1964

[Alexi]

1960: http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=55664

1961: http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=55710

1962: http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=55734

1963: http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=55756

Billboardlistan från 1964:
http://en.wikipedia.org/wiki/Billboard_Year-End_Hot_100_singles_of_1964

Spotifylista:
http://open.spotify.com/user/mrkitten/playlist/26QYqVv2lYmVC67YjKhsJc

[Alexi]

Ja det här kommer inte bli lätt... jag börjar med en annan sida av Bob Dylan (ja skivan heter faktiskt så) och en balad i vanligt D (jo låten heter så).
http://open.spotify.com/user/mrkitten/playlist/26QYqVv2lYmVC67YjKhsJc

[Objektivisten]

You Really Got Me - The Kinks

http://www.youtube.com/watch?v=YjdgijpgOl4

[mrk]

Får man bara välja en??

[paa]

"Where Did Our Love Go" The Supremes.

[Alexi]

Får man bara välja en??

Man kan ju lista flera genom resonemang och till slut välja en

[Nattlorden]

You Really Got Me - The Kinks

http://www.youtube.com/watch?v=YjdgijpgOl4

Definitivt +1.

[petersteindl]

Jag skulle tipsa om en metod för var och en som är intressant. Skriv ner de som du anser vara 10 bästa låtar 1964. Därefter tar du bort 5 av dessa. Därefter tar du bort 2. Återstår då de 3 bästa. Nu skall 2 låtar bort och kvar blir vinnaren. Ha gärna hela resonemanget med.

Skulle tro att de flesta med lätthet kan få fram 5-10 superbra låtar från 1964.

Just nu har jag häcken full med jobb, men jag kommer återkomma och köra den principen.

Mvh
Peter

[PerStromgren]

Det jag mest kommer ihåg från 1964 är nog inte Beatles, utan Animals!

The House of the Rising Sun - The Animals, får bli mitt val. Men The B lär väl kamma hem detta...

Är det ingen som sagt A Hard Day's Night än?

[Alexi]

Bra förslag Peter.

[Nattlorden]

Det jag mest kommer ihåg från 1964 är nog inte Beatles, utan Animals!

The House of the Rising Sun - The Animals, får bli mitt val. Men The B lär väl kamma hem detta...

Är det ingen som sagt A Hard Day's Night än?

Roy Orbisons "Oh, pretty woman" är från '64 också... och för de som diggar VildaVästern-låtar.... Lorne Greene "Ringo".

[Almen]

Är det ingen som sagt A Hard Day's Night än?

Nä, men nu: A Hard Day's Night! Finns inget alternativ för mig, få andra låtar har drabbat mig med sådan kraft när jag första gången hörde den. Är ju årsbarn med den också.

[Objektivisten]

Är det ingen som sagt A Hard Day's Night än?

Nä, men nu: A Hard Day's Night! Finns inget alternativ för mig, få andra låtar har drabbat mig med sådan kraft när jag första gången hörde den. Är ju årsbarn med den också.

Fel ackord.

http://www.youtube.com/watch?v=AvxPc5MPEuQ

[Jansson]

Jag har försonats med omöjligheten i denna tråd att just välja låt.
Det kommer dessutom bara att bli värre och värre allt eftersom.

Slut med att älta och väga för och emot.

Har bestämt mig för att jag kommer hädanefter att välja den låt som känns bäst just nu, idag, vilket humör jag är på för tillfället.

Det är väl ändå essensen av popmusik?
Dvs -Just nu är det här bäst.


Idag är bästa låten/artisten:

Dionne Warwick - "Walk on by"

En fantastisk poplåt, så underbart sammansatt.
En juvel.

[Max_Headroom]

Starkt år, klart starkast hitils. Hög medelnivå, men svårt att hitta det där extra som sticker ut.
Det är lättare att "vara bäst" ett år när medelnivån är låg.

