MasVis: Pink Floyd - Dark side of the Moon

[Kaha]

Låten "Money"

Först ut en Harvest "CDP 7 46001 2" utgivningsår okänt (inköpt av min fru före -89):


MFSL:


20-års jubilemsutgåvan (remastered 1992)


30-års jubilemsutgåvan (remastered 2003), CD spåret på en hybrid SACD:


(Anledningen till att spårnumret varierar är att "Speak to me" och "Breathe in the Air" egentligen är två delar av den första låten på skivan (1a och 1b))

Den första Harvesten låter egentligen ganska bra. Tyvärr så överstyr inspelningen på ett par ställen (särskilt mycket märks det på klockorna i början på "Time")

MFSL är å andra sidan väldigt lågt inspelad. En liten bashöjning kan också skönjas.

XX (20års utgåvan) marknadsfördes som att den hade "förbättrat ljud". Lyckligtvis verkar de ha hållit sig ifrån kompressorn i vilket fall. Låter mycket trevligt. (Jag tror att denna master användes i ett antal utgåvor ifrån samma tid (inklusive den remastrade samlingsboxen))

SACD:n (CD-spåret): har däremot fått sig en släng av kompressorn/limitern, även om det är långtifrån de värsta skräckexemplen som har analyserats.

Jag skall gräva lite mer i gömmorna och se om jag kan hitta några fler exempel.
Det vore kul att se analyser av andra utgåvor av skivan.

[AndersH]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

CD:n har "pre-emphasis", jag har använt SOX v14.2.0 för att köra "de-emphasis" på filen.

Mvh
Anders

[PekkaJohansson]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

Mvh
Anders

Ah, den allra första utgåvan av DSOTM på min ära! Om jag minns rätt finns det elva unika mastringar av skivan. Ska kolla om min EMI-utgåva skiljer sig från den version som visas överst i den här tråden.

Med vänlig hälsning

Pekka

[petersteindl]

Den där ser ju fantastisk fin ut, vad jag kan förstå. Var får man tag på ett sådant exemplar? Finns det att köpa någonstans?

MvH
Peter

[AndersH]

Den där ser ju fantastisk fin ut, vad jag kan förstå. Var får man tag på ett sådant exemplar? Finns det att köpa någonstans?

MvH
Peter

Man får köpa begagnat. Priserna är ibland skyhöga, så höga att det förekommer oäkta (fejkade) versioner.
Alternativet är ju om man råkar snubbla på en rippad version när man är ute och surfar.
Betraktar man fildelning ur detta perspektiv så är det en kulturhistorisk välgärning.

Mvh
Anders

[PerStromgren]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

Varför har de lagt maxnivå 5dB under full utstyrning?

[petersteindl]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

Varför har de lagt maxnivå 5dB under full utstyrning?

Den har emphasis och därmed spelas den av med de-emphasis. Dock vet jag inte hur det påverkar resultatet i programet och jag vet inte heller hur denna process påverkar resultatet i MasVis:

CD:n har "pre-emphasis", jag har använt SOX v14.2.0 för att köra "de-emphasis" på filen.

MvH
Peter

[Svante]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

Varför har de lagt maxnivå 5dB under full utstyrning?

Den har emphasis och därmed spelas den av med de-emphasis. Dock vet jag inte hur det påverkar resultatet i programet och jag vet inte heller hur denna process påverkar resultatet i MasVis:

CD:n har "pre-emphasis", jag har använt SOX v14.2.0 för att köra "de-emphasis" på filen.

MvH
Peter

Masvis visar vad som finns i filen. Vad jag vet så finns det inte något sätt att markera i wav-huvudet att filen har preemfas och följaktligen letar inte MasVis efter någon sådan utan visar filen som den är.

I princip blir nivån lite lägre om man kör filen genom en digital deemfas, men eftersom det är så lite energi i diskanten så märks inte det så mycket på vågformen (när man tittar på den). Om det inte är nån låt som är extremt diskantrik, då.

[petersteindl]

Just låten Money och låten Time skulle kunna ha högt peakvärde i diskanten på grund av ljudeffekterna kan jag tänka mig, men jag har inte kollat utstyrningen i diskanten på dessa låtar.

MvH
Peter

[AndersH]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

Varför har de lagt maxnivå 5dB under full utstyrning?

Här med "pre-emphasis", det gör drygt + 2dB.



