av PekkaJohansson » 2005-08-20 00:16
Beläggningen har i sig ingen betydelse för ljudkvaliteten. Aluminiumbeläggningen i vanliga cd reflekterar bättre än vad som krävs för att cd-systemet ska fungera - annars hade det inte varit standard.
Det är oftast små bolag med något slags audiofilrykte - förtjänt eller oförtjänt - som ägnar sig åt guldskiveutgivning. Mastringarna är därmed också annorlunda - inte nödvändigtvis bättre! - än de officiella utgåvorna. Det lilla jag har hört och läst tyder på att man på dessa småbolag ofta mixar om och brustvättar, vilket är olyckligt om man är ute efter ursprungstroget ljud.
De skivor som ges ut i specialutgåvor av småbolagen är i hög utsträckning sådana som kännetecknas av god inspelningskvalitet från början, i alla fall för att vara pop. Det kan därför vara värt att kolla in just första originalutgåvan av dessa. Jag äger dubbel-cd:n av Elton Johns "Goodbye Yellow Brick Road" från mitten av 80-talet, en platta som kommit i ett otal versioner sedan dess, och hör inget som tyder på att det skulle kunna göras så oerhört mycket bättre.
Ett exempel som skulle kunna låta bra - jag har inte hört det - är bolaget Rykos guldskiveutgåva av David Bowies "Ziggy Stardust and The Spiders from Mars" som är icke-komprimerad till skillnad från den vanliga utgåvan. Min reaktion är förstås att det är stor synd och skam att man gjorde sig jobbet att komprimera den vanliga utgåvan, särskilt som guldversionen bara gavs ut i 10 000 exemplar.
MFSL har förvisso gjort ett bra jobb med John Lennons "Imagine" även om man också här kan sätta ett litet frågetecken för ursprungstroheten. Samma bolags utgåva av Muddy Waters "Folk Singer" från 1963 ska enligt pålitliga källor överträffa original-cdn. Jag har hört ett par-tre smakprov och kan intyga dess goda kvaliteter.
Summan av kardemumman är alltså att man bör titta på utgivningsåret och masteringen snarare än beläggningen om man är ute efter välljudande, ursprungstrogna kompaktskivor. Min erfarenhet av de dubbla utgåvor jag har i min skivhylla - och har hört för övrigt - är att de bästa, minst komprimerade och processade, mastringarna är de tidigaste. Ingen regel utan undantag dock, och jag har än så länge alltså inte orkat ta mig an särskilt många sk audiofilutgåvor - storbolagens floder av återutgivningar är mer än tillräcklig... Jag har för avsikt att återkomma i det här ämnet lite mer metodiskt längre fram och i annat sammanhang.
Med vänlig hälsning
Pekka Johansson
Kan inte leva utan pop