Naturligtvis går det inte att plocka ut en som är "bäst". Men kan kan plocka ut en väldigt bra och som sticker ut lite från det övriga gänget.

[Nattlorden]

Man kan ju försöka hitta den man tycker haft mest inflytande på det som kommit senare? ( och där tycker jag Kinks distade ljud ligger bra till! )

[Max_Headroom]

Man kan ju försöka hitta den man tycker haft mest inflytande på det som kommit senare? ( och där tycker jag Kinks distade ljud ligger bra till! )

Ja, dom spelade faktiskt inget vidare, men soundet var lite nytt. En brytpunkt. Soundet allmänt på 60-talet blev fetare och ruffigare.

Beatles hänger kvar med sin snälla pop och Chuck Berry - No Particular Place To Go är också bra, men är för lång och känns föråldrad 1964.

[Max_Headroom]

OK, jag slänger in den här:
Stan Getz & Astrud Gilberto - The Girl From Ipanema

http://www.youtube.com/watch?v=c5QfXjsoNe4

Behagligt sval, inte så nyskapande eller milstolpe, men en klassiker. Refrängen har nästan alla hört var sig dom vill eller inte.
Det här är musik som kommer att kännas fräsch även om 200 år.

[PekkaJohansson]

Historiens bästa popår! Det gäller även för Beach Boys som med två riktigt bra album ("Shut down vol II" och "All summer long") och singelettan "I get around" hörde till de få amerikanska band som stod emot den brittiska invasionen - apropå Nattlordens underliga påstående att strandpojkarna skulle ha haft ett mellanår 1964.

Jag skulle kunna skriva länge och översvallande om popåret 1964 men på grund av tidsbrist nöjer jag mig med att av ohejdad vana rösta på en tjejgrupp. Det blir Shangri-Las och "Leader of the pack" men det kunde lika gärna ha varit något från Donna Lynns förbisedda album, Susan Lynnes "Don't drag no more", Dusty Springfields "Stay awhile", Lesley Gores "You don't own me" eller något annat. Då har vi inte ens nämnt Beatles-albumet "A hard day's night" som definierade popmusik som konstart och gör det än i dag.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Nattlorden]

apropå Nattlordens underliga påstående att strandpojkarna skulle ha haft ett mellanår 1964.

du måste ha surfat i nattmössan, något sådant har jag aldrig påstått

Däremot har du fel om historiens bästa popår, det infaller inte förrän tjugo år senare...

[PekkaJohansson]

apropå Nattlordens underliga påstående att strandpojkarna skulle ha haft ett mellanår 1964.

du måste ha surfat i nattmössan, något sådant har jag aldrig påstått

Däremot har du fel om historiens bästa popår, det infaller inte förrän tjugo år senare...

Oj, jag ber så hemskt mycket om ursäkt - det var Max_Headroom som kom med det häpnadsväckande påståendet.

1984 kan nog konkurrera om en plats bland de 20 bästa popåren, men inte mer än så, är jag rädd.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Nattlorden]

1984 kan nog konkurrera om en plats bland de 15 bästa popåren, men inte mer än så, är jag rädd.

Det är det enda året du förblir för evigt ung genom att lyssna på.

Skönt att du inte missförstått mig så grovt för övrigt.

[PekkaJohansson]

Vid närmare eftertanke kan jag tänka mig att 1984 är en kandidat till epitetet det sista riktigt goda popåret, vad det nu är värt. Vi får ta en närmare diskussion om tjugo trådar.

Med vänlig hälsning

Pekka

[IngOehman]

Jag skulle egentligen vilja rösta på Dusty Springfields Wishin' And Hopin',
men det är ju långt ifrån den bästa låter, men lite kul är den, Kanske är
det min uppfattning delvis för att jag fått den nyuppväckt av "my best
friends Wedding" med Julia Roberts, fast där är det ju Bree Turner som
sjunger, mycket bättre faktiskt...

http://www.youtube.com/watch?v=c74BSImG4xM

Men bäst 1964...