Denna mastering kallas också för "The Holy Grail"...

http://www.stevehoffman.tv/forums/archive/index.php/t-118785-p-8.html

mvh
Anders

[petersteindl]

Intressant

[Svante]

Här med "pre-emphasis", det gör drygt + 2dB.

Såpass, ändå. Där ser man.

[petersteindl]

Crestfaktorn i vänster kanal gick upp ung 1,5 dB. Det finns lite pulver i diskanten vad jag kan förstå. Jag har alltid upplevt skivan eller rättare sagt låtarna time och money som mycket svåråtergivna, både på LP och på CD, dock tror jag att det bör kunna gå att få helt rent uppåt. På LP var det nödvändigt med Van den Hul nålspets för att få ett någorlunda rent ljud. Jag kan tänka mig att masterbandet låter rent och snyggt. Jag har hört dessa låtar nästan klockrent men inte helt.

Denna Japanska CD tror jag kan fungera. Jag hoppas det. Det vore kul

MvH
Peter

[Almen]

En intressant uygåva är ju Alan Parsons Quad-mix också, som finns direktrippad till 96 kHz/24 bits DVD-Audio (på ett nät nära dig).

Det är ganska annorlunda mot Guthries SACD-surround. Parsons är mer distinkt och känns inte så processad; mindre brusreducerad och "mastrad". Kul att ha bägge, det är ju en fantastisk skiva!

Diskantinnehållet i inledningen på Time är dock snudd på olidligt även på denna. Det är enda stället där jag måste dra ned från full volym, annars är den väldigt dynamisk.

Skall se om jag kan analysera DVD-A:n, men man måste konvertera till 44,1 kHz först, eller?

[PekkaJohansson]

Det visade sig att min Harvest-utgåva är identisk med den som ligger högst upp i tråden. Jag lyssnade på 1 minut och 23 sekunder av "Money" i morse och tycker att myntklirret i inledningen låter både orent och beslöjat. Sången är alltför ekoindränkt och hela produktionen låter mullrig, om än med viss dynamik. Ingen kul skiva alls, åtminstone inte i den här utgåvan. Kan AndersH säga något om sina subjektiva intryck av BT-skivan?

Med vänlig hälsning

Pekka

[phloam]

Fast jag tycker omslaget på Wish you were here är fräckare

[Almen]

Fast jag tycker omslaget på Wish you were here är fräckare

Vad i helvete!??!?! Snackar du omslag i en MasVis-tråd?

Fast jag håller med dig i sakfrågan.

Pekka, förresten: har du fått tag på Quad-mixen?

[AndersH]

Det visade sig att min Harvest-utgåva är identisk med den som ligger högst upp i tråden. Jag lyssnade på 1 minut och 23 sekunder av "Money" i morse och tycker att myntklirret i inledningen låter både orent och beslöjat. Sången är alltför ekoindränkt och hela produktionen låter mullrig, om än med viss dynamik. Ingen kul skiva alls, åtminstone inte i den här utgåvan. Kan AndersH säga något om sina subjektiva intryck av BT-skivan?

Med vänlig hälsning

Pekka

Hej,
jag undviker att uttala mig om det estetiska och inspelningens kvalitet, den är som den är, och jag gillar DSOTM.
Jag tolkar att mycket av din kritik hör till själva inspelningen? Den går inte att fixa till, utan re-mastering;-)

Men jag kan jämföra olika utgivningar. Slentrian mässigt har jag mest lyssna på MFSL versionen, men har också 20 års jubileumsutgåvan (rem, av Doug Sax).

Jag har lyssnat igenom (MasVis -> E-MU 0202 -> AKG 271) Money och jämfört de olika utgåvorna. Som vanligt, vid en direkt jämförelse framstår MFSL som bas och diskant –höjd. Diskanten är vass. 1993 utgåvan är trevligare, med mindre framträdande vass diskant, dock starkare bas än DOSTM 1983. 1983 versionen låter mindre ”tvättad”, men också mer brus och mindre analytisk. Vad gäller pengaskramlandet tycker jag inte det är någon större skillnad. Sången låter dock naturligast och fylligast på 1983 versionen.

Detta är subjektivt min uppfattning om ”Money”.
1: DOSTM 1983 ("Holy Grail")
2: DOSTM 1993 (Rem. D Sax)
3: DOSTM 1989 (MFSL)

Men jag har ju inte blindtestat, så jag hör väl vad jag vill höra.
Men jag kommer from nu sluta att lyssna ” slentrian mässigt” på MFSL!

