget av de två alternativen har något annat mål än att höja utnivån på bekostnad av dynamiken.
Om de hade som grundmål att skapa just detta limiterade ljud hade det enligt mig varit bättre om de då limiterat de enskilda kanalerna istället, och istället hållit både Master Track och Mastringen under klippnings-gränsen.
Det hade dock medfört att låtarna hade varit betydligt svagare men det hade vi alla kunnat lösa med ett enkelt vrid på förstärkarens volymkontroll.
Skivan låter bra, men hur bra hade den kunnat låta med full dynamik?
PekkaJohansson skrev:Nu har jag lyssnat vid tre tillfällen via Spotify, de första två gångerna hemma och i kväll genom annan högkvalitativ anläggning. Albumet låter i paritet med vad man kan misstänka av graferna, det vill säga inte roligt alls. En del idéer är intressanta men det blir snabbt trist med alla klippta och orena ljud oavsett om det är ett konstnärligt grepp eller inte. Som har påpekats är både enskilda spår och mixen uppenbart komprimerad. Sången är oren och beslöjad och basnivån överdriven. Albumets behållning är de första 40 sekunderna av spår 9, "My strange addiction", som är rimligt befriade från distorsion. Tänk om alla spår och ljud - inklusive sången - hade fått klinga fritt, rent och dynamiskt. Då hade jag velat spela starkt rakt igenom och dessutom återkomma till albumet. Nu blev det åtminstone för mig ytterligare en i raden av gäspningar på grund av alltför stor anpassning till rådande ljudideal. Något större avsteg från ljudnivåkriget är skivan inte och några välljudspoäng blir det inte - med viss reservation för att jag inte vet hur Spotify-versionen (och Youtube-versionen) förhåller sig till övriga utgåvor.
Med vänlig hälsning
Pekka
sprudel skrev:Släpp sargen Pekka, och skaffa för det första Tidal. Därefter, ta till dig musiken istället för att lyssna specifikt på ljudet.
sprudel skrev:PekkaJohansson skrev:Nu har jag lyssnat vid tre tillfällen via Spotify, de första två gångerna hemma och i kväll genom annan högkvalitativ anläggning. Albumet låter i paritet med vad man kan misstänka av graferna, det vill säga inte roligt alls. En del idéer är intressanta men det blir snabbt trist med alla klippta och orena ljud oavsett om det är ett konstnärligt grepp eller inte. Som har påpekats är både enskilda spår och mixen uppenbart komprimerad. Sången är oren och beslöjad och basnivån överdriven. Albumets behållning är de första 40 sekunderna av spår 9, "My strange addiction", som är rimligt befriade från distorsion. Tänk om alla spår och ljud - inklusive sången - hade fått klinga fritt, rent och dynamiskt. Då hade jag velat spela starkt rakt igenom och dessutom återkomma till albumet. Nu blev det åtminstone för mig ytterligare en i raden av gäspningar på grund av alltför stor anpassning till rådande ljudideal. Något större avsteg från ljudnivåkriget är skivan inte och några välljudspoäng blir det inte - med viss reservation för att jag inte vet hur Spotify-versionen (och Youtube-versionen) förhåller sig till övriga utgåvor.
Med vänlig hälsning
Pekka
Släpp sargen Pekka, och skaffa för det första Tidal. Därefter, ta till dig musiken istället för att lyssna specifikt på ljudet.
PekkaJohansson skrev:sprudel skrev:Släpp sargen Pekka, och skaffa för det första Tidal. Därefter, ta till dig musiken istället för att lyssna specifikt på ljudet.
Att lyssna på musik utan att lyssna på ljud är omöjligt även om några optimister här ibland hävdar att de lyckas med konststycket. I det här fallet sätter ljudkvaliteten käppar i hjulet för musiken som annars hade kommit bättre till sin rätt. Tidal hjälper inte vilket syns på graferna på förra sidan.