Jag måste tänka lite till.

Okej, den här får det bli:

http://www.youtube.com/watch?v=H1eu9V6Q_RE


Vh, iö

[Almen]

Fel ackord.

Tja, det beror ju på hur man ser det.

[Max_Headroom]

Historiens bästa popår! Det gäller även för Beach Boys som med två riktigt bra album ("Shut down vol II" och "All summer long") och singelettan "I get around" hörde till de få amerikanska band som stod emot den brittiska invasionen - apropå Nattlordens underliga påstående att strandpojkarna skulle ha haft ett mellanår 1964.

Det var jag som påstod det. Och det står jag för!
Det var liksom en mellanfas i deras karriär. Men även om både "I get around" och "Wendy" är väldigt bra, så är det liksom lite mer standard.
Inte så nytt, som surf-svängen dom körde innan, texterna sticker inte ut, och musiken är liksom mellan den enklare dom hade i början och den komplexa mer svulstiga som det blev senare.
Beach Boys var inte dåliga 1964. Men dom var ännu bättre före och efter.

[Max_Headroom]

Vid närmare eftertanke kan jag tänka mig att 1984 är en kandidat till epitetet det sista riktigt goda popåret, vad det nu är värt. Vi får ta en närmare diskussion om tjugo trådar.

Med vänlig hälsning

Pekka

Hur skulle 1984 kunna vara sista bra popåret? Både 1985 (med bl.a. Propagandas "A Secret Wish*") och mega-året 1986 som kommer efter det...

[mrk]

Zombies - She's not there

[Max_Headroom]

På Oslo-konserten med The Cramps så skojjar Lux Interior om att dom är "The Hermans Hermits... On LSD!".

Jag hade inte hört talats om dom, trodde jag. Så såg jag att den här kom 1964:

http://www.youtube.com/watch?v=Rgfn3E3CAaQ

(I'm Into Something Good)

Och den har jag ju hört förr, förståss. En bra poplåt, faktiskt.se ovanligt bra.

[dalkarl]

You Really Got Me - The Kinks

http://www.youtube.com/watch?v=YjdgijpgOl4

+ 1

Vid ca 11:30 i avsnittet: http://urplay.se/Produkter/166705-Latar ... ken-London

[burrito]

Rosalyn - The Pretty Things.

[petersteindl]

Jag får väl plocka fram några låtar som platsar bland de bästa.

Roy Orbison - Oh, pretty woman ser jag som självskriven på listan.

Sedan har vi ju the Beatles med en massa låtar varav jag väljer dessa tre.

The Beatles - Can't Buy Me Love

The Beatles - A Hard Day's Night

The Beatles - I Feel Fine

Bob Dylan släpper 2 LP.

The Times They Are a-Changin' släpptes i januari och var en banbrytande låt som verkligen förespådde förändring och förändring blev det.

Gitarrljudet förändrades med dist av the Kinks. You Really Got Me - The Kinks har redan nämnts.

Dylan släppte ytterligare 1 LP 1964, Another side of Bob Dylan. Pekka har valt en låt därifrån. Jag väljer It Ain't Me Babe

Med Onsdag Morgon klockan 3 gör Simon & Garfunkel entré. Låten är naturligtvis The Sound of Silence Jag får gåshud och tiden står still då jag hör låten just nu. Att ingen nämnt den förresten?

Låt oss gå vidare i 1964 års musikutbud.

Det har nämnts Stan Getz & Astrud Gilberto - The Girl From Ipanema. En del kanske kallar det jazz istället för pop.