Mvh
Anders

[petersteindl]

Tack AndersH, det är jättebra information. Jag tycker precis som du i fallet angående rösternas fyllighet. Flera utgåvor jag hört har alldeles för påträngande röster, precis som rösterna pressas fram. Jag vet att det inte skall vara så. LPn är betydligt bättre därvidlag. Jag blir mer och mer övertygad om the "Holy Grail". Det är bra att sådant finns Jag skall hålla utkik. Man kanske kan komma över en sådan någon gång.

I min egen DAC använder jag en passiv De-emphasis efter D/A-omvandlarkretsen. Jag har bara bra erfarenheter av gamla CD med emphasis.

MvH
Peter

[PekkaJohansson]

Pekka, förresten: har du fått tag på Quad-mixen?

'

Jepp. Jag hann med någon halvminut en morgon för ett par veckor sedan, och det lät lovande. Ska försöka ge skivan en ärlig chans någon dag.

Mvh Pekka

[MagnusÖstberg]

En bra och intressant musiktråd!

Jag håller Money för en av de låtar som verkligen kan skilja agnarna frn vetet vad gäller högtalare. Den kan bli oerhört plågsam att lyssna till.

[brumel]

Jag har Harvesten. Kan inte säga att jag störs av vassa klirr eller eko. Men det är klart med metaldomar kan det nog låta illa om man vrider upp.

Spejsade låten Any Color You Like är häftig om man har stora högtalare som klarar basen.

Min favvo är dock Great Gig in the Sky med den där irländaren som säger I'm not fraid to daje.. any time i do it never maejnd.

[Almen]

Min favvo är dock Great Gig in the Sky med den där irländaren som säger I'm not fraid to daje.. any time i do it never maejnd.

Gillar i slutet när tjejen säger "I never said I was frightened of dying." Magiskt.

[Vinylcalle]

Jag har Harvesten. Kan inte säga att jag störs av vassa klirr eller eko. Men det är klart med metaldomar kan det nog låta illa om man vrider upp.

Spejsade låten Any Color You Like är häftig om man har stora högtalare som klarar basen.

Min favvo är dock Great Gig in the Sky med den där irländaren som säger I'm not fraid to daje.. any time i do it never maejnd.

En av deras roddare eller om det var tekniker som sa det.

De olika citaten är inspelningar ifrån folk runt om bandet som ställdes i studion och fick slumpvis olika frågor att svara på.

Har för mig frågan var typ Are you afraid of death?

MvH Carl

[joseph]

Är SACD-spåret på hybriden lika "hemskt" som redbook-spåret ser ut att vara på den utgåvan?

Sedan kanske det finns någon som kan överföra det till 16bit 44,1khz stereo .wav och MasVis:a ett spår?

Skulle annars kunna nöja mig med lyssningsintryck, om det är "typ likadant" (tveksamt köp) eller "mer dynamiskt" (köp)

Jag har två andra redbook av den, men det skulle vara kul att testa någon bra surround-SACD.

vh J

[Nattlorden]

Undrar vilken variant jag har.... med min tur någon av de sämre - och ändå låter det (ju) kanon. Älskar "Time" (fast det kanske inte min ena piP-diskant gjorde? who knows...)

[Bill50x]

Dark Side Of The Moon måste väl vara en av de skivor som finns i flest varianter? Jag har själv tre olika vinylpressningar och två olika CD.

/ B

[PekkaJohansson]

Om jag minns rätt finns det elva unika mastringar av skivan.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Bill50x]

Om jag minns rätt finns det elva unika mastringar av skivan.

Jisses. Plus att det då figurerar diverse bandkopior gissar jag.

/ B

[Almen]

Är SACD-spåret på hybriden lika "hemskt" som redbook-spåret ser ut att vara på den utgåvan?
---
Jag har två andra redbook av den, men det skulle vara kul att testa någon bra surround-SACD.

vh J

Jag kan helhjärtat rekommendera SACD-utgåvan.

[shifts]

Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.

Lyckas inte hitta den på Discogs tyvärr. Letar jag tokigt eller har du skrivit
fel? Eller så finns den inte på Discogs: Länk.

