Possible worlds skrev:Det finns enskilda fall där det är fullt legitimt med inskränkningar.
En legitim inskränkning är t ex spridning av barnpornografiskt material. En inskränkning som är meningslös att ifrågasätta, pga vetskapen om barnpornografis skadlighet. Sprider en person sådant material, under hänvisning till tryck- och yttrandefrihet, ställer sig ingen förnuftig normal människa på den personens sida.
Jo, vi har ju alla våra gränser. Men en bättre jämförelse (eftersom ditt exempel är brottsligt) vore en person som "endast" försvarar barnpornografi, som försvarar övergrepp på barn, och som inte vill fördöma en sådan brottsling.
Just folkmord är en speciell fråga. Där tycker jag det beror på vad som sägs. Men när det gäller anfallskrig kan jag inte se att det skulle vara straffbart. Personen i fråga finner anfallskriget vara för det bästa, och har rätt att tycka det.
Men hur kan du, speciellt som det ser ut nu i Ukraina, skilja på försvar av Ryssland anfallskrig och folkmordet som pågår?
Men lägg märke till hur censuren arbetar i detta nu. T ex Stanislav Kochanovsky, länken jag postade tidigare. Det är vidrigt hur en dirigent ska förnekas dirigera pga att Kochanovsky inte kommenterat konflikten! - och är ryss! Det är bisarrt.
Jag är inte insatt i detaljerna vad gäller Kotjanovskij, men visst finns risken att det går för långt. Som sades tidigare i tråden, att börja förbjuda saker enbart för att de är ryska är ju ren idioti.
Det jag menade med totalitära stater är definitionen att kunna ge en person negativa påföljer (t ex förbjudas att få dirigera) till följd av en åsikt en person har (Gergijev/Netrebko) eller en åsikt som en person inte har (Kochanovsky). Följer man den definitionen av yttrandefrihet kan inte jag se att det skulle vara en egentlig yttrandefrihet. Antonin Scalia, fd domare i USAs högsta domstol, gjorde för många år sedan en undersökning av yttrandefrihet i olika länder. Det visade sig att Scalia knappt kunde hitta något land (inkusive diktaturer) som inte hade lagar som skyddade yttrandefriheten. Men den logik som Scalia fann i dessa lagar i diktaturer var samma logik som har uttryckts i den här tråden. Dvs. du har rätt att säga och skriva vad du vill, men stat, privat näringsliv eller enskilda medborgare har rätt att straffa dig med negativa komsekvenser baserat på vad du sagt och skrivit. Då blir det problematiskt att kalla det för yttrandefrihet.
Jag tror ändå man måste bedöma yttrandefrihet efter hur repressivt staten beter sig, inte eventuella privata institutioner. Om det vore så att staten med "yttrandefrihetslagstiftning" i hög utsträckning kunde tvinga privatpersoner att anställa eller jobba med en person, då vore väl
det en totalitär stat?
Att man i Ryssland kan bli utfryst av sina grannar för att man är emot homofobi och i Sverige för att man är emot homosexuella är ju bara en statistisk konsekvens av de sociala konventionerna i respektive land. Det är inte det som i första hand avgör hur det är ställt med yttrandefriheten i dessa länder (och, som du påpekar behöver det heller inte ha så mycket att göra med den formella lagstiftningen), det är mer huruvida staten sanktionerar mord på journalister och dissidenter.
Men självklart är självcensur en sak som kan tysta enskilda personer och konstnärer. Rädslan för att förlora sitt jobb, mista vänner eller bli osams med familjemedlemmar är starka incitament att inte säga vissa saker. Och, som sagt, det är upp till den enskilde personen att göra sina val.
Nä, skall det vara fullständigt PK i skivhyllan lär det bli ganska tomt.