Då kommer jag med ett motbud. I min skivhylla står det ett fullständigt mästerverk och på den står det Jan Johansson. Just det, Jazz på Svenska gavs ut 1964. Visa från Utanmyra är självskriven. Nu får jag gåshud igen. Även internationellt sett rankas den som en av de absolut bästa utgåvorna 1964, http://www.besteveralbums.com/yearstats.php?y=1964.
Vad är det för musik? Är det jazz? Jazzmusiker kallar det knappast jazz. Är det folkmusik? Riktig folkmusik är det knappast. Stig Carlsson var synnerligen tveeggad inför den typen av musik. Kanske den kan kallas ett jazzigt populäriserat folkmusikstycke. Men i så fall är det nog pop.

Jag har en till favorit på den skivan, nämligen Emigrantvisa Här är en lite annan version Jan Johansson gjorde live redan 1961.

Vad har vi mer? Jo, naturligtvis den låt som jag präglats av från det året, nämligen Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun Per, det är inte bara du.

Sedan kom Motown med Supremes - Baby Love och where did our love go

Sven-Ingvars kom med Fröken Fräken, men jag hoppar över den

The Beach Boys - I Get Around var också en hit men inte min favorit.

Däremot gillar jag Henri Mancini - Pink Panther theme

Jag nöjer mig sådär. Nu skall jag plocka bort några och se vad som finns kvar.

De som återstår
1 Roy Orbison - Oh, Pretty Woman
2 The Beatles - A Hard Day's Night
3 Bob Dylan - The Times They Are a-Changin'
4 Simon & Garfunkel - The Sound of Silence
5 Jan Johansson Visa från Utanmyra
6 Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun

Av dessa väljer jag att behålla dessa tre

Simon & Garfunkel - The Sound of Silence
Jan Johansson - Visa från Utanmyra
Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun

Efter att ha tagit bort två av dessa så återstår:
Fortsättning följer...

Mvh
Peter

[paa]

OK jag fattar, och jag ändrar mig, Sound of Silence röstar jag på.

[Alexi]

Dylan släppte ytterligare 1 LP 1964, Another side of Bob Dylan. Pekka har valt en låt därifrån. Jag väljer It Ain't Me Babe

...

Fortsättning följer...

Mvh
Peter

Nej, var jag som valde en låt därifrån.

Men Sound Of Silence är i minmening en av de vackraste låtarna någonsin, jag måste nog ändra mig till den.

Distar den i inspelningen eller finns den i någon riktigt bra version?

[Jansson]

Dylan släppte ytterligare 1 LP 1964, Another side of Bob Dylan. Pekka har valt en låt därifrån. Jag väljer It Ain't Me Babe

...

Fortsättning följer...

Mvh
Peter

Nej, var jag som valde en låt därifrån.

Men Sound Of Silence är i minmening en av de vackraste låtarna någonsin, jag måste nog ändra mig till den.

Distar den i inspelningen eller finns den i någon riktigt bra version?

Bäst ljudmässigt med S&G är Columbias monopressningar.

Får se vad du tycker.
Kanske hinner smita in med några exempel på SULen?

[petersteindl]

Dylan släppte ytterligare 1 LP 1964, Another side of Bob Dylan. Pekka har valt en låt därifrån. Jag väljer It Ain't Me Babe

...

Fortsättning följer...

Mvh
Peter

Nej, var jag som valde en låt därifrån.

Men Sound Of Silence är i minmening en av de vackraste låtarna någonsin, jag måste nog ändra mig till den.

Distar den i inspelningen eller finns den i någon riktigt bra version?

Aha, var det du Ok!

Då jag valde att behålla Sound of Silence så lyssnade jag på den kontra A Hard Day's Night och The Times They Are a-Changin' och Sound of Silence framstod som klart bäst låt. Så Sound of Silence kom med bland de tre i mitt tycke bästa låtarna 1964. Då man gör en sådan här uppställning och letar lite så blir uppgiften lite mer mångfacetterad. Samtidigt hittar man en del roliga saker i åren runtomkring

Sound of Silence har en riktigt intressant historia

Their first album for Columbia Records, Wednesday Morning, 3 A.M., initially flopped upon its release on October 19, 1964.

Därför splittrades Simon and Garfunkel och Paul Simon flyttade till England.

Shortly after finishing recording, the duo split and Simon moved to the United Kingdom, where he performed at Les Cousins and the Troubadour in London and toured provincial folk clubs.

The album was initially unsuccessful, having been released in the shadow of The Beatles' arrival on the scene. This resulted in Paul Simon's move to England and Art Garfunkel's resumption of his university studies at Columbia University in New York City.

Sedan hände en intressant sak. Låten började bli populär. Den kom ut ur sin silence så att säga.

While Simon was in England that summer of 1965, radio stations around Cocoa Beach and Gainesville, Florida, began to receive requests for a song from the album Wednesday Morning, 3 A.M. called "The Sound of Silence". The song also began to receive radio airplay in Boston.

Seizing the chance, the duo's U.S. producer, Tom Wilson, inspired by the Byrds' hugely popular electric versions of Bob Dylan songs, used Dylan's studio band (who had collaborated with him on his landmark hit "Like a Rolling Stone" that year) to dub electric guitars, bass and drums onto the original "Sound of Silence" track, and released it as a single, backed with "We've Got a Groovy Thing Goin'". The dubbing turned folk into folk rock, the debut of a new genre for the Top 40, much to Simon's surprise. A few months earlier Simon and Garfunkel had briefly reunited and experimented with a more contemporary sound and recorded a couple of songs including "Groovy Thing".

In September 1965, Simon first learned that it had entered the pop charts while he was about to go on stage in a Danish folk club. The song hit No. 1 on the pop charts by New Year's Day, 1966.

Simon immediately returned to the United States and the duo re-formed to record more tracks in a similar style, though neither approved of what Wilson had done with "The Sound of Silence".
The result was a sequence of folk rock records which have endured as well as any in the genre.

On January 17, 1966, the duo released the album Sounds of Silence, which — helped by the title track's success — hit No. 21, while Wednesday Morning, 3 A.M. was re-released and reached No. 30. Among the tracks on The Paul Simon Songbook that were rerecorded (some with electric backing) for Sound of Silence were "I Am a Rock" (which as a single reached U.S. No. 3 in the summer of 1966), "Leaves That Are Green", "April Come She Will", "A Most Peculiar Man", and "Kathy's Song".

1966 förenades de igen och mycket tack vare en fuling från deras producent

Så, det finns flera versioner att välja på. Det intressanta med originalspåret från 1964 är att det är akustiskt med Paul Simon på akustisk gitarr och deras sång.

The song features Simon on acoustic guitar and both singing. It was originally recorded as an acoustic piece for their first album Wednesday Morning, 3 A.M. in 1964 but on the initiative of the record company's producer, Tom Wilson, it was later overdubbed with drums, electric bass and electric guitar, all without the knowledge or participation of Simon & Garfunkel and rereleased as a single in September 1965. The single reached number one on New Year's Day 1966 and was included in the 1966 album Sounds of Silence.

"The Sound of Silence" was originally called "The Sounds of Silence" and is titled that way on the early albums in which it appeared and on the first single release; only on later compilations was it retitled "The Sound of Silence". Both the singular and the plural appear in the lyrics.

Texten har en innebörd.

Paul Simon began working on the song some time after the Kennedy assassination. He had made progress on the music but had yet to write the lyrics. On February 19, 1964, the lyrics coalesced, as Simon recalled: "The main thing about playing the guitar, though, was that I was able to sit by myself and play and dream. And I was always happy doing that. I used to go off in the bathroom, because the bathroom had tiles, so it was a slight echo chamber. I'd turn on the faucet so that water would run (I like that sound, it's very soothing to me) and I'd play. In the dark. 'Hello darkness, my old friend / I've come to talk with you again'.

Fascinerande historia. Låten håller lika mycket än idag utan att låta mossigt.

Här är 1966 års version http://www.youtube.com/watch?v=fPo6v0KhBdw

En annan intressant sak är dess medverkan i film.

When director Mike Nichols and Sam O'Steen were editing the film The Graduate, they initially timed some scenes to this song with the intention of substituting original music for the scenes. However, they eventually concluded that the song could not be adequately substituted and decided to purchase the rights for the song for the soundtrack. This was an unusual decision for the time, as the song had charted over a year earlier and recycling established music for film was not commonly done. However, the film's executive producer, Joseph E. Levine, approved of the creative decision.

Nichols commissioned Simon and Garfunkel to compose additional original music for the film. With the practice of using well known songs for films becoming commonplace, "The Sound of Silence" has since been used for other films, such as Kingpin in 1996, Old School in 2003, and Watchmen in 2009. It appeared on the fourth season of the television series Arrested Development in 2013.

On March 21, 2013, the song was added to the National Recording Registry in the Library of Congress for long-term preservation.

Det är snart dags för Pekka att samla på sig samtliga versioner av låten och rapportera vilken/vilka man skall ha

Jag återkommer med 1964 års vinnare à la Steindl.

Mvh
Peter

[PekkaJohansson]

Jag har funderat vidare på Beach Boys och gruppens musik under 1964. I likhet med många andra artister befann sig BB under året i en intressant utvecklingsfas där man hade lämnat den enkla treackordsrocken men ännu inte hamnat i det i mitt tycke lite sömngångaraktiga som kännetecknar gruppen från 1966 och framåt. "I get around" är inte bara väldigt bra. Den är mästerlig och epokgörande i BB:s karriär såväl musikaliskt som textmässigt. Att en så avancerad sång blev USA-etta framstår så här 49 år senare som sensationellt. Andra bra BB-texter från 1964 är ”Fun fun fun”, den humoristiska "Pom pom play girl" och "Don't back down", den senare ytterligare en självförtroendekick för Brian. Modulationerna och stämsången i "Don't back down", "Girls on the beach" och "In the parking lot” är väldigt fina. Drivet i “Little Honda” är oerhört, för att inte tala om “Drive in”. Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att även Beach Boys var på sin karriärtopp 1964. Innan var de för ojämna och efter för pompösa i mitt tycke. ”Little deuce coupe” från 1963 och ”Summer days (and summer nights!)” från 1965 är dock nästan lika bra som ”Shut down vol II” och ”All summer long”.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Objektivisten]

Kom också att tänka på denna godbit. 2120 South Michigan Avenue - The Rolling Stones

25 års R&B sammanfattat på 2 instrumentala minuter.

http://en.wikipedia.org/wiki/2120_South_Michigan_Avenue

http://www.youtube.com/watch?v=LiydOyjFkPM

[jeff_belowski]

Dionne Warwick - "Walk on by"

En fantastisk poplåt, så underbart sammansatt.
En juvel.

+1

Peters top 3 är inte heller några dagsländor direkt.

[petersteindl]

1964 kom Stevie Wonder med Stevie at the Beach. Han utvecklades senare.

Det här är inte 1964 men här sjunger Stevie och Dionne en duett. Den rekommenderas att ta del av.

http://www.youtube.com/watch?v=YMDzznYlF9c

Mvh
Peter

[jeff_belowski]

1964 skrev även Michel Legrand musiken till "Les parapluies de Cherbourg".

http://www.youtube.com/watch?v=f7Unnx5eLbk

[petersteindl]

Två snyftare i rad. Fram med näsdukarna.

[paa]

1964 skrev även Michel Legrand musiken till "Les parapluies de Cherbourg".

http://www.youtube.com/watch?v=f7Unnx5eLbk

Ingen jag kände då ville se den filmen när den kom, så jag såg den själv på bio faktiskt, och jag letade lite efter musiken på youtube för några dagar sedan, men nån riktig pop är det ju inte så jag släppte det.

[jeff_belowski]

Nog kan jag klämma fram en till från 1964, som för övrigt nog blir mitt val för
året.


Wendy Rene - After Laughter
http://youtu.be/ev7NMv7j6tI

[jeff_belowski]

1964 skrev även Michel Legrand musiken till "Les parapluies de Cherbourg".

http://www.youtube.com/watch?v=f7Unnx5eLbk

Ingen jag kände då ville se den filmen när den kom, så jag såg den själv på
bio faktiskt, och jag letade lite efter musiken på youtube för några dagar
sedan, men nån riktig pop är det ju inte så jag släppte det.

Oj, det ångrar du inte direkt idag va? Nä, särskilt popigt är det inte men kan
man kalla det soundtrack/populärmusik? Lite bredd kan väl inte skada? Eller?

Kanske inte den starkaste låten från 1964, men man blir glad i alla fall efter
alla de här gråtlåtarna och vad fint det är när de spelar fel och tajmar dåligt.

The Skatalites - Good News
http://youtu.be/bte2TQCocPs

[tobm]

Nog kan jag klämma fram en till från 1964, som för övrigt nog blir mitt val för
året.


Wendy Rene - After Laughter
http://youtu.be/ev7NMv7j6tI

Jag kommer inte att komma med några förslag på bästa låt från något år (det är helt enkelt för svårt för mig att välja en enda låt), men första gången jag hörde den här låten spelade jag den flera gånger om dagen i typ en vecka. Lysande.

[PekkaJohansson]

Sven-Ingvars kom med Fröken Fräken, men jag hoppar över den
Mvh
Peter

Det var väl synd med tanke på den strålande b-sidan "Min gitarr". Sven-Ingvars gjorde å andra sidan sitt verkliga mästerverk, "En prästkrage i min hand", året efter.

Det är knepigt att placera in svenska artister bland internationella storheter. De svenska popbanden låg ofta ett eller två år efter så de blir med ett par undantag intressanta först från 1965.

Med vänlig hälsning

Pekka

[jeff_belowski]

Jag kommer inte att komma med några förslag på bästa låt från något år (det
är helt enkelt för svårt för mig att välja en enda låt)

Håller med om det resonemanget... men lite kul måste väl få ha så jag säger
som Jansson, dagsformen får bestämma.

[petersteindl]

...
Av dessa väljer jag att behålla dessa tre

Simon & Garfunkel - The Sound of Silence
Jan Johansson - Visa från Utanmyra
Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun

Efter att ha tagit bort två av dessa så återstår:
Fortsättning följer...

Mvh
Peter

... Nu skall min vinnare koras. Av dessa 3 låtar plockar jag först bort Jan Johansson - Visa från Utanmyra. Anledningen är enkel, jag ser inte denna musik som renodlad pop.

Nu blir det svårare, men även Simon & Garfunkel - The Sound of Silence får stryka på foten för vinnarlåten Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun.

Det är för övrigt min favorit oavsett inspelningsår, d v s bästa poplåten någonsin.

Mvh
Peter

[Objektivisten]

Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun.

[petersteindl]

Eric Burdon and The Animals - House of The Rising Sun.

[jeff_belowski]

Det här måste väl räknas som pop!? Ordet finns tom med i titeln...

Millie Small - My Boy Lollipop
http://www.youtube.com/watch?v=ZYj9J4UH8ck

[Max_Headroom]

1984 kan nog konkurrera om en plats bland de 15 bästa popåren, men inte mer än så, är jag rädd.

Det är det enda året du förblir för evigt ung genom att lyssna på.

Skönt att du inte missförstått mig så grovt för övrigt.

Ja, men det blir svårt att utse bästa låt. Ken Lazslo eller Fun fun?

[Ton]

Them "Gloria"
http://www.youtube.com/watch?v=WkaMVLHxzWE