Du & jag döden
(2005-03-14)
It doesn't matter if we all die... Med dessa ord öppnas The Cures 23 år gamla mästerverk "Pornography". Vi ska alla en gång dö... Så avslutas Kents sjätte album "Du & jag döden". Förhandssnacket har handlat mycket om hur deppigt och svart Kents nya album skulle vara och för att ingen skulle missuppfatta budskapet har Jocke Berg kläckt ur sig saker som "Allt är skit", något som förmodligen fått fler än undertecknad att bli misstänksam? Nåväl, förväntningarna skruvades upp med starka "Max 500". - Tänk om Kent gjort DET igen? Ja tänk, man fick ju drömma några veckor innan ballongen pös ut i takt med att skivan betades av...
I början hålls intresset uppe av alla dejavu-känslor. -Låter inte inledande "400 slag" väldigt mycket "The Closedown"? Jovisst har man plankat friskt från The Cures 16 år gamla mästerverk "Disintegration". I följande "Du är ånga" spritter Cure-nerven till igen, denna gång är det fantastiska "A Strange Day" från "Pornography" som spökar men det känns inte särskilt spännande för det. Än mindre svart, deppigt eller trovärdigt. Nej, snarare låter det Sportradio-depression över det hela och jag orkar inte hålla på att lista alla övertydliga plankningar utan konstaterar enkelt att Kent anno 2005 helt verkar sakna såväl energi som egna idéer.
Naturligtvis är nu inte allt skit (för att använda Jockes egna ord), det finns förstås några ljusglimtar. Dessa stavas "Den döda vinkeln" och "Palace & Main". I den förstnämnda låter man - faktiskt - väldigt mycket "Isola" och i den sistnämnda rökaren tar man Isola-soundet ett steg längre. De sunkiga Cure-influenserna är här som bortblåsta och för första och enda gången får man - håll i er - lust att dansa! Men, sen är det roliga redan slut och resten låter i stort sätt som en blandning av Moderna Män (nån som minns detta band?) och de tröttaste partierna på "Hagnesta Hill". Detta är det enda som verkligen känns riktigt sorgligt med "Du & jag döden.
Betyg: 2 spårvagnar.
Edit: Rubrik.