[PekkaJohansson]

De allra tidigaste japanska cd-utgåvorna finns sällan på Discogs och liknande nätdiskografier. De flesta listor är gjorda av européer och amerikaner och omfattar mestadels europeiska och amerikanska utgåvor samt ibland någon senare japansk utgåva. Som Anders skrev tidigare i tråden: CP35-3017 finns så gott som uteslutande till mycket höga priser på Ebay. Den som har tur kan hitta ett slitet exemplar till något lägre pris. Även i japanska skivaffärer är dessa skivor extremt sällsynta. Det är den vägen skivmarknaden har tagit de senaste tio-femton åren.

Här är förresten bilder på CP35-3017:

http://www.hokafloyd.com/CDHOKA/dark_si ... 20MFSL.htm

Med vänlig hälsning

Pekka

[shifts]

Ah, jag missade den biten om Ebay. Synd och skam med otillgängligheten,
men tack för förklaringen.

[petersteindl]

Jag har hittat 20 ex av the Holy grail för 2,98 dollar styck. Är det någon som är intresserad?

[petersteindl]

Nähä, ingen är intresserad. Då får det väl vara.

[slockna]

Jag har hittat 20 ex av the Holy grail för 2,98 dollar styck. Är det någon som är intresserad?

filmen ?

[PekkaJohansson]

Nej, Peter menar förstås originalet - det visade sig finnas fler än man först trodde.

Mer allvarligt talat: mitt exemplar av CP35-3017 anlände i dag. Skivan visade sig vara i betydligt bättre skick än vad säljaren hade förutskickat - kul när det för en gångs skull skiljer åt rätt håll. Med både japanen och MFSL i hand ska vi se om det till slut lossnar för mig och "Dark side of the moon". Jag planerar att göra MasVis-grafer på skivans samtliga spår för att se om det finns några generella skillnader. Så brukar vara fallet när det ska göras nyutgåvor. För jämförelsens skull blir det motsvarande detaljgranskning av förstautgåvan på EMI/Harvest. Dock står några andra plattor före i turordning.

Med vänlig hälsning

Pekka

[petersteindl]

Nej, Peter menar förstås originalet - det visade sig finnas fler än man först trodde.

Mer allvarligt talat: mitt exemplar av CP35-3017 anlände i dag. Skivan visade sig vara i betydligt bättre skick än vad säljaren hade förutskickat - kul när det för en gångs skull skiljer åt rätt håll. Med både japanen och MFSL i hand ska vi se om det till slut lossnar för mig och "Dark side of the moon". Jag planerar att göra MasVis-grafer på skivans samtliga spår för att se om det finns några generella skillnader. Så brukar vara fallet när det ska göras nyutgåvor. För jämförelsens skull blir det motsvarande detaljgranskning av förstautgåvan på EMI/Harvest. Dock står några andra plattor före i turordning.

Med vänlig hälsning

Pekka

Hur låter den?

MvH
Peter

[PekkaJohansson]

Mer allvarligt talat: mitt exemplar av CP35-3017 anlände i dag.

Med vänlig hälsning

Pekka

Hur låter den?

MvH
Peter

Har bara hunnit okulärbesiktiga än, men det blir bestämt en vända ner till ljudrummet alldeles omedelbums!

Mvh Pekka

[petersteindl]

[Laila]

O där blev Pekka kvar . . . ?

[petersteindl]

Han har kanske hamnat i Nirvana. Eller Cobain.

[PekkaJohansson]

Jo, det blev lite Aretha Franklin och Sam Cooke också - bland annat.

Det spontana intrycket är att CP35-3017 och EMI/Harvest låter väldigt lika klangmässigt. Det visade sig dessvärre bero på att det också är samma mastering. Således hade jag fått CP35-utgåva nr 2 och inte den allra första CP35 som jag trodde att jag hade köpt. Snopet! Nåväl, skam den som ger sig. Jakten går vidare nu när jag har gjort min Pink Floyd-hemläxa!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Britt-Gunnar]

Jag har hittat 20 ex av the Holy grail för 2,98 dollar styck. Är det någon som är intresserad?

Ja och även om det är Monty Phyton för den har jag bara på vhs

[petersteindl]

Pekka har ju en helig gral. Det räcker väl?

[Jansson]

Väcker tråden igen.

Satt och googlade lite på DSTOM Toshiba Black triangle.

Jag har en Japanpressad Harvest CDP 7 46001 2 som på innerringen är märkt just CP35-3017.

Eftersom Toshiban anses av många som den mest välljudande cd utgåvan av detta mästerverk blev jag extra nyfiken och kolla runt lite mer.
Den skall vara en "reel to reel" kopia av mastern.

