Jag gillar plattan för vad den är, svensk popsoul med Mauro Scocco på toppen av sin låtskrivarförmåga och en musikaliskt sett mycket fin produktion av Johan Ekelund med studiomaffiamusiker vid instrumenten. Bra sånginsatser av Lisa.
Det är intressant att hon nuförtiden konstant gnäller över detta album, vilket helt och hållet byggde hennes karriär. Det var inte "hon" och blablabla. Vad hade hon varit utan detta album? Ingenting om man frågar mig. Ja, möjligen ytterligare en överambitiös schlagerpopsångerska som ingen kände till. Här är ett exempel på gnället:
https://www.svd.se/lisa-nilsson-jag-har-ofta-kant-mig-stympad(Ljudkvalitetsmässigt är originalutgåvan hygglig, men något överkomprimerad, lite obalanserad klangmässigt och med processade/smetiga kör- och stråkpartier.)