boyafraid skrev:the ronettes - be my baby
såklart en av de bästa låtarna nånsin, men nu var det ju slutet det skulle fokuseras på, och ungefär 30 sekunder innan låtens slut bryter samma trummor som inleder låten in, helt solo, följt av den magiska "be my, be my baby"-kören och den långsamma faden mot evigheten
Att nämna världens näst bästa poplåt i den här tråden tyder på mycket god smak! Kul! Själv trodde jag att boyafraid möjligen avsåg Hal Blaines finfina trummande precis innan låten tonar bort helt - men visst är breaket med upprepningen av trumfiguren i introt väldigt läckert det också.
När vi ändå talar Phil Spector - den kompletta stereoversionen av Tina Turners version av "Save the Last Dance For Me" slutar med ett väldigt trevligt orkestercrescendo, som länge var mig obekant eftersom sången tonas tidigare i monoutgåvan. Möjligen kan det bero på att ljudkvaliteten i slutsnutten lämnar en del att önska.
Beatles "I want you" med sitt abrupta klipp i slutet får mig att tänka på tjejgruppen Pussycats sång "The Rider" som slutar på samma sätt - med hjälp av saxen. Annars kan man ju nämna dessa Beatles-låtar som alla har ett slut som skiljer dem från mängden:
"Rain" - psykedeliskt baklängesslut
"Paperback Writer" - kul falsett
"She loves you" - det fantatiska yeah yeah yeah-slutet där låten på något sätt verkar starta om bara för att avslutas med ett slutackord som bröderna Gallagher har att tacka för sin karriär. Den intresserade kan läsa en nästan ohälsosamt detaljerad analys av sången på
http://www.recmusicbeatles.com/public/f ... sly.1.html
... samt "Ticket to Ride", "A hard day's night" och ett helt gäng ytterligare.
Få låtskrivare verkar bry sig om att skriva vettiga slut - för att inte tala om vettiga intron, verser, refränger eller stick...
För övrigt var väl inte Zombies-slutet så väldigt imponerande, tycker jag efter att ha lyssnat. Kul trådämne i alla fall!
Med vänlig hälsning
Pekka, ganska trött så här vid tvåsnåret
.