Citat från Hoffmans forum.

Conclusions:
1. All (or almost all) who have heard the black triangle CD voted for that.
2. Some (or all) Japanese Harvest CDP 7460012 CDs have CP 35-3017 in the inner ring, and these have the same mastering as the black triangle CD.
3. If we leave the black triangle CD out, the SACD wins over the MFSL UDI, but not by much.
4. The Shine On/1992/20th anniversary remaster(s) are only preferred by a minority. The question is open if these 3 are actually identical. They probably are.

It should be noted that the Harvest version with CP 35-3017 on the inner ring doesn't have TTR at the end of it, in common with the infamous "Black Triangle". And it is very quiet. :shh:

Helt riktigt! Ticket to ride finns inte med på slutet av Eclipse.
(TTR togs bort från Toshiba mastern och man klippte en en kopia av hjärtljuden i efterhand)

Om detta stämmer att det är samma master kan du som vill ha mastern från Toshiba CP35-3017 köpa CDP 7 46001 2 Japan utgåvan och få samma master men till ett betydligt lägre pris.

Personligen föredrar jag en tidig pressning på vinyl av sagda album och vid direkt jämförelse, inte absolut nivåkalibrerat, framstår vinylen (som är i mycket gott skick) som mer dynamisk och renare. Mer välklingande. Men det hör ju egentligen inte hit och är OT.

Men för den som föredrar cd kan detta vara ett tips?

Vad säger ni experter?

------------------------------

Edit: Komplettering till inlägget.

Om jag förstår saken rätt så är just så här=>
http://pinkfloydarchives.com/Articles/DSOTMCDM.htm

Alltså bör detta vara en god rekommendation för CD.

[sprudel]

Det här måste kollas, har ju ett antal utgåvor av denna.
Något för Molt Pekka?

[PekkaJohansson]

Nu är inte DSOTM en av mina favoritskivor och det brukar gå lång tid mellan mina djupdykningar i ämnet så jag kan inte skivan och de olika utgåvorna lika bra som en del annat. Ska dock ta saken under övervägande.

Jansson, skulle du vilja kolla vilken master du har? Det görs enkelt genom att rippa första spåret på skivan i EAC. Toppnivå för HG är 39,9 % medan toppnivå för Europamastern (och första USA-pressen på DADC) är 46,8 %.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Jansson]

Hej!

Jag har nu hunnit kolla vilken utgåva jag har.
Matrixnummer är CDP 7-46001 2 CP35-3017 33B4

Min är därmed en förstautgåva UK, utgiven -84.
Samma master som Toshiba-EMI Japan förstautgåva av DSOTM aka "the holy grail"

Jag har inte rippat skivan i EAC av två skäl , pga att det är ett program för PC och jag har Mac.
Det andra är att rippning redan är gjord och det är enkelt att läsa sig till vilket bifogade länkar kommer att visa.

För dig som inte redan har tagit del bifogas först denna länk.
Den första bifogade länken beskriver DSOTM historik i UK med data om olika utgåvor.
Här:
http://pinkfloydarchives.com/DUKCDPF.htm#DSOTM1

Sedan har vi Japan och den heliga graal.
Här:
http://pinkfloydarchives.com/DJaCDPF.htm#DSOTM1

Poängen med mina inlägg är ganska uppenbart.

Det finns 48 alternativ, läs matrixnummer, med CDP 7 46001 2 som gavs ut i UK att scouta efter om det är samma master som Toshibas svarta triangel man är ute efter. Hur stora serierna var tycker jag mig inte få någon info om men de borde vara betydande.

Första utgåvan från -84 samt andra utgåvan -85 har samma master som CP35-3017.
Utgåva nummer tre av CDP 7 46001 2 från -86-88 är inte samma master och har helt andra track peak levels.

Är det bara mastern som är intressant öppnas helt andra möjligheter till att skaffa den heliga graalen till mer konsumentvänligt pris än att punga ut med de höga priser som Toshiban betingar idag.

Här mer om de första japanska utgåvorna.
http://pinkfloydarchives.com/Discog/Jap ... /JADS1.htm

Är man samlare av artefakten är det en helt annan sak.

[Almen]

Jansson, du är en pärla!

Det enda som saknas är en lite mer ingående analys av Alan Parsons quad-mix. Jag kanske skulle...

[Jansson]

Tack Almen.

Gillar dig oxå.

[Jansson]

Almen.