I tråden presenteras ett album som närapå den bästa produkten sedan skivat bröd. Det finns, som jag har påpekat tidigare, anledning att reagera när dåliga produktioner framställs som bra - detta alldeles oavsett musiken och vad vi tycker om den. Om Billie Eilish och hennes producenter gör något som är avsevärt mer högkvalitativt lovar jag att spetsa öronen. Till dess tänker jag ägna mig åt roligare saker, till exempel att fortsätta jaga ny och gammal musik som är både välljudande, spännande och bra. Så - vem är det som de facto håller i sargen?
Med vänlig hälsning
Pekka
Morello skrev:sprudel skrev:PekkaJohansson skrev:Nu har jag lyssnat vid tre tillfällen via Spotify, de första två gångerna hemma och i kväll genom annan högkvalitativ anläggning. Albumet låter i paritet med vad man kan misstänka av graferna, det vill säga inte roligt alls. En del idéer är intressanta men det blir snabbt trist med alla klippta och orena ljud oavsett om det är ett konstnärligt grepp eller inte. Som har påpekats är både enskilda spår och mixen uppenbart komprimerad. Sången är oren och beslöjad och basnivån överdriven. Albumets behållning är de första 40 sekunderna av spår 9, "My strange addiction", som är rimligt befriade från distorsion. Tänk om alla spår och ljud - inklusive sången - hade fått klinga fritt, rent och dynamiskt. Då hade jag velat spela starkt rakt igenom och dessutom återkomma till albumet. Nu blev det åtminstone för mig ytterligare en i raden av gäspningar på grund av alltför stor anpassning till rådande ljudideal. Något större avsteg från ljudnivåkriget är skivan inte och några välljudspoäng blir det inte - med viss reservation för att jag inte vet hur Spotify-versionen (och Youtube-versionen) förhåller sig till övriga utgåvor.
Med vänlig hälsning
Pekka
Släpp sargen Pekka, och skaffa för det första Tidal. Därefter, ta till dig musiken istället för att lyssna specifikt på ljudet.
Säger samma person som tror sig höra skillnad på olika banankontakter.
Har inte lyssnat alls på albumet ifråga, men att döma av graferna ser det ungefär ut som vilken som helst samtida skräpproduktion.
Morello skrev:Nu har jag lyssnat lite på varje låt. Jättekonstig klangbalans, ordentligt komprimerat och orent överlag.
Lyssnade med Guru QM10 drivna av O&G RS2000.
Benny Carter från 1985 är rena audiofilvaxet i jämförelse.
sprudel skrev:OK då. Vila öronen med det här istället. Vackert, vackert.
https://open.spotify.com/album/55XdhiY6 ... NSab65d09A
Nattlorden skrev:Morello skrev:Nu har jag lyssnat lite på varje låt. Jättekonstig klangbalans, ordentligt komprimerat och orent överlag.
Lyssnade med Guru QM10 drivna av O&G RS2000.
Benny Carter från 1985 är rena audiofilvaxet i jämförelse.
Allt skall inte låta trevligt... viss musik vill skära i dig... glöm inte det...
Morello skrev:Det var så jag tolkade det.
Loudness war är ett okynne som skall stävjas snarare än att ursäktas med diverse argument tycker jag.
Men det är uppenbart att eländet börjar bli normen även i finrummen.
jockewe skrev:...
Värd så mycket bättre blir min tanke!
goat76 skrev:Morello skrev:Det var så jag tolkade det.
Loudness war är ett okynne som skall stävjas snarare än att ursäktas med diverse argument tycker jag.
Men det är uppenbart att eländet börjar bli normen även i finrummen.
Jag håller med om stävjandet. Det skulle vara intressant att få veta var det skett, vid mixning eller vid mastring, för numera är det väldigt vanligt att limitering sker redan vid mixning.
Någon som är sugen på att köra en loudness-mätning på hennes album?
https://youlean.co/online-loudness-meter/
hcl skrev:jockewe skrev:...
Värd så mycket bättre blir min tanke!
Allt som oftast är det även min reflektion.
Conan skrev:hcl skrev:jockewe skrev:...
Värd så mycket bättre blir min tanke!
Allt som oftast är det även min reflektion.
Håller med som med så många album. Som om det fanns en "mastringskock" på krogen mellan köket och matgästen som kryddar all mat med grillkrydda och kokosmjölk för det är så det ska smaka...
Återgå till Skivrekommendationer
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst