Robyns nya skiva har som bekant fått enormt goda recensioner i tidningarna. Är den bra på riktigt, eller dömer recensenterna enligt någon slags R'n'B-mall? Förväntningarna blir onekligen höga när det används uttryck som "bästa poplåten" om senaste singeln. Annars är väl detta problemet för oss som inte är insnöade på det som idag kallas R'n'B: det blir en eller två singlar som faktiskt kvalificerar som bra pop, medan resten av skivorna är ett enda enformigt, melodifattigt beat. Det är lätt att känna sympati för Robyn, som skriver, producerar och ger ut på eget skivbolag. Därför vill man ju så gärna att musiken håller hela vägen. Någon som hunnit lyssna?
Med vänlig hälsning
Pekka
Nått är för enkelt med rytmen och melodin, tror jag. Däremot känns det mer äkta än det brukar, vettig text och ett ovanligt bra "mellanprat".