Fyrkanalaren har inte Vernon med på sin sida.


Jo å så kan man se att går man på US så öppnar sig ännu fler möjligheter till graalen.

[Jansson]

Vet inte om detta passar in i trådämnet.
Om så är fallet kan trådskaparen be att få detta raderat.


Animals.

en reflektion:

Ännu ett album där den japanska utgåvan är populär.
Detta kan man läsa detta på Hoffman:

And I checked some EAC peak levels:

CBS/Columbia CANADA - VCK 34474
track 1: 58.8%
track 2: 78.5%
track 3: 69.8%
track 4: 72.9%
track 5: 40.9%

CBS/Columbia USA - CK 34474
track 1: 60.2%
track 2: 80.4%
track 3: 71.4%
track 4: 74.5%
track 5: 41.9%

CBS/Sony JAPAN - CSCS 6042 (BlackFace)
track 1: 60.2%
track 2: 80.4%
track 3: 71.4%
track 4: 74.6%
track 5: 41.9%

EMI/Harvest ENGLAND - CDP 7 46128 2
track 1: 48.3%
track 2: 82.7%
track 3: 64.8%
track 4: 75.7%
track 5: 32.4%

EMI UK 92/94 "Remaster" - 7243 8 29748 2 6
track 1: 48.3%
track 2: 82.7%
track 3: 64.8%
track 4: 75.7%
track 5: 32.4%


It would seem that these CBSs are all the same mastering (the Canadian being 0.2dB lower), and the EMI "remaster" is clearly not remastered. (As usual, but that's not necessarily a bad thing...) It would be interesting to know how many different masterings there are of Animals.

CBS/Columbia JAPAN - 32DP 360
track 1: 60.2%
track 2: 80.4%
track 3: 71.4%
track 4: 74.6%
track 5: 41.9%

CBS/Columbia USA - CK 34474
and
CBS/Sony JAPAN - CSCS 6042 (BlackFace)

are indeed the same mastering, but not bit identical. When phase inverting one and then mix-pasting them, all musical content cancels out, but there is a residue of tape hiss in the right channel (?).

2:

CBS/Sony JAPAN - CSCS 6042 (BlackFace)
and
CBS/Columbia CANADA - VCK 34474

cancel out completely when peak levels are compensated for.

Jag har både CBS/Columbia USA - CK 34474 och CBS/Columbia CANADA - VCK 34474

Av de båda föredrar jag kanadensaren. Dock inte så välljudande som vinylen.

Även här finns alltså alternativ att tillgå istf. den japanska utgåvan.

[Svante]

Mja, man kan väl säga om peak levels att de säkert korrelerar med loudness war eftersom man typiskt strävar att få upp nivåerna och slå dem i taket när man loudnesswarar (nytt verb?). Däremot är det knappast något tillförlitligt mått på warande. Jag kan tex tycka att det är fullt rimligt att göra en remaster som bara höjer nivån från 50 % (-3 dB) till 98% (-0,2 dB) bara genom att ändra volymen.

Man kan också se toppnivåsiffrorna som ID-nummer till olika utgåvor. Är alla toppnivåerna precis lika (och väsentligt lägre än 98%) så är det nog samma master.

[Jansson]

Mja, man kan väl säga om peak levels att de säkert korrelerar med loudness war eftersom man typiskt strävar att få upp nivåerna och slå dem i taket när man loudnesswarar (nytt verb?). Däremot är det knappast något tillförlitligt mått på warande. Jag kan tex tycka att det är fullt rimligt att göra en remaster som bara höjer nivån från 50 % (-3 dB) till 98% (-0,2 dB) bara genom att ändra volymen.

Man kan också se toppnivåsiffrorna som ID-nummer till olika utgåvor. Är alla toppnivåerna precis lika (och väsentligt lägre än 98%) så är det nog samma master.

Till stor del måste det väl ändå vara ett mått på warande?

Har jämfört lite peak levels och olika utgåvor av just PF.
Förstautgåvan av the Wall från japan är intressant. Lite förbryllad här. Den låter väldigt, väldigt fint på cd men har enligt arkivet ganska höga peak levels trots allt.
Dock så upplever jag den inte högt utstyrd alls tvärt om.
Den går dessutom att spela ut mycket starkt. Låter rent och fint med mycket dynamik.

Nästa stycke:
-Rimligen borde toppnivåsiffrorna till stor del ses som ID-nummer när de korrelerar inbördes just precis som du skriver.

Men jag måste infoga att jag tror, inte vet med exakthet

Det här kan du så mycket mer om än jag.

[Svante]

Till stor del måste det väl ändå vara ett mått på warande?

Nej, det är faktiskt ett väldigt dåligt mått på det. Tag en inspelning gjord på 80-talet. Ofta lämnade man 6 dB headroom då, vilket ger ett toppvärde på 50%. En sådan inspelning kan man utan att skada inspelningen höja med 6 dB och då blir toppvärdet 100%.

Det är när man vill höja medelnivån ytterligare som warandet börjar. Toppvärdet kan dock aldrig öka över 100%. Det blir samma även efter tokmangling, det kan ju aldrig bli mer än 100%. Måttet slutar alltså ändra sig just när warandet börjar. Det mäter alltså förstadiet till warande, men inte warandet i sig. Alls.

Det svaga statistiska sambandet man ser, och som kanske ändå har en viss användbarhet är att en utstyrning till 100% speglar producentens önskan att få en så hög ljudnivå som möjligt, och ofta innebär det att man är beredd att offra ljudkvalitet för att höja medelnivån mer än mediet tillåter utan ljudförstörande processning.

Optimal utstyrning är 100%, fast utan extra toppfaktorsänkning. 100% är bra. (Man kan vilja göra vissa låtar svagare för att ett album ska hänga ihop.)

[Jansson]

Till stor del måste det väl ändå vara ett mått på warande?

Nej, det är faktiskt ett väldigt dåligt mått på det. Tag en inspelning gjord på 80-talet. Ofta lämnade man 6 dB headroom då, vilket ger ett toppvärde på 50%. En sådan inspelning kan man utan att skada inspelningen höja med 6 dB och då blir toppvärdet 100%.

Det är när man vill höja medelnivån ytterligare som warandet börjar. Toppvärdet kan dock aldrig öka över 100%. Det blir samma även efter tokmangling, det kan ju aldrig bli mer än 100%. Måttet slutar alltså ändra sig just när warandet börjar. Det mäter alltså förstadiet till warande, men inte warandet i sig. Alls.

Det svaga statistiska sambandet man ser, och som kanske ändå har en viss användbarhet är att en utstyrning till 100% speglar producentens önskan att få en så hög ljudnivå som möjligt, och ofta innebär det att man är beredd att offra ljudkvalitet för att höja medelnivån mer än mediet tillåter utan ljudförstörande processning.

Optimal utstyrning är 100%, fast utan extra toppfaktorsänkning. 100% är bra. (Man kan vilja göra vissa låtar svagare för att ett album ska hänga ihop.)

Svante.

Nu blir jag ännu mer förbryllad.

Pink Floyd the Wall som jag omnämner i förra inlägget......

Här är denna japanska utgåva jag har.
Titta på track peak levels.

Title: The Wall (CBS / Sony Records 1st issue)
Record Company: CBS / Sony Records
Catalog Number: 50DP 361 / 62
Disc 1: 96.8 / 78.7 / 87.4 / 100 / 83.2 / 100 / 48.0 / 60.8 / 100 / 100 / 86.1 / 100 / 25.5
Disc 2: 85.4 / 63.3 / 72.8 / 44.7 / 100 / 94.9 / 72.6 / 100 / 100 / 94.9 / 100 / 79.2 / 15.7

Ljudkvaliteten på denna cd är mycket bra.
Den är dessutom lågt utstyrd om det är rätt terminolgi ?
På vanlig svenska skulle jag säga att får dra på rätt bra redan från början och den går att spela mycket starkt utan att det låter illa.

Jämför jag med den här som jag också har

Title: The Wall (Harvest Records 2nd issue)
Record Company: Harvest Records
Catalog Numbers:
Case: CDS 7 46036 8
CDs: CDP 7 46036 2 / CDP 7 46037 2Disc 1: 100 / 78.1 / 100 / 100 / 94.1 / 100 / 47.7 / 98.8 / 55.5 / 100 / 100 / 100 / 24.0
Disc 2: 62.7 / 53.9 / 34.4 / 30.1 / 98.2 / 66.0 / 50.9 / 65.6 / 79.5 / 62.8 / 69.2 / 51.5 / 10.2

Så låter den på alla punkter mycket sämre.

Nu saknar jag den verkliga insikten i ämnet och förklaringen är förmodligen uppenbar för den som behärskar ämnet.